Fel, dröjsmål och hävning

Skillnaderna mellan avtalstyperna i snäv bemärkelse ställer dock krav på ett visst laborerande. Regler om fel i tjänsten bör utan större problem kunna tillämpas på de båda avtalstyperna. Ett fel avseende arbets- och resultatavtal bör innebära att parten inte uppnått det avtalade resultatet. Fel avseende tidsavtal innebär på motsvarande sätt att parten inte uppnått de i arbetsavtalet uppställda ramarna för tjänstens utförande.

Dröjsmålsreglerna avseende arbets- och resultatavtal bör efter avtalets natur ställa ett högre krav på att resultatet uppnås inom den avtalade tiden. Tidsavtalet utgör i denna bemärkelse mer formen av ett löpande avtal, vilket innebär att resultat ska uppnås, men i brist på ett konkret sådant och i brist på en utsatt tid, en uppdragsgivare med svårighet kan föra en dröjsmålstalan mot uppdragstagaren. En möjlighet vore att mjuka upp bestämmelserna om dröjsmål på så sätt att terminologin tillåter en dröjsmålstalan om inte resultatet är uppnått inom en viss tid samt om det resultat uppdragstagaren förväntas uppnå inte motsvarar ramarna i arbetsavtalet. Avseende arbetsavtalet liknar dock denna dröjsmålsdefinition mer formen för en definition av vad som utgör fel i tjänsten.

Regler om dröjsmål verkar över huvud taget svåra att tillämpa avseende arbetsavtal, men är samtidigt väsentliga för tidsavtalet. Tidsavtalet har mer karaktär av ett köp i denna bemärkelse.

Hävningsreglerna bör med fördel kunna tillämpas på de båda avtalstyperna, då definitionen av vad som utgör ett väsentligt fel i ett arbets- och resultatavtal bör motsvara den för i ett tidsavtal.

4.4.2.4 Resultat

Av det ovan utredda går att dra slutsatsen att de båda avtalstyperna i vidsträckt mening bör gå att sammanföra under samma kategori – åtminstone när det gäller vad som utgör huvudförpliktelsen. I snäv bemärkelse finns däremot skillnader och då främst avseende skillnaderna i hänsyn avseende exempelvis dröjsmålsreglerna. Tidsavtalet har mer karaktär av ett köp – om än inte

tillräckligt för att helt särskilja det från kategorin ”prestation av tjänster”. Dock påkallas som nämnt olika hänsyn (som emanerar ur huvudförpliktelsen) vid de olika avtalstyperna. Skillnaderna i detta hänseende innebär enligt min mening att avtalstyperna bör särskiljas så som underkategorier inom tjänstekategorin.

4.4.3 Funktionsavtal

I dagens samhälle har så kallade funktionsavtal blivit allt vanligare. Medan försäljare tidigare sålde exempelvis en industrimaskin, kunde de erbjuda installation av den nya, och eventuell bortforsling av den gamla. Idag har marknaden blivit allt mer kundorienterad vilket innebär att istället för att sälja en maskin och erbjuda installationstjänst till denna – man erbjuder en funktion.

Detta funktionsavtal kan exempelvis innebära att försäljaren tar på sig att ombesörja leverans, installation och även det löpande underhållet av maskinen på så sätt att kunden erbjuds en vid alla tillfällen fungerande maskin – en funktion.

4.4.3.1 Inledande anmärkningar

Vid ingåendet av ett funktionsavtal kan fråga ställas om transaktionen avser en så kallad nyttjanderätt eller ett köp av tjänst. Enligt den traditionella kategoriseringen av avtalstyper återfinns ingen given plats för denna hybrid av nyttjanderätt och tjänst, varför funktionsavtalet kan sägas hamnat mellan kategorierna: prestation av egendom med begränsad rätt samt prestation av tjänst.

Intressant att undersöka blir således var funktionsavtalet ska inordnas – eller om det behöver urskiljas så som egen kategori eller underkategori.

4.4.3.2 Skillnad avseende huvudförpliktelse

För kategorin prestation av egendom med begränsad rätt, kan huvudförpliktelsen definieras som, ”upplåtelse av egendom med begränsad rätt”. Prestation av

tjänster definieras som ovan nämnt ”förpliktelser att utföra visst arbete samt förpliktelser som avser åstadkommandet av ett visst resultat”.

Avseende funktionsavtalet kan i förhållande till nyttjanderättsdefinitionen sägas att prestationen i vidsträckt bemärkelse avser upplåtandet av en viss egendom med begränsad rätt. Samtidigt utgör det inga större hinder att inordna funktionsavtalet under den definition som utgör prestation av tjänster – vid ingåendet av ett funktionsavtal åtar sig försäljaren att utföra ett visst arbete för att kunden ska kunna erhålla den avtalade funktionen. Det går således att inordna funktionsavtalet under båda dessa kategorier, medan den mest riktiga kategoriseringen skulle vara att placera avtalstypen någonstans mellan dessa.

Även som i diskussionen kring internetavtalet går det att precisera huvudförpliktelsen avseende funktionsavtalet. Även här kan fråga ställas om en mer preciserad huvudförpliktelse bättre skulle tillvarata avtalstypens säregenhet.

4.4.3.3 Fel, dröjsmål och hävning

Funktionsavtalets likhet med de avtalstyper som finns inom nyttjanderättskategorin kan efter en jämförelse tyckas många. Däremot påkallar funktionsavtalet flera hänsyn som inte gör sig gällande inom nyttjanderättskategorin. Det handlar om upplåtandet av viss egendom med begränsad rätt – men den part som tillhandahåller funktionen ikläder sig egentligen fler förpliktelser än så. Förpliktelsen innebär inte enbart ett upplåtande av egendomen, utan även att egendomen under avtalets tid ska fungera.

Samtidigt kan likheterna med avtalstyperna inom tjänstekategorin tyckas många. Parten som tillhandahåller funktionen måste för att utföra sina förpliktelser enligt avtalet, utföra ett visst arbete, där funktionen kan liknas med resultatet. Däremot innebär funktionsavtalet även ett tillhandahållande av egendom med äganderättsövergång alternativt begränsad rätt.

Funktionsavtalets säregenhet gör sig även gällande avseende när det ska anses föreligga ett fel med funktionen. Avseende nyttjanderättskategorin innebär fel i vidsträckt bemärkelse att egendomen antingen inte levererats som avtalat, eller

att den upplåtna egendomen inte kan användas som avtalat. Avseende tjänstekategorin innebär fel i vidsträckt bemärkelse att det arbete som utförts, inte utförts enligt vad som kan subsumeras som avtalat eller att det resultat som var avtalat inte uppnåtts. Även avseende vad som utgör fel kan således funktionsavtalet inordnas i någon av de båda kategorierna.

Avseende dröjsmål har funktionsavtalet mer gemensamt med tjänstekategorin, då det handlar om att löpande tillhandahålla en funktion. Där dröjsmål kan inträffa när som helst under den garanterade funktionstiden. Medan avtalstyperna som återfinns under nyttjanderättskategorin mer handlar om att under en bestämd tidpunkt leverera viss egendom, medan det löpande underhållet lämnas till kunden.

Hävningsreglerna bör inte utgöra ett hinder avseende placeringen av funktionsavtalet, då definitionen av vad som utgör ett väsentligt fel inom tjänstekategorin bör motsvara den inom nyttjanderättskategorin.

4.4.3.4 Resultat

Undersökningen avseende funktionsavtalets placering har visat att avtalstypen skulle kunna gå att inordna under antingen tjänste- eller nyttjanderättskategorin.

Funktionsavtalets likhet med avtalstyperna inom tjänstekategorin så som en löpande förpliktelse gör att avtalstypen kanske bättre skulle passa under denna.

Det har dock visats att funktionsavtalet påkallar ”unik” hänsyn som gör sig gällande under respektive kategori varför inordnandet under endast en av dem inte skulle vara ändamålsenligt. Funktionsavtalet bör enligt min mening antingen placeras så som underkategori till kategorin prestation av tjänster, speciellt när ingen nyttjanderätt är bunden till avtalet (den försiktiga vägen) eller utgöra en egen kategori (den framåtsyftande vägen). För att bäst ta tillvara på funktionsavtalets säregenhet bör således avtalstypen utgöra en egen kategori - även om detta utgör ett gränsfall på grund av avtalstypens ändå begränsade betydelse. Betydelsen och omfattningen av bruket av funktionsavtal kan väntas

öka, varför en sådan urskiljning till en egen kategori ändå kan tänkas vara ändamålsenlig.