ett av de största partierna med närvaro i de flesta av landets kommuner. Inför riksdagsvalet ställde Curie – en tidning från vetenskapsrådet en fråga till alla partier om vad som uppfattas vara den viktigaste forskningspolitiska frågan. SD är det enda partiet som skiljer ut och problematiserar ett enskilt forsknings- fält. I svaret står att läsa: ”SD vill också att den genusforskning som bedrivs ska vila på samma vetenskapliga grunder som all annan forskning. Idag är vi kritiska till en del av genusforskningen och den har fått karaktären av en överideologi.” (https://www.tidningencurie.se/nyheter/2018/05/08/vilken-ar- den-viktigaste-forskningspolitiska-fragan-2/) Genusforskning misstänkliggörs och skiljs ut från annan forskning. Genusforskningens förmodade inflytande på hela universitetet skapar därtill en förståelse av detta genusforsknings- fält som något farligt också för andra vetenskaper. SD är naturligtvis inte ensamma om detta. På nätet återfinns en mängd bloggar där genusforskning misstänkliggörs. På Facebook är det ett återkommande tema i vissa grupper. Under 2017–2018 pågick också en hätsk debatt om genusvetenskap och dess antagna ovetenskaplighet. SvD:s ledarskribent Ivar Arpi hävdade exempelvis att genusvetenskap fungerade som en ”överkyrka” på svenska universitet (3/11 2017). Samma idé om att genusforskningen och genusvetenskap infiltrerar och därmed hotar andra vetenskaper, ja till och med den fria forskningen, framfördes alltså även här.
SD är inte enbart ett rasistiskt parti, som i sitt principprogram motiverar sin fientlighet mot framförallt utomeuropeiska migranter genom att understryka vikten av den gemensamma svenska identitet man förmodas få genom en ”ned- ärvd essens”. De är också ett radikalt anti-feministiskt parti med en agenda som syftar till att skapa, introducera och etablera en ny-patriarkal regim. I partiets principprogram formeras en norm om en familj, bestående av ett heterosexuellt par med en nedärvd svensk essens, med barn. Bland riksdagsledamöter och lokala SD-politiker samt i de tal Jimmie Åkesson själv hållit runt om i Sverige har migranter fått bära skulden för allt negativt som händer i landet – från vårdköer och välfärdssamhällets antagna kollaps till skogsbränder – medan feminister och genusforskare anses ansvariga för ”försvagandet” av den svenska nationen genom sin kritik mot vad som ses som önskvärt och självklart: tydliga binära könsroller och lyckliga ”svenska” heterosexuella familjer.
Det skulle kunna hävdas att i valtider blir konturer tydliga och konfronta- tion ligger i retorikens kärna. Men mycket tyder på att attacken mot kritisk forskning och mot universitets autonomi är fundamental för den nya tid som dessa röster och deras politiska partier förkroppsligar.
Under några dagar strax innan valet skrev över 300 personer under ett upprop med syfte att skydda kritisk forskning och det svenska universitetets autonomi.
Under hösten kommer SGF att kontakta rektorer och dekaner för att tydliggöra nödvändigheten av att försvara genusforskning och genusforskare.
Vi måste också minnas att genusforskning attackeras för att som akademiskt fält ha producerat kunskap som ifrågasätter vad som uppfattas som normalt, naturligt och rätt. Det är uppfattningar och normer som ger vissa makt och inflytande medan andra ställs utanför. Det är också normer som gör vissa liv levbara och omöjliggör andra. I kritiska samtal och i dialog med en rad sociala rörelser förkroppsligar genusvetenskaplig kunskap både ett systematisk avslö- jande av ojämlika förhållanden men också en rad visioner. Genusforskningen bidrar därmed till ett utvecklande av demokratin. Vi hoppas och tror på fortsatt mobilisering för genusforskningsfältet och kritisk forskning.
Diana Mulinari, ledamot i SGF:s styrelse Lena Martinsson, ordförande i SGF:s styrelse
medverkande
yevgeniya averhed
har en kandidatexamen i pedagogik och i mänskliga rättigheter samt fortsätter stud- era masterprogrammet i flyktingrätt vid University of London. Hon arbetar som biträdande direktör vid Folkuniversitetet Uppsala. Hennes publikationer inkluderar ”Utan eldsjälar stannar världen – invandrarföreningar som resurs i integrationsar- bete” (2014), ”Erfarenheter av integration – röster från Integrationsfondsprojekt” (2014) och ”Översyn av lokala och regionala myndigheters etableringsuppdrag med hänsyn till lokala överenskommelser i Uppsala län” (2016).
monika edgren
är docent i historia och professor emerita i genusvetenskap. Hennes tidigare forskning om våldtäktsnarrativ inkluderar ”Berättelser om sexuellt våld i fem- inistisk forskning” i Tidskrift för genusvetenskap (2011), ”Trauma – ett tveeggat narrativ om våldtäkt” i Retfaerd: Nordic Journal of Law and Justice (2016) och ”Vulnerability, agency and the ambivalence of place in narratives of rape in three high-profile Swedish cases” tillsammans med U. Andersson i NORA – Nordic
Journal of Gender and Feminist Research (2018).
Kristina Fjelkestam
är professor i genusvetenskap och har på senare år fokuserat på frågor om his- torisering och temporalitet i publikationer som till exempel ”Does time have a gender?” (2018), ”Antropomorf anakronism” (2016), ”Tiden som kvinna eller kvinnans tid?” (2015), Ta tanke: feminism, materialism och historiseringens praktik (2012), som tillkommit inom ramen för hennes medverkan i det RJ-finansierade forskningsprogrammet ”Tid, minne, representation”.
lena Grip
är lektor i kulturgeografi vid Karlstads universitet. Huvudsakligt forskningsområde är sociala aspekter på samhällsplaneringsfrågor och hur politiska riktlinjer görs till praktisk verksamhet, och erfars av dem som berörs av åtgärderna. Jämställdhetssatsningar i räddningstjänsten har undersökts ur detta perspektiv
med artiklar som ”The Woman as Problem and Solution” (Grip, Engström, Krekula och Karlsson, NORA – Nordic Journal of Feminist and Gender research 2016). Även frågeställningar kring integration tillhör hennes forskningsintressen. Ingår i forskningsgruppen Geomedia med ett pågående projekt kring integration och hemmahörighet.
maria Hagberg
har en magister i socialt arbete och är feminist och författare. Hon har föreläst i FN, Europarådet, Europaparlamentet, samt vid ett stort antal konferenser internationellt. År 2007–2012 arbetade hon i Mellanöstern. Hagberg har gett ut
Vid tjugo börjar den ruttna. En bok om hedersvåld och modiga kvinnor (Premiss
förlag 2009). Hösten 2018 kommer Kvinnokällan (Premiss förlag) och 2019
Skadliga sedvänjor (Studentlitteratur). Hagberg har fått många stipendier för
sitt skrivande. Hon har skrivit ett flertal artiklar om freds- och kvinnofrågor i dags- och fackpress, både nationellt och internationellt.
evelina johansson
är doktorand i genusvetenskap vid Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet. Hon skriver en avhandling där hon studerar relationen mellan etik, politik och nyliberalism inom feministisk teori och aktivism. Hon har tidigare publicerat artikeln ”Cixous och havet” i Tidskrift för genusvetenskap samt ”Understanding power and performing resistance: Swedish feminists, civil society voices, bio-politics and ’angry’ men” tillsammans med Mona Lilja i NORA. Kommande publikationer: ”Feminism as power and resistance: An inquiry into different forms of Swedish feminist resistance and anti-genderist reactions” med Mona Lilja i Social Inclusion.
tove lundberg
är filosofie doktor och legitimerad psykolog, och arbetar som forskare på Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet och som utvecklare i Region Skåne. Hen(ne)s forskning handlar om bemötande inom hälso- och sjukvård samt genus och sexualitet.
stina malmén
är doktorand i ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hennes avhand- lingsprojekt handlar om svenska familjeföretag under slutet av 1800-talet fram till början av 1900-talet och tillämpar ett intersektionellt perspektiv på förhållanden mellan familj och företag. Avhandlingen studerar dels handlingsutrymme för fruar och döttrar, dels företagsledare och då med fokus på maskulinitet.
cris mccurley
är människorättsadvokat och medförfattare till Forced marriage court user man-
ual. Hon medverkar regelbundet i Legal Action Magazine, Legal Voice och The Review. Hon var rapportskrivare för justitieärenden för FN:s Committee on
the Elimination of Discrimination against Women (CEDAW) för England under 2013, 2015 och 2018.
stina melander
är filosofie doktor och arbetar som lärare och forskare vid Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet. För tillfället arbetar hon i ett projekt som handlar om smärta ur ett genusperspektiv. Tidigare har hon forskat om organ- isationskulturen på Försäkringskassan.
eva Wittbom
är lektor i redovisning och föreståndare för Akademin för ekonomistyrning i staten (AES) på Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Forskningen handlar om hur myndigheters interna verksamhetsstyrning fungerar för att uppnå politiskt ställda mål. Intresset är att fördjupa kunskaper om hur krockar mellan målsättningar och legala krav kan skapa oanade effekter. Eva inkluderar ett genusperspektiv på ekonomistyrningsfrågor, ett forskningsintresse som grundlades i hennes avhandling från 2009, Att spränga normer, som behand- lar målstyrningsprocesser för jämställdhetsintegrering.