Förr eller senare exploderar jag och berättelsens betydelse

Livet i sig är en oförutsägbar resa och vi kan aldrig mer säkerhet veta vad som väntar oss eller vart vi kommer att hamna, och som Postman (1995) skriver har vi människor en förmåga ”att sätta ihop berättelser som gör det mödan värt att leva, som levandegör historien, skapar klarhet i nuet och ger framtiden en riktning” (s. 14).Rosenblatt (2002) tar också upp litteraturens betydelse som strukturskapande: ”Det finns ett ännu bredare behov som

litteraturen tillfredsställer, särskilt för den unge läsaren. Mycket som i livet självt kan tyckas oorganiserat och meningslöst får ordning och betydelse när det hamnar under konstnärens organiserade och vitaliserade inflytande” (s. 48). Litteraturen ger oss en möjlighet att skapa mening och ordning i en värld av kaos. I förhållande till Förr eller senare exploderar jag, berättade eleverna i grupp 3 att det var bra att det fanns motgångar och att det oväntade händer (att Augustus dör, trots att han i början av boken blivit friskförklarad), eftersom

32

eleverna menade att det är en del av livet och att det därför borde finnas med i litteraturen också:

Elev 2 grupp 3: Det måste vara någon motgång… för att det måste hända något bra i en bok och något

dåligt”

Elev 6 grupp 3: Ja…vissa böcker är bara så positivt eller bara negativt och livet är inte så… det finns många

dippar och många bra stunder och den här boken får med det

Kopplingen till livet som oförutsägbart gjorde även eleverna i grupp 1 efter att jag ställt en följdfråga om vad det var med boken som gjorde att den var så bra:

Elev 4 grupp 1: Alltså vissa böcker är ju ganska förutsägbara... men jag skulle inte direkt påstå att den här är så

förutsägbar... man tror ju inte att Augustus ska dö

Elev 2 grupp 1: Nej man trodde att det var Hazel

Elev 4 grupp 1: Ja så det blir ju lite... såhär... man trodde någonting och så... blir det inte så Elev 3 grupp 1: På ett sätt är det ändå bra att det inte är förutsägbart tycker jag

Elev 4 grupp 1: Ja allt kan inte vara en dans på rosor... det måste vara lite motgångar

Detta kom också upp vid ett annat tillfälle i grupp 1 när elev 2 frågade vad resten av gruppen tyckte om slutet:

Elev 2 grupp 1: Vad tycker ni om slutet?

Elev 1 grupp 1: Oväntat… man trodde aldrig att Augustus skulle dö... eller det var ju väntat att Hazel Grace

skulle dö typ

Elev 2 grupp 1: Ja för i hela boken igenom är det hon som var sjukast liksom om man jämför deras

sjukdomar... hon fick ju vatten i lungorna en gång där innan... typ i början… jag minns inte när det var men då trodde jag att hon skulle dö

Elev 3 grupp 1: Ja för i och med att hon är huvudpersonen och att man får reda på allt om hennes sjukdom...

och hon har det mest till skillnad från Augustus... så tror man att det är hon som kommer dö... men det är det som är det oväntade att han gör det istället

Eleverna tog upp den oväntade vändningen och motgångarna som en viktig del av berättelsen, vilket visar att det fyller en viktig funktion för eleverna i förhållande till Hazels och Augustus

33

historia. Berättandet fungerar nämligen som ”ett hjälpmedel som vi behöver för att hantera våra upplevelser och erfarenheter, och inte minst för att förstå vår omvärld. Med hjälp av berättelsens dramaturgi blir det möjligt” (Areskoug och Asklund 2014, s. 18). Eftersom livet är oförutsägbart och pendlar mellan olika lägen, samt har en början och ett slut, liknar den på ett sätt berättelsens dramaturgi som sådan. Skillnaden är att berättelsen har den struktur och upplösning vi ofta saknar i livet och kan vara en av anledningarna till att eleverna fastnat för den tragiska vändningen och motgångarna i just denna bok. Elev 6 i grupp 2 nämnde till och med att den inte hade varit lika bra om huvudkaraktärerna inte skulle dö. Felski (2002) beskriver en liknande typ av attraktionskraft vi har till läsning av litteratur och en av dem är den chockerande ingrediensen i berättelsen som vi även paradoxalt nog gärna återkommer till när det gäller litteratur vi uppskattar och fastnar för eftersom chocken i sig påverkar oss som läsare på ett djupt och ibland fysiskt plan under själva läsningen (s. 134).

En annan aspekt på berättelsens betydelse kom eleverna i grupp 3 in på under boksamtalet. De menade att de blivit berörda av att Augustus inte ville bli bortglömd efter att han dött och att eleverna kunde känna igen sig i detta sätt att tänka om livet efter att man själv gått bort. De pratade också om att det är skillnad på att vara ”vem som helst” i jämförelse med en mäktig, känd eller inflytelserik person, eftersom vi fortsätter att prata om dessa personer efter att de gått bort:

Elev 1 grupp 3: Augustus ville inte dö för han ville bli något stort i livet… han ville liksom inte bli

bortglömd och dö och sen inte vara någonting... att ingen skulle komma ihåg honom.

Elev 3 grupp 3: Man vill ju inte bli bortglömd

Elev 5 grupp 3: Det låter läskigt att tänka att nån kommer nån gång glömma mig

Elev 2 grupp 3: Man vill ju att ens närmaste ska komma ihåg en liksom... men man behöver ju inte att hela

världen ska komma ihåg en eftersom hela världen vet ju inte ens vem man är

Elev 3 grupp 3: Men när ens närmsta dör... sen då? då är man ju bortglömd Elev 2 grupp 3: Ja då är man ju det

Elev 1 grupp 3: Ja men typ som Nelson Mandela och alla dom här... de kommer ju alltid finnas... men det är

ju så många på jorden och till slut kommer man dö och så vet ingen vem man är

Enligt eleverna lever dessa personer vidare genom berättelserna vi berättar om dem och att det på ett sätt gör dem odödliga. Eleverna uttryckte även att de tycker att det ”låter läskigt” att bli bortglömd och att de gärna vill att någon ska komma ihåg dem även när de inte längre finns,

34

vilket innebär att Augustus tanke om att ”lämna avtryck” var igenkännbar och relevant även för eleverna.

Ytterligare ett perspektiv på hur berättelsen har betydelse kom eleverna in på när de pratade om Hazels och Augustus resa till Amsterdam där de skulle träffa författaren av Hazels

favoritbok. Anledningen till att hon ville träffa denna författare var för att boken slutade mitt i en mening och att Hazel blev fast beslutsam att få veta vad som hände med huvudkaraktärens nära och kära efter sista ordet i boken. Här passade jag på att läsa ett stycke ur det avsnittet eleverna kommit in på:

Elev 4 grupp 1: Alltså den här boken som hon läste… jag kommer inte riktigt ihåg vad den handlade om

men... alltså det är väl lite... alltså den tjejen då det handlar om... eh... hon kanske har ungefär samma öde som hon… tror att hon har... så då kanske hon vill liksom få veta hur det slutar... hon kanske... vet inte riktigt men

Elev 3 grupp 1: Mm så det blir som att hon tjejen blir lite som Hazel alltså att dom blir lite samma saga…

eller liv... levnadsstil... så dom vill få reda på vad som händer för att sen kunna veta vad som kommer att hända med henne... alltså inte så men ungefär

Här drog eleverna i grupp 1 paralleller mellan huvudkaraktären i Hazels favoritbok och Hazels liv, där de menade att anledningen till att Hazel vill ha svar på sina frågor är för att hon vill veta hur hennes eget liv kommer att sluta och vad som kommer att hända när hon inte längre finns. Karaktären i Hazels favoritbok blir på ett sätt en spegling av hennes egen kamp och önskan om att få veta hur allting kommer att sluta. På det sätt som Hazel letar efter svar i sin favoritbok, finns det ett liknande mönster i de intervjuade elevernas möte med Förr eller

senare exploderar jag. Utifrån karaktärerna och berättelsen som många av eleverna fäst sig

vid, verkade de kunna sätta sig in i en annan livssituation som i sin tur gav dem inspiration och insikter som att man kan finna lycka, glädje och känna tacksamhet trots att livet är svårt, oförutsägbart och sorgligt.

35