Tonårstiden är en övergångstid som för ungdomen innebär frigörelse från föräldrar, en tid för uppbrott och en kamp för oberoende till att integreras i något nytt, självständigt och vuxet. Föräldern är lika involverad i frigörelsen som tonåringen. Separationsprocessen sker i samspel och har sitt ursprung i de starka band som finns mellan föräldrar och barn. När Wrangsjö (1995) beskriver detta samspel gör han det utifrån tanken att ett frigörelsesteg hos ungdomen måste motsvaras av en utveckling hos föräldern och vice versa. Det är således en tid som normalt sett innebär ökad grad av förhandling och förnyad ansvarsfördelning inom familjen. Tonåren – tiden för frigörelse – blev i de intervjuade familjerna till tiden då sönerna använde droger.
Familjen i kris
När sonen i en dialogiskt orienterad familj börjar använda droger förändras, bryts och störs fungerande förhandlingsmönster. Föräldrarna i intervjuerna vittnar om hur all energi övergick till att kretsa runt den tonåring i familjen som använde droger. All oro, alla tankar, samtal och aktiviteter, dagens alla timmar och sömnlösa nätter kom att kretsa runt sonen. Sonen å sin sida upplevde att varje steg han tog, varje ord han sade, varje handling han planerade eller redan hade genomfört, dissekerades och ifrågasattes. Han kände sig pressad, förföljd och önskade fly bort från allt detta. Han ville minst av allt vara i centrum för familjens energi. Hans önskan var att få vara i fred. Förutsättningarna för den förhandlande familjen slogs i kras. Avståndet i kontakten ökade, brist på förtroende för varandra ledde till ytter-ligare misstro och de ”självklara” reglerna, som kanske inte ens behövde nämnas tidigare, var som bortblåsta. De nödvändiga dialogerna byttes ut till ”tjatiga” monologer från föräldrarnas sida med undvikande, tystnad eller aggressivitet som svar från sönerna. Drogmissbruket gjorde att förutsättning-arna för en god utveckling i den dialogiskt förhandlande familjen förändra-des kapitalt.
Det mesta av föräldrarnas energi kretsade nu kring sönerna. De fyra föräldrarnas berättelser illustrerar hur föräldrarollen och relationerna för-ändrades. Den dialogiska föräldrarollen sattes ur spel och kom att ersättas av den allt mer hierarkiskt kontrollinriktade föräldrarollen. Deras hittills fungerande föräldraroll kastades fullkomligt omkull och de började söka efter redskap i olika tankesystem, både i det reflekterande och kontrolleran-de förhållningssättet. Föräldrarna börjakontrolleran-de vackla mellan olika strategier. Ibland uppstod en längtan efter ”den auktoritäre fadern” för att någon skulle återställa allt till sin ordning. Kanske närde föräldrarna ett hopp om att yrkeshjälpare skulle kunna representera denne ”fader”? Föräldrarna beskri-ver hur drogerna trasade sönder mycket av det forna familjelivet; de goda relationerna, tilliten till varandra och reglerna som upplevts som givna. Ut-vecklingspsykologiskt var det meningen att förhandlingsutrymmet skulle öka och att deras söner skulle ta mer ansvar. Föräldrarna ger en bild av att förhandlingarna snarare omvandlades till strikta regler, kontroll och jagan-de och att sönerna tog allt mindre eget ansvar för sina liv och för relationer-na till sirelationer-na närmaste. ”Förhandlingsfamiljen” hamrelationer-nade i kris och chock.
Tiden då sönerna använde droger – relationer, tillit och regler
I intervjuerna finns flera exempel på hur frigörelseprocessen aldrig blev nå-gon process. Vilken betydelse fick de icke fungerande reglerna och den
bris-tande tilliten för hur föräldrarna beskriver sina upplevelser av hur relationen till deras söner förändrades under den period då sönerna använde droger?
Kristina säger att reglerna var desamma, men att Olle inte längre hörde av sig. Kristina beskriver hur svårt det blev att följa upp om Olle följde reglerna eller inte, både för att kontakten dem emellan var svag och för att han började ljuga. Känslan av misstro kom att dominera allt mer och det fanns snart ingenting som Olle kunde göra för att Kristina skulle lita på honom. Yosef beskriver något liknande när han berättar att det inte fanns någon möjlighet att sätta upp regler eftersom Nicolaj inte var där. Föräldrar-na beskriver hur relationerFöräldrar-na till sönerFöräldrar-na allt mer präglades av oro, konflik-ter och misstro. Kristina berättar hur Olles missbruk skapade konflikkonflik-ter mel-lan henne och hennes nye man, melmel-lan Olle och hans styvpappa, melmel-lan Olle och henne själv. Likaså blev relationen till Kristinas förre man ansträngd och deras tidigare någorlunda fungerande möten gick inte längre att genom-föra. Yosef säger om tilliten till sin son, att det under den tid som sonen använde droger gick brant utför med tilliten dem emellan. Bianca beskriver samma sak med att berätta att hon tänkte på sin son dag ut och dag in, och menar att det behöver man inte göra när man litar på någon.
Den bristande tilliten mellan barn och förälder ledde till en situation där förälderns oro växte. Ibland blev oron så stark att den snarare var ångest än oro. De fyra föräldrarna beskriver att den oro och/eller ångest som uppstod när tilliten till deras barn brast, skapade ett behov av att försöka få kontroll på situationen på andra sätt. Föräldrarna började ifrågasätta, kontrollera och jaga. De gjorde detta för att få svar på var sönerna befann sig, om de talade sanning eller inte. De ringde runt till kompisar och behandlingsenhe-ter, undersökte i hemlighet sönernas rum eller datorer, letande efter bevis på drogmissbruk. Alla föräldrarna beskriver att de hade fullt upp med att försö-ka få läget under kontroll genom att göra saker, genom att agera på oliförsö-ka sätt.
Det finns ett tydligt samband mellan den bristande tillit och det agerande som föräldrarna hamnade i, som har att göra med den oro eller ångest som skapades. Föräldrarna beskriver dessutom att agerandet eller kontrolleran-det, i sin tur, skapade än mer brist i tilliten mellan dem och deras söner. På så sätt kom denna process snarare att bli cirkulär än linjär. Den blev en ond cirkel.
Under missbrukstiden förändrades alltså relationerna dramatiskt. Föräldrar-na berättar att de inte hade någon kontakt med siFöräldrar-na respektive söner utan snarare upplevde en främlingskänsla inför honom; ”jag kände inte igen
ho-nom”. De gemensamma aktiviteterna upphörde och sonen umgicks i allt
större utsträckning med jämnåriga. Konflikter uppstod regelbundet och ofta och kunde sällan lösas utan lades på hög. Vid konflikterna drog sig sonen ofta undan på olika sätt, antingen genom att fysiskt försvinna eller genom att tystna. Det skapades en isolation i relationen mellan förälder och barn. Lög-ner kom att prägla det som sades i relationen, vilket ledde till distans. Sonen var mån om att dölja sin vardag och började ljuga om vad han hade för sig. Föräldrarna blev osäkra på vad som var sant och vad som var falskt. Rela-tionen mellan son och förälder beskrivs som omvänt hierarkiskt, i den me-ningen att sonen skapade villkoren för relationen och föräldrarna fick rätta sig efter det. De blev alltmer frikopplade från varandra. Föräldrarna upplev-de att kontakten med många i sonens nätverk var bruten. Mobiltelefonin underlättade inte möjligheten till kontakt med sonens kompisar eller deras föräldrar. Den naturliga vägen att kontakta en kompis genom att ringa hem och få ett par ord med ett syskon eller föräldrar försvann. Föräldrarna be-skriver att de sökte information från personer i sonens nätverk och att det kom att utvecklas till en närmast jagande kontakt, ett desperat försök att få kontakt. Ju mer ”makt” sonen fick i familjen, desto mer kontrollinriktade tänkte föräldrarna att de borde vara och ju mer de kontrollerade och jagade, desto sämre fungerade relationerna till deras söner. Frigörelseprocessen stan-nade av.