Förvaring av tillgångar och kapitalförvaltning

Regeringens förslag: En pensionsstiftelses tillgångar ska förvaras så

att de alltid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. Förvaringen av tillgångarna ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intressekonflikter.

Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivets krav

i fråga om kapitalförvaltare och förvaringsinstitut som är auktoriserade i andra länder inom EES kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak

med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås dock inte någon bestämmelse om att förvaringen av tillgångar ska ske på ett säkert sätt och att förvaringen inte ska ge upphov till intressekonflikter.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har

inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Medlemsstaterna får enligt andra tjänstepensionsdirektivet införa krav på att tjänstepensionsinstitut ska anlita förvaringsinstitut, dvs. förvara sina tillgångar hos en särskild extern part (artikel 33.1 och 33.2).

Tjänstepensionsinstitut ska ha rätt att anlita kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut som är etablerade och auktoriserade eller godkända i en annan medlemsstat (artiklarna 32 och 33.3).

De behöriga myndigheterna ska kunna förbjuda förvaringsinstitut att Prop. 2018/19:159 förfoga över ett tjänstepensionsinstituts tillgångar på begäran av den

behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 33.4).

Motsvarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 19).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns även bestämmelser som inte har någon motsvarighet i första tjänstepensionsdirektivet. Det är fråga om bestämmelser om krav på avtalet mellan ett tjänstepensionsinstitut och ett förvaringsinstitut (artikel 33.5), krav på hederlighet m.m. när ett förvaringsinstitut anlitas (artikel 33.6), krav på hantering av intresse- konflikter när ett förvaringsinstitut anlitas (artikel 33.7) och krav på hantering av intressekonflikter om inget förvaringsinstitut anlitas (artikel 33.8). Det är även fråga om bestämmelser om att förvaringsinstitut ska utföra vissa uppgifter i samband med uppdrag åt tjänstepensionsinstitut (artikel 35). Uppgifterna omfattar att följa institutets anvisningar, regler och nationell rätt, att betala ersättningar för transaktioner till tjänste- pensionsinstitutet inom sedvanliga frister och att säkerställa att inkomster används i enlighet med tjänstepensionsinstitutets regler. Om ett tjänste- pensionsföretag inte anlitar något förvaringsinstitut, ska institutet självt utföra dessa uppgifter.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller också bestämmelser om förvaringsinstitutens hantering av tillgångar som förvaras åt tjänste- pensionsinstitut (artikel 34.1–34.4). Dessa bestämmelser omfattar bl.a. kontoföring och registrering av tjänstepensionsinstitutets tillgångar samt ansvar för brister i förvaringen. Det finns även bestämmelser om förvaring när ett tjänstepensionsinstitut inte anlitar ett förvaringsinstitut (artikel 34.5). Enligt dem ska pensionsstiftelser hantera finansiella instrument med vederbörlig omsorg och skydd, och föra register som gör det möjligt att alltid och utan dröjsmål identifiera alla tillgångar. Pensionsstiftelser ska även vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar och på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras.

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska de nu aktuella bestämmel- serna gälla för alla tjänstepensionsinstitut, oberoende av antalet med- lemmar i institutet (artikel 5 första stycket).

Inget krav på att anlita förvaringsinstitut

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt framhölls att försäkringsföretag, tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser inte omfattades av något krav på att anlita förvaringsinstitut. Någon sådan reglering ansågs inte heller behövas (prop. 2004/05:165 s. 212). Situa- tionen har inte förändrats i något avseende som föranleder någon annan bedömning i fråga om andra tjänstepensionsdirektivet. Något sådant krav bör därför inte införas. Den svenska lagstiftningen ger utrymmer för att tjänstepensionsinstitut anlitar förvaringsinstitut, såväl inom Sverige som inom övriga EES. Det finns därför inte något behov av lagstiftningsåt- gärder med anledning av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet

Prop. 2018/19:159 om att medlemsstaterna får kräva att tjänstepensionsinstitut anlitar förvar- ingsinstitut och att de inte får begränsa möjligheten att utse förvarings- institut som är etablerade i en annan medlemsstat (artikel 33.1–33.3).

Finansinspektionen har möjlighet att ingripa mot kreditinstitut och värdepappersbolag – de typer av företag som är aktuella för uppdrag som förvaringsinstitut – enligt gällande rätt (15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse respektive 25 kap. 1 § lagen om värdepappers- marknaden). Därigenom tillgodoses kravet i andra tjänstepensions- direktivet på att medlemsstaterna ska kunna agera mot ett förvarings- institut som anlitats av ett tjänstepensionsinstitut i ett annat land inom EES (artikel 33.4). Eftersom det inte föreslås att det ska införas krav på att svenska tjänstepensionsinstitut ska anlita förvaringsinstitut finns det inte heller skäl att införa bestämmelser om vilka uppgifter sådana förvar- ingsinstitut ska ha. De bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet som gäller förhållandet mellan tjänstepensionsinstitut och de förvaringsinstitut de utser och förvaringsinstitutets ansvar kräver därför inte några lagstift- ningsåtgärder (artiklarna 33.5–33.7, 34.1–34.4, 35.1 och 35.2).

Egen förvaring av tillgångar

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om förvaring av till- gångar när ett tjänstepensionsinstitut inte anlitar ett förvaringsinstitut (artiklarna 33.8, 34.5 och 35.3). Eftersom det, som framgår ovan, inte bör vara obligatoriskt för svenska tjänstepensionsinstitut att anlita ett förva- ringsinstitut bör det införas bestämmelser om pensionsstiftelsers förvaring av tillgångar. Detta behov förstärks av att pensionsstiftelser inte omfattas av sådana bestämmelser om tillgångsregister som gäller för försäkrings- företag (se 6 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen). Det är därför befogat att komplettera aktsamhetsprincipens generella bestämmelse om tillgångarnas karaktär (se avsnitt 9.3) med en särskild bestämmelse om förvaring av tillgångarna.

Om ett tjänstepensionsinstitut inte utser ett förvaringsinstitut ska tjänste- pensionsinstitutet ha kontroll över sina tillgångar (artikel 34.5). Ett minimikrav för att en pensionsstiftelse ska ha en sådan kontroll som direk- tivet kräver är att tillgångarna är identifierbara och åtkomliga. Detta minimikrav kan i regel antas vara uppfyllt för tillgångar som är införda i ett oberoende konto- eller registersystem i pensionsstiftelsens namn. För tillgångar som inte är införda i ett sådant system, kan stiftelsen uppfylla kravet på identifiering och åtkomst genom att föra ett eget register som är tillräckligt utförligt.

Det bör därför införas en ny bestämmelse i tryggandelagen som innebär att en pensionsstiftelses tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de all- tid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. Den bestämmelsen bör gälla för alla pensionsstiftelser, oberoende av antalet personer som om- fattas av utfästelse om pension som tryggas i stiftelsen. Det bör anges uttryckligen att förvaringen av en pensionsstiftelses tillgångar ska ske på ett säkert sätt, och att förvaringen inte ska ge upphov till intressekonflikter. På så sätt tillgodoses motsvarande krav i andra tjänstepensionsdirektivet (artiklarna 33.8, 34.5 a–c och 35.3).

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket 60

tillgångar förvaras (artikel 34.5 d). Det kravet tillgodoses genom den Prop. 2018/19:159 upplysningsskyldighet som åligger pensionsstiftelser enligt tryggande-

lagen (35 § femte stycket) och någon lagstiftningsåtgärd krävs därför inte. Kapitalförvaltare i andra länder inom EES

När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes gjordes bedömningen att svensk rätt redan tillåter att svenska institut anlitar kapitalförvaltare i andra medlemsstater (prop. 2004/05:165 s. 212). Rättsläget har inte förändrats i detta avseende. Därmed krävs inga lagstiftningsåtgärder för att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav när det gäller förbudet mot att ställa upp hinder mot att en pensionsstiftelse anlitar kapitalförvaltare i andra länder inom EES (artikel 32).