Förskollärare respektive förskollärare med musikprofils olika förhållningssätt till musik och musikundervisning i förskola

Generellt så har respondenterna spridda musikaliska aktiviteter, många skriver att det gärna lyssnar på musik och går på konserter, ett färre antal sjunger och ett än mindre antal spelar instrument. De respondenter som sjunger och spelar instrument på sin fritid svarar också mer positivt och utförligt på flera av frågorna i enkäten, exempelvis 9M:

Planerad undervisning med såväl inommusikaliska som utommusikaliska mål. Spontant i fria leken, hänger på barnen om de tex nynnar eller gör ljud. Med miljön som tredje pedagog, med tillgängligt musikmaterial. (9M)

Drivande och inspirerande, att visa att ALLA kan hålla i musikundervisning på något sätt men att också hålla i sådant de andra inte kan pga bristande ämneskunskaper. (9M)

Musiken har alldeles för liten roll! Mer fokus behövs på alla de estetiska ämnena men musiken är ofta sedd som svår att undervisa i. Det behövs kompetensutveckling. Folk säger skrattande att de är tondöva när de egentligen bara har ett bristande intresse. De hade aldrig kommit undan med det i andra ämnen. (9M)

Hos 9M kan vi se svar som återkommer hos flera andra av de musikprofilerade respondenterna. Många anser sig drivande i musikundervisningen, de arbetar både planerat och spontant. Några uttrycker också att de känner sig lämnade med ansvaret för musikundervisningen, i vissa fall på grund av arbetskollegors bristande intresse eller engagemang. De musikprofilerade med mindre erfarenhet av arbetslivet är generellt mer osäkra, men de uttrycker sig ha kompetensen som krävs för att kunna undervisa i musik. Deras problematik ligger snarare i att de har bristande självförtroende. De respondenter som inte är musikprofilerade och uttrycker att de utövar mycket musik i förskolan har jämfört med övrigarespondenter ett större eget intresse för musik, samt större arbetslivserfarenhet. De som är minst nöjda och mest osäkra med musikundervisningen är förskollärare utan musikprofil, som inte minns någon musikundervisning i utbildningen, samt inte har något större intresse.

6 Diskussion

I resultatet synliggörs att ett flertal respondenter känner sig osäkra gällande musikundervisning i förskola. De musikprofilerade uttrycker en osäkerhet i sitt ledarskap, medan övriga respondenter snarare uttrycker osäkerhet i den musikaliska kompetensen. Liksom Ehrlin (2012) beskrivit är även respondenterna i denna studie mer benägna att backa undan från musikämnet om de anser sig ha för lite kunskap om och i musik. Dock visade sig respondenterna i Ehrlins studie (ibid.) kunna finna ett engagemang och intresse för musikundervisningen, med hjälp av en drivande rektor/chef som stöttade och erbjöd fortbildning i musik. Med dessa insatser upplevde personalen större självförtroende, men talade fortfarande inte om sig själva som musikaliskt kompetenta (ibid.). Ett exempel på detta lyfts av respondent 20, som beskriver att hen har en omusikalisk kollega, men att barnen dras till henne på grund av att hon uttrycker stor glädje med sitt musicerande. Av de musikprofilerade respondenterna lyfts en liknande tanke hos 15M, där hen önskar att fortbildning inom musik skulle vara praxis på alla förskolor. Hen skriver också att någon med musikutbildning, exempelvis en musikprofilerad förskollärare, kan vara ansvarig för att musikundervisningen blir av, men att alla i arbetslaget ska vara delaktiga och känna sig självsäkra. Ehrlin och Gustafsson (2015) skriver att förskollärare behöver en bred teoretisk och didaktisk musikalisk kompetens för att kunna undervisa i musik. Denna kunskap tillkommer genom teoretisk och praktisk träning och bör således också få en större roll i förskollärarutbildningen (ibid.), vilket resultatet av denna studie också stödjer.

Kim och Kemples (2011) studie visade på att förskollärare med musikbakgrund beskrev musikens värde och funktion på ett annat sätt än de utan samma gedigna erfarenhet av musik. Det jag upplever i min egen studie är att så inte behöver vara fallet. De respondenter som inte har en musikprofilerad eller på annat sätt musikaliskt framträdande bakgrund uttalar sig mångfacetterat om musikens funktion. Dock kan detta ha att göra med att enkäten möjligen tilltalade de som faktiskt har någon form av intresse av musik och att de som finner ämnet mindre intressant valde bort att svara på enkäten alls.

Resultatet visar också på hur respondenterna ser på musikens funktion i förskolan, där ett

stort fokus ligger på den socialiserande funktionen i gemenskap, samt den kvalificerande

funktionen i att lära ut andra ämnen. Liksom tidigare påvisats (Holmberg, 2014: Still, 2011:

Ehrlin, 2012) används musiken främst för att arbeta med utommusikaliska mål, där musiken

sällan får ta huvudrollen i lärandet. I studien beskriver många respondenter hur musiken är ett

medel i att lära språk, arbeta med demokrati och bidra till glädje, men nästan ingen skriver

om hur de arbetar med musiken som mål. När musiken är målet med undervisningen verkar

den främsta aspekten vara den konstnärliga, att musiken ska upplevas och få oss att känna på

ett särskilt sätt. Nielsen (2006) menar på att musikämnet innefattar tre väsentliga aspekter:

hantverksmässig, konstnärlig och vetenskaplig. I studien synliggörs att den hantverksmässiga

verkar vara det respondenterna tänker på i första hand, exempelvis i de fall respondenterna

önskar förändring. Där är det främst en utökad hantverkskunskap, till exempel instrumentspel, som respondenterna anser sig behöva kunna mer om för att hålla i

musikundervisning. Gällande de musikprofilerade respondenterna verkar merparten nöjda med sin kunskapsnivå i den hantverksmässiga samt vetenskapliga aspekten, och merparten

verkar också se en poäng i att arbeta med den konstnärliga aspekten, där musiken bidrar med

att sätta en sinnesstämning. I skapandet av enkäten fanns en tanke om att genom utförliga frågor undvika missförstånd

och underlätta i arbetet att hitta genomgående mönster. Dock inser jag i efterhand att gällande

frågan om i vilken utsträckning respondenterna utövar musik på sin fritid, så hade det kunnat

vara önskvärt att jag inte gav förslag på aktiviteter. Även på frågan om vilken roll de ansåg

sig själva ha i musikundervisningen på förskolan, så hade förmodligen svaren sett annorlunda

ut, om inte det i frågan föreslogs svaren: _{​drivande, intresserad, måttligt intresserad​. Dock} kunde jag tack vare dessa formuleringar göra en tydligare kvantitativ mätning som sedan kompletterades med citat. Det är också intressant att föreställa sig hur svaren hade sett ut om

det varit en större andel frågor med fasta svar, där det i större utsträckning hade mer mätbara

resultat, men en stor del av förståelsen för respondentens tankesätt hade gått förlorad. De öppna frågorna i denna studie gjorde också att det inte var helt enkelt att veta vilka teoretiska analysverktyg som behövdes, samt vilken tidigare forskning som skulle kunna komplettera

studien. Under arbetets gång tillkom flera analysverktyg, exempelvis musikdidaktisk teori, för att stötta empirin och de mönster som synliggjordes.

I enkäten valde jag att enbart använda mig av frågor med öppna svar, en så kallat kvalitativ metod, med kvantitativa inslag. Metoden anser jag har fungerat väl i mitt arbete, då den kvantitativa datan ger en god generell grund, som sedan byggs vidare på med enskilda individers citat. Detta anser jag skapa en större förståelse, samt ger en tydligare bild av respondenternas åsikter. Vidare hade enkäten även kunnat finnas tillgänglig för fler personer, och på så sätt fått en större mängd svar, vilket hade kunnat ge en djupare inblick och förståelse i frågorna. Däremot kan också tänkas att jag då inte hade haft möjlighet att lika grundligt gå igenom alla respondenters svar, på grund av den tidsbegränsning som råder under denna studies gång.