(2017:1000) om en europeisk utredningsorder
1 kap.4 § En utredningsåtgärd enligt denna lag ska avse eller motsvara 1. förhör under förundersökning,
2. bevisupptagning vid domstol,
3. förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring,
4. beslag, kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken, en åtgärd enligt 27 kap. 15 § eller ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § samma balk,
5. husrannsakan och andra åtgärder enligt 28 kap. rättegångsbalken,
6. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning,
7. tillfälligt överförande av en frihetsberövad person, 8. rättsmedicinsk undersökning av en avliden person, 9. kontrollerad leverans,
10. bistånd i en brottsutredning med användning av en skyddsidentitet, 11. inhämtande av bevis som finns hos en myndighet, eller
12. andra åtgärder som inte innebär användning av tvångsmedel eller någon an- nan tvångsåtgärd.
I paragrafen finns en uttömmande uppräkning av de utredningsåtgärder som ska avse eller motsvara en utredningsorder. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Ändringen i första stycket 4 innebär att Sverige ska kunna utfärda eller erkänna och verkställa en utredningsorder för ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken.
Förslaget att föra in ett föreläggande om bevarande som en ny åtgärd i fjärde punkten innebär att en åklagare kommer att kunna utfärda en utred- ningsorder för ett sådant föreläggande, vilket framgår av 2 kap. 1 §. Det innebär också att erkännande och verkställighet får vägras om förutsätt- ningarna för det i 3 kap. 7 § är uppfyllda.
2 kap.
Föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift
16 a § När en utredningsorder för ett föreläggande att bevara en viss lagrad upp- gift enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken har verkställts i den andra medlemsstaten får den som har förelagts åtgärden begära rättens prövning. För rättens prövning gäller 27 kap. 6 § första stycket samma balk.
76
Den tid en uppgift enligt 27 kap. 16 § andra stycket rättegångsbalken ska beva- ras, räknas från den tidpunkt då åtgärden verkställdes i den andra medlemsstaten. Om det finns särskilda skäl får tiden för bevarande förlängas med högst 90 dagar. Paragrafen, som är ny, anger vad som särskilt ska gälla när en utrednings- order för ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift har utfärdats. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Av första stycket följer att när en utredningsorder för ett föreläggande enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken har verkställts i den andra medlems- staten får den som har förelagts åtgärden begära prövning av beslutet i domstol. För rättens prövning ska samma regler gälla som vid prövningen av ett föreläggande i en nationell situation, det vill säga vad som enligt 27 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken gäller för beslag. Rätten ska därmed hålla förhandling så snart som möjligt och, om det inte finns något synnerligt hinder mot det, senast fjärde dagen efter det att begäran om prövning har kommit in till domstolen.
Av bestämmelsen i andra stycket första meningen följer att tiden för bevarande ska räknas från verkställighetstidpunkten i den andra medlems- staten. Den ordningen beror av att en utredningsorder för ett föreläggande om bevarande behöver kunna bestå under den tid som den andra medlems- staten har på sig för att erkänna och verkställa dels utredningsordern för att bevara lagrade uppgifter, dels en efterföljande utredningsorder för rö- jande av uppgifterna. Den andra medlemsstatens behöriga myndigheter har i regel 30 dagar på sig för att fatta beslut om att erkänna och verkställa en utredningsorder och därefter 90 dagar för att genomföra utredningsåt- gärden (se artikel 12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området).
Av bestämmelsen i andra stycket andra meningen framgår att samma möjligheter till förlängning av tiden för bevarande finns som i en nationell situation. Att det krävs särskilda skäl innebär att möjligheten till förläng- ning enbart ska utnyttjas när det på grund av någon särskild omständighet är nödvändigt för att de bevarade uppgifterna inte ska utplånas innan en utredningsorder för en åtgärd om röjande har hunnit verkställas. Se vidare kommentaren till 27 kap. 16 § rättegångsbalken.Inte heller vid en förläng- ning ska tiden bestämmas till längre än nödvändigt. Tiden för bevarande kan förlängas vid ett eller flera tillfällen så länge fristerna inte överskrids.
3 kap.
5 § En utredningsorder får inte erkännas och verkställas i Sverige om
1. det skulle strida mot bestämmelser om immunitet och privilegier eller om skydd för uppgifter som avses i 36 kap. 5 och 5 a §§ rättegångsbalken,
2. ordern avser beslag av en skriftlig handling eller ett skriftligt meddelande eller ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift och det enligt 27 kap. 2 § rätte- gångsbalken finns hinder mot att ta handlingen eller meddelandet i beslag eller enligt 27 kap. 16 § fjärde stycket samma balk meddela ett föreläggande,
3. det skulle medföra fara för Sveriges säkerhet, äventyra enskilda personers sä- kerhet eller medföra risk för röjande av uppgifter som rör underrättelseverksamhet,
4. den gärning som avses i utredningsordern har begåtts utanför den utfärdande medlemsstatens territorium och helt eller delvis i Sverige, och gärningen inte mot- svarar ett brott enligt svensk lag, eller
77 5. utredningsåtgärden inte motsvarar en åtgärd som anges i 1 kap. 4 §.
En utredningsorder får inte vägras enligt första stycket 5, om en annan utred- ningsåtgärd kan vidtas som ger motsvarande resultat som den åtgärd som utred- ningsordern avser.
I paragrafen finns bestämmelser om när en utredningsorder inte får erkän- nas och verkställas i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Ändringen i första stycket 2 innebär att en utredningsorder för ett före- läggande om bevarande inte får erkännas och verkställas om den som fö- reläggandet riktar sig mot skäligen kan misstänkas för det brott som utreds. Detsamma gäller om den som föreläggandet riktar sig mot är närstående till den misstänkte på ett sådant sätt som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbal- ken.
Föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift
33 a § När en utredningsorder för ett föreläggande att bevara en viss lagrad upp- gift enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken har verkställts, tillämpas 32 § första, fjärde och femte styckena.
Paragrafen, som är ny, anger vilka bestämmelser som särskilt ska gälla vid verkställighet av en utredningsorder för ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Av pargrafen framgår att när en utredningsorder för ett föreläggande att bevara en viss lagrad uppgift har verkställts i Sverige får den som åt- gärden har riktats mot begära prövning av verkställbarhetsförklaringen i domstol. Behörig domstol är den tingsrätt inom vars domkrets föreläggan- det har verkställts. Om domstolen vid sin prövning finner att verkställbar- hetsförklaringen ska upphävas, ska de verkställighetsåtgärder som har vid- tagits återgå, så långt det är möjligt (jfr 32 §). Det innebär att föreläggandet inte längre gäller och att de lagrade uppgifterna inte behöver bevaras.
Att tiden för bevarande räknas från beslutet om verkställighet följer av 27 kap. 16 § rättegångsbalken.
4 kap.
1 § Domstolens beslut enligt 2 kap. 5, 14, 16 och 16 a §§ får överklagas. Vid över- klagande gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbalken eller annan författning för beslut om den åtgärd som avses i utredningsordern.
Ett beslut i fråga om att utfärda en utredningsorder får inte överklagas. I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av domstolens beslut i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Ändringen i första stycket innebär att domstolens beslut i fråga om ut- färdande av en utredningsorder för ett föreläggande om bevarande enligt 2 kap. 16 a § får överklagas. Vidare görs en ändring av språklig karaktär.
2 § Domstolens beslut enligt 3 kap. 9, 32, 33 och 33 a §§ får överklagas. Vid över- klagande gäller vad som är föreskrivet i rättegångsbalken eller annan författning för beslut om en åtgärd som motsvarar den åtgärd som avses i utredningsordern. Domstolens beslut enligt 3 kap. 25 § får överklagas på det sätt som gäller enligt rättegångsbalken.
78
Övriga beslut i fråga om erkännande och verkställighet av en utredningsorder får inte överklagas.
I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av domstolens beslut i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Ändringen i första stycket innebär att domstolens beslut om verkställig- hetsförklaring för en utredningsorder för ett föreläggande om bevarande enligt 3 kap. 33 a § får överklagas. Vidare görs en ändring av språklig karaktär.
European Treaty Series-No. 185