FÖRSLAG TILL PROJEKTERINGSDIREKTIV OCH ÅTGÄRDSMÅL

Det föreslagna huvudalternativet (övertäckning med horisontell barriär) bedöms sammantaget som det mest lämpliga efterbehandlingsalternativet då miljömässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningar sammanvägs. Det är viktigt att övertäckningen konstrueras utifrån de erfarenheter och den tekniska praxis som bl.a. erhållits vid ett stort antal deponikonstruktioner.

Nedan redovisas respektive delskikt i övertäckningskonstruktionen med avseende på materialsammansättning, kritiska faktorer vid projektering och tillvägagångssätt vid utläggning.

Kompletterande utredningsinsatser har föreslagits där dylika bedöms vara nödvändiga som underlag för ett fullgott projekteringsarbete.

Avjämningsskiktet

Det är viktigt att tillskapa ett jämnt underlag för det tätskikt som avses utläggas. Detta gäller oavsett tätskiktets materialsammansättning. Avjämningsskiktet ska också tillskapa den lutning som erfordras för ett effektivt avledande av infiltrerande nederbörd via skyddsskiktet. Avjämningsskiktet tillverkas av homogent jordmaterial, företrädesvis friktionsjord. Lutningen bör ligga inom intervallet 1:20-1:3.

Vid val av lutning bör utöver dränerande förmåga även landskapsutformning beaktas. I föreliggande PM har vi räknat med att avjämningsskiktet (och därmed också tät- och dräneringsskiktet) ges en lutning av 1:20. För att minimera risken för framtida sättningsrörelser, vilka i sin tur kan ge upphov till skador i tätskiktet, ska avjämningsskiktet packas med 10 ton vibrovält i enlighet med gällande föreskrifter i AMA Anläggning 17.

Gasdräneringslager

Ett gasdräneringslager anläggs där metangas eller andra VOC riskerar att ansamlas under tätskiktet och bygga upp ett så pass högt gastryck att tätduken eller andra delar av övertäckningskonstruktionen tar skada. Det är vanligt att gasdräneringslager (alternativt gasventilationsbrunnar) anläggs vid sluttäckning av avfallsdeponier eftersom metangasbildningen inuti äldre deponier kan vara relativt stor. Inom det aktuella området förutsätts att förekomsten av enkla alkaner/cykloalkaner eller andra VOC redan har uteslutits genom porgasmätning. Om så inte skett bör en kompletterande porgas-undersökning utföras för att säkerställa att alkaner/cykloalkaner eller andra VOC ej föreligger inom eller i nära anslutning till övertäckningsområdet. Observera att metan och andra enkla alkaner kan föreligga i relativt höga haltnivåer även naturligt, t.ex. som en följd av nedbrytning av organogena jordlager. Även i dylika fall kan ett gasdräneringslager vara påkallat att anlägga.

27

Tätskikt

Tätskiktet bör med beaktande av övertäckningens utsatta lokalisering (närhet till bostadsområde, infrastruktur m.m.) i första hand utgöras av naturliga material med självläkande egenskaper som t.ex.

bentonitlera. Ett exempel på tätskiktsmaterial som ofta nyttjas vid sluttäckning av deponier för farligt avfall är kombinationstätskikt bestående av bentonitmatta och HDPE-laminat (Bentomat CL 1.0 m.fl.) Dylika kombinationsdukar uppvisar vid standardiserade materialtester (ASTM D 5887 m.fl.) en verifierad hydraulisk konduktivitet underskridande 5 x 10^-12 m/s. Det kan t.ex. jämföras med en ordinär bentonitmatta (lergeomembran) som vid motsvarande laboratorietester visar en hydraulisk konduktivitet av cirka 5 x 10^-11 m/s.

Utgående från en hydraulisk konduktivitet hos kombinationsduken av 5 x 10^-12 m/s kan perkolationen via infiltration av nederbörd genom tätskiktet beräknas enligt följande ekvation (Naturvårdsverkets handbok 2004:2 och SGF-rapport 1/99):

QPerkolation = k x i x fp x A= 2,5 x 10^-11 m³/s och m² =0,8 l/m² och år där,

k = hydrauliska konduktiviteten = 5 x 10^-12 m/s

i = hydrauliska gradienten = 20 (0,1 meters vattenpelare på 0,005 meter bentonitmatta**) fp = 0,25 (perkolationstidsfaktorn, d.v.s. andelen av en årscykel då nederbörd infiltrerar) A = 1,0 m²

Den ovan beräknade perkolationen förutsätter att inga hål eller revor uppkommer i tätskiktet samt att dräneringsskiktet fungerar tillfredsställande över tid. Effekten av eventuella hål/revor i tätskiktet kan minimeras genom att ett 0,1-0,15 meter mäktigt förstärkt tätskikt av lera packas ovanpå avjämningsskiktet, varefter tätduken läggs ut på lerlagret. Effekten av hål/revor kan också minimeras genom att dränskiktet anläggs i form av en s.k. Platonmatta med inbyggt tätskikt i botten, se text nedan angående dräneringsskiktet.

Den ovan beräknade perkolationen efter övertäckning av storleksordningen 1 l/m² och år ska jämföras med den av NIRAS angivna perkolationen av cirka 200 l/m² och år i dagsläget (utan övertäckning). Det innebär en reduktion av perkolationen via det PFAS-förorenade området överstigande 99 %. Den av NIRAS redovisade reduktionen i perkolation av 90 % är således ett fullt rimligt antagande.

Dräneringsskikt

Ett dräneringsskikt baserat på geosyntet rekommenderas. Orsaken är främst att utläggning av tät- och dränskikt i form av dukar/liners med fördel kan utföras i ett och samma arbetsmoment och att en högre hydraulisk konduktivitet erfarenhetsmässigt uppnås i ett syntetiskt dränskikt i jämförelse med ett dränlager av grus/sand.

28

Dränskikt av geosyntet bör vara försett med underliggande HDPE-laminat (modell Platonmatta) för att motverka materialvandring från bentonittätskiktet till dräneringsskiktet. Nyttjas dränskikt av grus- eller krossmaterial bör i första hand fraktionen 6-60 mm nyttjas. Dräneringslagret ska för att motverka igensättning separeras från det underliggande tätskiktet och det ovanpåliggande skyddsskiktet genom utläggning av materialseparerande geotextil. Geotextil med lastfördelande egenskaper bör användas.

Skyddsskikt

Skyddsskiktet byggs företrädesvis upp av blandade schaktmassor som är dokumenterat fria från eventuella föroreningar. Andelen kohesionsjord i skyddsskiktet bör inte överstiga 30 %. Försiktighet ska iakttagas vid utläggningen av skyddsskiktet så att inga skador i underliggande tät- och dränskikt uppstår. T.ex. ska vassa stenar/gruskorn ej läggas i den undre delen av skyddsskiktet som företrädesvis kan utgöras av ett 10-20 cm mäktigt lager av homogen sand eller sandig morän.

Skyddstäckningens första skikt (0,25 m) påföres utifrån med hjälp av grävmaskin eller motsvarande.

Belastning med fordon/entreprenadmaskiner får inte ske förrän 0,25 m av skyddsskiktet lagts ut. För att klara kravet på minst 0,25 m lagermäktighet ovanpå utlagd geotextil före belastning med entreprenadfordon behöver utläggningen av skyddsskikt och dräneringsskikt i möjligaste mån samordnas. Packning av skyddsskiktet med tyngre packningsredskap (vibrovält eller motsvarande) ska undvikas eftersom dylik packning kan leda till uppkomst av vattenavledande stråk/lager ovanför dränskiktets nivå.

Åtgärdsmål

Åtgärdsmål behöver upprättas för den föreslagna efterbehandlingsåtgärden. Det bedöms rimligt att den föreslagna övertäckningskonstruktionen varaktigt bidrar till en väsentligt minskad infiltration av nederbörd via de PFAS-förorenade massorna inom brandövningsområdet. Utifrån SMHIs vattenbalansdata för området kan den nuvarande nettonederbörden (=grundvattenbildande nederbörd) inom brandövningsområdet uppskattas till storleksordningen 200 l/m² och år (NIRAS, 2018). Det bedöms rimligt att övertäckningskonstruktionen med den utformning som redovisas ovan varaktigt kan reducera infiltrationen till storleksordningen 1 l/m² och år. Detta bedöms också vara ett rimligt åtgärdsmål för den föreslagna efterbehandlingsåtgärden. Infiltrationen kan mätas med hjälp av nedgrävda uppsamlingskärl, s.k. lysimetrar, som på årsbasis insamlar infiltrerande nederbörd under tätskiktets nivå. För en yta av 1 hektar brukar 2 st lysimetrar anses utgöra erforderlig provtagnings-frekvens. För den aktuella övertäckningen föreslås att minst tre lysimetrar installeras för uppföljning av infiltrerad mängd nederbörd under tätskiktet efter övertäckningens färdigställande.

Miljöjuridiska aspekter

Övertäckningen betraktas som en in situ-åtgärd och måste därför föregås av en anmälan om avhjälpandeåtgärd enligt 28 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. En anläggning av detta slag är inte bygglovspliktig enligt plan- och byggförordningen, men däremot kan marklov erfordras. För anläggande av avskärmande och avledande dike erfordras tillstånd enligt 11

29

kap. 13§ miljöbalken.

Helldén Environmental Engineering ABs erfarenhet av ett flertal övertäcknings- och sluttäckningsarbeten är att en förprojektering bör utföras som tekniskt underlag för framtagande nödvändiga anmälnings- och tillståndshandlingar. En väl utförd förprojektering utgör också ett viktigt underlag vid budgetering och planering av den föreslagna efterbehandlingsåtgärden.