Tom tar upp att trots vissa svårigheter vid ett samarbete i samverkan att det finns mycket fördelar. Han menar att i samarbete i samverkan mellan olika organisationer kan individen inte bollas mellan olika myndigheter eller borttappas och rundgången minskar. Individen får samlade och aktiva stödinsatser, vilket gör att det blir lättare att hjälpa individen, det blir lättare och går snabbare samt effektiviteten ökar. Medvetenheten över egna problem ökar hos individen, vilket gör det lättare att hjälpa individen.
Vi har jobbat effektivt för att individen ska avancera sig. Vi har märkt att fler och fler individer har lättare idag att ”spott ut sitt problem” än vad de har gjort tidigare. Förut vill man inte visa sina problem eller erkänna sitt missbrukproblem. Man vill dölja det så långt det går, när vi påpekade på problemet då var det vi som hade problem inte de. Idag är det många som säger jag har ett problem och vill ha hjälp.(Tom)
Tom menar att medvetenheten om öppenvården och den hjälp som finns att få har ökat hos individen. Det är ett tecken som visar utveckling. Det innebär att individen är beredd att ändra på sin livsstil, vilket gör rehabiliteringsarbetet lättare. Individen förstår och accepterar syftet med
rehabiliteringsarbetet bättre idag än förut och det är positivt. Samtliga respondenter är eniga när det gäller att samverkan mellan olika organisationer bygger ofta på gemensamma överenskommelser och avtal. När tiden för detta avtal går ut fungerar samarbetet inte på organisationsnivå på samma sätt som tidigare. Samarbetet fungerar istället på de redan utarbetade samarbetsformerna och kontakter i
individärenden på tjänsteman- eller handläggarnivå. Detta är på grund av att det inte finns något formellt avtal som ställer krav på någon av de inblandade organisationerna om att fortsätta samarbetet om det inte ligger i deras intresse. Det innebär att samarbetet på organisationsnivå är mycket svårare och problematiskt. Respondenterna menar att samarbetet i samverkan har förändrats ganska mycket efter projekttiden för samarbetet. Pelle berättar om förändring som har skett efter projekttiden. Han menar att hans arbete som projektledare har upphört och även att styrgruppen upphört i och med att avtalet för samarbetet gått ut.
Styrgruppen existerar inte idag och samarbetet byggs enbart på de redan utarbetade kontakterna i individärende på handläggarnivå. Samarbetet med FK, vården, socialtjänsten, individ- och familjförvaltningen fungerar bra i individärende på handläggar nivå. Kontakt med
Arbetsförmedlingen har däremot tappat väldigt mycket intensitet och fungerar inte som det har gjort under projekttiden. (Pelle)
Pelle menar att det beror på att AF har haft en organisationsförändring som gjort att OSA inte längre är definierad som en enhet. Personalen på AF jobbar med OSA ärendena utöver sina ordinarie
arbetsuppgifter. Detta gör att OSA gått från att vara en ren odlad arbetsuppgift till att bli en belastning för personalen på AF. Det innebär att OSA har blivit lågprioriterat hos AF. Olle säger, ”Vi försöker förhandla med AF där chefen är inkopplad för att komma till rätta med problemet.” Olle beskriver att det är viktigt i ett samarbete att alla inblandande tar sitt ansvar fullt ut för att samarbetet skall fungera bra utan konflikter och motsättningar. Eftersom var och en av organisationerna är specialiserad för sitt yrkesområde och rustad med olika kunskaper och kompetenser finns det ett beroendeförhållande som är viktigt för samarbetet. Peter anser att samarbetet med AF är mycket viktigt för de OSA- anställda eftersom de flesta av dem som får OSA-anställning kommer via AF.
[…]Det finns 175 OSA- platser, av dessa är hela 135 från AF och 40 från AMI. Det innebär att hela programmet är beroende av samarbetet med AF fungerar. Det är överhängande om samarbetet med AF inte fungerar. Det har gått ett år nu, sedan vi inte fått nya rekryteringar från Af. Personalen på Af säger att det inte finns någon kö, men det finns många människor i samhället som OSA- programmet är till för. (Peter)
Respondenterna menar att det är viktigt att ha gemensamma prioriteringsordningar och vara
medveten om de ekonomiska aspekterna i ett samarbete. Direktiv på andra prioriteringsordningar som AF gör och ekonomiska och kostnadsfrågor skapar svårigheter i samarbetet. Kalle anser att AF gör en ekonomisk prioritering och satsar mer på lönebidrag istället för OSA.
[…]AF vill satsa på lönebidrag än på OSA. Det är samma kassa för både OSA och
lönebidrag. Lönebidrag ligger ett steg före OSA för att de bedöms vara färdig rehabiliterade och kan ta ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det kan ändå finnas en viss
funktionsnedsättning som gör att AF måste förhandla med arbetsgivare för att anställa individen med 40-50 % lönebidrag som kompensation. De OSA- anställda kostar AF däremot 75 % och kräver mer arbete i form av rehabiliteringsstöd, kartläggning och uppföljning. (Kalle)
Janne anser dock att problemet kan handla om att AF kanske inte anser att det är deras jobb att arbeta med rehabilitering. Han menar att AF vill ha, ”färdiga produkter” som platsförmedlas och som kan ta ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det är ett problem, om AF tänker
ekonomiskt. Respondenterna menar om AF satsar på bara lönebidrag men inte på OSA kan resultat av det bli att de som verkligen behöver OSA inte kan få den hjälp de behöver. Kalle menar att det genererar mer kostnader för samhället på sikt, eftersom de som behöver OSA kommer att vara beroende av samhället för resten av livet. Projektgruppen diskuterar och förhandlar med AF för att OSA skall också få den hjälp de behöver utan att behöva konkurrera med lönebidrag för att kunna klara sig själva för att istället att leva i ekonomiskt beroende från samhället.
[…]Det kan handla om ekonomiskt beroende, psykisk belastning, alkohol och narkotika missbruk under kanske resten av livet. Det måste ju finnas en balans så att de pengarna även ska gynna de som behöver OSA för att få en chans för att komma ut och stå på egna ben utan att de behöver konkurrera med lönebidrag. Om det är så, så slås ut de som är mest svagaste och behöver hjälp i samhället. Det är den biten vi ofta diskuterar och förhandlar med personalen på AF.(Kalle)
Respondenterna menar också när en organisation gör sina egna prioriteringar för sitt
verksamhetsområde, utan att ta hänsyn till konsekvenserna för samarbetet med andra kan det
påverka samarbetet negativt. Eftersom arbetsbelastningen kan öka hos den andra organisationen och både arbetsflödet och kvalitén i arbetet kan också försämras på grund av detta, vilket i sin tur skapar
svårigheter i samarbetet. Janne anser, att ” de OSA- anställda som har sina handläggare på AMI har bättre handlingsplaner i jämfört med de OSA- anställda som har sina handläggare på AF.”
Han menar att handlingsplanerna på AF är mycket innehållsfattiga eftersom AF inte gör
regelbundna uppföljningar och revidering av planerna. Olle håller med och säger att uppföljningar bör göras minst en gång per kvartal och menar att:
[…] uppföljning bör ske en gång per månad, varannan månad eller minst en gång per kvartal. Man ska revidera handlingsplan, det vill säga man ska titta på handlingsplanen, ha en träff med sin adept eller sitt lilla nätverk kring de OSA- deltagarna och titta på hur lång man har kommit. Man tittar på vad som händer dagligen, om det är mindre sjukskrivning, mindre missbruk, bättre kontakter med öppenvården, bättre kontakter med sjukvården med mera. På det sättet följer man upp det hela så att det leder snabbt och effektiv till
rehabilitering och så småningom återanpassning i samhället.
Respondenterna anser dock att AF gör uppföljning max en gång per år och då ofta vid förlängning av beslut. Respondenterna menar att det inte effektivt att jobba på det sättet. Detta har skapat stort arbete för respondenterna där de genom att ha diskussion med AF och försöker åstadkomma förbättring. De menar dock om AF gör den bedömningen på att de inte klarar av detta på grund av brist på personal eller kompetens, är det mycket lämpligt att personalen på AMA tar över när det gäller handlingsplaner och uppföljningar. Respondenterna menar att personalen på AMA skulle kunna göra det mycket effektivare eftersom det finns kompetent personal med arbetsledarna, konsulenter och kurator. Respondenterna är eniga att ett fungerande samarbete i samverkan där alla tar sitt ansvar fullt ut är en förutsättning för att organisationerna utnyttja varandras kompetenser på bästa möjliga sätt i individ ärenden eftersom organisationer är specialiserade för sitt yrkesområde. De menar att aktörerna kan komplettera varandra med varandras kunskaper vid ett samarbete eftersom organisationerna är beroende av varandras kunskaper och specialiseringsområde i rehabiliteringsarbete.
De inblandade organisationerna är bra på olika saker. Det innebär i och med samarbetet kan dessa komplettera varandra. Exempelvis kan man notera om individ- och familjenämnden inte skulle fungera av någon anledning och öppenvården stängs så blir det stop. Folk med missbruk och narkotika problem skulle inte kunna få någon hjälp i samhället. Man skulle inte kunna rehabilitera dem. Med detta menar vi att det finns beroende förhållande aktörerna emellan och att man är beroende av varandras kunskaper och specialiseringsområde i
rehabiliteringsarbetet. Det är därför väldigt viktigt att alla tar sitt ansvar om samarbetet ska fungera bra. (Tom)
Kapitel 6
I den här delen av kapitlet diskuterar jag mitt resultat med fokus på syftet och frågeställningar för min studie samt anknyter detta till de teorier jag använder mig av. Jag diskuterar även de likheter som finns mellan mitt resultat i denna studie och den tidigare forskning.
6.1 Slutdiskussion
Syftet med denna studie har varit att studera och få ökad förståelse och kunskap hur samverkan mellan välfärdsorganisationerna fungerat i rehabiliteringsarbetet av personer med OSA-anställning. Studien har även syftat till att belysa organisationens mål och gräsrotsbyråkratens roll i OSA samt hur denne går tillväga för att uppnå samverkande organisationernas syfte med samverkan. Det är de processer och tillväga gångsättet i samverkansarbetet kring OSA som har varit viktiga i studien. Vid analys av datamaterial har jag funnit Grundad Teori som användbar metod. Jag har dock inte använt
mig av denna metod i sin helhet eftersom metoden är så komplex och svår att förstå samt tar tid att lära sig att använda. Med hjälp av de olika faserna i metoden vid analys av datamaterial har jag fått en djupare förståelse och insikt i materialet. Det resultat som växt fram ur datamaterialet känns som självständigt genom att det växt fram från data utan att styras av tidigare teori.
Jag har använt Roine Johanssons och Tolas Jonssons organisationsteori och
organisationsteorisbegrepp ”byråkrati” och ”gräsrotsbyråkrati” som en teoretisk inspiration i mitt arbete. Enligt min mening både de samverkande organisationerna och dess tjänstemän i verksamheten OSA kännetecknas av vad som tillhör byråkrati och gräsrotsbyråkrati. Genom att resultatet beskrivs och analyseras med hjälp av denna teori ökar förståelsen och kunskapen om de samverkande
organisationernas struktur, funktion och dess tjänstemannaroll samt arbetssätt både internt och externt i verksamheten OSA.
Studien har visat att samverkan är ett effektivt och modernt arbetssätt, eftersom individen bemöts av samordnade och samlade resurser samt att det sätts in effektivare rehabiliteringsstödinsatser. I den tidigare forskningen menar (Boklund, 1995:47) att vid samverkan ( kollaboration) tillför olika aktörer varandra något som gör att uppgiften kan lösas mer optimalt än om varje yrkesgrupp separat adderar sin kompetens. Samverkan innebär en möjlighet att ge bättre service och tjänster till
samhällsmedborgarna. Det visar sig dock både i denna studie och i den tidigare forskningen att samverkan inte är helt oproblematiskt. Svårigheterna beror på att samverkan mellan
välfärdsorganisationerna mötts olika organisationer, organisatoriska och institutionella normer, kulturer, roller, befattningar, regler och arbetssätt samt kompetenser, vilka kan ibland ligga till grund för motstridigheter och motsättningar mellan samverkande aktörer. Samverkan kräver därför
medvetenhet och kunskap om det som kan uppstå som hinder och noggrann planering hur detta skall hanteras. Vid analys av data materialet och resultat har jag fått fram olika kategorier som belyser faktorer som både främjar och hämmar samverkan. Faktorer som hämnar samverkan är ofta de faktorer som ligger till grund för att olika konflikter uppstår vid samverkan. Genom ökad
medvetenhet om dessa faktorer och förståelse samt kunskap om hur dessa hanteras bättre, kan dock risken för alltför stor konflikt vid samverkan minimeras.
Organisatoriska krav är en av kategorierna som anses vara viktig i samverkan. Med detta menas att samverkan där flera myndigheter är inblandade kräver omstrukturering av verksamhet. Med
omstrukturering menas att det är viktigt att identifiera målgruppen för samverkan och tydliggöra deras individuella behov av rehabilitering. Detta stämmer med tidigare forskning, där både
(Lindqvist, 2000:191) och (Danermark och Kullberg, 1999:55) tar upp att när samarbetsparternas mål inte överensstämmer kan det uppstå problem med att definiera vilka målgrupper som skall ingå i ett projekt. Detta underlättar i sin tur hur arbetet med rehabilitering skall planeras, eftersom personer med dubbla diagnoser eller olika funktionsnedsättningar kräver individuellt anpassade arbetsmetoder. Vid tillämpning av individuellt anpassad arbetsmetod anses det vara viktigt att skilja mellan
grupperna. Detta sker genom att skilja de som går att rehabilitera från de som inte går att rehabilitera och de som kräver långtidsrehabilitering från dem som behöver korta och snabba insatser för att sätta in individuellt anpassat arbetsmetod. Detta stämmer med det som tillhör byråkratins arbetssätt då klienten måste konstrueras enligt (Johansson,1997b:23,56) måste gräsrotsbyråkraten standardisera individen det vill säga identifiera om den till exempel tillhör gruppen med arbetshandikapp. Individen måste sedan kategoriseras det vill säga om den går att rehabilitera eller inte samt om rehabiliteringen tar lång eller kort tid. I processen förenklas individen till någonför organisationen hanterlig format och placeras sedan i någon lämplig, av organisationen i förväg definierad,administrativ kategori. Det är först när individen har fått en byråkratisk identitet, då det är möjligt för organisationens tjänstemän att handlägga dennes ärende. Det är utifrån detta arbetssätt enligt min mening respondenterna
bedöms ta för den enskilde individen. Med detta menas att de som behöver mycket stödinsatser innan de kan återgå i någon form av anställning skall börja på fas ett. De som kan börja med någon form av socialträning eller arbetsträning skall börja på fas två och de som efter kortare stöd åtgärder kan gå vidare med lönebidragsanställning eller utbildning skall börja på fas tre. Studien visar också att rätt struktur och tydlighet i arbetet där flera aktörer samverkar är viktigt. Med detta menas att tydlighet i ansvarsfördelning och ha rätt kompetens för arbetet är det viktiga. Detta stämmer med det (Danemark och Kullberg, 1999:55) tar upp i tidigare forskning att olika organisatoriska strukturer och oklara ansvarsfördelningar är en del av det som hämmar samverkan. Vikten av att ha tydlighet i
ansvarsfördelning kan förklaras enligt min mening med det (Johansson, 1999:23) tar upp att den byråkratiska organisationen är en social struktur som kännetecknas av att den är hierarkiskt uppbyggt och specialiserad det vill säga att olika kategorier av anställda har olika arbetsuppgifter och
funktioner, där det ingår någon typ av kontrollverksamhet. Samarbetet mellan de olika
organisationerna beskrivs som ett möte mellan olika roller och befattningar som i sin tur ställer krav på personen som har ett ansvarsområde eller roll på att han eller hon förväntas nå de uppställda målen. Det innebär att det är viktigt med tydlig ansvarsfördelning och bemanning med rätt kompetens eftersom det är i samarbetet mellan de olika organisationerna där varandras kompetens och resurser utnyttjas på bästa sätt. Detta stämmer med det (Lindqvist, 2000:184,188) tar upp att samarbeta kan innebära ett sätt att använda resurserna bättre och det gör att kvaliteten i rehabiliteringsarbetet blir bättre. Det har därför varit viktigt i samarbetet att utarbeta befattningsbeskrivning med
arbetsuppgiftsinnehåll då arbetsledarna saknar detta. Det har av projektgruppen ansetts vara viktigt med detta eftersom arbetsledarna har en viktig roll i rehabiliteringsarbetet för de OSA-anställda. De svårigheter som kan uppstå i samverkan uppges vara på grund av respondenternas bakgrund, eftersom samtliga i projektgruppen är utlånade från de olika samverkande organisationerna. Det innebär att alla har olika organisatoriska kulturer, arbetssätt, kompetenser och regler som ibland är motstridiga mot varandra. Med detta menas att det är viktigt att vara medveten om varandras bakgrund, ha förståelse och respekt för varandras arbetssätt och arbeta tillsammans med öppenhet, uppriktighet och
ömsesidig respekt för att minimera konflikt i samarbetet. Studien har visat att samverkan förutsätter förankring i hemorganisationerna på alla nivåer för att samarbetet skall fungera, vilket stämmer med tidigare forskning (Danermark, 1999:57) att det är viktigt att det i samarbetet ingår alla nivåer i de organisationer som samverkar. När samverkan inte är förankrat kan arbetet kring detta vara både tid- och energikrävande och kan uppstå svårigheter i samarbetet. Svårigheterna i samarbetet beskrivs dock som svårare på organisationsnivå hos de samverkande organisationerna än på tjänstemansnivå hos de samverkande aktörerna.
Synsätt och kunskap är andra faktorer som uppges vara viktiga i samverkan. I samverkan mellan olika organisationer mötts olika aktörer med olika bakgrund, regler, roller, befattningar och olika arbetssätt, vilket gör det viktigt med samsyn och kunskap. Detta för att minimera motsättningar mellan de
inblandade aktörerna. Samsyn och kunskap är viktiga när det gäller målgruppen för OSA och vad arbetslivsinriktad rehabilitering går ut på. Att ha kunskap kring arbetet och gemensamma
förhållningssätt är viktigt i samverkan. Med detta menas att psykisk- och intellektuella
arbetshandikappade samt kvinnor har varit underrepresenterade i verksamheten OSA på grund av olika synsätt och brist på kunskap hos arbetsledarna som saknar erfarenhet och kunskap hur de skall ta hand om dessa. Detta på grund av att arbetet i OSA har tidigare funnits främst inom traditionella yrkesområden för män med socialmedicinskt arbetshandikapp, vilket gör att övriga grupper samt kvinnor inte haft samma möjlighet att få OSA-anställning. Det har därför varit viktigt i uppdraget för projektgruppen att arbeta med attitydförändring genom att åstadkomma kompetensutvecklings- program för all personal, vilket även framgår av tidigare forskning (Danermark, 1999:57). Svårigheter som tas upp är att en del av personalen inte insett hur viktigt det är med
samverkan med personalens egen motivation, intresse och engagemang för att samarbetet skall fungera bra. Anledningen till varför det uppstår svårigheter i samverkan uppges vara på grund av att det utvecklas nya arbetsformer och nya arbetsmetoder som gör att det traditionella arbetssättet blir lidande. Förändringen skapar ett inre motstånd för en del, dock att ha tillit till det nya arbetssättet med bra kommunikation, kontinuerliga möten samt dialog på alla nivåer är en del av de viktigaste
faktorerna som underlättar och förutsätter ett bra samarbete. Detta stämmer med tidigare forskning där (Lindqvist, 2000:199) menar att kommunikation och gemensamma planer är viktiga när olika organisationer samverkar i ett projekt. Respondenterna menar att ha tydliga rutiner och riktlinjer som gäller vid olika situationer i arbetet med de OSA-anställda är viktigt i samarbetet. Med detta menas att synen på missbruk och hur det hanteras har tidigare inte varit några rutiner kring. Det har därför krävt mycket arbete kring detta och skapat samarbetsformer med vården och Försäkringskassan som stödjer individen vid missbrukproblematik och återfall. Detta är dock under förutsättning att individen följer vårdplanen. När individen inte fullföljer vårdplanen kan Försäkringskassan dra in ersättningen, eftersom målsättningen är att individen skall bli frisk och komma tillbaka till sitt arbete så
småningom. Detta stämmer med gräsrotsbyråkratens arbetssätt som (Johansson, 199b:23,53)