16 § Den som i elektronisk form innehar en viss lagrad uppgift som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om ett brott får föreläggas att bevara uppgiften. I föreläggandet ska det anges hur länge uppgiften ska bevaras. Tiden får inte bestämmas till längre än nödvändigt och får inte överstiga 90 dagar från dagen för beslutet.
Om det finns särskilda skäl får tiden för bevarande förlängas med högst 90 da- gar.
67 Ett föreläggande får inte riktas mot den som skäligen kan misstänkas för brottet
eller mot någon till honom eller henne sådan närstående person som avses i 36 kap. 3 §.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser som gör det möjligt för brottsutredande myndigheter att skyndsamt säkra och bevara lagrade elektroniska uppgifter som kan antas ha betydelse för utredningen om ett brott. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.
Av första stycket framgår att den som i elektronisk form innehar en viss lagrad uppgift som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om ett brott får föreläggas att bevara uppgiften. De uppgifter som avses kan vara av vilket slag som helst, t.ex. en digitalt lagrad bild, innehållet i ett med- delande eller uppgifter om ett meddelandes ursprung och adressat. Att uppgiften ska vara lagrad betyder att den ska finnas bevarad elektroniskt. Både sådana uppgifter som finns lagrade på grund av regler om datalagring och sådana som lagrats av annan anledning omfattas alltså. Uppgifter som har lagrats av annan anledning kan t.ex. vara uppgifter som hos tillhanda- hållare av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster behandlats för fakturahantering eller liknande. Uppgiften måste finnas lag- rad när föreläggandet meddelas. Det går inte att med stöd av paragrafen förelägga någon att lagra eller spara eventuella framtida uppgifter.
Att föreläggandet ska avse en viss elektronisk uppgift innebär att det i föreläggandet måste anges vilken specifik elektronisk uppgift som ska be- varas, t.ex. en viss datafil eller trafikuppgifter hänförliga till ett visst med- delande. Ett föreläggande kan alltså inte vara generellt och t.ex. utan när- mare specificering endast ange att alla uppgifter som mottagits under en tid ska bevaras.
Ett föreläggande kan rikta sig mot vem som helst som innehar en lagrad uppgift. Både fysiska och juridiska personer omfattas av bestämmelsen. Föreläggandet kan även avse lagrade uppgifter som innehas av flera olika personer samtidigt, t.ex. någons e-post som han eller hon har lagrad på en server hos en annan person. Ett föreläggande kan då riktas såväl mot den person hos vilken uppgifterna finns lagrade (den som innehar servern) som den person som på distans har kontroll över och åtkomst till uppgifterna (den person som innehar e-postkontot).
Det finns flera möjliga sätt att efterkomma ett föreläggande, t.ex. genom kopiering av uppgiften eller genom att vidta åtgärder för att uppgiften läm- nas orubbad på sin ursprungliga plats. Vid behov får den som har beslutat om föreläggandet ge anvisningar om hur uppgiften ska bevaras i det en- skilda fallet. Sådana anvisningar kan ges i samråd med den som föreläg- gandet riktar sig mot.
Att uppgiften skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om ett brott innebär ett relativt lågt ställt krav på uppgiftens betydelse ur bevis- synpunkt och innebär att åtgärden kan vidtas i ett tidigt skede av en brotts- utredning. Det behöver inte finnas någon som är misstänkt för brottet.
Av andra stycket framgår att det i föreläggandet ska anges hur länge uppgiften ska bevaras. Vidare framgår att tiden för bevarande aldrig får vara längre än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet och att bevaran- detiden som huvudregel inte får överstiga 90 dagar från dagen för beslutet.
Bestämmelsen i tredje stycket innebär att tiden för bevarande får för- längas med upp till 90 dagar om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl kan
68
t.ex. vara att utredande myndighet måste vänta in uppgifter från eller åt- gärder i utlandet för att kunna besluta om de bevarande uppgifterna ska begäras ut. Det kan också handla om mer komplicerade utredningar där en stor del av informationen är krypterad eller skyddas på annat sätt. Även i dessa fall kan det ta tid att ta ställning till om de bevarade uppgifterna behövs. Inte heller vid förlängning ska tiden bestämmas till längre än nöd- vändigt. Tiden kan förlängas vid ett eller flera tillfällen så länge den max- imala tiden för förlängning om 90 dagar inte överskrids.
Fjärde stycket innehåller ett förbud mot att rikta ett föreläggande mot den som skäligen kan misstänkas för det brott som utreds. Ett föreläggande får i de fallen inte heller riktas mot någon som är närstående till den miss- tänkte på ett sådant sätt som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken. 16 a § Ett föreläggande enligt 16 § får beslutas av undersökningsledaren eller en åklagare.
I föreläggandet får det anges att den som har förelagts att bevara en viss uppgift inte får uppenbara att åtgärden har vidtagits.
Den som har förelagts att bevara en viss uppgift får begära rättens prövning av föreläggandet. För rättens prövning gäller 6 § första stycket.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förfarandet och om tystnadsplikt vid förelägganden att bevara en viss lagrad uppgift. Övervä- gandena finns i avsnitt 6.1.1.
I första stycket anges att undersökningsledaren eller en åklagare får ut- färda ett föreläggande enligt 16 §. Under vissa förutsättningar kommer även Tullverket med stöd av 19 § lagen (2000:1225) om straff för smugg- ling och Kustbevakningen med stöd av 3 kap. 3 § kustbevakningslagen (2019:32) kunna besluta om ett föreläggande. Ett föreläggande om beva- rande ska som utgångspunkt vara skriftligt. Föreläggandets omfattning ska tydligt framgå av beslutet. Om det i brådskande fall inte är möjligt att ge ett skriftligt föreläggande finns det inte något hinder mot att föreläggandet ges muntligen och att den som har förelagts därefter informeras skriftligen om beslutet, t.ex. om ett pågående dataintrång spåras till en dator i Sverige och det krävs ett omedelbart ingripande.
Av andra stycket följer att undersökningsledaren eller åklagaren får be- sluta att den som har förelagts att bevara en viss uppgift inte får uppenbara att åtgärden har vidtagits. Ett sådant beslut ska framgå av föreläggandet.
Enligt tredje stycket får den förelagde begära rättens prövning av före- läggandet. För rättens prövning gäller samma regler som för prövning av beslag enligt 27 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken. Rätten ska hålla förhandling så snart som möjligt och, om det inte finns något synnerligt hinder mot det, senast fjärde dagen efter det att begäran om prövning har kommit in till domstolen. Föreläggandet gäller fram till dess att rätten eller den som har utfärdat föreläggandet meddelar något annat. Frågan om ett föreläggande ska bestå är en sak mellan den som förelagts och den som meddelat föreläggandet.
Frågan om ett bevarandet ska bestå under den tid som anges i föreläg- gandet ska avgöras med utgångspunkt i förhållandena vid rättens pröv- ning. I samband med att rätten prövar frågan om ett föreläggande om be- varande ska den även ta ställning till frågan om sekretess för de uppgifter
69 ett beslut om tystnadsplikt avser (se 18 kap. 1 § och 43 kap. 8 § offentlig-
hets- och sekretesslagen [2009:400]).