Förskollärare med många visioner

Förskollärarna beskriver att de har många visioner kring hur olika etniska bakgrunder kan inkluderas i verksamheten. I stycket nedan beskriver Freja en av hennes visioner så att barnen får delge deras etniska bakgrunder. Detta beskrivs genom en vision om en fest där barnen får diskutera kring deras etniciteter och matkulturer.

Vi skulle kunna göra mer för att arbeta med barnens etniciteter som till exempel fester där barnen får berätta om sina etniska bakgrunder eller att barnen får ta med sig mat från sina hemländer. (Intervju, Freja, 2018)

Upprepade gånger beskriver förskollärarna etnicitet som något som inte inkluderas fortlöpande i verksamheten utan firas på enskilda dagar. I intervjun med Freja beskrivs etnicitet som något att fira och att barnens olikheter behöver uppmärksammas. Etniciteten blir kodat som en del av individen som behöver firas, som till exempel en födelsedag eller religiös högtid. En osynlig stoppkloss kan ses som en metafor för förskollärarnas arbete med barnens etniciteter i verksamheten. Stoppklossen gör med andra ord att arbetet bromsas när det ska övergå från vision till praktik. Det kan tolkas som att förskollärarna känner en frustration kring deras uppdrag utifrån styrdokumenten och därmed blir det svårt att sätta igång. Det kan också spegla hur långt komna pedagogerna är i processen kring att definiera begreppet etnicitet. Det som förskollärarna beskriver i citatet ovan skiljer sig från “Bara få va mig själv”-festen. Budskapet som förskolläraren vill förmedla i citatet är att mat och firande kopplas till barnens etniciteter. Till skillnad från detta citat frikopplas etnicitet från barnen på “Bara få va mig själv”-festen.

6.8 Sammanfattning

Upprepade gånger beskriver förskollärarna visioner kring hur de kan arbeta för att inkludera barnens etniska bakgrunder i samlingen. Barnens etniska bakgrunder synliggörs på många olika sätt, bland annat genom flaggor, sång, dans och att barnen ombeds att prata på sitt modersmål. Något som visade sig i empirin var att etnicitet ibland frikopplades från barnen genom till exempel att barnen fick skapa vilka flaggor de ville till “Bara va mig själv”-festen. Samtidigt som språket blir ett genomgående tema i förskollärarnas förhållningssätt att definiera begreppet etnicitet och arbeta med det i verksamheten beskriver förskollärarna en otillräcklighet i deras kunskaper. Förskollärarnas känsla av otillräcklighet beskrivs som något om stoppade dem i deras arbete med att arbeta med barnens etniska bakgrunder.

7. Diskussion

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärarna definierar och arbetar med att inkludera etnicitet i samlingsstationer utifrån läroplanen för förskolan. Studien ska svara på frågeställningarna: “Hur resonerar förskollärarna kring inkludering av olika etniciteter i samlingar?” samt “Hur synliggörs olika etniska bakgrunder i verksamhetens samlingar?”. I detta kapitel kommer frågeställningarna att besvaras och studiens resultat kommer att redogöras. Det analyserade resultatet är kopplat till den tidigare forskningen. De metodval vi har använt oss av kommer utvärderas i denna del och vi kommer förmedla våra tankar om fortsatt forskning inom ämnet.

7.1 Resultatdiskussion

Resultatet visade att förskollärarna pratade om barnens etniciteter i samlingarna som en naturlig del av verksamheten. Förskollärarna beskrev barnens etniciteter som en del av barnen eller att det är något som behöver firas. Det synliggörs med andra ord en kluvenhet kring hur förskollärarna definierar begreppet etnicitet. I arbetet utifrån deras uppdrag i läroplanen synliggör förskollärarna etnicitet som något som konstrueras utifrån det sociala sammanhang som individerna befinner sig. Denna definitionen av etnicitet skiljer sig dock från hur förskollärarna beskriver sina visioner om arbetet med etnicitet då etnicitet beskrevs som något som behöver uppmärksammas. Något som genomsyrar förskollärarnas definition av begreppet samt hur det arbetas med i verksamheten är att individernas etnicitet inte tillskrivs som “den andre” med andra ord skapas det inte ett “vi” och “dem” tänk. Förskollärarna beskriver också en otillräcklighet i deras kunskaper vilket hämmar dem i deras arbete med barnens etniska bakgrunder.

Resultatet visade att etniciteter synliggörs i verksamhetens samlingar genom att arbeta med flaggor, dans, sånger och att barnen fick prata på sitt modersmål. Det visade sig att det skedde olika kopplingar till barnens etniciteter. Förskollärarna kopplade etnicitet till barnen när de identifierades med deras modersmål, vid till exempel sångerna på olika språk. Barnens etniciteter blev synliggjorda av såväl barnen som förskollärarna i samlingarna. I studien kom vi också fram till att barnens olika etniska bakgrunder kopplas eller frikopplas från barnen. Etnicitet frikopplades från barnen till exempel vid ”att bara få vara mig själv”-festen eller när förskollärarna använde bilderna på väggarna istället för att knyta an till barnens etniska

bakgrunder. Etnicitet och barnens bakgrunder kopplas starkt till språk i verksamheten. Det framkommer också ett motstånd ibland förskollärarna att reducera barnens etniska bakgrunder, till en fråga om språk. När förskollärarna använder bilderna på väggen, pratar förskollärarna generellt om språk och inte om ett av barnens modersmål.

I intervjuerna hade förskollärarna många visioner kring hur de skulle kunna arbeta med att barnens etniska bakgrunder i samlingen. När samlingarna kom igång använde de inte sina visioner. Förskollärarna sjöng sånger, använde bilder från avdelningens miljö, flaggor, pratade på olika språk och diskuterade kring varandras erfarenheter och bakgrunder. I intervjuerna beskrev förskollärarna visioner kring att läsa böcker på olika språk och ha fester för att prata mer om barnens etniska bakgrunder. Skans (2011) kom fram till att pedagogerna behöver arbeta med barnens lika värde för att barnen ska kunna känna sig delaktiga. Pedagogerna använder sig av olika språk dels för att stödja barnens språk men också för att språken ska användas i gruppen. Detta synliggörs i vår studie genom att förskollärarna använder språk för att stödja barnens i deras kommunikation. Förskollärarna i vår studie använde bilderna på väggarna när barnen hälsar och sjunger på olika språk. Förskollärarna förmedlar en koppling mellan språket och etnicitet.

Under samlingarna använde förskollärarna sitt kroppsspråk, bildstöd och TAKK (Tecken som stöd). En kunskap som förskollärarna beskriver som bristfällig är deras kommunikation. Förskollärarna använder sig av de kommunikativa redskapen kan underlätta för barnen att förstå vad förskollärarna samtalar om. Trots att förskollärarna beskriver att det finns stöd så menar de att deras språkliga kunskaper behövs för att kunna bekräfta alla barn. Kunskapsbristen gör att förskollärarnas koppling mellan etnicitet och språk blir svår att genomföra. För att kommunikationen ska utvecklas ser förskollärarna vårdnadshavarna som en resurs för att fylla dessa kunskapsluckor. När barnen pratade och sjöng använde de kroppsspråk och TAKK. Barnen i Skaremyrs (2014) studie skiftade ofta mellan sitt modersmål och svenska. Däremot såg vi inte i vår studie att barnen skiftade mellan svenska och sitt modersmål, de använde enbart sitt modersmål när förskollärarna bad om det. Skans (2011) kom fram till i sin studie att pedagogerna ofta använde sig av bilder, föremål och TAKK. Vi såg i vår studie att barnen använde kroppsspråk och TAKK när förskollärarna gjorde det. Under en intervju med en av förskollärarna förklarade hon att TAKK var ett bra komplement till de barnen som har svårt att förstå det svenska språket.

I vår studie nämnde förskollärarna under intervjuerna och observationerna att förskollärarna ville inkludera vårdnadshavarna mer i verksamheten eftersom förskollärarna uttryckte att det fanns en kunskapsbrist kring språk i arbetslaget. Det visade sig i Skans (2011) studie att pedagogerna samtalade med vårdnadshavarna för att lära sig språket. Vårdnadshavarna i Skans (2011) studie blev delaktiga när pedagogerna frågade vårdnadshavarna hur ord skrevs och uttalades på deras modersmål. Förskollärarna sa i vår studie att vårdnadshavarna besitter stor kunskap och kan vidareutveckla förskollärarnas kunskaper. Trots att förskollärarna i vår studie beskrev en otillräcklighet kring språket och använde dem ord som de var säkra på. De ville gärna börja med att fråga vårdnadshavarna om hjälp eller använda plattan (ipaden) som stöd men har inte kommit så långt. Förskollärarna i vår studie berättade att det var lättast att arbeta med barnens etniska bakgrunder i samlingen genom att sjunga sånger, läsa böcker och samtala på de olika språken.

I Lappalainens (2006) studie uttryckte pedagogerna att de ansåg att det blev svårt att planera en mångkulturell verksamhet när de utgår ifrån den religion som majoriteten av barnen har. I vår studie varkens pratade eller arbetade förskollärarna kring barnens religioner eftersom det inte är en väsentlig del i individens etnicitet. Förskollärarna i vår studie definierade etnicitet vid barnens språk, nationalitet, matkultur, flaggor, sång och dans. Böcker blev en del av förskollärarnas arbete kring språk i vår studie, de läste till exempel böcker på olika språk. I Eilards (2008) studie framställs bokläsning som betydelsefullt för att sprida ett budskap om likvärdighet. Det tas i uttryck genom att personer döpts till utländska namn och personer har illustrerats med utländska utseenden. I de böcker som fanns tillgängliga på förskolan i vår studie, upplevde vi inte att det fanns böcker med liknande karaktärer. Böckerna var enbart översatta på olika språk men utgick ifrån svensk litteratur som till exempel Pippi långstrump.