Det finns ett växande intresse för att främja fysisk aktivitet inom vården även utanför Sverige. I Norden finns flera varianter av förskrivning av fysisk aktivitet: Fysisk aktivitet
på Recept (FaR®) i Sverige, Grønn resept i Norge, Motion som laegemiddel i Danmark och i Finland Recept för fysisk aktivitet. Till skillnad från i Sverige (de flesta landsting), där all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal får skriva ut fysisk aktivitet på recept, är arbe-tet i övriga nordiska länder mer baserat på att det endast är läkare som kan göra detta. I Norge sker arbetet med fysisk aktivitet parallellt med kostarbetet. Dessutom finns ett nationellt ekonomiskt ersättningssystem och begränsningar i vilka diagnosgrupper där Grønn resept är aktuellt. Den norska regeringen beslutade att hela landet ska arbeta med Grønn resept. I Danmark har man satsat på nationell nivå för att ta fram en metod för hela landet. Under 2008 kommer Sundhetsstyrelsen att utarbeta riktlinjer för att använda motion som läkemedel. I Danmark finns sedan 2003 en motsvarighet till FYSS, Fysisk
aktivitet – håndbog om forebyggelse og behandling. I Finland har man två modeller för
för-skrivning av fysisk aktivitet, i båda är det endast läkare som förskriver fysisk aktivitet. Den nationella är Receptet för fysisk aktivitet som är ett samarbetsprojekt mellan Reumatikerförbundet, programmet I form för livet, Läkarförbundet, Hjärtförbundet och UKK-institutet. Dessutom finns det ”Fysiotek” som Folkhälsan driver (största svensksprå-kiga social- och hälsovårdsorganisationen, som riktar sig mot den svensk-finska befolk-ningen). En viktig anledning till att arbetet med att utveckla förskrivning av fysisk aktivitet skiljer sig åt mellan de nordiska länderna är skillnader i samhällsstruktur och att landsting-en i Sverige har landsting-en större självständighet (23). Länkar till och landsting-en mer utförlig beskrivning av det fortlöpande arbetet i Norden återfinns på FYSS hemsida, www.fyss.se.
Nedan följer ett antal användbara internetadresser till respektive land:
Sverige
Statens folkhälsoinstitut www.fhi.se
FYSS www.fyss.se
Norge
Sosial- og helsedirektoratet www.shdir.no
Danmark
Sundhetstyrelsen www.sst.dk
Finland
Folkhälsan Finland www.folkhalsan.fi
(svenskpråkiga delen av Finland) Liikkumisresepti
(på finska med sammanfattning www.liikkumisresepti.net
Referenser
1. U.S. Department of Health and Human Services, Physical Activity and Health. A report of the Surgeon General. Atlanta (GA): U.S. Department of Health and Human Services, Centers for Disease Control and Prevention, National Center for Chronic Disease Prevention and Health Promotion; 1996.
2. World Health Organization. The World Health Report 2002. Reducing risks, promo-ting healthy life. Geneva: World Health Organization; 2002.
3. Department of Health. At least five a week. Evidence on the impact of physical activity and its relation to health. Report from the Chief Medical Officer. London: Department of Health; 2004.
4. SBU. Metoder för att främja fysisk aktivitet. En systematisk litteraturöversikt. SBU-rapport 181. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), 2007. 5. Schäfer Elinder L, Faskunger J. Fysisk aktivitet och folkhälsa. R 2006:13. Stockholm:
Statens folkhälsoinstitut; 2006.
6. Jacobson DM, Strohecker L, Compton MT, Katz DL. Physical activity counseling in the adult primary care setting. Position statement of the American College of Preventive Medicine. Am J Prev Med 2005;29:158-62.
7. Harrison RA, McNair F, Dugdill L. Access to exercise referral schemes. A population based analysis. J Public Health (Oxf) 2005;27:326-30.
8. Huang N. Motivating patients to move. Aust Fam Physician 2005;34:413-7.
9. Elley CR, Kerse N, Arroll B, Robinson E. Effectiveness of counseling patients on phy-sical activity in general practice. Cluster randomised controlled trial. BMJ 2003; 326:793.
10. Sorensen JB, Skovgaard T, Puggaard L. Exercise on prescription in general practice. A systematic review. Scand J Prim Health Care 2006;24:69-74.
11. Faskunger J, Leijon M, Ståhle A, Lamming P. Fysisk aktivitet på Recept (FaR®). En vägledning för implementering. R 2007:1. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2007. 12. Kallings LV, Leijon M. Erfarenheter av Fysisk aktivitet på Recept – FaR®. R 2003:53.
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2003.
13. Mancia G, De Backer G, Dominiczak A, Cifkova R, Fagard R, Germano G, et al. Guidelines for the management of arterial hypertension. The task force for the manage-ment of arterial hypertension of the European Society of Hypertension (ESH) and of the European Society of Cardiology (ESC). J Hypertens 2007;25:1105-87.
14. American College of Sports Medicine Position Stand. Physical activity, physical fitness and hypertension. Med Sci Sports Exerc 1993;25:i-x.
15. Fagard R, Cornelissen VA. Effect of exercise on blood pressure control in hypertensive patients. Eur J Cardiovasc Prev Rehabil 2007;14:12-7.
16. Riddoch C, Puig-Ribera A, Cooper A. Effectivness of physical activity promotion schemes in primary care. A review. London: Health Education Authorithy; 1998.
17. Eden KB, Orleans CT, Mulrow CD, Pender NJ, Teutsch SM. Does counseling by clini-cians improve physical activity? A summary of the evidence for the U.S. Preventive Services Task Force. Ann Intern Med 2002;137:208-15.
18. Whitlock EP, Orleans CT, Pender N, Allan J. Evaluating primary care behavioral coun-seling interventions. An evidence-based approach. Am J Prev Med 2002;22:267-84. 19. Flocke SA, Gordon LE, Pomiecko GL. Evaluation of a community health promotion
resource for primary care practices. Am J Prev Med 2006;30:243-51.
20. Stange KC, Woolf SH, Gjeltema K. One minute for prevention. The power of levera-ging to fulfill the promise of health behavior counseling. Am J Prev Med 2002;22:320-3.
21. Green L, Kreuter M. Health program planning. An educational and ecological appro-ach. Boston: McGraw Hill; 1991.
22. Taylor A. The role of primary care in promoting physical activity. I: McKenna J, Riddoch C, red. Perspectives on health and exercise. London: Palgrave Macmillan; 2003.
23. Kallings L, Ståhle A. Motion på recept i de nordiska länderna. Svensk Idrottsmedicin 2005;3:32-5.
Författare
Anita Wester, filosofie doktor, legitimerad psykolog, undervisningsråd, Skolverket, Stockholm Lina Wahlgren, hälsopedagog, doktorand, Master of Science, Gymnastik- och idrotts-högskolan, Stockholm, och Hälsovetenskapliga institutionen, Örebro universitet, Örebro Ingemar Wedman, professor, Gymnastik- och idrottshögskolan, Stockholm, Växjö universitet och Högskolan i Gävle
Inledning
Att regelbunden fysisk aktivitet ökar hälsa och välbefinnande för den enskilda och besparar samhället stora kostnader är i dag kända fakta. Man räknar med att kostnaden till följd av otillräcklig fysisk aktivitet uppgår till cirka 6 miljarder kronor per år (1). Inte bara i samhäl-let som helhet utan även inom skolan arbetar man för att öka den fysiska aktivitetsnivån (2). Många känner till nyttan med fysisk aktivitet och förespråkar regelbunden sådan, men är ändå passiva i sitt dagliga liv. Forskningen som behandlar att gå från att vara fysiskt pas-siv till att vara aktiv, visar att denna process är mer besvärlig än vad man först kan tro. Beteendeförändring är en i vissa avseenden svårfångad process (3–6).
Med de rekommendationer för fysisk aktivitet som i dag finns (minst 30 minuter om dagen (7) är en majoritet av den vuxna befolkningen inaktiv (8). Inaktiviteten resulterar bland annat i bristande ork och övervikt. Det dagliga livet ställer också allt mindre krav på naturlig fysisk aktivitet. Vi kan byta hjul på bilen via en verkstad. Vi kan ta hissen i stället för trappor etcetera. Övervikten kommer smygande och viktökningen blir därmed inte så påfallande – omständigheterna ”bäddar in” både ork och övervikt.