Vid det konstituerande sammanträdet på hotell Svea 1 oktober 1923 var förutom de fyra stiftarna också 20 äldre inbjudna män med. Initiativtagarna valdes till
föreningens första styrelse .98 Deras kontakter med stiftarna visar att anknytningar
96 Förteckning över St JohanneslogensOscars medlemmar 1820-1920, Göteborg 1920 97 Släkten Andersson( 1935 ) sid 242ff GHÅ
32
till Georg Bissmark dominerade genom tillhörighet till släkt, magistrat,
förtroendeuppdrag, Frimurareorden. Anknytningarna till A.W.Wallberg visar på tillhörighet till Museiförening, Frimurarorden, näringsliv. Alla som mött upp på inbjudan av de fyra stiftarna hörde till stadens borgerlighet. Spännvidden i ålder låg mellan 50 år och 70 år. Samtliga närvarande var boende inom Halmstads
kärnbebyggelse och samtliga hade tillbragt sin ungdom i stadens högre undervisning (se bil 2)
Av den antagna stadgan framgår att det är en ideell lokal förening knuten till
Halmstad. Syftet med FGH var att bevara muntliga minnen om händelser, personer, byggnader som ännu inte nedtecknats. Det fanns en begränsning ifråga om vilka som kunde komma ifråga för verksamheten99. I §1 stadgas att det gäller de som tillbragt
sin ungdom i Halmstad. Men det är inte fråga om en naturlig grupp. §2 i stadgan ger stiftarna som föreningens representanter rätten att formera minnesgruppen.100 Först
1939 införs ytterligare en grund för medlemskap: att ha visat ett särskilt intresse för äldre tiders Halmstad. Den allmänna formuleringen i stadgan lämnar utrymme för olika tolkningar då tonvikten antingen kan läggas på själva sammanslutningen eller på bevarandet, dvs av materialet som lagras i föreningens årsböcker, GHÅ, i väntan
på överlämnande av minnena för framtida forskning.101
Stiftarna väljer att som utgångspunkt för FGH referera till förhållanden som gällde för dem under deras ungdomstid, 1860 -1890 tal i Halmstad. Det blir tydligt när de båda första paragraferna i föreningsstadgan läses i sitt historiska sammanhang. I §1 är den formulerad neutralt. Syftet med FGH är att vara en sammanslutning av
personer med en gemensam tillhörighet, att ha tillbragt sin ungdom i Halmstad. Formuleringen av föreningsstadgan reproducerar en organisk syn på samhället skildrad som hushåll, familj. Under 1800 talet var den vanlig både bland liberaler och konservativa. 102 Birgitta Jordansson har i sin undersökning av kvinnans
framträdande i det offentliga i Göteborg valt att ansluta sig till den sk familismteorin med referenser till J. Danzelot. Jordanssons utgångspunkt är en familism där
patriakalismen är av ideologisk karaktär 103. Det är en organisationsmodell av
99 FGH:s stadga sid 105 f (1924) GHÅ 100 Förord, Bissmark (1924) , sid 3f GHÅ 101 Assmann,A (2008) sid 97ff
102 Edquist ( 1999 ) 103 Jordansson (1998) sid 47,98 f
33
familjen som refererar till den gryende liberalismen och borgerskapets formering under 1800 talet . Vid FGH:s stiftande på 1920-tal var tanken på samhället som ett hem inte bara en metafor bland borgerliga för hur de kunde se på samhället utan även bland socialdemokrater.104 Styrelsens formulering ställer dock barnet och inte
paret i centrum . Det är en fråga om det växande barnets tillhörighet i Halmstad under ungdomsåren. Ylva Hasselberg har i sin avhandling uppmärksammat på det fruktbara i att använda hushållsbegreppet för att förklara inbördes relationer och
ansvar i en verksamhetmed underliggande grupptillhörigheter. Målsmanna- eller
husbondeansvar var inte avgränsad till den egna kärnfamiljen utan omfattade även tjänstefolk och tillfälligt placerade barn i hushållet. Barnets plats var inte givet
närmast den biologiska föräldern och ett inneboende barn från släkten sågs inte som en främling utan som en med potential att så småningom liksom de egna barnen kunna utveckla ett oberoende genom att grunda ett eget hushåll. 105
I begreppet ligger en vidare syn på familjen och hemmet än det som är avgränsat till kärnfamiljen . Som en folklig modell för en sådan hushålltyp menar Lindström och Hassan- Jansson kan hustavlan som en kulturell modell tjäna.106 I förordet till
GHÅ 1924 motiveras föreningens slutna karaktär med att alla skall kunna förstå varandras känslor och att det ger ett särskilt värde när egna upplevelser knyts till texter om personer och byggnader. Bakom formuleringen i förordet i GHÅ 1924 finns dock ytterligare en motivering vid startandet av FGH. Det återfinns i ett opublicerat internt särtryck daterat 31 oktober 1923 i vilket styrelsen vänder sig till inbjudna boende utanför Halmstad att bli ledamöter i den nystartade FGH. Texten förklarar medlemsvillkoren och betonar att som urvalsprincip gäller att ha tillbragt sin ungdom i Halmstad oavsett de var födda där eller endast gått i skola där.
Begränsningen var viktig, liksom att de inbjudna med ”rötter” i ungdomstidens Halmstad skulle sammanföras oberoende av sin födelsebygd eller sin nu aktuella hembygd.I särtrycket anges varför FGH ytterst bildats.Det hör ihop med ett problem som stiftarna vill lösa. Av texten framgår det att problemet är platsbundet. Halmstad samhället har förlorat kraft genom de spridda elementen. Att samla alla till en helhet, utflyttade som kvarboende Halmstadbor, skulle bidraga till FGH:s styrka. Det var, enligt skrivelsen, det yttersta syftet med FGH ”enär just
sammanförandet af dessa överallt i in och utlandet spridda element kan anses gifva
104 Skott, ( 2008 ) sid 37ff, Edquist, (1999) 71ff 105 Hasselberg, (1998) sid 63ff
34
en särskild styrka åt föreningen”.107 ”Element” är enligt SAOB, i bildlig mening ett
utryck för en väsentlig del av det som är ett kollektiv. Och den kraft som kollektivet förlorat i styrka handlar om den kultur de spridda elementen representerar. 108
Preciseringen understryker både betydelsen av den gemensamma lokala
förankringen i ungdomen och betydelsen av den gemenskap alla i samtiden ingick i,” Vänner av det gamla Halmstad”, inklusive de spridda elementen. 109
Formuleringen i cirkuläret pekar på att FGH vid dess start hade både en offentlig sida där samlandet av minnen står i förgrunden och en informell där sammanförande till en hel gemenskap står i förgrunden. I själva verket finns denna gemenskapsform antydd även i förordet i GHÅ 1924 i form av olika anvisningar från styrelsen och dess ordförande Georg Bissmark och är för den” förstående publiken”, dvs ledamöterna i FGH, begriplig. Men för en utomstående anmälare av FGH och dess Årsbok
uppfattas saken som att FGH dolde en hemlighet110. Då denna gemenskap som enligt
cirkuläret utgör det yttersta syftet med FGH inte tidigare observerats behöver innebörden av den gemenskapen utredas. Det görs med hjälp av nätverk som förklaringsmodell. Innebörden av att FGH presenterar sig som en sluten förening sett från Ludwik Flecks begrepp tankekollektiv och tankestil gör dock att nätverk som förklaringsmodell behöver kompletteras med en kulturell undersökning av meningen med nätverket. Med hjälp av nätverksmodellen kan styrelsens kontakter empiriskt beläggas. Urvalet av ledamöter gör det möjligt att empiriskt undersöka kontakternas historiekulturella samband. Formuleringen av nätverkets syfte utgår från styrelsen och särskilt med inflytande från ordförande Georg Bissmark.
Målsättningen med den parallella organisationen av FGH syftar till att återskapa och hålla samman en gemenskap inklusive de spridda elementen.
3.3 Det aktiva FGH som tankegruppen vänner av det Gamla Halmstad.
När Georg Bissmark istället för att enbart tala om FGH i GHÅ utan även om ”Vänner av det gamla Halmstad”är det inte längre tal om en förstående publik utan om en handfast relation som länkar människor samman. I det perspektivet framstår FGH
107 Bissmark (1923) 108 SAOB, Element avd 3
109 Formuleringen visar att den tankefigur som ligger till grund för gemenskapen följer hushållets
principer och reproducerar en gemenskapsform som av Lindström, Hassan Jansson tecknas som kultur (2017) Även Hasselberg (1998) hänvisar i sin avhhandling till hushållets betydelse,sid 152f.
35
som ett vänskapsprojekt. När Georg Bissmark skriver att GHÅ är en gåva till vännerna vid sidan om den offentliga medlemsavgiften skapar han i den parallella organisationen en skuld hos vännerna. Han begär en väntjänst och förväntar sig ett aktivt deltagande med texter, bilder och ekonomiska gåvor för att kunna utge GHÅ.111
Vilka vännerna socialt och geografiskt sett var i nuet ger den medföljande allmänna medlemsförteckningen upplysning om vilken kan tolkas än som tillhörighet till den offentliga juridiska föreningen än som tillhörighet till den parallella gemenskapen.112
Medlemsförteckningen visar att de invalda företräder såväl intellektuella yrken och ämbeten som ledamöter som återfinns inom näringssektorn.(se bil 3) Fördelningen visar också att bland de utflyttade dominerar de som i ungdomen tog
mogenhetsexamen medan majoriteten av de kvarboende i Halmstad är de som
slutade sin skolgång efter de lägre klasserna på Läroverket.113 De invalda ledamöterna
i FGH var således en spridd geografisk grupp, främst till de större städerna i Sverige men även till Pudokottah i Indien och Rotterdam i Holland förutom de kvarboende i Halmstad. Därför var det viktigt att ha en fungerande kommunikation inom
gruppen. En förutsättning för en sådan skapades genom årsboken, GHÅ.
GHÅ var en personlig gåva given vid sidan om medlemsavgiften till FGH och endast avsedd för”Vännerna av det gamla Halmstad”. Styrelsen skrev i det första förordet av GHÅ 1924 att den genom att inte lämna ut årsboken till allmänheten ”ansett sig vinna större frihet med avseende på årsbokens innehåll”. 114 Av ledamöterna förväntas ett
aktivt deltagande ekonomiskt eller med textbidrag. Styrelsens eget bidrag till gemenskapen handlade om att tillhandahålla historiskt material och hålla gruppen informerad. Verksamhetens inriktning inom gruppen omfattar utbyten av
oreflekterade och reflekterade minnen. Det är ledamöterna som personer och deras informella relationer som sätts i centrum av stiftarna. Det innebär att FGH av stiftarna även ses som en verksamhet ,en process. Den studeras bäst enligt Hasselberg som socialt nätverk.115
Det är därför ledamöterna som personer och deras informella relationer som sätts i centrum av stiftarna . Det visas också i medlemsförteckningen som lämnar
111 Hasselberg(1998) sid 103f
112 Arcadius (2000) sid bortser från denna dubbelhet vilket medför att det centrala processuella
perspektivet i FGH bortses ifrån och ersätts med en framställning av FGH i ett rent genetiskt perspektiv.
113 Medlemsregister för FGH, GHÅ 1923-1941 se även bil 3 114 Bissmark (1924), s. 3 f
36
upplysning om varje medlem liksom om vars och ens medlemsnummer som erhållits vid inträdet i Föreningen. 116
Vid FGH:s start framstår borgmästare Bissmark som den centrale aktören då han ensam hade kontakter med både kvarboende och de spridda elementen anknytning till medan de tre andras kontakter främst rörde de kvarboende. Redan i förordet till den första GHÅ möter de begrepp som gäller för mottagarna. De är tillit, gåva, plikt att ge och slutenhet. Villkoren kring givande och mottagande av årsbok anger sociala ramar inom vilka vännernas skiftande bidrag kan utbytas. Fortsättningsvis kallas GHÅ i denna text för Korrespondensen när årsboken brukas i ett
nätverkssammanhang och nätverket för ”Vänner av det gamla Halmstad”. När GHÅ i denna text förstås som en Korrespondens inom ett socialt nätverk får texterna en
likhet med en informell brevkultur.117 I Korrespondensen framträder Georg Bissmark
som den centrale aktören och företrädare för en hel vänkrets, ”Vännerna av det gamla Halmstad”. Förorden är under ordf Bissmarks tid skrivna av honom och fungerar som ett brev till alla och envar i vänkretsen. I det avhandlas både sådant som hör till ekonomi, tryckningen av Korrespondensen och vardagliga meddelanden vilka även återkommer under den stående rubriken ”Till våra bilder, dödsrunor, gamla Halmstadsläkter. Ledamöternas bidrag är att se som en kommunikation på förordsbrevet från oktober 1923 vare sig det är ett skriftligt, ekonomiskt eller bildsvar vilka genom styrelsens försorg kommer alla till del i Korrespondensen.
”Breven” är därför inte privata utan en angelägenhet för hela vänkretsen. De enskilda texterna kan inte frigöras från sitt sociala sammanhang och vännerna hör samman med nätverket och dess regler för handlandet. Inom en sådan allmän ram utbytes minnen i ord och bild om det gamla Halmstad som vänner av det gamla Halmstad.
4.Historiebrukare och historiekultur. Uppgift och genomförande.
Minnesprocessens tankestil i tankegruppen ”Vänner av det gamla Halmstad” 1923- 1941.
116 Kerstin Arcadius tolkar medlemsförteckning dock rent mekaniskt, den är en upplysningsservice
från styrelsen.
37
I Korrespondensen finns en allmän acceptans för tillhörighet till den slutna gruppen på en kulturell grund men processen inom kollektivet visar att innebörden av
tillhörigheten formuleras olika. Det blir tydligt i Korrespondensen när de olika bidragen förs samman med grupperna knutna till ungdomstidens sociala
gemenskaperEn genomgång av Korrespondensen 1923-1941 visar att uppmaningen
från borgmästare Bissmark att samla in ännu inte nedtecknade minnen
kommuniceras av vännerna i båda de minnesmodi Jan Assmann menar att minnen framträder i . När de olika texterna sammanställs systematiskt utifrån Assmanns tankeram bildas två huvudgrupper, de kommunikativa minnenas grupp och de kulturella minnenas.
4.1 De kommunikativa vardagsminnena
I sig
I den första gruppen återfinns både män och kvinnor och domineras av de
kvarboende. Minnena från barn- och ungdomstid levde kvar inom olika grupperingar inom det utvalda borgerskapet på familjenivå som de konkreta minnena av fru Dillbergs åsneekipage och fru Ljungbergs hem med lille Hallberg (från 1860tal) och minnen från familjen Hults hem (från 1870 tal) men också minnen från det
offentliga som simskoleavslutning och simlärararna J. Lagergren och Beata, 1840 tal- 1850tal, liksom minnen från den borgerliga stadens Tivoli.118 De utgör exempel
på vad Jan Assmann kallar kommunikativa/ sociala/ minnen. De utmärks för sin konkretion, åskådlighet, handlingsinriktning, platsbundenhet och begränsning i tid till två, tre generationer.119 Den typen av minnen väcker känslor till liv.Den
minnesgruppen benämns i uppsatsen som Vardagsstaden med hänsyn till att minnena hör samman med det vardagliga livet. De sociala minnena kan även förstås som fragment av en större berättelse. Fragmenten fungerar då som metonymer för familjernas och associationernas närvaro och påverkan i det
offentliga, privata och familjerna i den vardagligt levda staden. Som fragment hör de samman med den andra gruppen, de kulturella minnena. Här blir det
kommunikativa minnet antingen dolt eller reflekterat.120 De återkommande minnena
om barnbaler, teater och musikuppträdanden julfester, fest på Sollenitetssalen,
118 GHÅ, 1924-1941
119 Assmann J (2008), s. 109 ff 120 Müller(2002) sid 84ff
38
sommar på Tivoli i Halmstad utgör då som fragment metonymer121 för en större
historisk berättelse från Halmstad.
som minnesfragment I Korrespondensen ”hittas” den historiska berättelsen sammankopplad med konkreta minnen från nöjen, skilda händelser , byggnader som väcker känslor bland
”Vännerna av det gamla Halmstad” och blir deras svar på borgmästare Bissmarks uppmaning att bevara muntliga minnen från äldre tiders Halmstad. Då kunskap om minnenas beroende av en underliggande historiekultur saknas blir de sociala minnena exempel på ett existentiellt minnesbruk på enskild familjenivå 122 De
sociala minnenas inriktning visar att de anknyter till sociala frågor, om omsorg för utsatta barn och äldre och till en ny publik offentlighet i staden där Tivoli blir ett centrum där ”allt hände. Även Klara Johanssons bidrag är trots sin litterära stil fragment från en större berättelse .En utredning av den leder till utblickar som går utöver denna uppsats planläggning. Därför stannar det vid omnämnade av dem för en undersökning i ett annat relevant sammanhang.123
Men när minnena från Vardagsstaden läggs vid sidan om den matrikel som 1920 förelåg vid Frimurarorden Johanneslogen Oscars 100 års jubileum,
gymnasieföreningen Concordias 50, 60 års jubileer,museistyrelsens sammansättning 1886-1940 tillförs texterna i GHÅ en historiekulturell dimension.124 Bakom
återkommande barnbaler, teater och musikuppträdanden i Halmstad från 1840 talet och framåt kan det konstateras att det stod arrangörer med anknytning till
frimurarna, museet, läroverket. Så hör ex den uppskattade jultraditionen då hela familjer samlades till bal på hotell Mårtensson. Men innan balen började hade först fattiga barn blivit beklädda genom frimurarnas försorg. När staden gästas av
kungligheter på 1800 t fanns frimurare med i festkommittén och från fabrikör Wallberg kommer generösa erbjudanden för att förhöja glansen- inte minst sedan arbetet i hamndirectionen kommit i gång .Ur Axel Westmans efterlämnade historiska material framgår stadens frikostighet mot de fattiga vid sådana besök då den bjöd på förtäring åt de fattiga . I bakgrunden återfinns namn på framstående frimurare.
121Assmann J ( 2008)sid 111
122 I Rüsens typologi handlar det om en behandling av tid och rum som evigt. 123 Johansson ( GHÅ 24,27,31,32,34,38,41)
124Medlemsförteckning , St Johannes logen Oscar 1820-1920, Protokoll Museistyrelsen 1886-1940,
39
En förutsättning för att muntliga minnen skall kunna bevaras är att de får en kulturell utformning. En sådan minnesprocess kan i denna text påvisas bland vännerna av det gamla Halmstad, när FGH:s formella och parallella organisation beaktas. Från Elementen kommer bidrag i form av historiekulturella minnen som kan anknytas till fragmenten från familjen Hults hem, Läroverket, Tivoli. I uppsatsen kallas de
Läroverksstaden/Concordia. Från museiföreningens styrelse kommer bidrag med
bildmaterial från den bebyggda staden och med porträtt på kända Halmstadbor, liksom senare arkeologiskt och konsthistoriskt material från 1930 talet.I uppsatsen kallas denna minnesgrupp Museistaden/Museiföreningen
4.2. Vardagsstadens minnesfragment i möte med Läroverksstadens kultur.
Berättelsen börjar med Läroverkets skolstart 30 augusti 1871 till vilken honoratiores, lärare, föräldrar och elever var samlade för att lyssna på den nye rektor H.F.Hults välkomsttal. I talet riktar han sig till alla, vuxna som unga. Han betonar de vuxnas gemensamma uppgift att se till” ynglingarnas förädling – fosterlandets lycka.”125 Och
till ungdomarna ger han tre förmaningar, Hedra Gud som är helig, kärleksrik och rättfärdig, beflita er om sanning, var orubbligt lydiga Bland de som inlämnat minnen från gymnasietiden finns de som var närvarande vid uppropet 1871, rektors son Hans, Ernst Heuman, bröderna Esaias och Bernhard Bexell. Vad de fick höra blev inledningen på ett skede då Läroverket under rektor Hults ledning utvecklades till en mönsterskola med gott anseende både i staden och vid Akademin. Från det skedet har dess del i den historiska berättelsen från Läroverket i Korrespondensen. I GHÅ sägs inget om detta utan bidragen framstår som enskilda texter som kan sorteras in
som skolminnen, minnen om vänskap borgerlighet enskilda personer Det är fråga
om reflekterade minnen och utgör fragment som hänvisar till den historiska berättelsen som kommer till uttryck när gemenskapen operationaliseras som ett socialt nätverk och därmed förstås i den parallella gemenskapen med dess
normsystem. Den grupp som bidrar med texter i Korrespondensen är en reaktiverad informell grupp som uppkommit i samband med gymnasieföreningen Concordias 50 årsjubileum och förberedelserna för bildandet av FGH 1923. Den är avgränsad till de som ingick i den litterära gymnasieföreningen Concordia 1873-1889 . (se bil 4) I det nätverket var Georg Bissmark, själv ordförande i Concordia 1888-1889, I
Korrespondensen omnämns gymnasieföreningen Concordia inte på annat sätt än
40
som medlem i FGH och genom det kommenterade protokollet av adjunkt Ragnar Mogren, själv under det första årtiondet av 1900 talet som gymnasist ordförande av föreningen Concordia. Medlemsförteckningen i FGH upptar ett flertal namn som enligt festskrifterna också under sin gymnasietid ingick i föreningen Concordia.
För dessa var namn och ordningar bekanta och traderade inom gruppen Efter 60 årsjubileet 1933 infördes föreningen Concordia kollektivt som ständig
medlem i FGH och kom därför att ingå som en del i det som borgmästare Bissmark kallade ”Vänner av det gamla Halmstad” i Korrespondensen.126
Bildandet av den litterära gymnasistföreningen i Halmstad hade en social bakgrund. Det kommer fram i Fredrik Vetterlunds bidrag 1923 till Concordias 50-års jubileum. I samförstånd med rektor Hult hade på initiativ av gymnasisten Bengt Ysander bildats en förening som enbart stod öppen för gymnasister. Exklusiviteten hade sin grund i att i Halmstad utsattes gymnasisterna för pennalism av de yngre vid
läroverket till skillnad från andra gymnasier där det var de äldre som trakasserade de yngre.127
I samband med Föreningen Concordias 50 årsminne 1923 hade erfarenheter från Läroverket och gymnasieföreningen Concordia samordnats till en berättelse 128.Det
är gruppens funktionssätt som tillåter läroverket att framträda både som en institution och som en process – ett nätverk. Bidrag under de första 10 åren inkommer regelbundet från denna grupp, sedan glesare. De som lämnar bidrag är samma som bidrog till festskriften 1923 vad avser Concordias äldre historia. Under ordförande Bissmarks tid tillkom inga nya bidragsgivare från Läroverksstaden /Concordia varför rösten därifrån försvagas när bidragsgivare ur denna grupp avlider.(se bil. 4 ) En jämförelse mellan Ragnar Mogrens bidrag 1934 och de löpande skolbidragen från 1924 visar på en grundläggande skillnad. Mogren ser i föreningen Concordia ett objekt som blir allmänt åtkomligt genom dess protokoll . Mogren