I detta kapitel beskrivs förslag på lösningar för kvarteren Påsen och Godsvagnen. Därefter följer en mer detaljerad beskrivning av de olika dagvattenåtgärderna som föreslås inom planområdet.
Tak kan med fördel utformas som gröna tak.
Komplementbyggnader kan utformas med gröna väggar.
Cykelparkering kan utformas med grönt tak alternativt som en pergola med klätterväxter och permeabel beläggning.
Skelettjordar med trädplanteringar kan anläggas i passagerna/gränderna mellan husen.
Om skelettjordsvolymen inte räcker till för erforderlig fördröjning kan dessa kompletteras med dagvattenkassetter för att ge en större fördröjningsvolym.
Dagvatten från taken som vetter in mot gårdarna kan avledas via stuprörsutkastare, rännor och ränndalar och sedan via växtbäddar, diken och torra dammar ner mot Heliosparken.
I Heliosparken kan vegetationsytor användas för dagvattenhantering och bli så kallade regngårdar där fördröjning och infiltration kan ske.
Gångytor på gårdarna kan utformas som permeabla.
Där större höjdskillnader förekommer kan dagvattnet avledas ytligt och trappvis.
Takvatten som avvattnas mot gata ansluts direkt till ledningsnät alternativt fördröjs i dagvattenkassetter som anläggs under gångbana.
7.1 Växtbäddar och regngårdar
Vatten från tak och gårdar kan avledas till växtbäddar i form av nedsänkta lådor där vegetation så som träd, örter och gräs planteras. I dessa sker fördröjning och reduktion av dagvattnet.
Flera växtbäddar kan kedjekopplas via övertäckta eller öppna dagvattenrännor och på så vis tillåts vattnet svämma över från växtbädd till växtbädd innan anslutning till ett öppet
avledningsstråk, t ex en ränna eller ett dike alternativt en tät ledning.
Växtbäddar kan förses med små dämmen i syfte att skapa ytterligare utjämningsvolym och därmed fördröja dagvattnet ytterligare. Växtbäddarna kan utformas så att vattnet infiltrerar eller bara strömmar igenom växtbädden för att sedan samlas upp i dränledning. Växtbäddar med kantsten kan med fördel utformas med släpp eller försänkningar så att vatten från omgivande mark också kan hanteras. För bilder över växtbäddar se Figur 6.
Figur 6. Exempel på utformning av växtbädd.
Regngårdar har samma funktion som växtbäddar men utgörs av större anläggningar som lokaliseras längre nedströms ett avrinningsområde och som därmed får ta emot en större mängd vatten. I bostadsområden utformas jordsammansättningen så att dränering sker under maximalt 48 h. Bräddmöjlighet bör också anordnas så att vatten aldrig bli stående högre än 0,2 m. För exempel på utformning av regngårdar i anslutning till en parkeringsyta och skola, se Figur 7.
Figur 7. Exempel på utformning av regngårdar
7.2 Skelettjordar
Syftet med skelettjordar är att ge träd i en hårdgjord miljö bättre förhållanden avseende ökad tillgång på luft och vatten. Skelettjordar bidrar till såväl fördröjning som infiltration och växtupptag av vatten. Utöver fördröjning sker även rening av dagvattnet genom fastläggning och nedbrytning av bland annat partiklar, kväveföreningar och olja i de fall då även gator avvattnas.
Hårdgjorda ytor avvattnas till uppsamlingsbrunnar med sandfång som sedan fördelar vattnet ut i ett så kallat luftigt bärlager varpå vattnet sipprar ner i själva skelettjorden. Alternativet är att vattnet fördelas via dränledning eller perkolationsbrunnar. Vid anläggande av skelettjord fordras bräddlösning för avledning till tät dagvattenledning. Nedan visas exempel från Hammarby sjöstad där utrymmet under parkeringsyta och gångbana utnyttjats som skelettjord, se Figur 8.
Figur 8. Tv visas att träden till höger, som växer i skelettjord och får dagvatten, fortfarande har gröna blad jämfört med de träd som växer till vänster där det inte är skelettjord. Th exempel på trädplantering i skelettjord.
7.3 Dagvattenkassetter
Dagvattenkassetter utgörs av volymseffektiva plastbackar med en lagringskapacitet på 95 % och syftet med dessa är att fördröja och eventuellt även infiltrera dagvatten. Kassetterna är stapelbara och kan monteras i flera lager. En ytterligare fördel är att de lätt kan inspekteras och rensas vid behov samt har en hög belastningshållfasthet vilket innebär att de är körbara.
Kassetterna bör anläggas med minst 0,8 meters täckning och avståndet mellan underkant dagvattenkassett och högsta grundvattenyta behöver vara minst 1 m. Vid behov kan magasinet anläggas under grundvattenytan, men behöver då utformas som en tät anläggning och med tillräcklig täckning som motverkar bottenupptryckning. Kassettmagasinens avstånd till byggnad bör vara minst 5 m. Om avståndet är mindre kan anläggningen utformas med tätskikt mot huset alternativt görs hela anläggningen tät. För exempel dagvattenkassetter, se Figur 9.
Figur 9. Exempel på dagvattenkassetter.
7.4 Gröna tak och gröna väggar
Gröna tak och väggar kallas ibland även för ekotak och växtväggar för att visa att de inte alltid är gröna. När det är ont om plats i den tätbebyggda stadsmiljö så kan dessa lösningar vara ett effektivt sätt att få in grönstruktur i staden. Gröna tak kan anläggas på hus,
komplementbyggnader och tak över parkeringsplatser (carports). Gröna tak består ofta av moss- och sedumarter och har en hög vattenhållande förmåga vilket bidrar till en fördröjning och minskning av flödestoppar samt reduktion av den årliga avrunna volymen med ca 50 %.
Gröna väggar används främst i syfte att dämpa buller och förbättra luftkvaliteten men kan även ha en effekt på dagvattenavrinningen beroende på växtval och uppbyggnad. Mossor har visat sig vara extra effektiva på grund av sin stora bladytan och förmåga att ta upp vatten och föroreningar via bladen. En gata som kantas av växtlighet får en lägre partikelhalt än en motsvarande gata utan vegetation. Därutöver har vegetationen på tak och längs väggar en isolerande effekt på byggnader vilket gör att energiåtgången för uppvärmning minskar och byggnadernas ytskikt utsätts inte för nedbrytande solljus, värme eller kyla. Bilder på gröna tak och väggar kan ses i Figur 10 nedan.
Figur 10. Exempel på en pergola med klätterväxter och permeabel beläggning.
7.5 Permeabla beläggningar
Om det är möjligt är det rekommenderat att ersätta hårdgjorda ytor med permeabla
beläggningar i syfte att öka infiltrationsmöjligheterna. De genomsläppliga beläggningarna bör inte läggas i branta partier eftersom infiltrationen då oftast koncentreras till en mindre del av ytan med igensättning som följd. Permeabla beläggningar föreslås användas för gårdar, lekplatser och parkeringsytor. Även fristående gångvägar kan tänkas ha denna typ av beläggning. Till genomsläppliga beläggningar hör pelleplattor, markplattor, permeabel asfalt, stenmjöl, grus och smågatsten.
Figur 11. Exempel på permeabla beläggningar.
7.6 Ytlig avledning
Dagvattnet kan avledas ytligt med hjälp av stuprörsutkastare, rännor och diken. Genom
användning av utkastare kan lokala grönytor nyttjas för fördröjning och infiltration alternativt kan dessa kopplas till planteringar så att bevattningsbehovet minskas. Utkastare kan anslutas till rännor och diken vilka i sin tur avleder vattnet till exempelvis en regngård eller torrdamm.
Fördelarna med ytliga avvattningsstråk är att en trög avledning erhålls. Man uppnår en bättre kapacitet än i en ledning och får en mer lättillgänglig och synlig skötsel. I det här fallet blir VA-frågan en kombinerad fråga mellan VA, park och eventuellt även väg. I diken kan stora volymer för fördröjning skapas genom exempelvis dämmen. En sådan lösning medför även rening via sedimentering och infiltration. Därutöver kan man med dagvattnets hjälp gestalta närområdet och öka dess estetiska och gröna värden.
Figur 12. Exempel på ytlig avledning.
7.7 Torra dammar
Torra dammar utgör öppna fördröjningsmagasin vilka kan anläggas lokalt eller längre ned i ett avrinningsområde. Dammarna är ihopkopplade med hela dagvattensystemet. Torra
utjämningsdammar används ofta i parkmiljö men även i bostadsområden där de mellan regnen kan användas som spel- och lekytor. Dammarna anläggs i lokala försänkningar och utformas med ett strypt bottenutlopp så att tillfälliga vattenspeglar skapas vid nederbörd innan succesiv tömning sker vid avtagen avrinning. Deras stora fördröjningsvolym medför att klenare
utloppsledningar kan användas eller att man efter exploatering kan ansluta till befintligt
ledningssystem vilket är kostnadsbesparande. Anläggningarna kan utformas med en hårdgjord och tät eller dränerande bottenyta som även kan utformas med ett fördröjningsmagasin under.
Nedan i Figur 13 visas exempel på storskaliga torrdammar vilka kan göras mindre och anpassas efter lokala miljöer.
Figur 13. Exempel på torra dammar, som kan göras små och lokala.
7.8 Informationsskyltar
Det rekommenderas att skyltar som förklarar dagvattenanläggningarnas utformning och funktion sätts upp i anslutning till dessa i syfte att informera allmänheten och på så vis öka kunskapen och skapa förståelse för dagvattnet. Nedan i Figur 14 visas exempel på utformning av olika informationsskyltar.
Figur 14. Exempel på utformning av informationsskyltar för både små och stora dagvattenanläggningar.
7.9 Avledning vid fasad och terrasser
Vid Godsvagnens fasader i norr där höjdskillnaden är stor mellan kvartersmarken och
Heliosparken kan vattnet avledas via terrasserade växtbäddar, grusade steg, rännor vid trappor eller rännor/stuprör genom eller utanpå fasaden. Exempel visas i Figur 15 nedan.
Figur 15. Exempel på avledning av dagvatten vid fasader och murar.