Recension av Klas Kronberg, Sömmersko1; tornsvalor och soldater: Kvinnors forsvarsarbete i Sverige sedan forsta världskriget, Armemuseum, Stockholm
2016, 156 s.
Denna bok består av fyra empiriska kapitel som på olika sätt belyser kvin nors roll inom svenskt försvarsarbete och som tar upp ämnen som kvinnliga frivilligorganisationer under första världskriget, kvinnligt försvarsarbete under andra världskriget och relationen mellan kvinnor och män inom det militära försvaret utifrån ett mer samtidshistoriskt perspektiv.
När man iArmemuseums årsbok från 2016 på detta sätt väljer att fokusera på kvinnor och försvar görs detta med bland annat hänvisning till museets eget uppmärksammande av detta område. Detta intresse för vad som länge var en förbisedd aspekt av försvaret är förstås betydligt vidare än Armemuseums sats ningar, och kan bland annat ses som ett resultat av den teoretiska utvecklingen inom historieämnet, som gjort genusperspektiv till ett vedertaget verktyg för att formulera historievetenskapliga frågeställningar.
Mot bakgrund av denna utveckling kan det framstå som lite förlegat att beskriva boken som i första hand kvinnohistorisk, särskilt som flera av bokens kapitel snarare är att betrakta som genushistoriska till sin karaktär. I och för sig är det kvinnor och synen på kvinnor som står i fokus, men i åtminstone tre av bokens fyra empiriska kapitel är det genusrelationerna som är huvudämnet. Det kapitel som tydligast kan karaktäriseras som kvinnohistoriskt, även om också det innehåller genusteoretiska referenser, är Klas Kronbergs kapitel om försvarsfrivilliga kvinnoorganisationer fram till och med första världskriget. Här ges en bred översikt över en rad olika initiativ såsom exempelvis Kvinnornas Uppbåd, Kvinnlig Krigsberedskap, Svenska föreningen Röda Korset och Svenska Röda Stjärnan. Intressant att notera är att flera av dessa organisationer, bland
annat Svenska föreningen Röda Korset och Svenska Röda Stjärnan, trots sin höga andel av kvinnliga medlemmar till stor del styrdes av män. Vidare visar studien också på hur kvinnor från olika politiska läger kunde samarbeta, vilket blir tydligt i organisationen Kvinnornas uppbåd, där ledande personer från såväl Socialdemokraterna som Sveriges Moderata Kvinnoförbund ingick.
Den stora förtjänsten med detta kapitel är att det på ett överskådligt sätt ger en bild av relationen mellan olika kvinnoorganisationer och dessas verksamhet. Som läsare hade man emellertid gärna önska mer av fördjupad analys av de studerade verksamheterna.
I detta avseende är de följande empiriska kapitlen mer analytiskt utformade med utgångspunkten i såväl teoretiska resonemang som explicita frågeställningar. Detta gäller exempelvis Fia Sundevalls kapitel som behandlar försvarsfrivilliga kvinnors beredskapsarbete såsom luftbevalrnre och bilkårister. Studien som sådan är att betrakta som en vidareutveckling av ett av de intressantaste resultaten från Sundevalls avhandling, vilken bland annat visade att luftbevakningen gick från att vara en närmast otänkbar syssla för kvinnor före andra världskriget till att sedan betraktas som inte bara en möjlig utan också lämplig uppgift för kvinnor. I det kapitel som diskuteras här ges inte bara nya och mer preciserade uppgifter rörande de kvinnliga luftbevalrnrnas numerär, utan studien innehåller också en mer utförlig analys av hur man argumenterade rörande kvinnors nya roll, där kvinnliga luftbevalrnre tänktes frigöra män för mer fysiskt krävande arbeten. På liknande sätt utvecklas även analysen av bilkåristerna, som utmanade den manliga normen genom att som kvinnor utbilda sig för att köra bland annat lastbil samt underhålla och reparera motorfordon.
Vad gäller det följande kapitlet, som är samförfattat av Alma Persson och Fia Sundevall, är även det en vidareutveckling av tidigare avhandlingsarbeten, men istället för en vidareutveckling av en tidigare studie innehåller den mer av en syntes av de bägge författarnas respektive avhandlingar kompletterad med nya undersökningar. Studien som sådan behandlar föreställningar om kön och jämställdhet inom militärt arbete under perioden 1965-2015 och lyfter fram ett antal tydliga gränsdragningar mellan vad som har betralctats som manliga respektive kvinnliga uppgifter. Den starkaste av dessa visade sig vara den mellan stridande och icke stridande befattningar, där det fortfarande idag inte är helt okontroversiellt med kvinnor i stridande befattningar.
Vidare menar sig författarna också se en spänning mellan tanken om solda ters likhet oberoende kön och tanken om att kvinnor tillför något kvalitativt nytt i en mansdominerad verksamhet. Detta märks exempelvis i försvarets implementering av FN:s säkerhetsrådets Resolution 1325 om kvinnor, fred
Recensioner och säkerhet. Detta arbete kopplas i och för sig till jämställhet och ett aktivt genusperspektiv, men samtidigt uppvisar det tydliga drag av en komplementär syn på män och kvinnor, där soldater av olika kön kan fylla olika funktioner i exempelvis ett insatsförband. I denna ansvarsfördelning framstår mannen som ett slags soldatnorm medan kvinnor tillför något nytt som just kvinnliga soldater. Samma sak gäller även arbetet med en ökad jämställdhet inom försvaret. Här pekas ofta gruppen män ut som ett potentiellt problem genom deras attityd till kvinnor samtidigt som det är kvinnor som grupp som ses som de som ska lösa detta problem genom sin närvaro inom försvaret.
Boken avslutas med ett kapitel författat av Anna Fredholm. Det kapitlet behandlar till stora delar samma problematik som det föregående kapitlet, men delvis med en annan typ av material. Studien bygger till stora delar på den webb-enkät som Armemuseum genomförde under början av 2010-talet inom ramen för projektet "Lumpen - identitet och materiella minnen", där personer som gjort militär grundutbildning i Sverige hade möjlighet att beskriva sina upplevelser genom att besvara en rad frågor. 1
Som påpekas redan inledningsvis i kapitlet är det långtifrån oproblematiskt att dra mer generella slutsatser utifrån de enkätsvar som kom in eftersom de med största sannolikhet inte är representativa för de kvinnor som gjort militär grundutbildning i Sverige.2 Därigenom blir svaren snarare att se som uttryck för olika upplevelser än som en sammanvägd bild av de upplevelser som kvin nor som gjort militär grundutbildning i allmänhet bär med sig. Mot bal<:grund av detta framstår de ibland exakta angivelserna i texten av olika svarsandelar i procent som något överflödiga, då de ändå inte kan användas för att generalisera resultaten till hela populationen av kvinnor som utbildades tillsammans med manliga värnpliktiga.
Istället är det framförallt de berättelser som analyseras som bidrar till en fördjupad bild av de olika sätt på vilka olika kvinnor upplevde sin militära grundutbildning. Utöver det fal<:tum att studien visar på stora skillnader i kvin nors upplevelser är det en rad olika aspekter av kvinnors upplevelser av militär grundutbildning som författaren lyfter fram. Den första av dessa rör mannen som norm och det faktum att även om många av de som besvarade enkäten menade att de mottogs positivt av män finns det också de som upplevt att män störde sig på att kvinnor klev in i vad som sågs som en manlig frizon. Vidare 1. Såväl materialet som projektet finns närmare beskrivet i Kronberg, Klas & Forssberg, Anna
Maria (red.), Lumpen: Från mömtring till m11ck (Atlantis: Stockholm, 2014).
2. I och med att man inte kan anta att de som valde att på frivillig väg söka upp och besvara enkäten är representativa f'or gruppen kvinnor som gjort militär grundmbildning i Sverige.
synes det framförallt ha varit befålen som upplevdes som de som hade svårast att acceptera kvinnor i stridande befattningar.
Vad gäller frågan om negativ särbehandling och sexuella trakasserier visar studien att detta var något som förekom. Det finns emellertid exempel på både personer som menar att en sexualiserad jargong inte upplevdes som kränkande och dem som kan vittna om grova sexuella tral{asserier. I relation till denna fråga ger studien också exempel på en vanlig strategi för att bli en del i gemenskapen. Denna gick ut på att inte säga ifrån och inte låta sig beröras av exempelvis ett grovt språkbruk eller att själv anamma ett lilmande språkbruk för att accepteras i den manliga gemenskapen. Vidare finns det också exempel på informanter som berättar att de avstod från egna omklädningsrum och duschar för att inte sticka ut.
Den senare strategin synes även ha undergrävt sammanhållningen kvinnor emellan och det finns också exempel på hur kvinnliga befäl uppfattades som extra hårda mot kvinnliga värnpliktiga. Detta kan även kopplas till beskriv ningar av hur kvinnor pressade sig själva för att bevisa att de var minst lika bra som männen samtidigt som det fanns en rädsla för att misslyckas, eftersom ett misslyckande kunde uppfattas som ett resultat av deras könstillhörighet.
Vidare lyfts också upplevelserna av de kroppsliga skillnaderna mellan män och kvinnor fram, vilket även är en aspekt som berörs i Perssons och Sunde valls kapitel. Här poängteras särskilt upplevelsen av bristen på anpassning av persedlarna till den kvinnliga kroppen, vilket accentuerade känslan av mannen som norm.
Avslutningsvis kan konstateras att boken Sömmersko1; tomsvalor och soldater på ett lättillgängligt sätt förmedlar ny kunskap om genusrelationer i det svenska försvaret. Särskilt lyckat är hur det tredje och det fjärde av de empiriska kapitlen bidrar till att belysa kvinnans inträde i det militära försvaret utifrån olika frå geställningar och med hjälp av olika former av material. Resultaten från dessa bägge studier hade gärna fått lmytas samman i ett avslutande kapitel som även hade kunnat peka ut nya intressanta frågor inom detta forskningsfålt. Esbjörn Lal'SSon
Docent i historia och universitetslektor i utbildningshistoria vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet.