Fallen Slovenien och Lettland enligt Methood of Agreement

Jag har fört in fallen Slovenien och Lettland i min tabell utarbetat från Method of Agreement på följande sätt.

Tabell 5.1 Slutsats av fallen Slovenien och Lettland enligt Method of Agreement

Faktorer Slovenien Lettland Jämförelse

Transition genom elitstyrning Ja Nej Skillnad

Transition genom förhandling Nej Ja Skillnad

Transition genom revolution Nej Nej Likhet

Konflikt mellan etniska grupper Nej Nej Likhet

Ekonomiskt välstånd i landet Ja Nej Skillnad

Politisk konsensus i landet Ja Ja Likhet

Beroende faktor: Framgångsrik demokratisk transition.

Slutsats: Transition genom förhandling snarare än revolution påverkar hur framgångsrik den demokratiska transitionen blir.

Frånvaro av konflikt mellan etniska grupper kan gynna en framgångsrik demokratisk transition.

Politisk konsensus i landet underlättar en framgångsrik demokratisk transition.

Nedan följer en förklaring av slutsatserna av jämförelsen vid varje faktor:

1. Jag definierar Sloveniens transition som att den skedde genom elitstyrning då den framgår

av mina källor att dels så kom förslaget om självständighet från Jugoslavien ifrån det styrande kommunistparitet samt att den nya konstitutionen kom till genom en evolutionär snarare än revolutionär process till skillnad från Lettland där transitionen drevs på av ett folkligt stöd där även grannländerna Estland och Litauen gjorde gemensam sak för att kämpa mot den sovjetiska överhögheten.

Detta ger vid en jämförelse en skillnad mellan fallen och således är, enligt denna metod, inte

framgångsrik. En företeelse som dock överensstämmer var att i båda fallen så hade transitionsprocessen, det vill säga övergången till ett demokratiskt och marknadsliberalt styrelseskick ett starkt stöd hos befolkningen.

2. Transition genom förhandling, I Lettlands fall förde Folkfronten, som fått en stor

representation i Lettlands Högsta Sovjet förhandlingar med kommunistpartiet som fortfarande var en viktig maktfaktor genom stödet från Moskva. Efter liberalernas maktövertagande i Sovjetunionen och dess efterföljande upplösning och upprättande av den Ryska Federationen godkände Ryssland Lettlands självständighet. De ”nya” ryska politikerna var de softliners som inte kom fram till förhandlingsbordet i det gamla sovjetstyret. Detta ger en skillnad och enligt den använda metoden drar jag slutsatsen att Transition genom förhandling inte behöver vara en avgörande faktor för om en demokratisk transition ska bli framgångsrik.

3. Inget av fallen anser jag passar in i faktorn Transition genom revolution. Även om

våldsaktioner förekom i processen i båda fallen var ingen av betydelse för hur demokratiseringen påbörjades eller avslutades. Varken Sloveniens eller Lettlands händelseutveckling liknar den som beskrivs som Replacement av Linde och Ekman. Således råder en likhet mellan fallen och, enligt den använda metoden, kan slutsatsen dras att

Transition genom revolution (eller snarare avsaknaden av revolution) påverkar att en

demokratiseringsprocess blir framgångsrik. Linde och Ekman poängterar även att under den tredje demokratiseringsvågen har Transformation och Transplacement varit de mest framträdande demokratiseringsprocesserna.

4. Gällande faktorn konflikt mellan etniska grupper är det värt att belysa den stora ryska

minoriteten i Lettland. Den rysktalande delen av befolkningen tenderar att sympatisera med politiska partier som delar dess etniska bakgrund. Däremot framgår det av mina källor att inom denna minoritet fanns ett stöd för den lettiska självständighetskampen, hela 38 procent av de röstberättigade icke etniska letterna ändå stödde landets kamp för självständighet 1991. Att tala om en konflikt i bemärkelsen att den på allvar påverkade transitionsprocessen på ett negativt sätt stämmer alltså inte. Således kategoriserar jag att det inte rådde någon etnisk

konflikt i Lettland.

I Sloveniens fall hade stödet för självständighet en bred folklig grund att stå på. Demokratiseringsprocessen blev framgångsrik och det finns inga stora etniska intressekonflikter inom landet. I tabellen ger detta en likhet vid en jämförelse och således dras

slutsatsen att det den etniska sammansättningen, eller snarare avsaknad av konflikt mellan etniska grupper, spelar roll för hur framgångsrik demokratiseringsprocessen blir i ett land.

5. Gällande ekonomiskt välstånd i landet så var Slovenien en relativt välutvecklad ekonomi

redan under tiden landet ingick i Jugoslavien. Efter självständigheten påbörjades dels en strukturell förändring av ekonomin då man gick ifrån industrisektor till servicesektor samt en ekonomisk förändring då planekonomin övergick till marknadsekonomi. Det var inte fråga om någon laissez-faire-politik utan staten behöll initialt kontroll över marknaden som gradvis privatiserades.

Lettlands ekonomiska situation under dess transition och under stora delar av 90-talet var dålig. Ändå har landet klarat att genomgå den demokratiska transitionen. Således råder en skillnad vid en jämförelse mellan fallen och enligt den använda metoden drar jag slutsatsen att ekonomisk stabilitet i landet inte är en avgörande faktor för en demokratisk transition ska bli framgångsrik.

Slovenien anses ha uppnått demokratisk konsolidering under 90-talet. Således kan man dra slutsatsen att det råder ett kausalförhållande mellan landets ekonomiska utveckling och dess demokratiska. Vad man dock inte ska glömma bort, som Karvonen poängterar, är att Slovenien och andra länder i det forna Östeuropa länge utgjorde undantag från Lipsets tes om att ekonomisk välutvecklade länder har lättare att upprätthålla demokrati (Karvonen 1997: 42). Som jag tidigare nämnt är Lipsets tes byggd på en historisk jämförelse där ekonomisk utveckling sammanfaller med demokratisk utveckling i många länder. Det tenderar att bli en haltande jämförelse när man försöker se på länder i Central- och Östeuropa ur moderniseringsperspektivet då vissa länder kunde vara ekonomiskt välmående men inte demokratiska.

6. Beträffande faktorn politisk konsensus i landet betraktar jag att både Slovenien och

Lettland har gått igenom de två stegen i en demokratisering enligt Linde och Ekmans definition på konsoliderad demokrati: Alltså struktureringen om hur ett valsystem eller en konstitution ska utformas och den efterföljande konsolideringsfasen, där alla aktörer är bekanta med det gällande systemet och frågorna rör utformning av politik inom det gällande systemet. I denna mening har Lettland uppnått politisk stabilitet. Det råder en konsensus om hur ramarna ska hållas för det politiska spelet, däremot har Lettland haft instabilitet i den mening att man har haft ett stort antal regeringsbyten under 90-talet och framåt.

6. SAMMANFATTNING

Slovenien och Lettland är två exempel på länder som har genomgått en framgångsrik demokratisk transition. De stod båda under politiskt auktoritärt styre och planekonomi fram till deras självständighetsförklaringar i början av 90-talet men idag har de väl fungerande marknadsekonomier och politisk pluralism, vilket långt ifrån alla länder i Central- och Östeuropa har. Jag har undersökt om jag utifrån transitionsteorier belysta av Jonas Linde och Joakim Ekman kan identifiera vilka faktorer som har legat bakom de båda ländernas framgångsrika transitionsprocesser.

Sloveniens transition utmärktes av att det styrande kommunistpartiet liberaliserades inifrån och styrde stora delar av övergången. Trots att slovenerna inte hade stor erfarenhet av att sköta en självständig stat blev transitionsprocessen relativt oproblematisk. Ett relativt stort civilt samhälle med en växande politisk medvetenhet hos medborgarna bidrog med detta tillsammans med att Slovenien inte drogs med i det förödande Balkankriget.

I Lettlands fall var det starka folkliga stödet tongivande. Folkfronten fick legitimitet genom mandaten i parlamentet efter valet 1990. Detta gjorde att de kunde kräva Lettlands utträde ur Sovjetunionen. Den nya konstitutionen baserades i stor del på den tidigare från 1922, då Lettland för första gånget var en självständig stat. Alla de tre baltiska länderna förde en unison kamp för självständighet, vilket även drev på effekten på nationell nivå.

I inget av fallen var revolutionära handlingar tongivande för demokratiseringsprocessen. Lettland hade ett till synes mer problematiskt utgångsläge med sin stora rysktalande minoritet och sitt ekonomiska system som låg i spillror efter kollapsen av planekonomin. Det ekonomiska läget förbättrades sakta men säkert under 90-talet. Det partipolitiska livet var väldigt skiftande i Lettland vid den här tiden, dock rådde en konsensus om att de demokratiska spelreglerna skulle upprätthållas.

Likaså var Sloveniens strävan efter självständighet och marknadsekonomi tongivande i dess transitionsprocess. Här skedde dock den politiska liberaliseringen något tidigare än den ekonomiska. Den slovenska staten hade fortfarande viss kontroll av marknaden in på 90-talet även efter den politiska transitionen var klar.

En gemensam faktor för de bägge fallens transitionsprocess är att det rådde ett stort folkligt och politiskt stöd för självständighetskampen. I Lettland var stödet, till viss del, överskridande de etniska grupperingarna i landet. Torts svårigheter för den nyetablerade demokratin att skapa stabila regeringar har det inte rått någon konstitutionell kris då det rått en konsensus om det nya systemets bevarande. Strävan efter marknadsekonomi var också en

överensstämmande faktor. I inget av fallen var det aktuellt att föra en självständighetskamp med bevarande av planekonomin.

KÄLLMATERIAL

Böcker:

Anderson, Lisa (1999), Transitions to Democracy. New York: Columbia University Press.

Aarebrot, Frank och Knutsen, Terje (2000), Politics and Citizenship on the Eastern Baltic

Seaboard. Kristiansand: Hoyskoleforlaget.

Cerar, Miro ur Zielonka, Jan (2001). Democratic Consolidation in Eastern Europe – Volume

1 Institutional Engineering. Oxford: Oxford University Press.

Denk, Thomas (2002), Komparativ metod – förståelse genom jämförelse. Lund, Studentlitteratur.

Denscombe, Martin (1998), Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna. Översättning: Per Larson. Studentlitteratur.

Diamond, Larry (1999), Developing Democracy – Toward Consolidation. Baltimore: The Johan Hopkins University Press.

Grugel, Jean (2002), Democratization – A Critical Introduction. Houndmills: Palgrave Macmillan.

Karvonen, Lauri (1997), Demokratisering. Lund: Studentlitteratur.

Johannsen, Lars (2000), The Constitution and Democracy: the Choice and Consequence of

the Constitution in Post-Communist Countries. Århus: Forlaget Politica.

Johannsen, Lars och Stålfors, Sebastian (2005, Från Sovjetunionen till Europeiska unionen –

De Baltiska ländernas framgångssaga. Kalmar: Handelshögskolan BBS.

Linde, Jonas och Ekman, Joakim (2006), Demokratiseringsprocesser – Teoretiska ansatser

Paris, Roland (2004), At War’s End – Building Peace After Conflict. Cambridge: Cambridge University Press.

Smith-Sivertsen, Hermann ur Berglund, Sten; Ekman, Joakim och Aarebrot, Frank H. (2004),

The Handbook of Political Change in Eastern Europe. Cheltenham: Edward Elgar Publishing

Limited.

Sprudzs, Adolf ur Zielonka, Jan (2001). Democratic Consolidation in Eastern Europe –

Volume 1 Institutional Engineering. Oxford: Oxford University Press.

Yin, Robert K. (2003), Case Study Research – Design and Methods. Third Edition. Thousand Oaks, CA: Sage Publications Inc.

Zajc, Drago och Boh, Tomaz ur Berglund, Sten; Ekman, Joakim och Aarebrot, Frank H. (2004), The Handbook of Political Change in Eastern Europe. Cheltenham: Edward Elgar Publishing Limited.

Länder i fickformat, nr 507 Lettland, Redaktör: Pia Daleke (2005). Stockholm:

Utrikespolitiska Institutet.

Uppsatser:

Pandir, Emine (2005), Smooth and Non-Violent Democratization: The case of Slovenia. Linköping

Artiklar:

Galbreath David J. (2006), Latvian Foreign Policy after Enlargement: Continuity and

Change. Cooperation and Conflict; 2006, Vol 41, Nummer 4, Sidorna 443-462.

Lhabitant, François-Serge och Novikova, Svetlana (2003), Lativa. Thunderbird International Business Review; 2003, Vol. 45, Nummer 1, Sidorna 51-70.

McFaul, Michael (2006), Political Transitions – Democracy and the Former Soviet Union. Harvard International Review; 2006, Vol. 28, Nummer 1, Sidorna 40-46.

Ramet, Sabrina Petra (1993), Slovenia’s road to democracy. Europe-Asia Studies; 1993, Vol. 45, Nummer 5, Sidorna 869-887.

Internet:

Government Communication Office

http://www.ukom.gov.si/eng/slovenia/background-information/plebiscite/ Sökdatum 080825

Europa.eu, Köpenhamnskriterierna

http://europa.eu/scadplus/glossary/accession_criteria_copenhague_sv.htm Sökdatum 080825