3 SYFTE
6.2 Förskolans språkformer
Den verbala dialogen barn emellan upplevdes inte i någon större utsträckning. Resultatet avvek med tanke på förväntningarna, kring femåringars språkutveckling. Det kan bero på barnens olika ursprung och språkutveckling, men också utifrån observationen som sådan. I enighet med Vygotskij (1999) stärks antagandet, då teoretikern menar att barnens utveckling kan variera, då de befinner sig inom olika krisperioder. Uppfattningen var att barnen pratade med varandra be träffande regler och tillrättavisningar, som kan bero på att läraren inte alltid verkade stimulerar barnen till språklig stimulans. Det visade sig bland annat i studiens resultat då pojkarna spelade spel och läraren kom och avbröt kommunikationen.
Barnens dialoger med lärarna synliggjordes då de behövde hjälp och genom reflekterande samtal. Läraren tänkte i de flesta fall på vad de sa till barnen, och hur. De förde dialoger med barnen som de försökte utveckla. Leken är en stor del av
förskolans vardag och enligt Knutsdotter (2003) är leken en språkutvecklande aktivitet då barnen talar mer varierat och får ett större ordförråd, vilket studiens resultat påvisat.
6.2.1
Verbalt språk
I högläsningssituationen förmedlar läraren känslor från boken. Hon vill göra barnen intresserade av bokens innehåll och text, som gör dem medvetna om bokstäver och skiljetecken. Det synliggörs från analysen utifrån resultatet. Kanske kan studiens resultat jämföras med Lundbergs (2007) forskningsresultat, som visar att fördelarna med högläsning är barnets uppbyggnad av ordförråd och tillägnan av uppbyggnaden. Då barnen upplever samspel där de verkar känna trygghet, vågar de ta initiativ till dialoger. Det förefaller vara så, eftersom frekvensen på dialogerna ökar, då läraren ställer frågor och motfrågor till barnen. Det verkar vara lärarens ansvar att föra samspelet mot ett verbalt utbyte barn och vuxen emellan, eftersom läraren förmodas vara den som vet nyttan av att reflektera bokens innehåll. Studien kan även tolkas utifrån att läraren medvetet samtalar med barnen och inte enbart till, i syftet av delaktighet och reflekterande. Antagandet går i linje med vad Corson (1998) verbaliserar som ”oral work. Barnen verkar inte medvetna om kunskapsinlärningen. Om lärarna undervisar utifrån studiens resultat kan de pedagogiska konsekvenserna bli i enighet med Eriksen Hagtvet (2002) som menar, att om barnet redan på förskolan bygger upp ett stort ordförråd, kommer det bidra till bättre språkutveckling, gällande både muntlig och skriftlig kommunikation. Genom högläsning byggs barnens ordförråd upp, vilket synliggörs i Henk Bloks (1999) studie.
En händelse som var förvånande i positivt riktning var att lärarna månade om att pojkarna som pratade modersmål med varandra fick fortsätta med. Det grundades i att lärarna ansåg det vara bra för deras språkutveckling. Konsekvensen av lärarens handling kanske blir att barnet känner sig empatiskt bemött. Bekräftelsen kan få barnet att uppleva trygghet i förhållande till lärare och kamrater. På sikt kanske det leder barnet in i sitt ”nya” språk. En annan aspekt som berör lärarens handling, kan vara att denne känner trygghet i den pedagogiska rollen, vilket verkar spegla sig i verksamheten. Kan barnens språkutveckling vara beroende av lärares trygghet? En kritisk aspekt kan vara att barnen utnyttjar situationen och enbart för dialoger med barn av sitt eget modersmål. Det kan synliggöras i studien, då barnen med samma språk enbart samtalar med varandra. Dock kan kritik riktas mot antagandet då detta inte kan stödjas med hjälp av studiens teoretiska utgångspunkt.
I samlingssituationen satt barnen lugnt och lyssnade på vad läraren hade att säga. Det föreföll bero på lärarens förhållningssätt, som verkade bestå av empati. Läraren talade tydligt under samlingen vilket medförde att barn oavsett ursprung och språk, tycktes få möjligheten att förstå innebörden i läraren budskap. Konsekvensen verkar bli att barnen lyssnar på läraren. En positiv händelse var att läraren lät barnen få betänketid innan han/hon svarade på frågorna. Läraren var bestämd i förhållande till övriga barn, i fråga om att påverka svaret. En tolkning kan vara att läraren ofrivilligt
sänder ut att samspel inte är bra. Vilket motsäger vad Vygotskij (1999) förespråkar i den proximala zonen.
Med tanke på att samlingarna ofta tar form under tidspress, kändes det positivt att läraren verkade låta barnet tänka efter, vilket kanske leder till ett mer genomtänkt svar än om barnet behövt svara direkt på frågan. Det kan vara positivt för barnets självkänsla och språkutveckling då barnet förmodligen känner sig säkrare på frågan och därmed vågar prata i grupp. Och enligt, Borresen och Malmhester (2004) är samtalet en bra grund för dialog och reflektion. Barnet ges möjlighet att utvecklas i språklig och kognitiv bemärkelse. Gahne och Naucler (2006) tar upp vikten av att barnet utsätts för språklig stimulans av omgivningen, författarna menar att språket är medfött men att språklig utveckling sker i social gemenskap, därför är lärarens samtal med barnet viktigt för språkutvecklingen.
6.2.2
Kroppsspråk
I studien framkom att kroppsspråket spelade en betydande roll. När pojkarna med bilarna satt och lekte samtalade de inte mycket med varandra, men det verkade som de förde ett icke-verbalt samtal.
Det framgick att lärarna använde kroppsspråk. De såg lugna och säkra ut vilket verkade medverka till att barnen kände trygghet. Det synliggjordes i samlingen då barnen satt lugnt och tyst. Konsekvensen verkade vara att barnen fokuserade på vad läraren sade. Det kan också förstås utifrån att barnen känner en underlägsenhet gentemot läraren, där av lugnet. Vilket Lindqvist (2002) belyser i sin studie.
6.2.3
Teckenspråk
På förskolan där studien utfördes användes teckenspråk som ett komplement. Lärarna använde kombinationen för att få gruppen att känna samhörighet, då teckenspråket är ett gemensamt uttrycksmedel. Samtidigt kan det vara bra att förstärka det verbala språket med tecken, i syftet att använda alla sinnena för att underlätta utvecklingen av språket. För barnen på förskolan är teckenspråk en vardaglig företeelse. Barnen verkade uppleva det ”nya” språket positivt i den bemärkelsen av att kunna uttrycka sig och bli förstådd. Det kunde synliggöras i analysen då flickan talar om vad kamraterna ska få att äta.