I föreliggande studie kunde konflikthanteringen bestå av olika åsikter, utifrån att lyfta åsikterna kunde pedagogerna och barnen lösa konflikten och landa i ett gemensamt beslut som ledde till en lösning av konflikten. Detta menar Singer et al. (2012) är bilaterala strategier där barnen och pedagogerna tillsammans kommer fram till en lösning utifrån gemensamma beslut och engagemang. Stöttning i dessa situationer sker utifrån olika
handlingar där de ritar upp situationen och dess förslag utifrån att stötta de förslag som leder till lösning. I tidigare forskning finns resultat som tyder på att barn utvecklar sin sociala kommunikation utifrån att förmedla negativa rapporteringar om kompisars beteende (Ingrams, 2009). I föreliggande studie kunde dessa negativa rapporteringar tyda på att
deltagarna i konflikthanteringen förhandlade. I relation till Ashby och Neilsen-Hewett (2012) studie som skriver att barns konflikter ofta leder till en vinna/förlora lösning som resultat på konflikten kunde detta betyda att varje lösning av konflikten tyder på att någon av deltagarna ansågs missnöjda när konflikten var löst. I föreliggande studie kunde vi se att pedagogerna bekräfta barnens känslor i lösningen av konflikten och konstaterade att båda parter antingen var nöjda eller glada. Aktiviteten där konflikten uppstod kunde ofta läggas ner och deltagarna startade en ny aktivitet utifrån lösningarna på konflikten. Fokuseringen från att rapportera negativa beteenden kunde därför istället innebära att barnen förhandlade fram lösningar med stöttning från pedagogerna. Detta i relation till att bekräfta barnens känslor resulterade i demokratiska lösningar där barnen får uttrycka åsikter och känslor och målet på att inte förlora konflikten kunde i slutet av konflikthanteringen vara borta. Johansson och Emilsons (2016) resultat visar att konfliktens hantering i detta fall användas som syfte för att utveckla barnens sociala förmågor och ta del av andra barns perspektiv. Tidigare forskning visar att
31
demokratiska inflytanden ökar när barnen får vara med och bestämma även att barnen ska få komma till tals och uttryck samt att mötas med respekt, det är de som ger barnen verktyg för framtiden (Qvarsell, 2011). Konflikten behöver inte påvisa vad som är rätt och fel inte heller vem som skapat konflikten och vems ansvar det är att lösa den utan att deltagarna utifrån en demokratisk anda löser konflikten gemensamt med stöttning från pedagogen.
Metoddiskussion
Videoobservation gjorde det möjligt för oss att observera utifrån vårt syfte.
Videoobservationer gjorde det även möjligt för oss att transkribera den insamlade empirin och analysera det utifrån interaktionsanalyser. Vi tillbringade vår tid till transkriberingen på förskolan dels då Ahrne och Svensson (2015) menar att det är av vikt att transkribera materialet när minnet är färsk och dels för att videomaterialet inte fick lämna förskolan. Jordan och Henderson (1995) beskriver att observatören har en betydande roll i vad som uppfattas av filmen då det är av betydelse hur observatören ställer in kameran, från vilken vinkel och hur ljudet uppfattas (Jordan & Henderson, 1995). Detta var något vi hade med i beräkningarna när vi monterade kameran och när vi filmade situationerna. Vi använde i många fall handen till hjälp när vi filmade materialet då vi ansåg att det gav oss en bättre vinkel på situationen. Under arbetets gång har vi fått ta del av för oss nya teorier och analysverktyg. I början av studien hade vi med oss andra teorier och analysverktyg som inte kunde bidra till det arbete vi nu genomfört. Utifrån de verktyg vi tagit del av har det bidragit till en helhetssyn och hjälpt oss genom vårt problemområde och vidare till resultat. För studiens trovärdighet valde vi att transkribera videon båda två då trovärdigheten kan prövas utifrån flera personer. Forskare menar i detta fall att ett oförändrat material ökar
trovärdigheten (Eidevald, 2015). Vi har även valt att kombinera videoobservation med fältanteckningar för att få en större trovärdighet. Analyser kan presenteras utifrån resultatet eftersom studien haft som avsikt att observera, därför kan vi säga att studien är trovärdig. Dock enligt Bjørndals (2018) är det inte helt säkert att vår bild är den rätta verkligheten. Enligt Bjørndal (2018) går det inte att fastställa och därför går det inte att dra några generella slutsatser. I och med att materialet inte är tillräckligt stort går det inte att generalisera utifrån att detta skulle gälla alla barn på förskolor.
Vi har valt att utgå ifrån Brymans (2018) fyra tillförlitliga kriterier för en kvalitativ studie. Kriterierna är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjligheten att styrka och
32
överensstämmande med andra studier. Bland annat så har Johansson och Emilson (2016) kommit fram till i sitt resultat att pedagoger måste våga vara i konflikten och stötta barnen i hanteringen av den för att barnen ska lära sig att kunna hantera konflikter på egen hand. Vilket överensstämmer med den föreliggande studiens resultat. Detta innebär att studiens resultat kan ge en mer allmän tillämpning (Bryman, 2018). Pålitligheten kan i denna studie ses som svag då externa reliabiliteten handlar om hur undersökningen kan upprepas igen. Utifrån en kvalitativ studie är det svårt att exakt få en upprepning då respondenterna var enskilda barn och pedagoger. Interna reliabiliteten innebär att forskare kommit överens om att det ska vara på ett visst sätt och hur de ska gå till (Bryman, 2018). En möjlighet att styrka och konfirmera handlar om objektiviteten i studien där egna värderingar läggs bort och som inte styr resultatet.
För att få en korrekt uppfattning av barns och pedagogers interaktioner och deras tankar om diverse handlingar och åsikter, hade ett samtal forskare och barn samt forskare och pedagog emellan varit av vikt (Arnér & Sollerman, 2013). Det bidrar därför till en diskussion huruvida korrekta uppfattningar våra analyser av materialet kring barns beteende är då dessa inte har bekräftats av barnen.
Slutsats
Studiens resultat synliggör tre olika deltagandemönster som kommer till uttryck i interaktionen mellan barn och pedagoger i konflikthanteringen. Deltagandemönstren är; förhandlingar, motsättningar och roller. I förhandlingar kring vad som tillåts är okej att göra samt inte får göra, ofta i relation till förskolans regler kommer barns demokratiska värden till uttryck. I konflikter stöter vi på motsättningar, i den föreliggande studiens resultat leder motsättningarna till demokratiska lärdomar utifrån att de får förhandla sig fram till en lösning. Roller kommer till uttryck i konflikthanteringen genom att pedagoger och barn antingen styr eller följer i situationerna. Den gemensamma faktorn som synliggjorts i resultatet är den demokratiska tillgängligheten att få uttrycka sig. En förutsättning för att konflikten ska hanteras så att alla parter känner sig delaktiga är förmågan att låta alla uttrycka känslor och tankar.
I likhet med tidigare forskning har studiens observationer visat att hantering av konflikter kan användas som syfte för att utveckla barnens språk, träna på sociala förmågor, ta del av andra barns perspektiv och läran om att hantera konflikter. Föreliggande studie har bidragit med
33
kunskap om vikten av att våga vara i konflikter för att kunna ta lärdom av dem. Pedagogen kan bidra med stöttning där barnen kan bli utmanade och få stöd att uttrycka sig i
konfliktsituationer vilket i sig kan hjälpa barnen i framtida konflikter.