vikten av språkutvecklande aktiviteter, personalens kompetens är viktig för andraspråksutvecklingen samt det kan uppstå problem i barns andraspråksutveckling.
5.2.1 Interaktionen har betydelse för andraspråksutvecklingen
Förskolepersonalen betonade att det är av stor vikt att barn lär sig andraspråket eftersom det underlättar för dem i olika situationer t.ex. undviks konflikter i leken om barnen kan kommunicera med varandra. I leken utvecklas också det svenska språket genom att barnet hör hur kamraterna uttrycker sig:
I leksituationen, de kör med bilar och barn pratar ju under tiden de lekar och då snappar de ju också upp de här orden under tiden.
Enligt personalen är det viktigt att det finns en blandning av barn som pratar svenska som modersmål och barn med svenska som andraspråk för att de flerspråkiga barnen ska få bättre förutsättningar att lära sig korrekt svenska. Andraspråket utvecklas i kommunikation och samspel med andra människor. Barnet bör känna sig avslappnad och trivas i verksamheten från början för annars finns risken att personalen inte når barnet och därmed försvåras språkinlärningen. För att barn ska känna sig avslappnade är det av stor vikt att det inte finns för många regler och därmed blir språkinlärningen lustfylld.
Personalen menade att om barnet lär sig det svenska språket ordentligt underlättar det för deras liv i samhället eftersom man måste kunna uttrycka sig och göra sig förstådd. Personalen ansåg att det måste finnas en vilja och ett intresse hos barnet att utveckla det nya språket annars fallerar hela undervisningen i andraspråket och blir varken meningsfull eller utvecklande. Denna vilja menade personalen är sällan frivillig eftersom det i princip är ett tvång att lära sig det svenska språket eftersom samhället är uppbyggt på det:
Ja vi lever ju i ett svenskt samhälle och då är man tvungen att kunna språket om man ska kunna klara sig och göra sig förstådd.
Arbetslagen menade att de arbetar med språkundervisning hela tiden under arbetsdagen eftersom det sker mycket lärande i vardagssituationer och då är det svårt att avgränsa språkundervisningen till en viss del av dagen. När barnet lärt sig det svenska språket menade arbetslagen att det blir enklare för dem att ta till sig ny kunskap om olika områden eftersom kunskapsinhämtningen till största del sker på svenska genom att personalen talar det. En person ur arbetslagen förtydligade arbetssättet med svenska som andraspråkutveckling så här:
Det är ju hela tiden, det är ju ingenting man jobbar med vissa stunder.
Personalen betonade vikten av att medvetet dela upp barnen i mindre grupper beroende på hur mycket svenska de kan och detta för att undervisningen i denna grupp ska ge barnen möjlighet att utveckla språket maximalt. Om det istället hade varit blandade grupper där barnen ligger på olika nivåer brukar personalen omedvetet välja att börja undervisningen så grundläggande som möjligt och för de barn som redan har grunden blir då inte undervisningen givande.
Barnen delas upp i mindre grupper efter hur mycket svenska de kan. För om ett barn som kan mycket svenska är i samma grupp som ett som knappt kan någon svenska alls så brukar man ju oftast välja en saga med så lätt språk som möjligt men det blir ju inte utvecklande för det barnet som då kan mycket svenska.
5.2.2 Vikten av språkutvecklande aktiviteter
En av förskolorna hade tillgång till en språkverkstad där de kan låna eller kopiera språkutvecklande material som är anpassat till förskoleåldrarna. Nackdelen är att det man söker ibland är utlånat till en annan förskola.
Språkverkstaden får vi mycket ifrån att låna men det är ju klart att allt är ju inte inne samtidigt.
I en annan förskola hade ett arbetslag börjat utveckla tecken som stöd för att underlätta barnens språkinlärning samt att skapa gynnsammare förutsättningar för kontakten med föräldrar som inte kan prata svenska. Tecken som stöd innebär att man säger ett visst ord samtidigt som man använder sig av ett tecken och enligt personalen förstår då barnet och föräldern genom tecknet utan att de behöver kunna ordet:
Att du säger ordet samtidigt som du gör tecken t.ex. mössa. Ett sådant tecken är ju ganska lätt att förstå för barnen även om de inte förstår vad man säger.
I verksamheterna arbetade personalen med sånger, sagor, ramsor och bilder. Många av personalen menade även att tidningar, tv, spel, datorn och språkpåsar med konkreta material till en saga bidrar till att utveckla det svenska språket. Personalen pratar tydligt, gör rörelser, upprepar ord och benämner allt de gör för att barnen ska utveckla det svenska språket. Personalen förtydligade sitt arbetssätt med andraspråkutveckling med dessa ord:
För det första måste man ju förstå vad vi pratar om, så man kan förknippa orden med någonting. Bilder är ju jättebra att använda eller att man sätter ord på vad vi gör och vad allting heter. Vi sjunger mycket, läser böcker och sagor det ger barnet ett rikt språk och vi pratar mycket hela tiden.
Förskolepersonalen poängterade att de utnyttjar spontana situationer som uppkommer i verksamheten där det ges möjlighet att tala mycket med barnet t.ex.
vardagssituationer, språksituationer och matsituationer. Innan måltiden använde sig verksamheterna av olika ramsor och barnet lärde sig ofta orden i dessa ramsor eftersom detta gjordes rutinmässigt. Vardagsrutinerna är viktiga för språkinlärning eftersom orden upprepas dagligen och då lär sig barnet både orden och dess innebörd. Personalen ansåg att rutiner är en bra stomme i språkutvecklingen men inom rutinernas ramar är det av stor vikt med variation för att behålla barnens intresse och motivation.
Vardagssituationer, språksituationer, matsituationer ja alla tillfällen där man pratar mycket, man förtydligar det man säger med rörelser och innan vi äter säger vi en ramsa. Det är mycket rutiner och upprepningar.
Personalen uttalade sig om att även utemiljön erbjuder ett annat språkutbud än inomhusmiljön eftersom det utomhus förekommer andra situationer och föremål t.ex.
cyklar, hinkar och spadar.
5.2.3 Personalens kompetens är viktig för andraspråksutvecklingen Personalen ansåg att man måste vara flexibel och bemöta alla barn olika beroende på vilken nivå deras språk ligger på. Vissa barn förstår hela meningar medan andra endast förstår enstaka ord. Vissa av personalen menade att de använder olika svåra ord beroende på vilken nivå barnets språk ligger på och de pratar korrekt svenska för att barnen ska utveckla det svenska språket. Andra av personalen ansåg att det
underlättar för barnets andraspråksinlärning om personalen uttrycker sig tydligt och använder korta meningar. De menade vidare att det förekommer mycket kroppskontakt och ögonkontakt eftersom de hela tiden måste gå med barnet och visa vart allt finns samt hur man gör när det inte går att kommunicera via språket, detta gäller alla barn oavsett ålder. Personalen vidhöll vikten av att hitta olika vägar och lösningar för att nå varje individ eftersom alla barn är olika och lär sig på varierande sätt:
Vi försöker tänka på att uttala tydligt också så man inte sluddrar iväg orden.
Så det är viktigt att vi är flexibla också så att vi inte är för inrutade i för mycket planerade.
Arbetslagen menade att de rättar barnet i uttalet men utan att nedvärdera eller skapa en känsla av att det barnet säger är fel t.ex. om barnet uttalar ett ord eller en mening fel grammatiskt så upprepar pedagogen det och istället uttalar ordet eller meningen rätt.
Att man rättar dem och vi säger det rätta ordet. Om de uttalar ordet fel så uttalar vi orden men vi säger inte att de behöver säga det rätt.
Det var endast ett fåtal av personalen som uttalade sig om att de går på utbildningar och följer med i dagens forskning för att lära sig mer om språkutveckling:
Några av oss går på olika utbildningar som handlar om språkutveckling och flerspråkighet.
5.2.4 Det kan uppstå problem i barns andraspråksutveckling Tysta barn är svårtolkade
Personalen upplevde att de inte riktigt kan kontrollera om ett barn är sen i utvecklingen av svenskan eftersom de inte vet om de är sena i modersmålet också.
Orsaken kan också ligga i att barnet väljer att vara tyst fram till dess att det finns en säkerhet i att klara av att tala det svenska språket utan grammatiska fel. Personalen menade att barn ofta förstår mer av språket än vad de ger uttryck för. Är barnet tyst kanske personalen tar för givet att barnet inte kan språket men istället kan det vara så att barnet samlar på sig kunskaper för att sedan uttrycka sig när det finns en säkerhet i språket. Problematiken med tysta barn förtydligar personalen på detta sätt:
Det är svårt för man kan ju aldrig säga om de skulle vara sena än om de hade pratat svenska bara, så det ligger liksom i den biten eller om det är så att de har avvaktat och väntat och prata senare när man har lite mer kött på benen.
Personalen menade vidare att barnet måste komma till en viss nivå i sitt modersmål innan de kan använda sig av svenska som andraspråk i sitt vardagliga tal.
Förskolepersonalen ansåg att det kräver en hel del av dem för att bemöta tysta barn och det personalen kan göra är att börja med enkla uppgifter och genom gemensamma upplevelser lär de känna varandra. Detta gör att barnen upplever en trygghet och de kan ha roligt ihop med både barn och vuxna.
Mindre tid för att utveckla svenska som andraspråk
Personalen ansåg att barngrupperna växer hela tiden och de flesta barn vistas längre tid i verksamheten samt att det är mycket personalombyten, därmed får personalen mindre tid med varje barn. I och med det tillgodoses inte heller varje individs språkliga behov.
Det finns mindre tid på senare år för varje barn. Vi får större barngrupper och varje barns behov är inte tillgodosett.
Ett ytterligare problem var enligt personalen att tiden för att hitta nytt material inte räcker till. De måste hela tiden förnya materialet och hitta nya metoder eftersom alla barn lär på olika sätt samt för att språkundervisningen måste vara stimulerande och rolig med mycket variation. Förnyelse av materialet krävs också för att ett föremål kan se ut på många olika sätt t.ex. ser en tröja inte alltid likadan ut.
Det jag saknar är tid att skaffa nytt material, det räcker ju inte med att ha samma hela tiden utan man ska förnya det, det ska gå framåt och hitta nya sätt.
Missförstånd uppstår lätt
Om det vistas många barn med olika modersmål i gruppen menade förskolepersonalen att det kan uppstå problem eftersom de då inte har någon hjälp av varandra i språkutvecklingen. Personalen menade vidare att det ofta uppstår konflikter mellan barnen pga. att det sker missförstånd i språket. Det flerspråkiga barnet har en uppfattning om vad ett visst ord betyder men denna uppfattning är felaktig och därmed blir det konflikter när detta barn i leken använder sig av ordet.
Personalen förtydligade konsekvensen av olika språk i barngruppen på detta vis:
Det är att har man för många barn med olika språk då kan det bli ett problem för då har du, de har ingen hjälp av varandra och själv kan man inte deras hemspråk.
Förskolepersonalen upplevde att de ibland tror att barnen har en bra förståelse för det svenska språket men om rutinerna ändras framkommer det att barnet inte förstår så mycket eftersom de endast känner igen rutinerna och inte orden. Personalen tydliggjorde problematiken i barnens förståelse för andraspråket såhär:
För att vissa gånger har vi märkt att man tycker att men nu förstår de ju mycket svenska och sedan inser man om man gör rutinerna annorlunda, då inser man att det egentligen inte är orden alla gånger då är det rutinen som sitter.
Kodväxling i hemmet
Vissa av personalen ansåg att de föräldrar som är uppvuxna i Sverige och därmed kan både sitt modersmål och det svenska språket korrekt inte påverkar barnets språkutveckling negativt om de blandar språken hemma beroende på vilken situation de befinner sig i. Det finns även de föräldrar som har kommit till Sverige och därmed inte kan det svenska språket. Personalen menade att dessa föräldrar istället ska prata modersmålet med barnet för att det ska ske en bra kommunikation. Personalen uttryckte sina uppfattningar om språkanvändandet i hemmet såhär:
Sedan finns det ju de föräldrarna som blandar språken och då kan barnet inte lära sig något av språken bra. Kan föräldrarna prata bra svenska så tycker jag inte det gör så mycket om de blandar språken beroende på situationen men kan de inte svenska så ska de inte heller försöka lära barnet prata svenska för då blir språket dåligt.
Förskolepersonalen uttalade sig om att när barn med samma modersmål träffas i hemmet och leker med varandra så använder de sig ofta av svenskan eftersom det är deras lekspråk, trots att de är med sina familjer. Enligt personalen har forskningen kommit fram till att det inte är något fel med att barn använder sig av det svenska språket när de leker hemma.
Ibland kan det ju vara flera barn från ett och samma land och när de träffas privat hemma och leker så använder de svenskan fast de är med sina familjer.
5.2.5 Sammanfattning
Förskolepersonalen ansåg att svenska som andraspråk utvecklas till största delen i förskolans verksamhet genom samspel och kommunikation med andra barn och personal. För att barnet ska kunna utveckla ett andraspråk krävs det en miljö där barnet känner sig avslappnad, upplever en trygghet samt måste det finnas en vilja och intresse för språket annars finns risken att personalen inte når fram till barnet.
Andraspråksutvecklingen sker under hela vistelsetiden i förskolan eftersom den inte kan begränsas till en viss tidpunkt. Språkutvecklande miljöer kan t.ex. vara matsituationer och vardagssituationer. Även sånger, böcker, bilder, spel och ramsor är viktiga för språkutvecklingen och det är av stor betydelse att personalen hela tiden upprepar och talar om vad man gör samt tydligt benämner alla föremål. Personalen måste tänka på att tala korrekt svenska och föräldrarna bör inte blanda de olika språken utan enbart hålla sig till modersmålet.
Personalen menade att innan barnen börjar tala på andraspråket är en vanlig situation att de blir tysta för att samla på sig kunskaper om hur språket används och när ordförrådet nått en viss nivå börjar talet yttra sig. När barnen utvecklat det svenska språket underlättas många situationer t.ex. undviks konflikter i leken och det är enklare för dem att göra sig förstådda i samhället. I leken kan flerspråkiga barn använda sig av det svenska språket trots att de är hemma med sin familj och övriga talar på modersmålet.
Hjälpmedel för att barnet ska utveckla sitt andraspråk var enligt personalen att dela in dem i grupper utefter hur mycket svenska de kan, ta hjälp av metoder som tecken som stöd och av språkverkstaden. Andra språkutvecklande metoder är att personalen rättar barnets ordval utan att ge dem en känsla av att de gjort fel, tar del av aktuell utbildning och forskning samt erbjuder utemiljön barnet varierande utbyggnad av ordförrådet. Förskolepersonalen måste därmed vara flexibel och bemöta alla individer utifrån deras språkliga förutsättningar. Personalen menade vidare att för stora barngrupper kan hämma andraspråksutvecklingen eftersom de då inte kan tillgodose varje individs behov. Andraspråksutvecklingen kan även hindras om det finns många olika kulturer i samma grupp och det kan leda till att barnen inte får hjälp av varandra med språket genom samtal. Personalen menade att rutiner ger en falsk inblick i hur mycket språk barnet faktiskt kan eftersom barnet oftast endast lärt sig rutinen.
5.3 Förskolepersonalens tal om flerspråkiga barns kulturella