Den första utmaningen som lärare nämner gäller otillräckliga stödinsatser med tanke på behoven:
Ärligt talat är man bara förtvivlad över att det inte finns mer att göra för dem. Det är upp till mig. Jag är deras klasslärare och får göra så bra jag bara kan. Hitta stunder med dessa barn där man kan ge dem mer hjälp i jobbet. Och de har fått lite extra tid med specialpedagog och en extra lärare här. Det har de. Det kan vara mest sanningsenligt en gång i veckan, kanske två. Då har de fått lite extra stöd. Det kan vara i matte, svenska och vid datorn. För övrigt så är det ju det vi själva kan göra. Det är ingen annan som finns som kan rädda si- tuationen.
De elever som inte nådde målen i årskurs tre har fått ett nytt åtgärdspro- gram under slutet av årskurs tre eller början av årskurs fyra. Anledning till att elever inte alltid har fått ett åtgärdsprogram skrivet i årskurs tre beror på att skolan inte vetat vilka stödinsatser som kan erbjudas i årskurs fyra:
Jag har ingen aning om hur det ser ut till hösten. Det måste vi ju krasst säga att ekonomin inte är den bästa. Och vi lär inte vara så många speciallärare till hösten. Det har jag svårt att tro, tyvärr. Vi har ju ändå så pass gott om folk, men vi får ju se. Där styr ju inte våra behov. Där styr ju ekonomin. Eller ele- vernas behov styr inte.
Åtgärdsprogrammen för några elevers visar, att skolan ska anlita externa experter för att utreda svårigheter som kan ha medverkat till att dessa elever inte nått målen i årskurs tre. Det framgår även av några åtgärdsprogram att elever som uppges ha läs- och skrivsvårigheter ska få tillgång till olika typer av kompensatoriska hjälpmedel28.
Elever som inte har nått målen i svenska eller matematik i årskurs tre, får under årskurs fyra ofta stöd genom olika lösningar utom klassens ram. Det kan handla om lästräning, skrivträning eller matematikstöd, som ges av spe- cialpedagogen eller annan resursperson. Många lärare vittnar om att dessa elever under årskurs fyra fått mycket stödinsatser, både enskilt och i mindre grupp, för att ha möjlighet att nå målen för årskurs tre.
Varje dag så har vi tid hos specialläraren som vi har till förfogande. Ibland en sextio minuters lektion och ibland två. Plus att vi har en assistent som kom- mer in i klassrummet och plockar ut elever. Speciellt i engelska för att hjälpa dem för att träna ytterligare. Från och med jul där och framåt så har de haft ovanligt mycket stöd. Mer stöd än vad jag varit med om tidigare. Det är posi- tivt. De har tillgång till att gå ifrån i små grupper. Speciallärare som hjälpt dem flera gånger i veckan.
I fyran så har vi speciallärare och hon träffar dem nästan två gånger om da- gen. Väldigt många insatser har vi fått där. Det beror på att vi har ganska många riktigt behövande. Vi har fått hjälp med matten Vi hade en arbetsprö- vare här och det sa klick mellan henne och barnen. Hon blev som en morsa för barnen och de har de också haft väldigt gott av. Vi har haft en bra situat- ion på det viset.
Ett annat sätt att ge stöd är att gruppera eleverna efter sina förutsättningar och behov i syfte att kunna erbjuda eleverna undervisning på rätt nivå och en möjlighet att nå målen, två exempel:
Nu har vi delat in dem i tre grupper. Tre olika nivåer. Jag har hand om grup- pen som inte har klarat målen. Då använder vi mycket laborativt material och
28 Dator, talsyntes. Alfasmart
vi går igenom allt muntligt och pratar jättemycket matte. Sedan räknar vi i böckerna också men det känns inte så viktigt. Så att man inte jämt känner att man måste klara en bok utan man måste se vad de kan istället. Vi har hjälp av studion som tar ut elever enskilt eller två eller tre.
Då bildade vi en liten grupp för de eleverna som inte klarat målen. Vi har en kvinna som går som resurs på mellanstadiet. Så att hon gick in som lite resurs åt de här som vi ringade in, sex elever. Så de sex fick jobba själva mer med henne för att få mer lugn och ro. Få mer hjälp och för att få tydligare instrukt- ioner av allt. Nu kommer hon också gå in hårdare och jobba med årskurs fyra och gå in med matten så att vi ska kunna hjälpa en del barn som inte riktigt har med sig grunden. Vi märker nu när det blir svårare matte så märker vi att de inte har med sig det här från lågstadiet som vi hoppats på att de skulle ha. Så hon ska backa tillbaks lite och jobba lite mer, ge dem mer matte, men de kommer att fortsätta ha matte med mig också.
De elever som har svårigheter att följa med i undervisningen får många gånger anpassningar i arbetsmaterialet som används i undervisningen och med läxor. Allt för att få utvecklas efter sina egna förutsättningar och behov.
Vi har ju pratat med specialläraren och anpassat lite. Vissa går ju iväg under engelska och de har även engelska hos mig. Och då får man anpassa lite hur de ska göra. Anpassade läxor till exempel. Har de andra två sidor i läxa får de en. Har man läxförhör. Tar man från den första sidan för att de inte ska komma till något helt främmande. På så sätt har det anpassat.
De insatser som elever i årskurs fyra erbjuds handlar om organisatoriska lösningar i grupp hos specialpedagog/andra resurspersoner eller ”en-en”- undervisning. Vidare används kompensatoriska hjälpmedel och anpassat arbetsmaterial i undervisningen.
Fem utmaningar
Den första utmaningen som lärare nämner gäller otillräckliga stödinsatser med tanke på behoven:
Ärligt talat är man bara förtvivlad över att det inte finns mer att göra för dem. Det är upp till mig. Jag är deras klasslärare och får göra så bra jag bara kan. Hitta stunder med dessa barn där man kan ge dem mer hjälp i jobbet. Och de har fått lite extra tid med specialpedagog och en extra lärare här. Det har de. Det kan vara mest sanningsenligt en gång i veckan, kanske två. Då har de fått lite extra stöd. Det kan vara i matte, svenska och vid datorn. För övrigt så är det ju det vi själva kan göra. Det är ingen annan som finns som kan rädda si- tuationen.
Den andra utmaningen gäller, att det ibland saknats specialpedagoger som ger direkt riktad undervisning till elever i behov av sådant stöd.
Jag tror bland annat på den här skolan att specialpedagoger inte jobbade så mycket rent konkret med eleverna. Jag ser att det här med att jobba enskilt med en elev ger otroligt mycket. Och att de kanske har fått för lite sådant. De kanske inte helt enkelt vart mogna att ta till sig det stödet man fått.
Den tredje utmaningen gäller de skolor som inte har SVA-undervisning ef- tersom det saknas utbildad personal även om det finns elever som har behov av SVA-undervisning.
Vi har ingen SVA. Vi har elever. Men ingen som är utbildad SVA lärare. Det har vi pratat mycket om, haft mycket diskussioner. För vi känner oss lite så- där. Hur vi ska jobba med det eftersom vi inte har någon utbildad. Och det är ju ett eget ämne. Och eftersom vi har många sådana elever. Vi har många i trean som inte kommer nå målen på grund av att de nyss kommit. De har inte språket än och vi har inte riktigt bedrivit någon SVA.
Den fjärde utmaningen gäller, att resurser i form extra vuxna som kan stödja elever på olika sätt har försvunnit från skolan. Det kan handla om besparing- ar som till exempel att personer som slutar inte ersatts:
Jag har varit sedan 1990. Nu är den organisationen mer slimmad idag än vad den var då. Men redan då tyckte man att det var katastrof. Men hela tiden har det känts som om det varit besparingar /…/ Ja. nu vill jag påstå att någon slags smärtgräns nådd. Trots att man sätter in resurser för vissa barn. En an- ledning som jag tror är att det inte finns tillräckligt med vuxna. Jag hävdar det /…/ Det är sparandet som är orsak till att man drar ner på resurser. Ändå ska alla ha den hjälp de behöver för att nå målen utifrån sina egna behov. Men det håller inte alltid. Utifrån de resurser vi har. Har vi gjort det vi kunde. Underförstått har alla inte fått vad de behöver alltså?
Tid och resurs räcker inte till för att alla ska kunna nå det, men skulle man få obegränsat med tid och resurs skulle man nog kunna få alla och lära sig läsa och skriva till trean. Men det är stora klasser och mycket personal som har slutat. Vi har personal som har slutat och gått i pension. Mycket utöver per- sonal som inte ersätts. Det blir ju tajtare och tajtare.
Den femte utmaningen som också har påverkat undervisningen negativt för eleverna är att lärarnas arbetstid har gått till andra saker än planering av undervisningen. De senaste åren har man fått nya arbetsuppgifter med en ökad arbetsbörda som följd:
Jag tycker att de är väldigt mycket. Jag har bara jobbat i fem år men det här yrket har ändrats mycket. Jag tycker att det har kommit mycket under detta år. Framförallt under de två senaste åren. Allt ska dokumenteras. Det är mycket som ska fyllas i. Och man ska skicka in och rapportera. Och fylla i en
gång till. Och sedan vill andra ha samma sak med på ett annat papper. Ibland känner jag bara att vi inte vet vad vi gör. Jag är här för att undervisa barn och inte för att fylla i papper. Vi skulle behöva lärarsekreterare brukar jag skoja med mina kollegor om.
Sammanfattande diskussion
Lärarna ger uttryck för att anledningarna till att elever inte når målen i svenska och matematik beror på faktorer och förhållanden på en individuell nivå. En anledning som lyfts fram är annat hemspråk kopplat till för kort tid i Sverige, bristfällig SVA-undervisning, för lite språkstimulans i vardagen eller stor frånvaro. De nämner vidare, att bristande koncentration kan vara den primära orsaken till att elever får sekundära svårigheter, exempelvis svårigheter med att läsa och räkna, vilket förhindrar möjligheten att nå målen i svenska och matematik. Läs- och skrivförmåga ses också som en betydelse- full faktor för möjligheten att nå målen i svenska och matematik, där dyslexi eller en språkstörning kan vara en förklaring. Matematiksvårigheter och svå- righeter i svenska ser man som nära sammankopplade med läsförståelsen. De elever som visar mer komplexa svårigheter beskrivs många gånger ha flera orsaksförklaringar till att de inte har nått målen i svenska och matematik. Lärarna i studien ser förklaringar som ligger på en individuell nivå, som t.ex. koncentration, omognad, bristande motivation till skolarbete. De tar även fram att elever är ”svaga” eller ”lågt begåvade” och uppfattas vara på grän- sen till att skrivas in i särskolan. Faktorer som lyfts fram när det gäller elever med social problematik är framförallt närmiljöns betydelse eftersom proble- matiken i hemmiljön påverkar prestationerna i skolan.
Skolmiljöns förutsättningar på de olika skolorna i studien varierar. Det finns klasser med få elever och klasser med många elever, upp till närmare trettio elever. Tre av de nio skolorna i studien har valt att organisera sin verksamhet i åldersblandade grupper medan majoriteten av skolorna har ålderhomogena grupper.
Alla skolor i studien har någon form av dokumenterade rutiner för att identifiera elever i behov av särskilt stöd. Skolorna gör vanligtvis olika scre- eningstester av läs-, skriv och matematikförmågan årskursvis. Vanligt är också att pedagogerna använder sig av olika bedömningsmaterial29 för att
följa elevers utveckling i att läsa, skriva och räkna och utifrån det sätta in olika stödinsatser om behovet finns. Flera skolor, dock inte alla, erbjuder också elever med ett annat hemspråk SVA-undervisning och vissa skolor har även tillgång till modersmålslärare.
Den andra utmaningen gäller, att det ibland saknats specialpedagoger som ger direkt riktad undervisning till elever i behov av sådant stöd.
Jag tror bland annat på den här skolan att specialpedagoger inte jobbade så mycket rent konkret med eleverna. Jag ser att det här med att jobba enskilt med en elev ger otroligt mycket. Och att de kanske har fått för lite sådant. De kanske inte helt enkelt vart mogna att ta till sig det stödet man fått.
Den tredje utmaningen gäller de skolor som inte har SVA-undervisning ef- tersom det saknas utbildad personal även om det finns elever som har behov av SVA-undervisning.
Vi har ingen SVA. Vi har elever. Men ingen som är utbildad SVA lärare. Det har vi pratat mycket om, haft mycket diskussioner. För vi känner oss lite så- där. Hur vi ska jobba med det eftersom vi inte har någon utbildad. Och det är ju ett eget ämne. Och eftersom vi har många sådana elever. Vi har många i trean som inte kommer nå målen på grund av att de nyss kommit. De har inte språket än och vi har inte riktigt bedrivit någon SVA.
Den fjärde utmaningen gäller, att resurser i form extra vuxna som kan stödja elever på olika sätt har försvunnit från skolan. Det kan handla om besparing- ar som till exempel att personer som slutar inte ersatts:
Jag har varit sedan 1990. Nu är den organisationen mer slimmad idag än vad den var då. Men redan då tyckte man att det var katastrof. Men hela tiden har det känts som om det varit besparingar /…/ Ja. nu vill jag påstå att någon slags smärtgräns nådd. Trots att man sätter in resurser för vissa barn. En an- ledning som jag tror är att det inte finns tillräckligt med vuxna. Jag hävdar det /…/ Det är sparandet som är orsak till att man drar ner på resurser. Ändå ska alla ha den hjälp de behöver för att nå målen utifrån sina egna behov. Men det håller inte alltid. Utifrån de resurser vi har. Har vi gjort det vi kunde. Underförstått har alla inte fått vad de behöver alltså?
Tid och resurs räcker inte till för att alla ska kunna nå det, men skulle man få obegränsat med tid och resurs skulle man nog kunna få alla och lära sig läsa och skriva till trean. Men det är stora klasser och mycket personal som har slutat. Vi har personal som har slutat och gått i pension. Mycket utöver per- sonal som inte ersätts. Det blir ju tajtare och tajtare.
Den femte utmaningen som också har påverkat undervisningen negativt för eleverna är att lärarnas arbetstid har gått till andra saker än planering av undervisningen. De senaste åren har man fått nya arbetsuppgifter med en ökad arbetsbörda som följd:
Jag tycker att de är väldigt mycket. Jag har bara jobbat i fem år men det här yrket har ändrats mycket. Jag tycker att det har kommit mycket under detta år. Framförallt under de två senaste åren. Allt ska dokumenteras. Det är mycket som ska fyllas i. Och man ska skicka in och rapportera. Och fylla i en
gång till. Och sedan vill andra ha samma sak med på ett annat papper. Ibland känner jag bara att vi inte vet vad vi gör. Jag är här för att undervisa barn och inte för att fylla i papper. Vi skulle behöva lärarsekreterare brukar jag skoja med mina kollegor om.
Sammanfattande diskussion
Lärarna ger uttryck för att anledningarna till att elever inte når målen i svenska och matematik beror på faktorer och förhållanden på en individuell nivå. En anledning som lyfts fram är annat hemspråk kopplat till för kort tid i Sverige, bristfällig SVA-undervisning, för lite språkstimulans i vardagen eller stor frånvaro. De nämner vidare, att bristande koncentration kan vara den primära orsaken till att elever får sekundära svårigheter, exempelvis svårigheter med att läsa och räkna, vilket förhindrar möjligheten att nå målen i svenska och matematik. Läs- och skrivförmåga ses också som en betydelse- full faktor för möjligheten att nå målen i svenska och matematik, där dyslexi eller en språkstörning kan vara en förklaring. Matematiksvårigheter och svå- righeter i svenska ser man som nära sammankopplade med läsförståelsen. De elever som visar mer komplexa svårigheter beskrivs många gånger ha flera orsaksförklaringar till att de inte har nått målen i svenska och matematik. Lärarna i studien ser förklaringar som ligger på en individuell nivå, som t.ex. koncentration, omognad, bristande motivation till skolarbete. De tar även fram att elever är ”svaga” eller ”lågt begåvade” och uppfattas vara på grän- sen till att skrivas in i särskolan. Faktorer som lyfts fram när det gäller elever med social problematik är framförallt närmiljöns betydelse eftersom proble- matiken i hemmiljön påverkar prestationerna i skolan.
Skolmiljöns förutsättningar på de olika skolorna i studien varierar. Det finns klasser med få elever och klasser med många elever, upp till närmare trettio elever. Tre av de nio skolorna i studien har valt att organisera sin verksamhet i åldersblandade grupper medan majoriteten av skolorna har ålderhomogena grupper.
Alla skolor i studien har någon form av dokumenterade rutiner för att identifiera elever i behov av särskilt stöd. Skolorna gör vanligtvis olika scre- eningstester av läs-, skriv och matematikförmågan årskursvis. Vanligt är också att pedagogerna använder sig av olika bedömningsmaterial29 för att
följa elevers utveckling i att läsa, skriva och räkna och utifrån det sätta in olika stödinsatser om behovet finns. Flera skolor, dock inte alla, erbjuder också elever med ett annat hemspråk SVA-undervisning och vissa skolor har även tillgång till modersmålslärare.
Åtgärdsprogram används också flitigt i skolorna som ett sätt att dokumen- tera de insatser och åtgärder som sätts in för elever i behov av särskilt stöd. Majoriteten av eleverna förutom de nyanlända eleverna som inte nått målen i årskurs tre i svenska eller matematik har haft ett åtgärdsprogram. Skolorna i studien använder sig av egna utformade åtgärdsprogram, vissa konkreta, tydliga och detaljerade åtgärder, medan andra mer generellt skrivna. De åt- gärdsprogram som analyserats från studien visar att en stor del av problemet ligger hos individen och inte orsakad av undervisningen eller faktorer i lärmiljön.
Vanliga inkluderande lösningar som förekommer inom klassens ram för elever i behov av särskilt stöd är genom att lärarna i den dagliga undervis- ningen individualiserar undervisningen utefter elevens behov och förutsätt- ningar. Vanligt är att lärarna i de lägre åldrarna arbetar med arbetsscheman i svenska och matematik som en metod för att individualisera undervisningen. Kompensatoriska hjälpmedel förekommer också som stöd för inlärning i undervisningen. En del skolor använder sig av är nivågrupperingar för att organisera undervisningen efter elevens kunskapsnivå och förutsättningar. Andra lösningar skolor använder sig av är undervisning enskilt eller i mindre grupp med en specialpedagog eller en annan resursperson.
De elever som började årskurs fyra utan att ha nått målen i alla ämnen i årskurs tre har alla fått någon form av fortsatt stödinsats under årskurs fyra. Vid de överlämnade konferenser som skolorna har vid olika tidpunkter, be-