Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Examensarbete i Företagsekonomi, 30 hp | Civilekonomprogrammet Vårterminen 2018 | ISRN-nummer: LIU-IEI-FIL-A--18/02745--SE
Påverkar revisorns
kompetens och
oberoende
träffsäkerheten av givna
fortlevnadsvarningar?
Jens Kleberg
Moa Sundelius
Handledare: Torbjörn Tagesson
Förord
Först och främst vill vi tacka vår handledare Torbjörn Tagesson för att vi har fått ta del av din expertis och erfarenhet. Det har varit nyttigt att få dina åsikter om uppsatsen och hjälpen vi har fått under handledningstillfällena har varit ovärderlig. Dessutom vill vi tacka Pernilla Broberg för feedback och nya ögon i uppsatsens slutskede.
Vi vill även tacka opponenter som gett konstruktiv kritik och förslag vid flera tillfällen. Slutligen vill vi tacka vänner och familj för peppande ord under uppsatsens gång.
Linköping 28 maj 2018
Sammanfattning
Titel Påverkar revisorns kompetens och oberoende träffsäkerheten av
givna fortlevnadsvarningar?
Författare Jens Kleberg och Moa Sundelius
Handledare Torbjörn Tagesson
Nyckelord Fortlevnadsvarning, typ I-fel, kompetens, oberoende,
tidsfördröjning
Bakgrund Enligt god revisionssed ska revisorer utfärda en fortlevnadsvarning
i revisionsberättelsen om det råder tvivel angående klientens förmåga till fortsatt drift. Träffsäkerheten har i tidigare studier visat sig vara låg, då de flesta företag som får en fortlevnadsvarning inte går i konkurs och de flesta företag som går i konkurs inte har fått en fortlevnadsvarning. Tidigare studier har främst fokuserat på om företag som går i konkurs har fått en fortlevnadsvarning och denna studie fokuserar därför på typ I-fel, alltså att företag som fått en fortlevnadsvarning inte går i konkurs.
Syfte Syftet med studien är att förklara om revisorns kompetens och
oberoende påverkar träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar. Dessutom syftar studien till att undersöka om träffsäkerheten påverkas av att tidsfördröjningen är längre än 12 månader efter fortlevnadsvarningen.
Metod Studien har en deduktiv ansats och utgår från tidigare forskning,
vilket legat till grund för studiens tre hypoteser. Vidare har studien en tvärsnittsdesign, där det kvantitativa datamaterialet främst har hämtats från svenska aktiebolags årsredovisningar.
Slutsats Resultatet tyder på att revisorns kompetens och oberoende påverkar
träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar och att ökad tidsfördröjning har positiv påverkan på träffsäkerheten. Studien bidrar med en utvidgad definition av träffsäkerhet och visar på en signifikant skillnad i träffsäkerhet mellan de större revisionsbyråerna.
Abstract
Title Does the Competence and Independence of the Auditor Affect the
Accuracy of Going Concern Warnings?
Authors Jens Kleberg and Moa Sundelius
Supervisor Torbjörn Tagesson
Key words Going concern warning, type I error, competence, independence,
time lag
Background According to generally accepted auditing standards, the auditor
should give a going concern warning if there is substantial doubt regarding the client’s ability to survive. Research has shown that the accuracy is low because most companies receiving a going concern warning survives and most companies that declare bankruptcy has not received a going concern warning. This study focuses on the accuracy of given going concern warnings, because previous research in this area is limited.
Purpose The purpose of this study is to explain whether the competence
and independence of the auditor affect the accuracy of going concern warnings. Furthermore, the aim is to study whether the accuracy is affected if the time lag is longer than 12 months after the going concern warning.
Method This study has a deductive approach and is based on previous
research, which has led to our three hypotheses. A cross-sectional design has been used and the quantitative data is taken primarily from the annual reports of Swedish companies.
Conclusion The results indicate that the competence and independence of the
auditor has an impact on the accuracy of given going concern warnings and that the accuracy is higher when the time lag is longer. The study contributes with a wider definition of accuracy and shows that there are significant differences in accuracy between the big audit firms.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Problematisering ... 3 1.3 Syfte ... 5 2. Vetenskaplig metod ... 7 3. Institutionalia ... 9 4.Teori ... 11 4.1 Kompetens ... 12 4.2 Oberoende ... 13 4.3 Tidsfördröjning ... 14 4.4 Sammanfattning hypoteser ... 15 5. Empirisk metod ... 17 5.1 Forskningsdesign ... 17 5.2 Avgränsning ... 18 5.3 Datainsamling ... 19 5.3.1 Urval ... 19 5.4 Etiska aspekter ... 21 5.5 Operationalisering ... 22 5.5.1 Beroende variabel ... 23 5.5.2 Oberoende variabler ... 24 5.5.3 Kontrollvariabler ... 27 5.6 Statistisk metod ... 30 5.7 Bortfall ... 30 6. Analys ... 33 6.1 Bearbetning av datamaterialet ... 336.2 Univariat analys ... 34
6.3 Bivariat analys ... 38
6.4 Multivariat analys ... 39
6.4.1 Snäv definition av träffsäkerhet ... 39
6.4.2 Utvidgad definition av träffsäkerhet ... 43
6.5 Känslighetsanalys ... 45 6.5.1 Klassificering av uppdragslängd ... 46 6.5.2 Kapitaltillskott ... 46 6.5.3 Diskriminantanalys ... 48 6.5.4 Sammanfattning känslighetsanalys ... 48 6.6 Sammanfattning hypotesprövning ... 49 7. Slutsats ... 51 7.1 Studiens bidrag ... 59
7.2 Förslag till fortsatt forskning ... 60
8. Referenser ... 63
Bilageförteckning
Bilaga 1. Exempel på fortlevnadsvarningar
Tabell- och figurförteckning
Tabell 1. Studiens hypoteser ... 15
Tabell 2. Steg 1 i urvalsprocessen ... 20
Tabell 3. Operationalisering ... 22
Tabell 4. Beskrivande statistik för den beroende variabeln ... 34
Tabell 5. Beskrivande statistik för de oberoende variablerna ... 36
Tabell 6. Korrelationsmatris ... 38
Tabell 7. Modell 1–3: Tidsfördröjning ... 40
Tabell 8. Modell 4–5: Revisionsbyrå ... 42
Tabell 9. Modell 6: Utvidgad definition av träffsäkerhet ... 44
Tabell 10. Modell 7: Kapitaltillskott ... 47
Tabell 11. Sammanfattning hypotesprövning ... 49
1
1.
Inledning
I det inledande kapitlet redogörs för bakgrunden till studien. Bakgrunden följs av en problematisering som mynnar ut i studiens syfte.
1.1 Bakgrund
Fortlevnadsprincipen är ett grundläggande antagande inom redovisningen och innebär att utgångspunkten i de finansiella rapporterna är att ett företag kommer att drivas vidare under en överskådlig framtid (Årsredovisningslagen [ÅRL], SFS 1995:1554, kap. 2, 4 §, 1 p; FAR, 2012). Enligt praxis är överskådlig framtid 12 månader efter räkenskapsårets slut (Carson et al., 2013; Tagesson & Öhman, 2015). Om ett företag inte fortlever kan det bero på ett frivilligt val genom ett internt beslut om likvidation eller genom en tvingande åtgärd som konkurs (Eilifsen, Messier, Glover, & Prawitt, 2013; Hjalmarsson & Malmström, 2017). Ett av revisorns ansvarsområden är att granska företagsledningens antagande om företagets fortsatta drift, komma fram till om det finns några väsentliga osäkerhetsfaktorer som tyder på att företaget inte kommer att leva vidare och om dessa risker tydligt framgår i årsredovisningen (FAR, 2012; Carson et al., 2013; Eilifsen et al., 2013). Om revisorn anser att väsentliga osäkerhetsfaktorer finns ska revisorn enligt svensk lag uttala sig om detta i revisionsberättelsen (Aktiebolagslagen [ABL], SFS 2005:551, kap. 9, 31a §), vilket kallas för fortlevnadsvarning.
Trots lagkrav är revisorer motvilliga till att ge fortlevnadsvarningar (Kida, 1980; Guiral, Rodgers, Ruiz, & Gonzalo-Angulo, 2015; Tagesson & Öhman, 2015) och revisorer uttalar sig främst om fortlevnad gällande företag som är i mycket dålig finansiell situation (Citron & Taffler, 1992; Geiger & Rama, 2006). Revisorer är restriktiva i sina uttalanden, men träffsäkerheten är låg eftersom de flesta företag som fått en fortlevnadsvarning fortsätter sin verksamhet längre än 12 månader efter varningen (Citron & Taffler, 1992; Francis, 2004; Humphrey, 2008; Carson et al., 2013). Dessutom har de flesta företag som går i konkurs inte fått en fortlevnadsvarning (Citron & Taffler, 1992; Carson et al., 2013; Sormunen, Jeppesen, Sundgren, & Svanström, 2013). Vid fel riskerar revisorn att råka ut för sanktioner (Revisorslagen [RL], SFS 2001:883, 32–35 §§). Dessutom riskerar
2
revisorn att pekas ut som syndabock i media om revisorn missar att ge en fortlevnadsvarning till ett företag som går i konkurs kort efter att revisionsberättelsen undertecknas (McRoberts, 2002; Carey, Kortum, & Moroney, 2012; Myers, Schmidt, & Wilkins, 2014). Därtill kan företagets ägare skylla på revisorn för att de inte fått information om företagets fortlevnadsproblem i tid (Bergin, 2013; Kaplan & Williams, 2013).
Dock kan det vara svårt för revisorn att bedöma ett företags förmåga att fortleva (Louwers, Messina, & Richard, 1999; Geiger & Rama, 2006). Ett exempel på svårigheterna med att bedöma företags fortlevnad uppmärksammades i början av 2017 när det amerikanska företaget Sears Holdings släppte sin årsredovisning, där företaget tvivlar på om det kommer att fortleva de närmaste 12 månaderna (Sears Holdings, 2017). Sears Holdings revisionsbyrå, Deloitte, framförde däremot inga synpunkter i revisionsberättelsen om att företagets fortsatta drift skulle vara hotad (McKenna, 2017; Sears Holdings, 2017). Det framstår därför som att revisorn har missat fortlevnadsproblematiken, trots att företaget varit medvetet om att osäkerhet föreligger. Det finns även exempel från Sverige där revisorer har haft svårigheter att göra korrekta fortlevnadsbedömningar. Prosolvia gick i konkurs i december 1998 och företagets revisionsbyrå PwC hade inte uttryckt någon oro över Prosolvias möjligheter till fortlevnad i revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1997 (Svernlöv, 2014). Även om regelverket vid tidpunkten inte var lika tydligt som dagens, skulle revisorns uttala sig i revisionsberättelsen då osäkerhet förelåg beträffande en väsentlig post som hade betydelse för företagets fortbestånd (FAR, 1997). PwC:s bristande revision på flera punkter ledde fram till det största skadeståndet någonsin i Sverige (Bergin, 2013).
Det finns även senare exempel på svårigheterna med fortlevnadsbedömningar, där revisorer fått disciplinära åtgärder av Revisorsinspektionen (tidigare Revisorsnämnden). I något fall har underlåtelsen att bedöma en klients fortlevnad endast lett till en erinran (Dnr 2011–1357). När bristfällig fortlevnadsbedömning förekommit i kombination med andra överträdelser har revisorer dock i flera fall fått en varning (Dnr 2015–50; Dnr 2015– 236; Dnr 2015–732) eller blivit av med sin auktorisation (Dnr 2013–1366; Dnr 2016– 1307). Sanktionerna har utfärdats eftersom revisorer inte följt god revisionssed då de inte prövat klientens antagande om fortsatt drift tillräckligt noggrant.
3
1.2 Problematisering
Om revisorer gör fel kan revisionskvaliteten bli lägre och vid fortlevnadsbedömningar riskerar revisorn att göra två typer av fel, typ I- och typ II-fel (Francis, 2004). Typ I-fel innebär att revisorn varnar för att det finns tvivel om företagets fortsatta drift, men att företaget ändå fortlever. Typ-II fel innebär att revisorn inte har varnat för att det finns väsentliga osäkerhetsfaktorer gällande företagets förmåga att fortleva och företaget sedan inte fortlever (Francis, 2004; Geiger, Raghunandan, & Rama, 2005; Lai, 2009; Carey et al., 2012; Carson et al., 2013; Svanberg & Öhman, 2014; Tagesson & Öhman, 2015). Tidigare studier har visat att revisorer främst ger fortlevnadsvarningar baserat på ekonomiska osäkerhetsfaktorer, trots att det finns andra faktorer revisorn ska ta hänsyn till (Citron & Taffler, 1992; Nogler, 1995). Eftersom finansiell påfrestning visat sig vara den mest avgörande faktorn för revisorn och det är enklast att mäta, har benägenheten att ge fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade klienter använts i tidigare studier (Geiger & Raghunandan, 2002; Carey & Simnett, 2006; Knechel & Vanstraelen, 2007; Reichelt & Wang, 2010).
Tidigare studier har visat att både typ I- och typ II-felen är många (Citron & Taffler, 1992; Geiger & Rama, 2006; Carson et al., 2013; Sormunen et al., 2013). Felen kan leda till konsekvenser för revisorer, företag och intressenter. Typ I-fel anses dock inte vara lika dramatiskt som typ II-fel eftersom företagets intressenter inte påverkas i samma utsträckning som vid typ II-fel (Citron & Taffler, 1992; Lai, 2009). Av de båda felen är det typ I-fel som är minst studerat (Geiger & Rama, 2006; Carson et al., 2013; Tagesson & Öhman, 2015) och kommer därför att vara fokus i denna studie. Då denna studie fokuserar på typ I-fel och följaktligen träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar, kommer fortsättningsvis begreppet ”träffsäkerhet” innebära att revisorer ger fortlevnadsvarningar till företag som sedan ej fortlever. Om revisorer är träffsäkra kommer det därför att innebära få typ I-fel.
Bedömningen av ett företags fortlevnad är en svår uppgift för revisorn (Louwers et al.,1999; Geiger & Rama, 2006), trots att revisorn kan ta hjälp av avancerade datasystem för att bearbeta stora mängder information samtidigt (Calderon & Cheh, 2002). Eftersom fortlevnadsbedömningar är komplicerade (Louwers et al., 1999; Kaplan & Williams, 2012) måste revisorn vara kompetent när klienters fortlevnadsförmåga ska bedömas
4
(Knechel & Vanstraelen, 2007; Ye, Carson, & Simnett, 2011). Hög kompetens visar sig bland annat genom att benägenheten att ge fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade företag ökar (Knechel & Vanstraelen, 2007), eftersom kompetenta revisorer är bättre på att hitta brister (DeAngelo, 1981). Flera studier använder därför givna fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade företag i studier om revisorns kompetens (Geiger & Raghunandan, 2002; Knechel & Vanstraelen, 2007; Boone, Khurana, & Raman, 2010; Reichelt & Wang, 2010; Bruynseels, Knechel, & Willekens, 2011).
En fortlevnadsvarning kan ge negativa konsekvenser för ett företag. Fortlevnadsvarningen kan leda till sänkt kreditrating (Feldmann & Read, 2013) som i sin tur kan ge ökade kreditkostnader, sämre möjligheter att få lån och att företagets intressenter stramar åt befintliga avtal (Kida, 1980; Myers et al., 2014). Därför menar Francis (2004) att ett uttalande om fortsatt drift kan vara en självuppfyllande profetia, vilket innebär att företaget inte fortlever på grund av fortlevnadsvarningen. I Sverige har stöd för den självuppfyllande profetian hittats (Svanberg & Öhman, 2014). Den självuppfyllande profetian har emellertid ifrågasatts av bland annat Citron och Taffler (1992) som inte funnit stöd för att företag gått i konkurs på grund av fortlevnadsvarningen. En litteraturstudie av Carson et al. (2013) visar däremot att flertalet studier i USA har funnit stöd för den självuppfyllande profetian medan studier i Storbritannien gett tvetydiga resultat. Citron och Taffler (2001) finner ett omvänt samband och menar att en fortlevnadsvarning kan ha en positiv effekt på företagets förmåga till fortlevnad, då det har möjlighet att sätta in lämpliga resurser för att vända den negativa trenden i tid.
På grund av ett missnöje med att revisorn har gett negativa signaler till klientens intressenter finns en risk att klienten väljer att byta revisor efter en fortlevnadsvarning (Geiger & Rama, 2006; Svanberg & Öhman, 2014). Om revisorn förlorar en klient innebär det förlorade intäkter för revisionsbyrån, vilket är negativt för revisorn (Lai, 2009; Carson et al., 2013; Myers et al., 2014). Oron för konsekvenserna av en fortlevnadsvarning kan därför påverka revisorns oberoende negativt (DeFond, Raghunandan, & Subramanyam, 2002; Ye et al., 2011) och kan leda till att benägenheten att rapportera brister genom fortlevnadsvarningar minskar (Kida, 1980; DeAngelo, 1981; Vanstraelen, 2002; Geiger, et al., 2005). Flera studier använder därför givna
5
fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade företag för att undersöka revisorns oberoende (DeFond et al., 2002; Carey & Simnett, 2006; Callaghan, Parkash, & Singhal, 2009; Ye et al., 2011; Hardies, Breesch, & Branson, 2016).
Revisorns kompetens och oberoende kan följaktligen göra revisorn mer eller mindre benägen att upptäcka fortlevnadsproblem och rapportera dessa genom fortlevnadsvarningar (Ruiz-Barbadillo, Gómez-Aguilar, de Fuentes-Barbará, & García-Benau, 2004). Det är dock viktigt att revisorn ger hög träffsäkerhet eftersom revisorn spelar en viktig roll när det gäller att signalera företags fortlevnadsproblem till marknaden (DeFond et al., 2002). Jämförelsevis få studier har undersökt typ I-fel (Carey et al., 2012; Carson et al., 2013) och typ I-fel är därför relevant att studera (Tagesson & Öhman, 2015). Forskning om träffsäkerhet av givna fortlevnadsvarningar och typ I-fel har främst fokuserat på hur stor träffsäkerheten är (Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012; Carson et al., 2013). Det saknas följaktligen studier som undersöker vilka faktorer som förklarar träffsäkerheten (Carson et al., 2013), vilket stöds av att Geiger och Raghunandan (2002) föreslår studier som undersöker kopplingen mellan revisorns kompetens och typ I-fel. Dessutom föreslår tidigare studier forskning som undersöker kopplingen mellan bristande oberoende och typ I-fel (Geiger & Rama, 2003; Basioudis, Papakonstantinou, & Geiger, 2008). Det är därför relevant att undersöka om revisorns kompetens och oberoende påverkar träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar. Slutligen saknas nutida studier som undersöker om träffsäkerheten är bättre om tidsfördröjningen är längre än 12 månader efter varningen (Nogler, 1995; Carson et al., 2013).
1.3 Syfte
Syftet med studien är att förklara om revisorns kompetens och oberoende påverkar träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar. Dessutom syftar studien till att undersöka om träffsäkerheten påverkas av att tidsfördröjningen är längre än 12 månader efter fortlevnadsvarningen.
7
2. Vetenskaplig metod
I detta kapitel presenteras studiens vetenskapliga ansats och forskningsmetod. Dessutom redogörs för studiens teoretiska utgångspunkter.
För att ta reda på om revisorns kompetens och oberoende samt tidsfördröjningen påverkar hur träffsäker revisorn är när det gäller givna fortlevnadsvarningar har vi utgått från befintlig teori om fortlevnadsvarningar. En deduktiv ansats används därför, då studiens syfte är att undersöka samband mellan valda faktorer och träffsäkerhet (Bryman & Bell, 2013). Företag har intressenter som inte har insyn i verksamheten och dessa kan anses ha en rätt att få ta del av vad som händer i företaget, vilket är grunden för att revisorer ska ge fortlevnadsvarningar vid behov (Gray, Owen, & Adams, 1996; Geiger & Rama, 2006; Carcello, Vanstraelen, & Willenborg, 2009; Guiral et al., 2015). Studien grundar sig därför i intressentteorin. De variabler som undersöks i studien har valts ut baserat på tidigare forskning om fortlevnadsvarningar (DeFond et al., 2002; Geiger & Rama, 2006; Arnedo, Lizarraga, & Sánchez, 2008; Callaghan et al., 2009; Li, 2009; Ye et al., 2011; Tagesson & Öhman, 2015; Hardies et al., 2016). Flera av variablerna har dock inte tidigare testats specifikt på träffsäkerhet av givna fortlevnadsvarningar, utan har använts inom andra delar av forskningsområdet. Grunden för vår studie kommer följaktligen att bygga på tidigare forskning där vi gör analoga kopplingar till träffsäkerhet av givna fortlevnadsvarningar, då det finns begränsat med studier som undersökt vilka faktorer som påverkar träffsäkerheten.
Tidigare studier inom området har använt sig av en kvantitativ metod (Citron & Taffler, 1992; Vanstraelen, 2002; Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012; Tagesson & Öhman, 2015), vilket även kommer att användas i denna studie. En kvantitativ metod är lämplig då det är välbeprövat inom forskningsområdet och passar vid en deduktiv ansats. Utifrån den kvantitativa metoden kommer de valda faktorerna vara utgångspunkten vid härledningen av studiens hypoteser, som sedan ska testas mot det empiriska materialet (Bryman & Bell, 2013). Då studiens slutsatser kommer att bygga på utfallet av de valda hypoteserna finns det dock en risk att samband och faktorer missas, vilket kan vara en begränsning i studien (Jacobsen, 2017).
9
3. Institutionalia
I detta kapitel presenteras kontextuella förhållanden för svenska revisorer som bedöms relevanta för att förstå under vilka förutsättningar som studien genomförs.
ISA 570 är den revisionsstandard som reglerar fortlevnadsvarningar i Sverige för räkenskapsperioder som börjar 15 december 2009 eller senare, där en omarbetad version gäller för räkenskapsperioder som slutar 15 december 2016 eller senare (FAR, 2012; FAR, 2017). Enligt ISA 570 som gällde mellan 2009–2016 ska revisorn undersöka om det är riktigt av företagsledningen att upprätta de finansiella rapporterna utifrån antagandet om fortsatt drift. Dessutom ska revisorn undersöka om det finns väsentliga osäkerhetsfaktorer som kan leda till tvivel om företagets fortsatta drift. Väsentliga osäkerhetsfaktorer kan vara ekonomiska såväl som andra faktorer, till exempel att företaget förlorat nyckelpersoner eller är inblandade i en rättsprocess. I de fall då revisorn finner att de finansiella rapporterna kan upprättas med utgångspunkt i fortlevnadsprincipen men att väsentliga osäkerhetsfaktorer finns och dessa inte framgår i de finansiella rapporterna, ska revisorn antingen uttala sig med reservation eller avvikande mening. Om osäkerhetsfaktorerna framgår i de finansiella rapporterna ska revisorn ha med ett stycke med upplysningar av särskild betydelse i revisionsberättelsen. När revisorn bedömer att det inte är riktigt att utgå från fortlevnadsprincipen i upprättandet av de finansiella rapporterna ska revisorn uttala sig med avvikande mening. I ISA 570 som gällde mellan 2009–2016 finns exempel på hur revisorn kan formulera sig, men det finns ingen tvingande formulering.
11
4.Teori
I detta kapitel presenteras det teoretiska ramverk som används i studien och vid formuleringen av hypoteserna. Kapitlet avslutas med en sammanfattning.
Uttalanden från revisorer kan ha stort informationsvärde för företagens intressenter (Carcello et al., 2009) och det är därför viktigt att revisionskvaliteten är hög (Francis, 2004). Revisionskvaliteten blir hög om revisorn först upptäcker och sedan rapporterar fel (DeAngelo, 1981), vilket innebär att revisorn både måste följa god revisionssed och vid behov ge varningar (Francis, 2004). Revisorn måste därför vara kompetent, för att upptäcka fel. Dessutom måste revisorn vara oberoende för att sedan rapportera felen. Det innebär att revisorn måste vara både kompetent och oberoende för att revisionskvaliteten ska bli hög (DeAngelo, 1981; Knechel & Vanstraelen, 2007; Ye et al., 2011).
En indikation på hög revisionskvalitet är om revisorer är benägna att ge fortlevnadsvarningar till företag som sedermera ej fortlever, där hög träffsäkerhet tyder på hög revisionskvalitet (Knechel & Vanstraelen, 2007). Att ge en fortlevnadsvarning till ett företag som sedan fortlever (typ I-fel) kan därför vara ett misslyckande som ger lägre revisionskvalitet (Francis, 2004). Tidigare studier visar att 80–90% av alla företag som får en fortlevnadsvarning finns kvar 12 månader efter varningen (Carey et al., 2012; Carson et al., 2013). Geiger och Rama (2006) visar på liknande resultat där företagen som gått i konkurs inom 12 månader efter en fortlevnadsvarning är 12%. Träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar har alltså visat sig vara låg.
En hög andel typ I-fel riskerar att minska allmänhetens förtroende för revisionen (Calderon & Cheh, 2002). Emellertid kan beslutet att ge en fortlevnadsvarning vara korrekt då den gavs eftersom oförutsedda händelser kan inträffa, vilket innebär att typ I-fel inte nödvändigtvis måste vara på grund av en I-felaktig bedömning av revisorn (Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012). Händelser som revisorn inte kan ta hänsyn till, eftersom de inte var kända när revisionsberättelsen undertecknades, kan till exempel vara att företaget får ett stort tillskott med kapital efter fortlevnadsvarningen (Carey et al., 2012). Dessutom kan företaget göra omstruktureringar och förbättringar efter
12
fortlevnadsvarningen, vilket kan öka företagets förmåga att fortleva (Citron & Taffler, 2001). På samma sätt kan oförutsedda händelser inträffa som gör att ett företag går i konkurs utan att revisorn kunnat förutse det på balansdagen (Carey et al., 2012). Därför behöver inte heller typ II-fel vara på grund av en felaktig bedömning av revisorn (Francis, 2004).
4.1 Kompetens
Revisorer måste vara kompetenta för att kunna hitta väsentliga fel i klientens finansiella rapporter (DeAngelo, 1981). Att kompetens är viktigt för träffsäkerheten stöds av att det krävs mycket kunskap för att kunna göra korrekta fortlevnadsbedömningar (Reichelt & Wang, 2010), då de är komplexa (Louwers et al., 1999). En typ av kompetens fås genom att utbilda sig (Coate & Loeb, 1997; Arnold, Collier, Leech, & Sutton, 2001). Eftersom revisorer med högre utbildning är bättre på att göra fortlevnadsbedömningar (Ruiz-Barbadillo et al., 2004), kan utbildning påverka träffsäkerheten.
Dessutom kan revisorn bli mer kompetent om resurser och kunskap finns inom organisationen där revisorn arbetar (Geiger & Rama, 2006; Francis & Yu, 2009). Att revisionsbyrån kan påverka revisionskvaliteten stöds av att större revisionsbyråer i tidigare studier har visat sig ge högre revisionskvalitet än mindre byråer (Citron & Taffler, 1992; Boone et al., 2010; Sormunen et al., 2013). Tidigare studier har även visat att träffsäkerheten är högre för revisorer som arbetar på större byråer (Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012). Det finns därför stöd för att revisorns byråtillhörighet påverkar hur kompetent revisorn är (Geiger & Rama, 2006; Francis & Yu, 2009).
Det finns följaktligen flera aspekter av revisorns kompetens (Geiger & Raghunandan, 2002; Ruiz-Barbadillo et al., 2004; Francis & Yu, 2009). Kompetens kan påverka revisorns förmåga att upptäcka fortlevnadsproblem och därför benägenheten att ge fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade företag (Bruynseels et al., 2011). Om utgångspunkten är hög kompetens ökar revisorers förmåga att göra korrekta fortlevnadsbedömningar (DeAngelo, 1981; Arnold et al., 2001; Ruiz-Barbadillo et al., 2004; Reichelt & Wang, 2010) antar vi följande:
13
4.2 Oberoende
Revisorer måste vara oberoende för att fullgöra sitt uppdrag som kontrollfunktion för företagets intressenter (DeFond et al., 2002; Ettredge, Fuerherm, Guo, & Li, 2017), eftersom bristande oberoende kan leda till att revisorn undviker att rapportera upptäckta fel (DeAngelo, 1981). Det finns flera möjliga orsaker till att revisorns oberoende påverkas, men i grunden handlar det om hur viktig revisorn upplever att klienten är (Ye et al., 2011). Om revisorn känner press från klienten och ger vika är det följaktligen ett tecken på att revison inte är oberoende (Ettredge et al., 2017). Pressen revisorn känner beror på i vilken utsträckning revisorn vill tillgodose klientens önskemål. Det kan vara uttryckta önskemål, men även vad revisorn upplever att klienten önskar (Arnold et al., 2001; Carcello, Hermanson, & Neal, 2003). En revisor som inte är oberoende påverkas därför i hög grad av obestyrkta uppgifter från klienten (Gold, Hunton, & Gomaa, 2009). Om revisorn inte är oberoende kan det leda till att revisorn avstår från att ge en fortlevnadsvarning till en finansiellt påfrestad klient, trots att behovet finns (Vanstraelen, 2002; Geiger et al., 2005). Eftersom revisorn spelar en viktig roll när det gäller att signalera företags fortlevnadsproblem till marknaden (DeFond et al., 2002) är oberoende viktigt vid fortlevnadsbedömningar.
En omständighet som kan påverka revisorns oberoende är om klienten är ekonomiskt viktig för revisorn. Reglerare har uttryckt oro för att ekonomiska förhållanden påverkar revisorers förmåga att ta objektiva beslut, vilket innebär bristande oberoende (DeFond et al., 2002; Blay & Geiger, 2013). En annan omständighet som kan påverka revisorns oberoende är relationen mellan revisor och klient (Geiger & Raghunandan, 2002; Ye et al., 2011). Om relationen mellan revisor och klient är stark kan det påverka oberoendet negativt (Geiger & Raghunandan, 2002), eftersom revisorn i hög grad vill tillgodose klientens önskemål (Gold et al., 2009). För att minska risken för att revisorn påverkas av relationen med klienten finns det rotationskrav i vissa länder, vilket innebär att företag måste byta revisor med jämna mellanrum (Carey & Simnett, 2006; Ruiz-Barbadillo, Gómez-Aguilar, & Carrera, 2009).
Om revisorn inte är oberoende och istället tar stor hänsyn till klientens önskemål kan det leda till att revisorn inte vill att information i revisionsberättelsen ska vara tydlig för externa parter (Gay, Schelluch, & Baines, 1998). Att det finns ett problem med otydlighet
14
stöds av tidigare studier som visar att revisorer ofta använder ett otydligt språk när det finns utrymme för det i revisionsstandarden (Carcello et al., 2003; Arnedo et al., 2008). När det gäller fortlevnadsvarningar kan en otydlig varning minska risken för konsekvenser utan att revisorn frångår sitt ansvar att kommentera ett företags förmåga att fortleva (Arnedo et al., 2008). Otydlighet är därför ett tecken på bristande oberoende, då det tyder på att revisorn gett vika för press från klienten (Ettredge et al., 2017). Dessutom leder otydlighet till minskat förtroende för revisionen (Gay et al., 1998).
Det finns följaktligen flera omständigheter som påverkar huruvida revisorn väljer att ge fortlevnadsvarningar eller ej (DeFond et al., 2002; Geiger & Raghunandan, 2002; Arnedo et al., 2008; Hardies et al., 2016). Pressen från klienterna riskerar dock att underminera revisorns oberoende (Ettredge et al., 2017), vilket kan ha negativ påverkan på träffsäkerheten (Knechel & Vanstraelen, 2007) och vi antar därför följande:
H2: Det finns ett positivt samband mellan revisorns oberoende och träffsäkerhet.
4.3 Tidsfördröjning
Träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar är låg (Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012; Carson et al., 2013). Revisorn ska enligt praxis bedöma klientens fortlevnad 12 månader efter räkenskapsårets slut, vilket är den tidsfördröjning som främst undersökts i tidigare studier (Carson et al., 2013; Tagesson & Öhman, 2015). En förklaring till den låga träffsäkerheten kan vara att bedömningarna gällande företags fortlevnad kräver att revisorn gör antaganden om framtiden (Louwers et al., 1999; Sormunen et al., 2013), vilket gör att det alltid kommer att förekomma fel.
För att öka träffsäkerheten föreslår Cao, Kubick och Masli (2017) att revisorer ska ta hänsyn till företagets både kort- och långsiktiga prestation. Det kan därför vara viktigt att se längre än de 12 månader som är praxis vid fortlevnadsbedömningar. Nogler (1995) undersökte en tidsfördröjning upp till 7 år och finner att 33% av företagen som fått en fortlevnadsvarning gått i konkurs och att 32% av företagen upphört på annat sätt, till exempel genom fusion. Även Svanberg och Öhman (2014) undersökte en längre tidsfördröjning än 12 månader och finner att nästan 80% av företagen som fått en
15
fortlevnadsvarning finns kvar efter 24 månader. Dessutom finner Francis och Krishnan (2002) att endast 20% av företagen som fått en fortlevnadsvarning gått i konkurs under en fyraårsperiod. Eftersom resultaten från de två senare studierna inte visar på bättre träffsäkerhet än om tidsfördröjningen är 12 månader (Carson et al., 2013), finns det en viss osäkerhet i hur tidsfördröjning påverkar träffsäkerheten.
Eftersom det finns studier som tyder på att träffsäkerheten ökar med tidsfördröjningen (Nogler, 1995; Carson et al., 2013), finns det emellertid stöd för att tidsfördröjning kan vara en viktig faktor för träffsäkerheten. Dessutom menar Cao et al. (2017) att tidsaspekten är viktig vid fortlevnadsbedömningar och det finns därför anledning att undersöka om träffsäkerhet påverkas av tidsfördröjningen. Då det dessutom saknas studier från de senaste åren som undersöker hur tidsfördröjningen påverkar träffsäkerheten (Carson et al., 2013) vill vi i denna studie undersöka detta. Utifrån Nogler (1995) antar vi följande:
H3: Det finns ett positivt samband mellan tidsfördröjning och träffsäkerhet.
4.4 Sammanfattning hypoteser
I formuleringen av studiens hypoteser har utgångspunkten varit att kompetenta och oberoende revisorer ger hög revisionskvalitet (DeAngelo, 1981; Ruiz-Barbadillo et al., 2004) och därför hög träffsäkerhet av givna fortlevnadsvarningar (DeFond et al., 2002; Knechel & Vanstraelen, 2007). Dessutom är utgångspunkten att tidsfördröjningen påverkar träffsäkerheten positivt (Nogler, 1995; Carson et al., 2013). I tabell 1 presenteras en sammanställning över hur de valda faktorerna förväntas påverka träffsäkerheten.
Tabell 1. Studiens hypoteser
Hypotes Faktor Förväntad påverkan på träffsäkerhet
H1: Kompetens +
H2: Oberoende +
17
5. Empirisk metod
I detta kapitel beskrivs studiens forskningsdesign och statistiska metod. Vidare
presenteras urval, hur empirin har samlats in och kvantifieringen av studiens hypoteser.
5.1 Forskningsdesign
Som nämnt i den vetenskapliga metoden har en kvantitativ forskningsmetod använts i studien, då syftet är att förklara om revisorns kompetens och oberoende samt tidsfördröjningen påverkar träffsäkerheten. Metoden passar eftersom empirin utgörs av sekundärdata i kvantifierbar form och syftet är att testa samband. För att göra hypoteserna mätbara har de operationaliserats för att möjliggöra en undersökning av om hypoteserna kan förkastas eller ej (Bryman & Bell, 2013). Fördelen med en kvantitativ metod är att generaliserbarheten ökar (Rienecker & Stray Jørgensen, 2008), vilket är en fördel då studiens syfte kräver att en större mängd datamaterial samlas in för att få en bred förståelse. För att få en bred förståelse och ge en generell förklarande bild, snarare än att gå in på djupet i enskilda företag (Jacobsen, 2017) undersöktes därför många företag.
Studien har gjorts med en tvärsnittsdesign, vilket passar när många observationer ska göras vid en specifik tidpunkt (Bryman & Bell, 2013). En begränsning till följd av designvalet är dock att studiens resultat inte kan visa åt vilket håll orsakssambandet gäller. Eftersom kausalitet inte kan fastställas påverkas validiteten negativt och slutsatser går endast att dras för den specifika tidpunkten (Jacobsen, 2017). Resultatet kan följaktligen endast ses som en indikation på hur de valda variablerna påverkar varandra (Bryman & Bell, 2013). En alternativ design hade kunnat vara att göra en longitudinell studie, vilket har fördelen att det går att dra slutsatser om kausala samband (Bryman & Bell, 2013). I studien har dock en longitudinell design valts bort eftersom en tidsseriedatainsamling är tidskrävande och dessutom finns en risk för ökat bortfall över tid (Rienecker & Stray Jørgensen, 2008). Då populationen som undersöks i studien är företag som fått en fortlevnadsvarning och populationen förändras över tid, begränsar det möjligheten att göra en tidsseriestudie (Jacobsen, 2017). Ytterligare ett argument som talar för att använda en tvärsnittsdesign framför en longitudinell design är att studiens syfte är att
18
förklara om revisorns kompetens och oberoende samt tidsfördröjningen påverkar träffsäkerhet och inte att förklara förändringar över tid. En tvärsnittsdesign har därför valts på grund av effektivitetsskäl, samt att tvärsnittsdesignen möjliggör för att uppfylla studiens syfte, med viss begränsning i möjligheten att uttala oss om kausala samband.
5.2 Avgränsning
Den teoretiska population som studien ska dra slutsatser om är företag som har fått en fortlevnadsvarning. Utifrån den teoretiska populationen görs sedan avgränsningar (Jacobsen, 2017). Studien har avgränsats till att undersöka svenska företag och revisorer då databaserna som Linköpings universitet har tillgång till främst innehåller uppgifter om just svenska företag och revisorer. Dessutom har en avgränsning gjorts till att endast undersöka årsredovisningar från 2012. Företag med brutna räkenskapsår har tagits med när bokslutsdag är t.o.m. 31 mars 2013. Anledningen till att årsredovisningar från 2012 används är eftersom studien syftar till att undersöka en längre tidsfördröjning efter fortlevnadsvarningar. Då vi önskar att undersöka om företag som fått en fortlevnadsvarning har fortlevt i upp till 60 månader, behöver fortlevnadsvarningen ha getts senast den 31 mars 2013. Slutligen har studien på grund av tillgänglighet endast undersökt aktiebolag. Alla svenska aktiebolag måste släppa sina bokslut offentligt i form av årsredovisningar, till skillnad mot andra svenska associationsformer (Bokföringslagen [BFL], SFS 1999:1078, kap. 6 1 §). Om andra associationsformer skulle ha inkluderats hade datainsamlingen därför blivit mer problematisk på grund av sämre tillgänglighet. Efter avgränsningarna får vi fram studiens faktiska population, vilket är den population studien undersöker (Jacobsen, 2017).
I flera tidigare studier har endast företag som fått en fortlevnadsvarning för första gången inkluderats (Louwers et al., 1999; Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012; Svanberg & Öhman, 2014; Ettredge et al., 2017). Anledningen till att endast förstagångsvarningar har undersökts är eftersom det antas vara svårare för revisorn att ta beslutet att ge en fortlevnadsvarning till sin klient första gången och att genomslagskraften då är större (Ettredge et al., 2017). Det är dock en avgränsning vi valt att inte göra eftersom det minskar antalet enheter (Basioudis et al., 2008) och datainsamlingen skulle bli mer tidskrävande.
19
5.3 Datainsamling
Revisorer ger fortlevnadsvarningar i revisionsberättelsen i klientens årsredovisning (FAR, 2012). För att ta reda på vilka företag som fått fortlevnadsvarningar har därför empiri hämtats från svenska aktiebolags årsredovisningar. Från årsredovisningarna hämtas även information om majoriteten av studiens variabler. Årsredovisningar är offentliga handlingar som finns att tillgå på databasen Retriever Business, vilket finns tillgängligt via universitetsbiblioteket. Studien baseras på sekundärdata, vilket innebär att det är dokumentär forskning. En fördel med att främst använda dokument som datakälla är hög tillgänglighet. Emellertid är det viktigt att ta hänsyn till att årsredovisningarna har producerats i ett annat syfte än vår undersökning (Denscombe, 2016). Fördelen med att använda sekundärdata är dock att det innebär en tidsbesparing (Bryman & Bell, 2013).
5.3.1 Urval
På Retriever Business finns möjligheten att söka på företag som fått anmärkningar av revisorn, vilket underlättat empiriinsamlingen. Retriever Business delar in revisorsanmärkningarna i 17 kategorier. Ingen av de 17 kategorierna innehåller enbart företag som fått fortlevnadsvarningar, vilket försvårar möjligheten att göra ett slumpmässigt urval eftersom en fullständig lista över populationen saknas (Barmark & Djurfeldt, 2015). Då ingen av kategorierna enbart berör fortlevnadsvarningar genomfördes en undersökning, efter inspiration av Lindell och Månsson (2017), som ett första steg i urvalsprocessen. Syftet var att undersöka i vilka kategorier det fanns flest fortlevnadsvarningar. Undersökningen gjordes genom att ta fram ett slumpmässigt stickprov på 30 aktiebolag från varje kategori och se hur stor andel som hade fått fortlevnadsvarningar. I de kategorier där det fanns färre än 30 företag undersöktes alla enheter. Anledningen till att stickproven valdes till 30 enheter är eftersom det anses vara en tumregel på vad som minst måste ingå för att ett urval ska vara tillförlitligt (Körner & Wahlgren, 2015b).
Studiens urval valdes därefter till de företag som fått en fortlevnadsvarning i de kategorier där andelen fortlevnadsvarningar var över 10%, trots att urvalet blivit större om fler kategorier hade tagits med. Vinningen av att öka urvalet måste sättas i proportion till den tid som krävs för att samla in datamaterialet (Barmark & Djurfeldt, 2015). Anledningen till att endast några kategorier valdes ut var följaktligen eftersom det på det mest effektiva
20
sättet gav störst urval. Det innebär dock att urvalet inte blir helt slumpmässigt, vilket kan minska generaliserbarheten (Körner & Wahlgren, 2015b).
Tabell 2. Steg 1 i urvalsprocessen
Kategori Antal företag
i kategorin Stickprov (n) Andel fortlevnadsvarningar i stickprovet Studiens underlag
Allmän upplysning/kommentar från revisor 166 30 3% -
Balans- och/eller resultaträkningen innehåller
osäkra eller felaktigt värderade poster 92 30 10% -
Betalning av skatter och/eller avgifter har ej
skötts korrekt 4 167 30 0% -
Bolaget har erhållit kapitaltäckningsgaranti 0 0 - -
Koncernuppgift saknas 5 5 0% -
Kontrollbalansräkning skall upprättas, då minst hälften av företagets aktiekapital kan vara förbrukat
3 401 30 13% 3 401
Kontrollbalansräkning visar att
likvidationsplikt ej föreligger 25 25 4% -
Kontrollbalansräkning visar att
likvidationsplikt föreligger 419 30 10% -
Olaga lån har givits till aktieägare eller
närstående 501 30 3% -
Påtalad brist i företagets interna kontroll 579 30 10% -
Revisorn har avstyrkt årsredovisningen 0 0 - -
Revisorn har ej tillstyrkt ansvarsfrihet för en
eller flera styrelseledamöter alt VD 4 4 25% 4
Revisorn har ej tillstyrkt årsredovisningen 0 0 - -
Revisorn har varken avstyrkt eller tillstyrkt
årsredovisningen 0 0 - -
Revisorskommentar av övrig allvarlig art 294 30 67% 294
Svårbedömd reservation från revisorn 0 0 - -
Årsredovisningen är för sent inlämnad, alt för
sent hållen bolagsstämma 3 777 30 0% -
Totalt 13 430 304 3 699
Av tabell 2 framgår att flest fortlevnadsvarningar fanns i kategorin ”Revisorskommentar av övrig allvarlig art”, där 67% av företagen i stickprovet fått en fortlevnadsvarning. De två andra kategorierna där mer än 10% fått en fortlevnadsvarning var ”Revisorn har ej tillstrykt ansvarsfrihet för en eller flera styrelseledamöter alt. VD” och ”Kontrollbalansräkning skall upprättas, då minst hälften av företagets aktiekapital kan vara förbrukat”, där 25% respektive 13% av företagen hade fått en fortlevnadsvarning. Valet att fokusera på 3 kategorier ledde till ett underlag på 3 699 stycken aktiebolag som fått en revisorsanmärkning. Av de 3 699 företagen hade 691 stycken fått en fortlevnadsvarning och är följaktligen studiens teoretiska urval. Antalet enheter är tillräckligt för att kunna få rimlig precision i studiens slutsatser (Jacobsen, 2017). Vid
21
framtagningen av studiens urval saknade dock 5 stycken företag revisionsberättelser i den nedladdade årsredovisningen. Då vi inte hade möjlighet att få fram revisionsberättelsen på annat sätt ledde det till att vi inte kunde klassificera de 5 företagen, utan valde att utesluta dessa. När det endast rör sig om en liten del av urvalet är risken liten att det påverkar en studies validitet (Jacobsen, 2017) och det eventuella bortfallet bör därför inte påverka vår studies validitet. I figur 1 sammanfattas urvalsprocessen.
Företag med revisorsanmärkning: 13 430
Företag i de bortvalda kategorierna: 9 731
Företag i de utvalda kategorierna: 3 699
Företag utan fortlevnadsvarning: 3 003
Företag som saknar revisionsberättelse: 5
Företag med fortlevnadsvarning: 691
Figur 1. Urval
Urvalet av företag som fått en fortlevnadsvarning undersöktes sedan och information togs fram för att kunna undersöka hypoteserna. Information om företagen har främst hittats i årsredovisningarna, men har i undantagsfall behövts hämtas från eller stämmas av mot andra källor vilket vi återkommer till i operationaliseringen.
5.4 Etiska aspekter
För att värna om de företag och revisorer som ingår i studien och deras integritet måste hänsyn tas till de etiska aspekterna. För att konkretisera och säkerställa att vi efterlever de etiska principerna har vi valt ett utgå från Vetenskapsrådets (2002) fyra huvudkrav: (i) informationskravet, (ii) samtyckeskravet, (iii) konfidentialitetskravet och (iv) nyttjandekravet. I vår studie kommer datamaterialet från offentliga handlingar i form av årsredovisningar. Eftersom det handlar om information som är offentlig och inte rimligtvis kan anses vara känsliga för företagen eller revisorn uppfylls de tre första kraven och vi har tagit hänsyn till deltagarnas integritet. Även nyttjandekravet kommer att
22
uppfyllas, då inga insamlade uppgifter om de specifika företagen och revisorerna i denna studie kommer att spridas vidare.
5.5 Operationalisering
I tabell 3 finns en sammanställning över de variabler som används i studien, med en förklaring av hur de mäts samt uppgift om vilken informationskälla som har använts för att samla in datamaterialet. I så stor utsträckning som möjligt har vi använt företagens årsredovisningar. I vissa fall har vi dock behövt komplettera med information från databasen Retriever Business för att vara mer tidseffektiva eller för att informationen som behövs inte finns i årsredovisningen.
Tabell 3. Operationalisering
Variabler Beskrivning Informationsskälla
Beroende variabel
1. Träffsäkerhet
Dummyvariabel (0,1) där 1=ej fortlevt, 0=fortlevt
Tidsfördröjningen är 12, 36, 60 mån
Årsredovisning/ Retriever Business Mått på:
Oberoende variabler Kompetens Oberoende
2. Formell status x Dummyvariabel (0,1)
där 1=auktoriserad, 0=godkänd Årsredovisning
3. Revisionsbyrå x
a) Big 4 Dummyvariabel (0,1)
där 1=big 4, 0=icke big 4 Årsredovisning
b) Revisionsbyrå
Dummyvariabel, indelad efter revisionsbyrå samt samlingskategorin "Annan revisionsbyrå"
Årsredovisning/ Retriever Business
4. Uppdragslängd x Helår revisorn varit påskrivande Årsredovisning/
Retriever Business
5. Tydlighet x Dummyvariabel (0,1)
där 1=tydlig, 0=otydlig Årsredovisning
Kontrollvariabler
6. Storlek Naturliga logaritmen av företagets
balansomslutning alt. omsättning Årsredovisning 7. Finansiell påfrestning
Dummyvariabel (0,1) där 1=negativt resultat och förbrukat minst halva aktiekapitalet, 0=inte
Årsredovisning
8. Koncern Dummyvariabel (0,1)
där 1=koncern, 0=ej koncern Retriever Business
9. Kvinnlig revisor Dummyvariabel (0,1)
23
5.5.1 Beroende variabel
Den beroende variabeln visar träffsäkerhet, om företag som fått en fortlevnadsvarning har fortlevt eller ej. Enligt Carson et al. (2013) kan det vara problematiskt att bedöma om ett företag fortlevt eller ej då det förutom genom konkurs eller likvidation kan upphöra på andra sätt i praktiken. När risken för mätfel på grund av den enskildes bedömningar är liten ökar reliabilitet i en studie (Körner & Wahlgren, 2015b), vilket talar för att använda tydliga företeelser som konkurs och likvidation snarare än att göra egna bedömningar. I denna studie har vi därför valt att först endast inkludera företag som har gått i konkurs eller likviderats som företag som ej fortlevt. Företag som fått en fortlevnadsvarning och sedan går i konkurs eller likvideras benämns vidare som den snäva definitionen av träffsäkerhet. Vi har sedan valt att utvidga vad det innebär att ett företag ej har fortlevt i enlighet med Nogler (1995). Skillnaden är att förutom företag som har gått i konkurs eller likviderats inkluderas även företag som fusionerats samt företag som ej längre driver verksamhet i kategorin ej fortlevt. Företag som fått en fortlevnadsvarning och inte fortlever på något av dessa sätt benämns vidare som den utvidgade definitionen av träffsäkerhet.
Uppgifter om företagen fortlevt eller ej har hämtats från databasen Retriever Business. I Retriever Business finns aktuell status på företagen i databasen, vilket är till exempel aktiv, konkurs/likvidation inledd, konkurs/likvidation avslutad eller om företaget har fusionerats. Dessutom finns information om när statusen ändrades. Utifrån uppgifterna om företagens status kunde vi ta reda på vilka företag som inlett konkurs, likvidation eller fusionerats och vid vilken tidpunkt mellan 2012-12-31 och 2018-03-31. Genom att ta med statusförändringar till och med 2018-03-31 kunde vi även fånga upp företagen med brutna räkenskapsår. Företag som inte längre driver någon verksamhet har definierats som företag som under två efterföljande år totalt haft en omsättning på mindre än 25 000 kr. Uppgifter om företagens omsättning har hämtats från företagens årsredovisningar.
Variabeln träffsäkerhet definieras som en dummyvariabel i likhet med tidigare studier där företag som fått en fortlevnadsvarning och ej fortlevt fått värdet 1 (Geiger & Rama 2006; Carey et al. 2012). Företag som fått en fortlevnadsvarning och fortlevt har fått värdet 0. För att undersöka den tredje hypotesen (H3) jämförs frekvenserna över tid av hur många
24
fortlevnadsvarning till eventuell konkurs eller likvidation är 12, 36 respektive 60 månader. I H3 förväntas sambandet mellan tidsfördröjning och träffsäkerhet vara positivt.
5.5.2 Oberoende variabler
För att testa hur kompetens och oberoende påverkar träffsäkerheten (H1 och H2) har vi
valt att operationalisera på flera sätt. Anledningen till att flera variabler används för att mäta kompetens och oberoende är eftersom dessa faktorer inte är direkt observerbara (DeAngelo, 1981; Ruiz-Barbadillo et al., 2004; Callaghan et al., 2009). De variabler som används för att mäta kompetens är formell status och revisionsbyrå. De variabler som används för att mäta oberoende är uppdragslängd och otydliga fortlevnadsvarningar. I H1
förväntas sambandet mellan kompetens och träffsäkerhet vara positivt och i H2 förväntas
sambandet mellan oberoende och träffsäkerhet vara positivt.
• Revisorns kompetens kan påverkas av revisorns utbildning (Coate & Loeb, 1997; Arnold et al., 2001). Ett sätt att se vilken utbildning revisorn har är att titta på revisorns formella kompetens, där formell status kan användas som proxy (Tagesson & Öhman, 2015). Formell status används därför som mått på kompetens i denna studie.
Uppgifter om den påskrivande revisorns formella status utläses från revisionsberättelsen. I Sverige är auktorisation den högsta formella statusen en revisor kan ha (FAR, 2018). Vid den tidpunkt som studien undersöker fanns även möjligheten att bli godkänd revisor. Då utbildningskraven var lägre (Förordning om revisorer, SFS 1995:665, 7 §; Revisorsinspektionen, 2018b), gör det att godkända revisorer har lägre formell status än auktoriserade revisorer. En dummyvariabel användes därför och då påskrivande revisor är auktoriserad ger det kodningen 1 och om revisorn är godkänd kodas det som 0, likt Tagesson och Öhman (2015).
• Revisorns kompetens kan påverkas av vilken revisionsbyrå som revisorn arbetar på (Citron & Taffler, 1992; Boone et al., 2010; Sormunen et al., 2013). Det finns studier som visar att större byråer som grupp är mer benägna att ge fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade företag än revisorer på mindre byråer (Geiger & Rama, 2006; Vanstraelen, 2002; Boone et al., 2010; Sormunen et al., 2013; Tagesson & Öhman, 2015). Emellertid finner andra studier inget samband mellan antal fortlevnadsvarningar och om revisorn
25
arbetar på en stor byrå eller ej (Citron & Taffler, 1992; Mutchler, Hopwood, & McKeown, 1997; Geiger et al., 2005). Det finns också studier som finner ett omvänt samband, att revisorer på stora byråer är mindre benägna att ge fortlevnadsvarningar än revisorer på mindre byråer (Ryu & Roh, 2007; Kaplan & Williams, 2012). Det finns följaktligen en diskrepans mellan tidigare studiers resultat, men om utgångspunkten är att revisorer på större byråer är mer kompetenta (Citron & Taffler, 1992; Boone et al., 2010; Sormunen et al., 2013) går det följaktligen att använda revisionsbyrå som ett mått på kompetens. Det finns dock indikationer på att det finns skillnader mellan de större revisionsbyråerna (Tagesson & Öhman, 2015). Geiger och Rama (2006) finner dock inget stöd för att det finns betydande skillnader i träffsäkerhet mellan de större byråerna. Eftersom tidigare studier är tvetydiga om det är lämpligt att slå ihop de större revisionsbyråerna till en grupp kommer denna studie att både testa om större revisionsbyråer påverkar träffsäkerheten, men även om den specifika byrån spelar roll.
Uppgifter om revisorns byråtillhörighet har hämtats från revisionsberättelsen. För att särskilja stora och små byråer är det i tidigare studier vanligt att dela upp revisionsbyråer i ”big N-byrå” eller ”icke big N-byrå” (Geiger & Rama, 2006; Boone et al., 2010; Tagesson & Öhman, 2015). Big N är de stora internationella revisionsbyråerna som vid tidpunkten för studien är fyra stycken i Sverige (big 4): KPMG, PwC, EY och Deloitte (Sormunen et al., 2013; Tagesson & Öhman, 2015). En dummyvariabel används, där företag som har en revisor från en big 4-byrå kodas som 1 och övriga kodas som 0, i enlighet med tidigare studier (Geiger & Rama, 2006; Sormunen et al., 2013). För att testa om det inte enbart är viktigt om revisorn arbetar på en stor revisionsbyrå eller ej undersöks även enskilda revisionsbyråer. De revisionsbyråer som tas med är alla big 4-byråer (PwC, KPMG, EY och Deloitte), övriga större byråer i Sverige (BDO, Grant Thornton och Mazars) samt en kategori med de andra revisionsbyråerna, i enlighet med Tagesson och Öhman (2015).
• Revisorns oberoende kan påverkas av relationen mellan revisor och klient (Geiger & Raghunandan, 2002; Ye et al., 2011). Flera studier undersöker kopplingen mellan benägenheten att ge fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade klienter och relationen mellan revisor och klient genom att titta på uppdragslängden (hur länge revisorn varit påskrivande revisor hos klienten). Om revisorn varit påskrivande under en längre tid antas
26
relationen mellan revisor och klient vara stark (Geiger & Raghunandan, 2002; Carey & Simnett, 2006; Knechel & Vanstraelen, 2007; Ruiz-Barbadillo et al., 2009). Vissa studier finner stöd för att relationen mellan klient och revisor är viktig genom att lång uppdragslängd hos klienten minskar benägenheten att ge fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade företag (Carey & Simnett, 2006; Ye et al., 2011). Andra studier visar emellertid att lång uppdragslängd inte påverkar revisorns benägenhet att ge fortlevnadsvarningar (Vanstraelen, 2002; Ruiz-Barbadillo et al., 2009).
Geiger och Raghunandan (2002) finner istället att lång uppdragslängd har positiv påverkan på revisorns benägenhet att ge fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade företag. Förklaringen som ges i studien är att revisorn får bättre kunskap om sin klient med tiden. Argumentet stöds av Knechel och Vanstraelen (2007) som finner att typ I-felen är färre när revisorn varit påskrivande revisor under lång tid. Det finns följaktligen en diskrepans mellan tidigare studiers resultat, men om utgångspunkten är att revisorer är mindre oberoende när det gäller klienter där revisorn varit påskrivande under en längre tid (Carey & Simnett, 2006; Ye et al., 2011) går det att använda uppdragslängd som ett mått på oberoende.
Uppgifter om uppdragslängd har tagits fram genom uppgifter från Retriever Business om när revisorn tillträdde sitt uppdrag. Företag som fått ny revisor under eller efter 2012 tilldelas siffran 0, företag som har haft samma revisor i 1–2 år tilldelas siffran 1 och så vidare i enlighet med Knechel och Vanstraelen (2007). Retriever Business har dock inga uppgifter om revisorn tillträde sitt uppdrag före 2003 vilket gör att det högsta tilldelade värdet blir 9, som betyder att revisorn haft sitt uppdrag i 9 år eller mer.
• Om revisorn är otydlig kan det vara ett tecken på bristande oberoende (Arnedo et al., 2008; Hardies et al., 2016). Revisionsstandarder från olika länder och tidsepoker är olika flexibla när det gäller hur fortlevnadsvarningar ska formuleras och när utrymme finns ger revisorer ofta otydliga varningar (Carcello et al., 2003; Arnedo et al., 2008). I ISA 570 finns viss flexibilitet eftersom det inte finns någon tvingande formulering av en fortlevnadsvarning (FAR, 2012). Otydlighet används som ett mått på oberoende i denna studie.
27
Arnedo et al. (2008) har delat in fortlevnadsvarningar i tre kategorier: (i) tvetydig, (ii) medeltydlig och (iii) tydlig varning. Tydliga varningar definieras som varningar som följer revisionsstandarden (Arnedo et al., 2008), vilket i denna studies kontext är ISA 570. Utifrån de exempel som finns i ISA 570 har vi därför klassificerat varningar som tydliga om de innehåller formuleringar som: ”väsentliga osäkerhetsfaktorer”, ”betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta verksamheten” eller formuleringar som är mycket lik någon av dessa. I denna studie har kategorierna tvetydig och medeltydlig slagits ihop under samlingsbegreppet otydliga varningar. De otydliga varningarna definieras som alla varningar som inte är tydliga. Exempel på tydliga och otydliga varningar från årsredovisningar finns i bilaga 1. De fortlevnadsvarningar som klassificerats som tydliga kodas som 1 och otydliga som 0, vilket innebär att variabeln mäts som en dummyvariabel. Risken finns att felklassificeringar har gjorts då valet om vilken kategori varningen hamnat bygger på vår subjektiva bedömning, vilket kan minska studiens reliabilitet (Körner & Wahlgren, 2015b).
5.5.3 Kontrollvariabler
Utgångspunkten vid valet av studiens kontrollvariabler är Geiger och Ramas (2006) modell, som undersökte hur revisionsbyråns storlek påverkar träffsäkerheten. Det är även en modell som Carey et al. (2012) använde sig av när de undersökte om träffsäkerheten skiljer sig under olika tidsepoker. Anledningen till att beprövade kontrollvariabler används är eftersom det ökar validiteten i en studie (Körner & Wahlgren, 2015b). Hur variablerna mäts har dock anpassats till den svenska kontexten. Dessutom har två kontrollvariabler, koncern och kvinnlig revisor, lagts till.
• Storleken på företaget kan påverka hur stor sannolikheten är att företaget inte fortlever efter en fortlevnadsvarning (Geiger & Rama, 2006). Företagets storlek kan mätas på många sätt och i denna studie kommer det att dels mätas som värdet på företagets balansomslutning, då det tidigare använts i studier om fortlevnadsvarningar i en svensk kontext (Sormunen et al., 2013; Svanberg & Öhman, 2014; Tagesson & Öhman, 2015). Värdet har tagits upp till den naturliga logaritmen av balansomslutningen i enlighet med tidigare studier (DeFond et al., 2002; Ye et al., 2011; Sormunen et al., 2013; Svanberg & Öhman, 2014; Tagesson & Öhman, 2015). Då många av företagen i studiens urval är små faller de under K2-regelverket. Eftersom K2 är ett förenklingsregelverk där tillgångarna
28
värderas schablonmässigt har K2 ett resultaträkningsfokus istället för ett balansräkningsfokus (FAR, 2017) och därför kommer vi även att mäta storlek genom företagens omsättning. Även omsättning tas upp till den naturliga logaritmen i enlighet med tidigare studier (Geiger & Raghunandan, 2002; Carcello et al., 2003; Geiger & Rama, 2006; Kaplan & Williams, 2012). Uppgifter om både balansomslutning och omsättning har hämtats från företagens årsredovisningar. Då sannolikheten att ett stort företag inte fortlever efter en fortlevnadsvarning är större än för ett mindre företag (Nogler, 1995; Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012) antar vi att det finns ett positivt samband mellan företagets storlek och träffsäkerhet.
• Även hur finansiellt påfrestat företaget är kan påverka hur stor sannolikheten är att företaget inte fortlever efter en fortlevnadsvarning (Geiger & Rama, 2006). Finansiell påfrestning kan mätas på många sätt (Geiger & Rama, 2006; Basioudis et al., 2008; Carey et al., 2012; Blay & Geiger, 2013; Tagesson & Öhman, 2015) och i denna studie kommer det mätas genom att undersöka om företaget har negativt resultat och har förbrukat mer än halva aktiekapitalet, likt Tagesson och Öhman (2015). Uppgifter hämtas från företagens årsredovisningar. Företag som 2012 hade negativt resultat före skatt, bokslutsdispositioner och koncernbidrag samt har förbrukat mer än halva aktiekapitalet har kodats som 1 och övriga kodas som 0, vilket gör att det är en dummyvariabel. Då sannolikheten att ett företag inte fortlever efter en fortlevnadsvarning är större om företaget är mycket finansiellt påfrestad (Mutchler et al., 1997; Geiger & Rama, 2006; Carey et al., 2012), antar vi att det finns ett positivt samband mellan finansiell påfrestning och träffsäkerhet.
• Förutom Geiger och Ramas (2006) kontrollvariabler har vi även valt att kontrollera om företaget ingår i en koncern eller ej. Ett företag som ingår i en koncern kan få likvida medel från något av de företag i koncernen som är mer lönsamt. Det kan vara en del av hur koncernen är uppbyggd eller en strategi för att hjälpa ett företag i koncernen att komma på fötter igen. I en koncern finns alltså möjligheten att fördela intäkter och kostnader mellan koncernföretagen (Skatteverket, 2018), vilket innebär att det kan vara svårt att bedöma det enskilda företaget. Eftersom det är svårt för revisorn att göra korrekta fortlevnadsbedömningar när oförutsedda händelser sker, som att företaget får ett stort tillskott med kapital efter fortlevnadsvarningen (Carey et al., 2012), kan det därför tänkas
29
påverka träffsäkerheten om företag ingår i en koncern eller ej. Uppgifter om företaget ingår i en koncern eller ej har tagits fram genom att se i Retriever Business om företaget har moder- eller dotterbolag. Företag som ingår i en koncern kodas som 1 och företag som inte ingår i en koncern kodas som 0, vilket innebär att det är en dummyvariabel. Eftersom företag som ingår i en koncern har ett stödsystem (Skatteverket, 2018) antar vi att det finns ett negativt samband mellan att företaget ingår i en koncern och träffsäkerhet.
• Slutligen har kontrollvariabeln kvinnlig revisor lagts till eftersom det saknas omfattande studier om huruvida revisorns kön påverkar revisorns beslutsprocess (Gold et al., 2009; Hardies et al., 2016). Inom revisionsstudier har tidigare forskning visat att kvinnliga revisorer generellt är mer etiska och ser mer till allmänhetens intresse än klientens (Bernardi & Arnold, 1997). Hardies et al. (2016) kommer fram till att kvinnliga revisorer är mer benägna än manliga revisorer att ge fortlevnadsvarningar till finansiellt påfrestade företag. Att revisorns kön även kan påverka träffsäkerheten stöds av tidigare studier som har visat att kvinnliga revisorer uppvisar högre träffsäkerhet i komplexa revisionsfrågor än sina manliga kollegor (Chung & Monroe, 2001; Hardies et al., 2016). Då frågan om fortlevnadsvarningar är komplex (Ruiz-Barbadillo et al., 2004), finns det studier som tyder på att revisorns kön kan påverka träffsäkerheten av givna fortlevnadsvarningar (Hardies et al., 2016). Vi antar därför att det finns ett positivt samband mellan kvinnliga revisorer och träffsäkerhet.
Uppgifter om revisorns kön togs fram genom att titta på revisorns namn i revisionsberättelsen. Det finns dock en risk för felklassificeringar på grund av vår subjektiva bedömning. När risken finns att olika personer gör olika bedömningar kan det minska reliabiliteten i en studie (Körner & Wahlgren, 2015b). Vi bedömer emellertid den eventuella påverkan som liten i förhållande till det extraarbete det skulle krävas för att närmare undersöka vilket kön som revisorn har. Variabeln kvinnlig revisor är en dummyvariabel där kvinnliga revisorer kodas som 1 och manliga revisorer som 0, likt Hardies et al. (2016).
30
5.6 Statistisk metod
För att analysera den insamlade empirin testas de framtagna modellerna statistiskt i analysprogrammet SPSS Statistics 25 (SPSS). Studien syftar till att undersöka om företag som fått en fortlevnadsvarning har fortlevt eller ej (träffsäkerhet), vilket är en binär variabel då den endast kan anta två värden. Eftersom den beroende variabeln är binär finns två möjliga statistiska metoder att tillgå: logistisk regression och diskriminantanalys. Båda metoderna passar utifrån studiens syfte att undersöka vilken grupp företaget tillhör (företag som fortlevt eller ej), utifrån ett antal oberoende variabler. Logistisk regression kräver dock inte lika strikta antaganden som diskriminantanalys och kan tillämpas när det finns snedfördelning i residualerna. Dessutom tillåter logistisk regression kvalitativa variabler i form av dummykodning. På grund av den flexibilitet som finns för logistisk regression (Djurfeldt & Barmark, 2009) är det den statistiska metod som främst används i studien. För att testa robustheten i studiens resultat görs dock en diskriminantanalys i känslighetsanalysen.
5.7 Bortfall
Det finns en risk att informationen i databasen Retriever Business inte stämmer överens med den information som finns i företagens revisionsberättelser, vilket minskar studiens reliabilitet. På grund av studiens omfattning, där alla svenska aktiebolag finns med när populationen företag som fått fortlevnadsvarningar ska tas fram, har det dock inte funnits möjlighet att kontrollera eventuella företag som fått en fortlevnadsvarning men som inte kommer med i sökningen på Retriever Business. Det finns därför en risk för att studien missar delar av populationen och att det finns ett bortfall som vi inte kunnat beräkna. Emellertid har vi ingen anledning att misstänka att någon grupp är systematiskt utesluten, vilket gör att det inte bör påverka studiens resultat (Barmark & Djurfeldt, 2015).
Internt bortfall innebär att det saknas uppgift om någon enstaka variabel för en enhet (Körner & Wahlgren, 2015b). För variabeln revisionsbyrå saknades uppgift i revisionsberättelsen om revisorns byråtillhörighet för 85 enheter, vilket motsvarar 12% av det totala urvalet. I 53 fall kunde vi dock hitta information om revisorns byråtillhörighet på Retriever Business, vilket innebär att uppgift saknades för 32 enheter. När det finns ett internt bortfall är en möjlighet att ersätta bortfallet med ett värde
31
(Djurfeldt & Barmark, 2009). Eftersom det har framgått tydligt när revisorn arbetar på någon av de 7 revisionsbyråerna som har en egen kategori har vi därför gjort antagandet att revisorn arbetar på någon av de byråer som faller under kategorin annan revisionsbyrå för de 32 enheter som kvarstod. Valet stöds av att alla de 53 enheter där information hämtades från Retriever Business hamnade i kategorin annan revisionsbyrå. Då alla saknade värden ersatts med annan revisionsbyrå, blir det därför inget bortfall för variabeln i slutändan.
Slutligen saknades uppgift om uppdragslängd i Retriever Business i två fall och då togs information fram genom att gå tillbaka till tidigare årsredovisningar för att se när aktuell revisor tillträdde sitt uppdrag, vilket gör att det i slutändan inte blir något bortfall för variabeln. För de övriga variablerna har det inte funnits något bortfall, vilket är bra för studiens reliabilitet (Körner & Wahlgren, 2015b). Efter kompletterande info och ersättning av saknade värden blir det inget slutgiltigt bortfall i studien, utan hela urvalet på 691 enheter kan användas i analysen.
