”Några barn får sudda mycket och göra om, andra inte. Ibland får de sudda”. Flickan raderar ut motivet på sin teckning med ett suddgummi när hon berättar om att vissa av barnen i förskoleklassen gör många fel i läroboken. En annan flicka utropar snabbt att hon aldrig suddar. En av kamraterna nickar medhållande och ett av barnen tittar ner i bordet. Den tidigare glada stämningen känns lite tryckt efter flickans påstående. En flicka skruvar på sig i stolen vid bordet och börjar berätta att det är några andra barn som brukar vara väldigt snabba på att gör färdigt sina uppgifter i boken. Hon längtar själv tills hon är på sista sidan där det finns en bild att färglägga. Ett annat barn säger att hon redan färglagt bilden fast att hon vet att man inte får. Efter uttalandet tittar hon ner i bordet, och blir lätt röd om kinderna. Ett annat barn upplyser henne om reglerna kring läroboken och de övriga håller med och menar att de alla är medvetna om dessa regler.
Barnen jämför sig med varandra, för att se hur bra eller dåliga de är i skolämnet. Detta gör de utifrån de regler som gäller i förskoleklassen. Att sudda anser barnen är att göra fel, och att bli klar i boken är att få färglägga den sista sidan. Barnen har tagit till sig de regler och normer som pedagogerna har och styr verksamheten utifrån. Barnen har införlivat dessa regler och normer med visst motstånd, och påpekar dem gärna för andra. De bedömer och dömer både sig själva och andra utifrån dem, trots att de kanske inte förstår deras funktion. En prestationsmedvetenhet bland barnen kan anas utifrån deras berättelse och agerande i intervjun. Barnen framställer sig själv som duktig eller dålig elev utifrån de gemensamma regler den kollektiva identiteten, eller barngruppen skapat.
6.3.2 Liten eller stor?
Några flickor berättar om hur jobbigt de anser att av- och påklädnaden av ytterkläderna är, varje gång de går inomhus eller utomhus under de dagliga aktiviteterna. Ett barn suckar och säger att på ”dagis” fick barnen hjälp av de vuxna, men det får de inte längre. En annan ansträngande del av att gå i förskoleklassen är alla de nya sakerna man ska lära sig, berättar några barn. Saker som att lära sig bokstäver, matematik, nya regler, att göra rätt i läroboken,
31
och att vänta på sin tur att prata i samlingen lyfts fram som jobbiga. Några av dessa saker anser barnen vara viktiga att kunna i förskoleklassen, speciellt att göra rätt i läroboken, vilket innebär att kunna räkna matematik, och att kunna följa de regler som styr verksamheten. Steget från förskolan till förskoleklassen har gjort att barnen har gått in i en ny fas. En ny självständighetet har utvecklats och det finns positiva och negativa aspekter i detta. De positiva sidorna är att barnen känner sig stora och betydelsefulla genom att ha fått en egen lärobok samt all den nya kunskap som de nu besitter. De negativa aspekterna är att de fortfarande vill vara små i vissa situationer, som vid den dagliga av- och påklädnaden där de önskar hjälp av de vuxna. Det är således en balansgång mellan att få vara liten och att få vara stor för barnen i förskoleklassen.
6.4 Slutsatser
Resultaten visar att elevskapandet sker på olika nivåer i förskoleklassen. För barnen sker detta socialt, kroppsligt och mentalt. Att vara förskoleklasselev innebär en disciplinering både fysiskt och mentalt för att passa in i verksamheten. Även en social disciplinering krävs för att kunna möta de förväntningar lärare och andra elever har på det enskilda barnet. Prestationsmedvetenheten har även lyfts fram i resultatet utifrån barnens sätt att bedöma sig själv och andra. Skolkulturens synliga och osynliga regler och vanor ger barnen riktlinjer om hur de ska agera samt tänka för att bli en god elev. Barnen upplever förskoleklassen som ett mellanland där de tränas upp för den riktiga skolan.
Barnens berättelser och bilder lyfter fram olika aspekter om deras uppfattning kring förskoleklassen. Den största delen av bilderna visar leken som mest betydelsefull för barnen. Leken lyfts fram på olika sätt genom olika lekformer och på olika centrala platser som på skolgården där rutschkanan och buskarna är i centrum. Motpolen till skolgården i bilderna är skolbyggnaderna, som ses som mindre betydelsefulla eller ointressanta. Inomhusaktiviteterna i klassrummet, som att räkna i matematikboken och skriva bokstäver, anser några av barnen som lustfyllda, medan andra framställer dem som mindre tillfredställande. Genom att koppla bildanalysen till resultatet av intervjuerna framkommer det att barnen lyfter fram lek och utevistelse som deras första val av aktivitet. Barnen lyfter även fram att dessa aktiviteter väljs bort av lärarna för att matematik och bokstäver är viktigare. Några av barnen har redan
32
förstått vad som förväntas av dem som skolelever, så som av att uppföra sig korrekt i klassrummet och att arbeta vid sin skolbänk.
Vissa symboler framstår som särskilt viktiga för förskoleklasseleverna. Dessa symboler utgörs av Pixelboken, utemiljön, ingen lek i skolan, och stränga lärare. Steget från den kreativa förskolemiljön in i förskoleklassen beskriver barnen som att denna verksamhet har blivit mer steril. Förskoleklassmiljön är mer disciplinerad och barnen förstår att det finns vissa saker som krävs av dem, som att sitta still, att vara tysta och att inte leka långa stunder.
Pedagogernas regler och tillrättavisningar blir information till förskoleklassbarnen om grundläggande förhållningssätt rörande arbetsätt, ordning och förhållande mellan det enskilda barnet och kollektivet. Det är inte den individuella identiteten som lyfts fram och står i centrum i verksamheten utan det är gruppidentiteten som förskoleklassbarnen har gemensamt. Den individuella identiteten skjuts in i kollektivet. Den som bryter mot kollektivet fångar uppmärksamhet från pedagogerna och de andra barnen. Bryts regler, testas den individuella identiteten mot omgivningens reaktioner. Ju mer barnet anpassar sig desto mer verkar dess personliga gränser sammanfalla med gruppens. Disciplinering är således den röda tråden i samvaron mellan individerna i förskoleklassen.
33
7 Diskussion
I detta avsnitt följer en kritisk granskning av studiens metodval och genomförande, samt av presenterat resultat. Därtill ges förslag på vidare forskning i relation till mitt undersökningsområde.