Förskollärarna som skapare av fri lek

Utifrån våra respondenters svar (se Tabell1 kolumn C, Tabell 2 kolumn C) ser de viktigaste resurserna för att skapa förutsättningar för barns fria lek olika ut. Det skiljer sig mellan yngre och äldre barnavdelningar. De som jobbar på yngre barnavdelningar anser att miljö och val av material är utgångspunkter i deras skapelse av fri lek och de flesta som jobbar på äldre barnavdelningar berättar att ge stöd och vara lyhörd när det

33

behövs, skapar förutsättningar för den fria leken. I vår tolkning kan vi se detta kopplat till Knutsdotter Olofsson (1987) som säger att barn under tre år har som huvudsaklig sysselsättning att leka med saker och att vissa miljöer stimulerar vissa lekbeteende och andra lockar fram andra sidor i barns lek.

Med ett aktivt socialt stöd tolkar vi att förskollärarna, som jobbar på äldre barnavdelningar, ser till att barnen får en harmoni i den fria leken som sker i förskolan. Det kan handla om att sätta ihop olika grupper och se hur de fungerar, hjälpa barnen i sin kommunikation och fantasi i samtal med dem, ömsesidigt givande och tagande då den vuxne och barnet lyssnar på varandras förslag och att barnen får råd i olika situationen. Enligt Knutsdotter Olofsson (1987, 2003) är det den vuxnes roll att hjälpa till att barnen får utveckla sina tankar kring lek genom förslag och lösningar.

En av förskollärarna som jobbar på de äldre barnavdelningarna har en annan åsikt än andra som jobbar med barn i liknande ålder. I likhet med de som jobbar på yngre avdelningar anser hen att miljö skapar de bästa förutsättningarna för barns fria lek. Ingrid som jobbar på en äldre barnavdelning talar om att det är hens uppgift att skapa förutsättningar och göra det bästa av det som finns. Att arbeta mycket med verksamhet gör att det inte blir rörigt för barnen i den fria leken. Barnen vet reglerna och har ordning på saker, säger Ingrid. Om det inte är möjligt att leka fritt i ett visst rum på grund av olika faktorer vet barnen att de kan utnyttja alla befintliga rum på avdelningen och deras fria lek kan utvecklas där. Knutsdotter Olofsson (2003) framhäver att hur lokalerna utnyttjas och vilket material som finns tillgängligt kan skapa förutsättningar i den fria leken.

Ingrid: Barnen hämtar lite lådor med material och de kan få leka ifred. Man ger

utrymme. Man delar upp, små rum i rummen. Man kan även leka i hallen, på toaletten.

Förskolläraren här är övertygad om att schemalagd tid gör den fria leken mer meningsfull. För mycket nytt kan göra barnen osäkra. Däremot med ett schema som barnen vet om kan barnen finna ro och leka. Detta kan vi koppla till Knutsdotter Olofsson (2003) som skriver att skapa tillfälle till organiserad lek och fri lek med en vuxen närvarande, blir den vuxne en garanti för säkerhet. Med detta tolkar vi att förskollärarna som rutinskapare bildar en trygghet för barnen då de vet vilka regler som är uppsatta i omgivningen. Barnen utnyttjar förskollärarens ramar för att anpassa leken och den blir på så vis djupare.

34

Ett annat sätt att skapa förutsättningar för barns fria lek är att inte ha för mycket inplanerat anser Eva. ”Fri lek är inget speciellt inplanerat” säger förskollärare Eva som jobbar med barn mellan 3-6 år i intervjun.

Eva: Vi har ingen speciellt tid när de leker. Vi har organiserad som t.ex. experiment

eller rörelse. Sedan den övriga tiden är det fritt, som de få använda själv. Vi säger inte direkt: ”Nu är det fri lek”.

Ovanför i texten nämnde några respondenter att ge stöd och vara lyhörd i barns fria lek är några av de främsta resurserna som förskollärarna som jobbar på äldre barnavdelningar har. Vi tolkar att förskollärarna anser att de är nödvändiga förutsättningar för lekens utveckling och att det är av betydelse att barnet lär sig förstå

leksignalen samt de sociala lekreglerna. Leksignalen är något som ligger till grund för

en av Knutsdotter Olofssons (1987, 2003) regler om lekharmoni, samförstånd.

Eva: Jag som pedagog finns där med barnen, men kanske inte aktiv i deras lek. Jag

finns där hela tiden. Jag har olika strategier hela tiden. Det händer att jag tillsammans med mina arbetskamrater sätter ihop grupper så vi ser hur de fungerar. Jag är stolt över det. Jag har alltid en tanke.

Denna tanke finns hos Karin som delar samma åsikt som Eva. Allting är inte inplanerat på hens avdelning heller. Däremot anpassar hen verksamheten utifrån vad barnen är frivilliga att göra och stimulera utvecklingen av barns fria lek.

Karin: Vi har inplanerade tillfällen. Men det är viktigt att man inte har planerat

varenda minut och att man lyssnar och ser på barnen hur och vad deras behov ligger också. Det ska vara en balans.

Efter vi har läst Knutsdotter Olofsson (1987, 1991, 2003) teorier om fri lek, kan vi dra paralleller till vad förskollärare Karin pratar om. Den vuxnes roll för hur barns fria lek utvecklas är stor. Det är den vuxne som först tränar lyhördhet för leksignalen och lär ut de grundläggande lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet, turtagande. Den största vinsten med att stödja barnen i deras fria lek är en ökad social kompetens, kreativitet och allmänt välbefinnande.

Karin Vi försöker ha mycket fri lek på avdelning för att hjälpa barnen i sin

kommunikation, sin fantasi. Förhållningssättet det är viktigt hos oss. Vi tittar på ny forskning. För 10 år sedan vad det betydligt mer fri lek, men jag tror inte att barnen leker mindre utan att det är jag som ser lärsituationer i den fria leken. Jag reflektera mer idag. Det är mitt synsätt som har ändrat sig och inte den fria leken.

Vi tolkar vad Karin menar med att vara lyhörd är att det stimulerar barns föreställningsförmåga och är till stöd för både lek och barns skapande. Det är den

35

vuxnes jobb att bejaka, stimulera och ge frihet att utveckla den vilket också Knutsdotter Olofsson (2003) belyser.

En förklaring som förskollärare Inger som jobbar på yngre barnavdelning är: ”De kan inte avgöra när de behöver hjälp”.

Minst lika viktigt att skapa bästa förutsättningar för barns fria lek är val av material i förskolan och miljö. Dessa faktorer är av betydelse. Konflikter i barngruppen på yngre barnavdelningar berör ofta leksaker och utrymme.

Inger: Barn behöver vissa ytor. Den fria leken är bättre när vi är färre barn därför att

de kräver en viss yta de kräver leksaker. Har man för mycket grejer blir det för mycket att göra och leken blir inte lika djup. Vi har ju en ganska liten avdelning till våra barn och vi har medvetet valt bort att ha väldigt mycket leksaker vi har istället konstruktiva saker och väldigt få.

Vi tolkar att det som Inger lyfter i sitt resonemang om att ha material med mångsidig användning kan minska konflikter och göra att barns fantasi och kreativitet växer. Knutsdotter Olofsson (1991, 2003) belyser också att fantasin kan växa genom att förskolläraren ger barnet olika verktyg att tolka materialet.

Vi ger nedan ett exempel på hur Emma gör på sin avdelning för att få ro och ostördhet och för att inte leken spåra ur.

Emma: Vi delar upp oss på avdelningen så en vuxen är i varje rum. När man är många

barn på en relativ liten yta det är lätt att man går in i varandras och förstör. Det behöver inte vara medvetet att man förstör utan att det räcker att man kommer in i rummet så man avbryter det som pågår.

Förskollärare Tove som jobbar på yngre barnavdelning nämner i intervju att:

Tove: För många barn på en liten yta, eller samma yta då blir det lättare konflikter.

Därför behövs fler pedagoger och större yta. Därför kan det vara bra att lägga stor vikt på den fria leken ute också, där har du inte samma ljudnivå, de barnen som behöver ta mycket plats får lov att göra det ute utan att störa någon annan. Vi behöver vara lika närvarande inne som ute.

En strategi för att leken med kamraterna ska bli djup berättar Tove om:

Tove Vi har valt att inte ha så mycket material, utan vi byter när vi har märkt

allteftersom barnens intresse. Eller vi märker att de leksakerna tröttnar de på

Hen poängtera även ”vi kan känna att ju äldre barnen blir, blir jag en som kan utveckla deras lek med material och rum. Då går det över till deras intresse”.

36