I denna studie undersöks träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar hos företag som fått en varning, oavsett om företaget varnades första gången eller ej. Emellertid får många företag upprepade fortlevnadsvarningar år efter år (Francis, 2004) och det finns anledning att enbart kolla på företag som fått sin första varning (Louwers et al., 1999; Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012; Svanberg & Öhman, 2014; Ettredge et al., 2017). Om genomslagskraften av en fortlevnadsvarning är störst efter första varningen (Ettredge et al., 2017), borde träffsäkerheten skilja sig åt om endast företag med förstagångsvarningar inkluderas eller om alla företag med varningar finns med i en studies urval. Då vi av tidsbegränsning valt att inte utesluta företag som fått mer än en fortlevnadsvarning i följd är det något som efterföljande studier kan undersöka.
Förklaringen till den lägre träffsäkerheten i Sverige jämfört med andra länder har inte undersökts närmare i denna studie, då det inte varit studiens syfte. Det kan därför vara en möjlig infallsvinkel för kommande studier att närmare undersöka om det finns en skillnad mellan träffsäkerhet i olika länder och undersöka vilka kontextuella faktorer som kan ligga bakom detta. Att det finns kontextuella skillnader för typ II-fel framgår i tidigare
61
studier (Vanstraelen, 2002; Sormunen et al., 2013). För typ I-fel saknas dock studier som jämför länder och vad eventuella skillnader beror på. Därför vore det relevant att göra studier som undersöker hur de kontextuella skillnaderna påverkar träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar (Tagesson & Öhman, 2015). Sådana studier skulle till exempel kunna hjälpa till att förklara varför sambandet mellan uppdragslängd och träffsäkerhet av givna fortlevnadsvarningar skiljer sig åt i denna studie jämfört med studien av Knechel och Vanstraelen (2007).
I denna studie har vi valt att undersöka hur revisorns kompetens och oberoende påverkar träffsäkerheten. Då modellerna inte fullt ut förklarar träffsäkerhet kvarstår frågan om vilka andra faktorer som påverkar. En möjlig faktor att undersöka är hur revisorns erfarenhet påverkar träffsäkerheten (Ruiz-Barbadillo et al., 2004; Reichelt & Wang, 2010). Ett sätt att mäta erfarenhet är att ta reda på under hur lång tid den påskrivande revisorn varit auktoriserad eller godkänd (Tagesson & Öhman, 2015). Eftersom Revisorsinspektionen inte öppet redovisar information om revisorers arbetserfarenhet finns det svårigheter med att undersöka detta i en svensk kontext. På grund av begränsad tid har vi inte heller kunnat samla in informationen på annat sätt, men det är ett alternativ för kommande studier för att undersöka kopplingen mellan erfarenhet och träffsäkerhet.
Framtida studier skulle också kunna undersöka hur träffsäkerheten påverkas av hur ekonomiskt viktig klienten är för revisorn, eftersom revisionsarvodets storlek kan påverka revisorns förmåga att ta objektiva beslut (DeFond et al., 2002; Blay & Geiger, 2013). Därför var sambandet mellan revisionsarvode och träffsäkerhet ursprungligen tänkt att undersökas i denna studie. Då små företag inte måste uppge hur mycket de betalar för revisionen i årsredovisningen (ÅRL, SFS 1995:1554, kap. 5, 48 §), misslyckades vi med att få ett tillräckligt stort urval för att kunna undersöka hur revisionsarvode påverkar träffsäkerheten. Det är därför en möjlighet att göra andra avgränsningar än i denna studie för att få ett tillräckligt stort urval. Ett exempel kan vara att enbart undersöka börsbolag, då de är skyldiga att uppge revisionsarvode i årsredovisningen (ÅRL, SFS 1995:1554, kap. 5, 48 §).
För att få ökad förståelse av vilka faktorer som påverkar träffsäkerheten skulle fortsatt forskning med fördel kunna använda andra metoder än denna studie. Ett alternativ skulle
62
kunna vara att intervjua revisorer för att få en djupare inblick i fortlevnadsbedömningar och utfallet av en fortlevnadsvarning. En möjlig infallsvinkel är att fråga om revisorer upplever att beslutsprocessen går till som DeAngelo (1981) föreslår, att revisorer först hittar brister hos företaget och sedan tar ställning till om en fortlevnadsvarning ska utfärdas. Om revisorn upplever att verkligheten ser annorlunda ut skulle det kunna leda till en ökad förståelse för ytterligare faktorer som påverkar träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar.
Vidare kan framtida studier intervjua revisorer för att få en ökad förståelse om revisorns val av hur en fortlevandsvarning formuleras. Arnedo et al. (2008) menar att otydliga varningar är ett medvetet val av revisorn för att minska de negativa konsekvenserna av en fortlevnadsvarning för klienten. Eftersom denna studies resultat skiljer sig från Arnedo et al. (2008), vore det därför relevant att fråga revisorer om vilka incitament som ligger bakom en otydlig varning. Nyligen infördes en omarbetad version av ISA 570 (FAR, 2017) och därför finns en möjlighet att se om andelen otydliga varningar påverkas av vilken revisionsstandard som gäller. För att få en mer rättvis bild av svenska revisorers benägenhet att ge otydliga varningar skulle det också kunna vara ett alternativ att i framtida studier inkludera revisorsanmärkningar där revisorn informerar om att halva aktiekapitalet är förbrukat. Det skulle då kunna göras en jämförelse för att se om samma revisionsbyråer visar hög träffsäkerhet när fler revisorsanmärkningar tas med i urvalet.
Ytterligare en fråga som skulle vara relevant för framtida forskning är om revisorn upplever att fortlevnadsvarningen främst är till för företagens intressenter eller om revisorn anser att det handlar mer om en väckarklocka till företaget. Frågan kan även ställas till företagsledningen på företag som har fått en fortlevnadsvarning. Genom att få en djupare och mer praktisk förståelse kring revisorns och företagets upplevelser av en fortlevnadsvarning skulle det kunna bidra med nya infallsvinklar. Det skulle till exempel kunna ge mer insikt om den självuppfyllande profetian, vilket är en omdiskuterad fråga inom forskningsområdet (Citron & Taffler, 1992; Francis, 2004; Carson et al., 2013).
63