Förskollärarnas tankar om en relation mellan undervisning och lek

De förskollärare som vi har intervjuat har uttryckt att de tycker att undervisning och lek går hand i hand. De har också uttryckt sig genom sina svar att lärande och undervisning för dem är något som ligger varandra nära, att de nästan betyder samma sak.

I studien visas hur förskollärarna konstruerar verksamheten genom undervisning och lek samt hur de förhåller sig till begreppen. Lek och undervisning kan ses som två kontraster i relation till varandra beroende på vilka erfarenheter personen i fråga har, därför kan de två begreppen även gå hand i hand. Språket kan alltså begränsa eller berika vår förståelse för omvärlden.

Jag anser att undervisningen ska ske i leken, det ska vara roligt och på barnens intresse. Det är ju inte förhör undervisning utan det ska vara lustfyllt och att man kan få in det i barnens spontana lek. (F1)

För om inte leken och det glädjefulla, det lustfyllda, det roliga och det som intresserar barnen finns så tror jag inte att du kan komma någonstans med undervisning. (F4)

F1 nämner att det inte är ”förhörsundervisning” som ska bedrivas i förskolan vilket kan tolkas till att hon vill få bort den traditionella synen som de flesta har om undervisning och hur undervisning bedrivs i skolan. Undervisning i förskolan kan tolkas enligt F1 och F4 som att det är något som är kopplat till barnens lek, det ska vara på barnens villkor och intresse. Det kan förstås som att förskollärarna menar på att det är genom leken som det spontana och lustfyllda lärandet sker som de tycker ska vara grunden för undervisning. F4:s uttalande kan tolkas som att hon menar på att om inte undervisning i förskolan är förknippat med saker som lek och glädje är det svårt att hitta det som motiverar barnen till ett nytt lärande. Jensen (2013) beskriver leken som något spontant och frivilligt, när barn leker är de glada. Likt tolkningen av F4 där hon säger att om undervisning ska bedrivas måste det var roligt och lustfyllt för barnen att delta. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) nämner att det är genom leken som barnen lär sig mest, det är där de skapar sig en värld av mening.

Och relationen mellan lek och undervisning, jag tänker att leken kan vara en metod för undervisningen, och att de liksom hänger ihop. Men att undervisningen inte sker naturligt, alltså den sker inte, lek kan bara ske på en dag utan en förskollärares delaktighet men det gör inte undervisning. (F2)

28

Om jag är med i leken så kan jag se till att det sker på ett sätt som de kan lära sig något på eller komma vidare. Då använder jag mig av leken och då har jag med undervisning också. (F4)

I undervisningen har vi läroplanens mål att sträva efter och jag tänker att det kan vi göra i leken också. Jag tror att har vi någon form av mål någonstans så blir det undervisning. (F4)

Förskollärare 2 och 4 ser båda ett samband mellan begreppen undervisning och lek, att de på något sätt kan höra ihop. En tolkning av det som F4 pratar om låter mer som ett lärande som Pihlgren (2017) beskriver som en process där barnen lär sig med eller utan pedagog. Om F4 deltar i leken och utifrån lekens karaktär bygger vidare och utvecklar den utan någon föreliggande planering sker det enligt Pihlgren (2017) ett lärande. Men F4 nämner också att enligt henne är undervisning kopplat till ett specifikt mål från läroplanen som strävar mot, men hon säger också att om hon är med i leken och styr leken i en riktning där hon ser att barnen lär sig något så sker undervisning. Hon uttrycker sig som att så länge som det finns ett mål med leken eller andra aktiviteter så sker det undervisning. Sheridan och Williams (2018) skriver att undervisning är det målstyrda processerna som sker i samband med att en förskollärare är närvarande, vilket kan kopplas till det som F4 pratar om. Så länge F4 är närvarande vid de aktivitet som hon har ett mål med så sker det undervisning.

F2s uttalande kan tolkas enligt följande att när det sker undervisning så kan det inte ske spontant, undervisning kan inte bara ske medan leken är fri och kan ske när som och överallt. Pihlgren (2017) styrker F2 uttalande genom att belysa att undervisning är de planerade aktiviteterna på förskolan, där avsikten är att få fram ett lärande hos barnen. Undervisning enligt Pihlgren (2017) och F2 kan alltså inte ske spontant, det behövs ha gjort någon slags planering för aktiviteten innan den utförs.

6.5 Sammanfattning

Utifrån tolkning av empirin ser vi att det råder en oklarhet gällande vad förskollärarna menar med undervisning samt när och var det sker på förskolan. Deras resonemang indikerar att undervisning på vissa sätt är förknippat med förskolans verksamhet men samtidigt inte. Genom studien har vi tolkat och uppmärksammat att det finns en oklarhet och en ovisshet hos förskollärarna i deras uttalande då det i flera sammanhang kan tolkas som det som att de beskriver undervisning och lärande som samma sak. Vi kan också utläsa att samtliga förskollärare tycker att det är bra med förtydligande av uppdraget med deras profession stärks. Genom empirin har även meningsskillnader uppmärksammats kring hur undervisning kommer att konstrueras i förskolans verksamhet och som kan medfölja. Överlag verkar förskollärarna

29

bemöta begreppet positivt, men det finns även vissa orosmoment i deras uttalanden. Så som motstånd från äldre pedagoger och föräldrar som inte anser att det är vad deras barn bör syssla med.

Det finns också en viss oro då förskollärarna uttrycker att de behöver mer tid för planering om undervisning ska kunna bedrivas. Det dyker upp många frågor som behövs tänkas igenom där förskollärare, pedagoger och förskolechef kan diskutera hur de ska göra för att det ska bli så bra som möjligt för alla i verksamheten. Resultaten från intervjuerna kan tolkas som att pedagoger, förskolechef samt annan personal ute på förskolan hade behövt sitta ner tillsammans och prata om vad undervisning innebär, hur undervisning ska bedrivas på förskolan samt hur tiden ska räcka till planering av undervisning.

Samtliga förskollärare kunde alla se ett samband mellan begreppen undervisning och lek men sambanden presenterades på olika sätt. Alla var dock överens om att lek är något stort, det var något som var svårt att sätta ord på. Samtliga uttryckte att lek är något som barn tycker var kul och som sker på deras villkor och intressen. Samtliga förskollärare tyckte att leken var en viktig del i undervisningen, om inte barnen tycker det är kul kunde de vara svårt att fånga deras intresse för att vilja lära sig.

30

7 Diskussion

Kapitlet är uppdelat i tre delar enligt följande resultatdiskussion, metoddiskussion och vidare forskning. I resultatdiskussionen diskuteras resultatet med hjälp av tidigare forskning och annan litteratur, där presenteras även svaren till studiens frågeställningar. I metoddiskussionen kommer det att redogöras för metodval samt hur det kunde blivit om vi valt andra tillvägagångssätt än dem vi gjorde. Slutligen kommer det att ges förslag på vidare forskning inom området undervisning och lek i förskolan.

7.1 Resultatdiskussion

I den rådande läroplanen för förskolan skrivs det att förskolan är barnens första möte med utbildning det skrivs däremot inte fram hur undervisningen ska bedrivas, vilket gör att uppdraget blir svårt att tyda. Läroplanen är idag 2018 under revidering för att skriva in undervisning och göra uppdraget tydligare. Förskollärarna i intervjuerna tror och hoppas på att den kommande revideringen kan hjälpa till att höja statusen på förskollärarnas yrke men även kvalitén i verksamheten, de hoppas också på att bli säkrare på vad undervisning innebär och hur det kan se ut i förskolan. Genom empirin kan det utläsas att det råder en osäkerhet om förskolan håller på att bli skolifierad något som förskollärarna i studien uttryckte var mest en fråga hos den äldre generationen och föräldrar som inte kanske inte vet att det finns en läroplan att utgå från. Det finns även dem som uttrycker sig om att förändring är bra, dels för att tydliggöra uppdraget samt för att höja statusen på professionen. I uttalandena från förskollärarna sägs det inte mycket om den kommande revidering är till för barnens bästa, kanske är det en underliggande mening att om de lär sig mer så gynnar det dem längre fram i livet, kanske inte.

Utifrån intervjuerna blev det synligt att förskollärarna inte riktigt är säkra på vad undervisning innebär och hur det ska bedrivas på förskolan då det inte framkommer något om undervisning i styrdokumenten. Förskollärarna beskrev undervisning och lärande som nästan samma sak, vilket Pihlgren (2017) också nämner då hon skriver att lärande är ett nära relaterat begrepp till undervisning. Det finns dock skillnader, lärande är en process som kan ske utan att någon pedagog är närvarande medan undervisning ska bedrivas av förskollärarna. Skolinspektionen (2018) talar om begreppet undervisning och att det inom förskolan uppfattas som otydligt, eftersom de inte riktigt vet vad begreppet innebär följs det av att förskollärarna inte använder begreppet. Förhoppningen om en reviderad läroplan är att undervisning ska bli tydligare och få

31

en mer framträdande roll i verksamheten (ibid). Rosenqvist (2000) fick genom sin undersökning fram att ju mer studenterna pratade om undervisning desto mer ändrades deras föreställningar om begreppet. Lika så kan begreppet undervisning komma att få en annan en annan betydelse i förskolan. Enligt förskollärarnas uttalande från intervjuerna fanns det en osäkerhet om vad begreppet har för betydelse och vad det kommer att innebära för förskolan. Om man då som studenterna i Rosenqvists (2000) undersökning pratar om vad begreppet kan innebära kommer undervisning så småningom om kanske få en annan betydelse hos förskollärarna. Om inte så kommer undervisning ta en större plats i förskolan när 2018s revidering av läroplanen står färdig. Rosenqvist (2000) nämner också att det finns möjligheter för att skapa nya innebörder för begreppet undervisning desto mer man använder det i verksamheten. Brodin och Renblad (2014) fick genom sin undersökning fram att med läroplanen (98/10) tillkom ett ökat ansvar på personalen, inte minst på förskollärarna. De skulle börja utföra pedagogiska aktiviteter, vilket innebär att de skulle ha ett lärande i leken. Den kommande revideringen och begreppet undervisning, precis som revideringen år 2010, lägger ett större ansvar på förskollärarna då det är dem som ska bedriva undervisning. Det kommer troligtvis att läggas större ansvar på de andra i arbetslaget för att uppfylla omsorgsbiten med barnen. Men det är inte bara att ändra ansvarsområdena, för då måste det även ske en förändring i organisationen. Likt det förskollärarna i empirin uttalade sig om att det inte kan läggas på mer ansvar utan att mer tid tillkommer och att förskolans organisation borde genomgå en förändring nu när undervisning ska bli ett begrepp inom verksamheten. Förskollärarna uttrycker sig om att de behöver mer tid om de ska hinna planera undervisningssituationerna. För förskollärarna räcker det inte med den planeringstiden som de har nu utan de tror det kan komma att krävas mer, det är här de tycker att organisationen hade kunnat göra en förändring. Sheridan och Williams (2018) skriver att undervisning är de processer som kommer att bedrivas av förskollärare vilket våra respondenter menar på att de kommer få ta ett större ansvar när de gäller att bedriva undervisningen. Förskollärarna behöver egen tid utöver den planeringstid som arbetslaget har tillsammans för att de ska hinna planera och reflektera över undervisningen. De andra i arbetslaget måste vara med på att de kommer att få ta ett större ansvar i barngruppen och förskollärarna får mer planeringstid. I undersökningen som Jonsson m.fl. (2017) gjorde såg man att personalen på förskolan upplevde att undervisning i förskolan kommer att kräva mer än den verksamhet som bedrivs idag. Begreppet undervisning kan komma att höja statusen på yrket samt kvalitén på verksamheten. I en av våra intervjuer uttrycker en av förskollärarna att hon hoppas på att undervisningsbegreppet gör så att förskollärarna och även annan personal “shapar upp”. Hon tror att detta kan bli möjligt eftersom förskollärarna får ett större ansvar genom att driva

32

undervisning, men förskollärarna kan inte bedriva någon undervisning om inte de andra i arbetslaget är villiga att ta ett större ansvar i barngruppen. Det kan kopplas till det som Engdahl (2010) skriver om att är det inte är undervisning vi sysslar med i förskolan, vad är det då vi gör. Förskolläraren som uttrycker sig ovan är positiv till begreppet undervisning och vad det kan komma att innebära.

I Läroplanen för förskola (98/16) beskrivs leken som en stor del i barnens utveckling och lärande. Genom leken stimuleras barnens fantasi, kommunikation och förmågan att samarbeta. När förskollärarna i studien beskrev vad lek och undervisning innebär för dem förstod vi att det var stora begrepp som gjorde det svårt att beskriva allt med ord. Lek var för förskollärarna något stort som sker på barnens villkor och något som gör dem glada. Vidare när de flesta beskrev lek gick de in på att barn lär sig väldigt mycket i leken och att vi som förskollärare kan få in lärande i alla situationer genom lek. I resultatet av Tullgrens (2004) avhandling skriver hon att pedagogerna är positiva till leken och uppmuntrar och intresserar sig för att delta. Deras deltagande problematiseras då de flera gånger försöker leda in leken på ett annat spår för att exempelvis göra det mindre läskigt och mer glädjefyllt samt mer givande för barnen. Vilket vi kan koppla till studiens empiri där förskollärarna försöker få med lärande genom hela dagen för att de tror att de måste det för att hålla en god kvalitet i verksamheten. Genom ett arbetssätt som detta går det fria och spontana i leken förlorat vilket kan leda till att förskolan blir allt mer lik skolan. Om vuxna går in i barns lek och försöker styra för mycket kan barnen snabbt tappa intresset samt att det även kan påverka deras uppfattning i olika frågor. Barn lär sig mycket av varandras erfarenheter och vi tror att de lär sig mycket genom leken där deras fantasier får styra. Lek kan pågå under hela dagen, det kan ske ensam eller i samspel med andra, det utgör en stor del av förskolans verksamhet och förhoppningsvis snart också begreppet undervisning. Samtliga förskollärare uttryckte i intervjuerna att de såg ett samband mellan undervisning och lek. Man kan dock se en oklarhet i vissa svar då det ibland kan tolkas som att de beskriver lek med lärande istället för undervisning. Lynch (2015) får genom sin undersökning fram att förskollärarna uttrycker förskolan som en plats där barnen ska få möjligheter till att utveckla sitt lärande, de ska inte bara vara där för att leka och ha skoj. Men förskollärarna uttalar sig också om att barn lär sig genom leken till exempel genom att de samarbetar med andra barn. Genom att barnen kommunicerar med varandra kan det leda till att de utvecklar sitt kroppsspråk samt talspråket och mycket mer (ibid). Förskollärarnanämner att leken ska vara som en grund för undervisningen, det ska vara roligt och lustfyllt för barnen, de ska vilja delta och tycka att det är intressant. Boström m.fl. (2014) får de fram att både förskollärarna från Sverige och

33

Danmark är att de i båda länderna där leken värderas mellan barn som den viktigaste faktorn för att barn ska få fram ett lärande. Förskollärarna i intervjuerna uttrycker att de finns ett samband mellan undervisning och lek, leken kan vara grunden i en undervisningssituation. Undervisning för samtliga förskollärare i studien är inte som den traditionella synen där barnen sitter vid en bänk och lyssnar på fröken som står där framme vid tavlan och pratar. När förskollärare planerar undervisning finns det inget som säger att undervisning inte kan grundas utifrån lek och att man med leken har skrivit ner mål och syfte. Både undervisning och lek för oss kan vara lustfyllt och roligt. Dessvärre kan det vara svårare att bedriva undervisning som ska ske på barnens villkor, har pedagogerna satt upp mål och syfte för aktiviteten och sen går utanför detta är det då fortfarande undervisning?

Genom uttalande från förskollärarna svarar de på första frågeställningen om hur förtydligandet av undervisning som ska tillkomma i revideringen av läroplanen 2018. Deras svar kan tolkas som att förtydligandet av undervisning i läroplanen förhoppningsvis kommer att höja statusen på förskolläraryrket men kan även komma att bidra till att förskolor måste hålla en högre nivå med högre kvalité på verksamheten. Undervisning i förskolan kommer även att innebära ett större ansvar för förskollärarna i verksamheten för att både kunna planera och bedriva den. Under frågeställning två skulle förskollärarna uttrycka deras föreställningar om begreppen undervisning och lek, de beskrev vad begreppen innebär för dem. Genom intervjuerna har vi fått fram att de beskriver undervisning som ett stort begrepp som är svårt att sätta ord på vad det är. De flesta av förskollärarna beskrev undervisning som något som ska planeras och ha ett mål, något specifikt som förskollärarna vill att barnen ska lära sig just under de tillfället. Undervisning enligt förskollärarna ska vara roligt och lustfyllt för barnen. Det andra begreppet som förskollärarna skulle beskriva var lek vilket också kom att uttryckas som något väldigt stort som var svårt att beskriva. Lek enligt förskollärarna är något som sker på barnens villkor, det kan ske i grupp eller enskilt. I leken får barnen möjlighet till att utveckla och dela med sig av sin fantasi och deras erfarenheter. Förskollärarna beskrev att i undervisning ska leken få ha plats, de kan till exempel ta vara på de intressen som barnen visar i sina lekar och utveckla detta för att använda det i undervisningen. Vilket leder till frågeställning tre där förskollärarna skulle svara på om de såg någon relationen mellan undervisning och lek. Förskollärarna var överens som att leken har en stor del i undervisningen, för att fånga barns intresse måste barnen lockas med något som de är intresserade av och tycker är roligt. Tycker barnen det är roligt finns det större chans till att barnen utvecklas och lär sig mer. Det har dessvärre varit svårt att hitta litteratur och andra källor som beskriver och stärker sambandet mellan undervisning och lek,

34

detta kanske för att de anser att det inte finns något samband eller så har man kanske inte forskat om det än. Studien får yrkesrelevans då resultatet kan tolkas som att förskollärarna ser fram emot vad som komma skall. Revideringen tolkas som något positivt och kan bidra till att kvalitén på verksamheten höjs samt att yrket får en högre status. Barn och pedagoger uppmärksammas som en del av något större. Från början när förskolan kom till var det mest barnpassning som skedde, men med nya revideringen uppmärksammas förskolan som en viktig del av vårt samhälle, då det anses vara den första utbildningsformen och nyckeln till barns livslånga lärande. Genom studien får man också ta del av förskollärarna föreställningar om hur revideringen av läroplanen kan komma att påverka förskolan samt vad undervisning kan innebära vilket kan vara intressant för de som är yrkesverksamma i förskolan att ta del av. Förskollärarna ser ett starkt band mellan undervisning och lek, det ska ske tillsammans. Enligt tolkningen av empirin kommer leken fortsätta att vara en del av barnens vardag även fast undervisning ska bedrivas. Förskollärarna uttrycker att det kommer behövas ett stöd ifrån förskolechefen i form av mer planerings och reflektionstid för att kunna bedriva undervisning och höja kvalitén i förskolan som är ett politiskt mål med revideringen. Revideringen för med sig förväntningar både från samhället, politiker och personer som är verksamma inom förskolan. Om dessa förväntningar besvaras och blir verklighet återstår att se när revideringen av läroplanen blir aktuell för förskolan.

7.2 Metoddiskussion

Som metod valde vi att använda oss utav intervjuer och direkt efter att de svarat på sista frågan