Riskbedömning

Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om

pension till minst 100 personer ska genomföra och dokumentera en egen riskbedömning av de risker som verksamheten är utsatt för på kort och lång sikt. Den egna riskbedömningen ska beaktas när stiftelsen fattar strategiska beslut.

Den egna riskbedömningen ska beskriva

1. hur stiftelsen beaktar den egna riskbedömningen i sitt besluts- fattande,

2. riskhanteringssystemets effektivitet, 3. de operativa riskerna,

4. hur intressekonflikter förebyggs om en arbetsgivare utför uppgifter åt stiftelsen,

5. nya och kommande hållbarhetsrisker om dessa beaktas i stiftelsens investeringsbeslut, och

6. metoden för genomförande av den egna riskbedömningen. Den egna riskbedömningen ska genomföras vart tredje år, eller oftare om riskerna förändras väsentligt.

Regeringens bedömning: Det behöver inte införas någon särskild

bestämmelse om att en pensionsstiftelse ska underrätta tillsyns- myndigheten om den egna riskbedömningen.

Promemorians överensstämmer med regeringens förslag. Promemorian innehåller inte någon bedömning om att det inte behöver införas någon särskild bestämmelse om att en pensionsstiftelse ska under- rätta tillsynsmyndigheten om den egna riskbedömningen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. SPFA och Sveriges advokatsamfund anser att en pensionsstiftelse inte kan tillämpa delar av den riskbedömning som föreslås, eftersom den liknar den riskbedömning som ett försäkrings- företag ska utföra.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet utföra en egen riskbedömning (artikel 28.1). Den egna riskbedömningen ska dokumenteras och stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Ett tjänstepensionsinstitut ska genomföra den egna risk- bedömningen minst vart tredje år, eller utan dröjsmål om riskprofilen för tjänstepensionsinstitutet eller dess pensionsplaner förändras betydligt.

Enligt direktivet (artikel 28.2) ska den egna riskbedömningen, med beaktande av tjänstepensionsinstitutets storlek och interna organisation samt av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänste- pensionsinstitutets verksamhet, innehålla följande:

– en beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets ledningsprocess och beslutsprocesser (artikel 28.2 a),

– en bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet (artikel 28.2 b), – en beskrivning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intresse- konflikter med arbetsgivare som utför nyckelfunktioner åt institutet (artikel 28.2 c),

– en bedömning av tjänstepensionsinstitutets totala finansieringsbehov, inklusive en beskrivning av en tillämplig återhämtningsplan (artikel 28.2 d),

– en bedömning av riskerna för medlemmar och förmånstagare avseende utbetalningarna av deras pensionsförmåner och effektiviteten hos eventuella justeringsmekanismer, såsom indexering eller nedsättning (artikel 28.2 e),

– en kvalitativ bedömning av skyddsmekanismerna för pensions- förmånerna, såsom garantiordningar, återförsäkring etc. (artikel 28.2 f),

– en kvalitativ bedömning av de operativa riskerna (artikel 28.2 g) och – en bedömning av nya eller framväxande hållbarhetsrisker, om dessa

beaktas vid investeringsbeslut (artikel 28.2 h).

Tjänstepensionsinstituten ska ha proportionerliga metoder för att kartlägga och bedöma risker på kort och lång sikt som kan påverka institutets förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen (artikel 28.3).

Den egna riskbedömningen ska beaktas vid tjänstepensionsinstitutets strategiska beslut (artikel 28.4).

förslag Prop. 2018/19:159

Prop. 2018/19:159 I direktivet anges att medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla tjänstepensionsinstitut, registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, som är nödvändiga för att få tillgång till bl.a. den egna risk- bedömningen (artikel 50 c).

Egen riskbedömning

Alla tjänstepensionsinstitut är inte utsatta för samma typer av risker. Vilka risker som ett visst tjänstepensionsinstitut är utsatt för beror på vilken typ av verksamhet som bedrivs i det enskilda fallet. En pensionsstiftelse har inte några egna pensionsåtaganden och är därmed inte utsatt för risker som anknyter till pensionsförmånerna och pensionsskulden. Pensionsstiftelser är dock utsatta för flera av de andra riskerna som ska behandlas i den egna riskbedömningen enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 28.2). Detta gäller t.ex. operativa risker och risker för intressekonflikter vid utläggning av delar av verksamheten till arbetsgivaren. En pensions- stiftelse är även utsatt för hållbarhetsrisker, om de beaktas i stiftelsens investeringsbeslut. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om att tjänstepensionsinstitut ska göra en egen risk- bedömning. I tryggandelagen finns det inte några bestämmelser om att en pensionsstiftelse ska utföra en egen riskbedömning. För att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav bör det därför införas en bestämmelse i tryggandelagen om att pensionsstiftelser ska genomföra och dokumentera en egen riskbedömning.

I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar (artikel 5 första stycket). I avsnitten 10.3.1 och 10.3.2 föreslås att mindre stiftelser, dvs. stiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer, inte ska omfattas av bestämmelser om riskhanteringssystem och riskhanteringsfunktion eftersom fördelarna med att införa kravet inte uppväger den ökade regelbörda som det medför för de mindre pensions- stiftelserna. Regeringen anser av samma skäl att pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer inte ska omfattas av kravet på att genomföra och dokumentera en egen riskbedömning. Risker som ska beaktas

De risker som en pensionsstiftelse är utsatt för är delvis desamma som de risker som ett försäkringsföretag är utsatt för. Regeringen anser därför, till skillnad från SPFA och Sveriges advokatsamfund, att en pensionsstiftelses riskbedömning bör påminna om den riskbedömning som ett försäkrings- företag ska genomföra enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 11 §).

Kraven på en pensionsstiftelse ska dock anpassas så att den egna risk- bedömningen inte omfattar risker som inte är aktuella för pensions- stiftelser. De risker som anges i andra tjänstepensionsdirektivet som inte är aktuella för pensionsstiftelser är finansieringsbehov, utbetalning av förmåner och skyddsmekanismer (artikel 28.2 d–f). Även i övrigt kan kraven på vilka risker som ska beaktas uttryckas på ett förenklat sätt, med 92

hänsyn till en pensionsstiftelses enklare form av verksamhet som i huvud- Prop. 2018/19:159 sak rör investeringar.

Vidare ska den egna riskbedömningen stå i proportion till verksam- hetens art, omfattning och komplexitet (artikel 28.1 första stycket). Detta innebär att den egna riskbedömningen inte behöver vara mer omfattande än vad som är motiverat av verksamheten, och då i huvudsak investerings- verksamheten.

Underrättelser till behöriga myndigheter

För försäkringsföretagen gäller att de ska underrätta Finansinspektionen om resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning (10 kap. 13 § FRL). För tjänstepensionsföretag föreslås i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158) att de ska rapportera resultatet av varje risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte något krav på att tjänste- pensionsinstitut självmant ska underrätta de behöriga myndigheterna om resultatet av den egna riskbedömningen. Däremot gäller att de behöriga myndigheterna ska kunna få tillgång till den egna riskbedömningen (artikel 50 c). I skäl 57 i direktivet anges att riskbedömningen bör göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

I tryggandelagen finns en generell bestämmelse om att styrelsen i en pensionsstiftelse, om Finansinspektionen begär det, är skyldig att till- handahålla handlingar för granskning (35 § femte stycket). Denna bestäm- melse ger Finansinspektionen rätt att ta del av en pensionsstiftelses egen riskbedömning, som enligt vad som nu föreslås alltid ska dokumenteras. Det behöver därmed inte införas någon särskild bestämmelse i tryggande- lagen för att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet om att den behöriga myndigheten ska ha rätt att ta del av tjänstepensionsinstitutets egna riskbedömning (artikel 50 c).

En pensionsstiftelses verksamhet rör, som framhålls ovan, i huvudsak investeringar. Verksamheten är förhållandevis begränsad jämfört med verksamheten hos ett försäkringsföretag, eller för den delen en tjänste- pensionskassa, som har egna pensionsåtaganden. Även de risker som en pensionsstiftelse är utsatt för skiljer sig från dem som ett försäkrings- företag har att hantera. Det bör därför inte införas något krav på att en pensionsstiftelse självmant ska underrätta Finansinspektionen om den egna riskbedömningen.