Kandidatuppsats
Historia (61-90) hp
Det kollektiva minnets avtryck av vännerna
av det gamla Halmstad i gemenskapens
årsböcker
Social gemenskap och kulturell samsyn i Föreningen
Gamla Halmstad 1923-1941
Historia 15 hp
Halmstad 2021-03-04
Elisabeth Olén
1
Det kollektiva minnets avtryck av vännerna
av det gamla Halmstad i gemenskapens årsböcker
Social gemenskap och kulturell samsyn
i Föreningen Gamla Halmstad 1923-1941
Halmstads äldsta sigill, 1320t
/Bildstationen, Hallands Konstmuseum/
Högskolan i Halmstad
Akademin för lärande, humaniora och samhälle
C-uppsats, Historia, höstterminen 2020 Författare Elisabeth Olén Handledare Tomas Nilson Examinator Jens Lerbom
2
Abstrakt
Denna undersökning utreder hur och varför Föreningen Gamla Halmstad startade 1923 i Halmstad som en kollektiv historiekulturell minnesgemenskap och bevarande organisation. Undersökningen svarar på vilka aktörer som dominerar vid föreningens tillkomst och vilka förändringar i gemenskapen som kommer till uttryck i dess årsbok fram till dess förste ordförandes död 1941 vad avser frågan om definition av gemenskapens kollektiva minne. Den svarar även på frågan om syftet med gemenskapen och förankrar den med vidare
tillhörighet till kulturarv och med fosterlandsvänner.
Teoretiskt används Ludwik Flecks kunskapsteori där de tre begreppen tankegrupp, tankestil, riktad perception är centrala liksom Flecks sammanhållning av fack och populärvetenskap . Som kompletteringar till Flecks kunskapsteori används social nätverksteori i den bearbetade Powellska traditionen och Jörn Rüsens historiekulturella teori med Jan Assmanns
kompletterande minnesteori.
Uppsatsens tillvägagångssätt operationaliserar gemenskapen till en processuell gemenskap där relationen mellan personer undersöks och där en undersökning av den historiska berättelsen ses som en pågående process som kan undersökas utifrån Jörn Rüsens historiekulturella dimensioner och Jan Assmanns minnesteori.
Materialet för undersökningen utgörs främst av den årligen återkommande årsboken med för denna uppgift avgränsning till åren 1924 – 1941 .
Tillvägagångssättet gör det möjligt att i historiekultur inkludera såväl den i gemenskapen aktivt brukade som den lagrade kulturen vilken vid behov kan reaktiveras. Rörligheten mellan den aktiva sociala nivån och den arkiverade kulturella gör det möjligt att synliggöra vilka dimensioner av historiekulturen som under perioden 1923-1941 får företräde i årsboken som dess kulturella minne.
Historia, minne, historiekultur, historiskt berättande , kollektiva minnen, kulturarv, mening
3 Innehållsförteckning I Inledning 1.1Introduktion ………5 1.2.Problem ………6 1.3.Problemformulering ………7
1.4.Syfte och frågeställning ………. 7
1.5.Teoretiskt ramverk ……… 7
1.5.1 Tankekollektiv och tankestil ………. 7
1.5.2. Historie kultur, minnesmodi, historiskt berättande ……… .8
1.6.Metod ……… 10
1.7. Material och avgränsning ……… 11
1.8..Disposition … ………..12
1.9.Forskningsläge……….13
1.10 Bakgrund ……… 18
II Undersökning 2. FGH, Tillkomst och historiekulturella tillflöden ……… 20
2.1.Intern FGH tradition ………. 20
2.2.Alternativ tillkomst och tillflöden ……… 21
2.2.1. Brorskålen ………. .21
Ett möte på Vislanda station ca 1920……… 21
Det historie kulturella underlaget ……… 22
2.2.2.Den utsatta museiföreningen i Halmstad ………. 25
Hotet från Varberg och hotet från riksantikvarien ………. 26
Det historie kulturella underlaget ……….. 26
3. Tillflödenas genomslag på FGH:s organisationskultur ……… 29
3.1.Stiftare styrelse och medlemmar ………29.
3.2. FGH:s konstruktion och medlemsbild 1923-1941 ………..31
3.3. Det aktiva FGH - Tankegruppen som ”vän av det gamla Halmstad”……….34
4
4. Historiebrukare av historiekultur 1923-1941. Uppgift och genomförande.
Minnesprocessens tankestil i tankegruppen ”vänner av det gamla Halmstad” 37
4.1.Vardagsstadens kommunikativa minnen ……… 37
4.2.Vardagsstadens minnesfragment och Läroverksstadens kultur i möte ……….. 39
4.3.Vardagsstadens minnesfragment och Museistadens kultur i möte ……… 43
5. Vems bruk av historiekultur uttrycks i årsboken som FGH:s kollektiva igenkänningstecken som vän av det gamla Halmstad 1924-1941 ………. 44
III Diskussion 6. Sammanfattande diskussion ………..48 6.1F örutsättningar ……… ………….48 6.2.Genomförande ……….. ………….48 6.2.1 Uppsatsens resultat ……….. 49 6.2.2.Minneskulturens omfång ………51
6.2.3.Det kulturella minnets kollektiva avtryck ………54
IV Tankemöjligheter 7. Att fortsätta utveckla tankemöjligheter ………55
Bilagor 1-5 ………56
5
1.Inledning 1.1.Introduktion
Du skall inte ljuga! förmanade den nye rektorn på läroverket i Halmstad eleverna vid höstens upprop i närvaro av lärare och föräldrar. Det var 30 augusti 1871.1 I en årsbok
som startade 1924 återkommer fd gymnasister med minnen från sin ungdomstid på rektor H.F. Hults läroverk. De som några andra Halmstadbor hade inbjudits att medverka i en ny förening som ville rädda minnen från äldre tiders Halmstad innan de gick förlorade.
Föreningen existerar än i dag med samma namn, Föreningen Gamla
Halmstad/FGH/. Den har sedan 1970talet nått en status av att vara kommunens kulturrådgivare. Den positionen medger ett inflytande på framställning av Halmstads historia, minnen, dess kulturarv och identitet. FGH:s position i det offentliga som en ideell förening gjorde att den blev delaktig vid framtagandet av kommunens
kulturpolitiska plan fram till 2030 vilken antogs 2019. Tidningen Hallandsposten refererade i februari 2018 om ett möte som kommunen under beredningsprocessen bjudit in till för ett samtal på temat ”Halmstads kulturarv - en berättelse i ständig omvandling”. En av föreläsarna var Anders Bergenek, som företrädde FGH. Han lyfte fram fyra berättelser ur stadens kulturarv som han såg av betydelse för stadens identitet i tider av snabba omställningar. Det var ”Militärstaden, Industristaden, Sommarstaden och Laxstaden som Bergenek såg omhändertagna i en
stadsutställning.2
Du skall inte ljuga! Det är ett minnesfragment3 som hör samman med en social och
kulturell gemenskap i Halmstad som A. Bergenek som företrädare för FGH inte nämner som en viktig berättelse för stadens identitet och kulturarv. Just en sådan tradition var däremot aktuell vid stiftandet av FGH 1923 som betydelsefull för Halmstads identitet och kulturarv. Delaktig i den historiska berättelsen4 är
initiativtagaren till FGH och dess förste ordförande, borgmästare Georg Bissmark, som tillsammans med tre andra Halmstadsbor står som stiftare av föreningen . Den tid och det rum som uppsatsen rör sig inom är den tid då borgmästare Bissmark
1Hult (1951) , GHÅ sid 187f 2 Hallandsposten 1/3 2018
3 Termen är använd i det historiekulturella sammanhang Jörn Rüsen och Jan Assmann brukar det i
(Rüsen, Assmann)
6
var dess ordförande, 1923-1941, där det förflutna aktualiserades utifrån ett behov av att rädda ett kulturarv mot bakgrund av snabb social och kulturell förändring i Halmstad – i detta fall i form av det framväxande industrisamhället.
1.2. Problem
FGH har i olika lokala sammanhang brukats för att skapa en berättelse om
Halmstad. En metod representerar den av kommunen beställda Halmstads Historia I-III vars sista del utkom 1987 under Eric Hägges tid som ordförande i FGH. Den använder ofta texter från Föreningen Gamla Halmstads Årsbok/ GHÅ/, inte minst från dess första ordförandetid utan att ange deras sociala sammanhang i FGH5. En
annan ingång gäller bruket i det tidiga FGH av centrala begrepp som minne, individ, bevarande, elit, kulturarv vilka bedömts utifrån senare tids samtida behov och bruk under efterföljande FGH ordförandeperioder.6
Användning av material från det tidiga FGH 1923-1941 som är publicerat i årsboken GHÅ har det gemensamt att det blir ett objekt reducerat till en text att analysera. Det innebär att texterna i GHÅ dekontextualiseras för att sedan användas i brukarnas egna texter.
I särhållandet av FGH och texter i GHÅ leder till att aktören i FGH kommer i bakgrunden. Det innebär problem då texturval ur GHÅ görs utan att den
underliggande förförståelsen bland FGH:s aktörer redovisats. Ett sådant arbetssätt innebär ytterligare ett problem vid undersökning av det tidiga FGH då föreningen hör till det offentliga men inte som en institution. Som en ideell juridisk organisation i civilsamhället kan den framträda i det offentliga. Samtidigt har den genom sin ursprungliga stadga en slutenhet som gjorde det möjligt att kommunicera inbördes inom medlemsgruppen. Synpunkten är av betydelse vid en undersökning av
organisationen sedd som grupp. Det berör även förståelse och förklaring av organisationen i dess olika uttrycksformer. Innebörden av att stiftarna själva såg årsboken som ett kontaktorgan inom den utvalda gemenskapen har inte tillmätts ett historievetenskapligt värde. Det gör det oklart vad FGH var under dess första
ordförandetid liksom dess verksamhet och budskap.Det är denna spänning mellan analys och förståelse som är temat för uppsatsen och som jag med denna
fallundersökning även vill ge utrymme för en alternativ syn på tid och rum
5. S.A. Nilsson ed. ( 1987)
6 Almgren, ( 1943, 1944 ) sid 7 GHÅ, Bjering, (1962)sid 254f GHÅ, Hägge ,(1972) sid 5f (1973) sid 5f
7
för/Halmstads/ kulturarv och därmed dess möjliga identitetsberättelser att pröva mot som i Halmstads /Bergeneks/ fall Industristaden, Militärstaden,
Sommarstaden, Laxstaden. Det perspektivet understryks genom bruket av stadens äldsta sigill på pärmsidan av föreningens årsbok som ett igenkänningstecken. Den bakgrunden leder fram till uppsatsens fråga
1.3 Problemformulering
På vilka sätt påverkar kulturella minnen Föreningen Gamla Halmstads /FGH
tillkomst, sociala organisation och verksamhetsutveckling för dess kollektiva avtryck som vän av det gamla Halmstad under dess första ordförandeperiod under Georg Bissmark, 1923-1941 så som det uttrycks i årsboken GHÅ?
1.4 Syfte och frågeställningar
Syftet med arbetet är att bidraga med kunskap om hur Föreningen Gamla Halmstad med stöd i historiekultur tillkom, organiserades och utvecklades med ett kollektivt avtryck som vän av det gamla Halmstad 1923-1941.
Med syftet som orientering för arbetet har jag formulerat följande frågeställningar Frågeställningar
Vilka uttryck för historiekultur influerade på tillkomsten och organisationen av FGH?
Vilka bruk av historiekultur aktualiserades inom FGH?
Vems bruk av historiekultur uttrycks som FGH:s kollektiva igenkänningstecken som vän av det gamla Halmstad under åren 1923-1941?
1.5 Teoretiskt ramverk
1.5.1. Tankekollektiv och tankestil
Textens övergripande tankeram utgår från Ludwik Flecks kunskapsteori att kunskap produceras i en gemenskap, dvs är social och kollektiv Han uppmärksammar detta med sina begrepp tankekollektiv, dvs en bestämd grupp som identifieras genom sin tankestil, dvs kultur och den riktade perceptionen, dvs kunskapshorisonten.7 L Fleck
8
betonar att kunskapen i tankekollektivet är överindividuell. Den försvinner inte med en persons frånfälle. Däremot kan den utvecklas. Tankestilen i kollektivet blir därför det meningssammanhang det enskilda bottnar i och som står för kontinuitet. Med uttrycket tankevandring pekar Ludwik Fleck på att en person kan vara medlem i flera olika tankekollektiv med olika tankestilar. Så kan en rundvandring uppstå som medför att ett begrepp genomgår omvandlingar för att ändå i sig bära med ett och detsamma. Kulturen gestaltas därför i delar. Ett sådant utgör exempelvis relationen mellan populär kultur och fackkultur som kan följas genom studium av
begreppsutveckling och det språkliga framställningssättet.8 Ludwik Flecks tankeram,
som inte gör skillnad på fack och populärvetenskap, innebär att kunskap kan utvinnas både i ett vetenskapligt sammanhang och ett vardagligt.
1.5.2. Historia, minne, historiskt berättande, kollektiva minnen
En historieteoretisk tradition som utvecklat teori och metod för en sådan tolkning av historia är den som har sin utgångspunkt hos Karl Erik Jeissmann och Jörn Rüsen och som utgår från ett antropologiskt kulturbegrepp9. I Sverige har flera forskare
knutit an till den tyska traditionen. Redan 2002 presenterade Peter Aronsson i ett temanummer i Historisk Tidskrift forskningsområdet historiebruk. Aronsson definierar det ” som de processer då delar av historiekulturen aktiveras för att forma bestämda meningsskapande och handlingsorienterande helheter och
historiemedvetande som de uppfattningar av sambandet mellan dåtid, nutid och framtid som styr, etableras, reproduceras i historiebruket.”10
Klas Göran Karlsson inleder sin uppsats om ”Vad är Historia ” med att erinra om att i böcker som handlar om historievetenskapens metod och teori brukar det fastslås att med historia avses det förflutna självt eller olika bearbetningar av det förflutna i syftet att förstå eller förklara. Att historia är både och konstateras mindre ofta, menar
Karlsson.11 . Robert Thorp har uppmärksammat på att användning av begreppen är
flytande och menar att Karlssons utarbetade idealtypologi ser till historiebruk som fenomen och svarar på frågor om syftet med ett historiebruk medan användning av begreppet historiekultur svarar på frågor inom vilka ramar något används, dvs formen för en berättelse. 12 Då uppgiften gäller att hitta en grupp genom att studera
8 Ibid. Sid111ff
9 Jeismann (1979) Rüsen (2004) se även Axelsson ( 2004),sid 11ff. 10 Aronsson,( 2002 ), sid 189f
11 Karlsson, Hans Göran, (2014) sid 484f 12 Thorp,2014) sid 11ff
9
dess tankestil, kultur, kommer fråga om dess historiekultur i förgrunden och därnäst aktörers bruk av den. För Jörn Rüsen handlar det om att i en historiekultur kan det ingå både ett objektivt vetenskapligt berättande och ett menings och
identitetsskapande berättande med historisk grund. Han sammanför de båda berättelseformerna, genetisk och genealogisk berättelse i begreppen historiekultur och historiskt berättande. Denna inkluderande syn på historiebegreppet hänger samman med att Jörn Rüsen med historieorientering ser en yttring av ett allmänt mänskligt behov av att förstå omvärlden och att orientera handlandet i en
tidsdimension för att så själv bli aktiv genom ett eget historieberättande. För en sådan aktivitet står människans historiemedvetande vars syfte är att orientera sig i tid och rum och utveckla en identitet. Det innebär att för Rüsen arbetar och utvecklas historiemedvetandet från föreställningar om det förflutna som både rymmer
vetenskapliga fakta och minnen, värden och framtidsbilder.13
För att ringa in tankekollektivets tankestil används Jörn Rüsens historiekulturella förklaringsmodell med de operationaliseringar Rüsen gör där han delar in
historiekulturen i tre självständiga men i kulturen mer eller mindre interagerande dimensioner som en estetisk dimension som handlar om känslan, en politisk som handlar om viljan, en rationell som handlar om förnuftet. Den bakomliggande kunskapssynen inkluderar i sin förståelse av historia frågor om mening, normer och identitet och utgår från att historisk kunskap börjar med den historiska
orienteringen, dvs från allmänmänskliga frågor som utgår från det levda livet. Jörn Rüsens teori kompletteras med Jan Assmanns minnesteori som diskuterar omfånget av en historiekultur i tid. Det gör han genom att vidga det kollektiva minnet, som hos Maurice Halbwachs avgränsas till ett socialt minne, till att även omfatta ett kulturellt minne. Både det sociala och det kulturella minnet ingår enligt Assmann i det
kollektiva minnet, som därför uppträder i olika modi: dels som ett kommunikativt minne och dels som ett kulturellt minne. I den här texten är Assmans syn på minnenas modi av betydelse då det hjälper att tydliggöra tankestil inom
tankekollektiv i FGH . För att synliggöra de personliga kontakterna så som de kan kartläggas utifrån matrikeluppgifter och biografisk text används sociala nätverk som förklaringsmodell. 14
13 Rüsen,( 2004 ) sid 87 ff Martin Wiklund (2013)id 113ff
14 Fleck (1997), s. 100 ff. Se också Assmann (2016),s 112ff, Assmann (2008),s 109ff Gunneriusson
10
1.6. Metod
Uppsatsens syfte och frågeställning gäller en lokalhistorisk förenings, FGH, beroende av det förflutna för en tolkning av sin roll i nutid och framtid under dess första
ordförandeperiod, 1923-1941. I anslutning till Ludwik Flecks grundläggande position om kunskap är det viktigt att visa på hur en grupp manifesterar sig i ett socialt sammanhang i ord och handling.
I litteraturen erbjuds olika metodiska vägval . Johan Lundin förespråkar att se på ett helt samhälle som uppbyggd på mindre gruppers relationer till varandra och menar därför att ett studium av lokalsamhället bäst genomförs med utgångspunkt i social nätverksteori.. För att förklara relationers förändring använder Johan Lundin Pierre Bourdieus teori om habitus och kapital sett som ett flöde mellan ekonomiskt,
kulturellt, socialt kapital. Metoden har flera styrkor som enkelhet och mätbarhet. Men detta till trots har den en begränsning för denna studie då valet av Pierre Bourdieu inriktar frågan på makt i och mellan sociala nätverk . Personen får här en underordnad roll i förhållande till struktur.15 Vad som tillvaratas är dock den
processuella synen på sociala nätverk men så som den utarbetats av Ylva Hasselberg mfl. och med en utgångspunkt från personen/ i dennes rumtid/. Men då deras
betoning på ömsesidig relation har bedömts för snäv tillkommer i denna uppsats den utvidgning av nätverksbegreppet som förespråkas av Einar Hreinarsson och Tomas Nilson vilka presenterat en sammansatt definition. Här vidgas nätverksbegreppet genom att sammanföra den vertikala och den horisontella dimensionen i en enda definition till att gälla ”En varaktig, frivillig, icke- formaliserad mellanmänsklig förbindelse där hierarkiska relationer inte kan uteslutas. Huvudfunktionerna för nätverket är utbyte, reproduktion, sammanhållning, utestängning eller rekrytering.”16
Det väsentliga med den syntetiska definitionen är att den både uppmärksammar frågor om identitet och om makt. De allmänna villkoren leder till praktisk
verksamhet när själva organisationen undersöks i dess stadga,
medlemsförteckningar, inre kommunikation som den uttrycks i GHÅ men också genom externt valt textmaterial. Nätverket kan då presenteras i en yttre form som byggt av flera mindre grupper. Jag har sökt efter FGH:s tillflöden med utgångspunkt från stiftarnas kontakter. Här har jag anknutit till tidigare forskning men även lyft fram obeaktat periodiskt material.
15 Lundin (2008)sid 20ff
11
I det andra steget av undersökningen, som gäller gemenskapens verksamhet, gäller det att identifiera bidragsgivarnas och stiftarnas tolkning av ” vänner av det gamla Halmstad”, liksom styrelsens bruk av de olika minnena förstådda som historiekultur . Genom Jörn Rüsens operationalisering av historiekultur som historiekulturella dimensioner, estetisk,politisk, kognitiv, öppnar sig en möjlighet att tolka /analysera minnenas uttryck publicerade i årsboken som uttryck för FGH som gemenskap 1923-1941 . Det räcker dock inte för att kunna besvara frågan vilken röst ”vänner av det gamla Halmstad” ville vara. För det krävs även ett konkret uttryck som leder vidare till ett tankeinnehåll. Det kan uppnås genom en kombination av det berättande som Jörn Rüsen pekar på med tillägget historiskt. På så vis skapas en dynamik
mellan historiekultur , för Jan Assmann kulturellt minne /kulturell identitet, och den enskilde, som brukare av historiekultur manifesterad i historiska berättelser. Med Ludwik Fleck handlar det om att gruppens riktade perception påverkar den enskildes möjlighet att välja sitt historiebruk. Det perspektivet utgår från aktören, dvs
historiemedvetandet.17I denna undersökning är handskandet med det kulturella
minnet viktigt då de inkluderar både det självupplevda och delaktighet i
historiekulturen , dvs av det kollektiva minnet som hos Jan Assmann. Det betyder att minneshorisonten kan sträcka sig bortom den enskildes erfarenhet. Det får konsekvenser som Kenneth Nordgren uppmärksammar i sin avhandling där han skriver”Historiemedvetandet är en individuell tankeoperation men innehåller ärvda föreställningar” .18 Den enskildes historiebruk kan därför inte analyseras ensidigt från
ett aktör eller mottagarperspektiv utan istället ses historiebruket som en fortgående kommunikationsprocess mellan olika brukare.
1.7. Material och avgränsning
Undersökningen har en kvalitativ och hermeneutisk utgångspunkt men med stöd i teorin om sociala nätverk för att ge undersökningen en samhällelig förankring i sociala relationer och i tillämpning av Jörn Rüsens och Jan Assmanns syn på historiekultur, kollektiva minnen
Det empiriska underlaget omfattar de texter och bilder som är publicerade i
årsboken, GHÅ, under åren 1924- 1941. Avgränsning i tid beror på att denna uppsats undersöker FGH:s tilkomst och första ordförandeperiod. Borgmästare Bissmark
17 Fleck,(1997) sid 99 ff Rüsen(2004) sid 87 ff 18 Nordgren ( 2006 ) sid 16
12
avled 1941. Ett viktigt källmaterial, särskilt för avsnittet om vilka som ingick i FGH, utgör de återkommande medlemsförteckningarna. Dessa betraktar jag som en kvarleva liksom föreningens återkommande ekonomiska rapporter och dess stadga. GHÅ i sin helhetsform betraktar jag även som en kvarleva dvs i sin häftade
/osprättade/ form med stadens äldsta sigill återgivet på dess pärmsida. Dess textband anger att det är fråga om Halmstads Borgerskap/Halmstad Stad som synliggörs mellan årsbokens pärmar. Men de löpande texterna står dock var för sig som en blandning av berättande källa och kvarleva. De enskilda texterna berör information om borgerskapets offentliga liv och synliggörs genom ordningsstadgor, ekonomiska redogörelser, äganderättsfrågor, byggnadsfrågor, sockenfrågor,
personhistoria men också minnen och hågkomster.Det innebär att källor av olika karaktär av styrelsen är sammanförda till en helhet. Textmassan erbjuder källkritiska problem då materialet är heterogent med utdrag ur tideböcker, protokollsutdrag från magistrat och stadsfullmäktige, sockenstämmoredovisning, historiska
framställningar, tidningsklipp, privata minnen och hågkomster, minnesrunor. Texterna är av olika karaktär, sorterade som historia och minnen. Dessutom innehåller årsboken foton både på människor och stadsmiljöer från äldre tiders centrala Halmstad. Dock underlättas frågan om det heterogena underlagets användbarhet i en historisk undersökning genom den redogjorda teorin och metoden för denna undersökning
1.8. Disposition
Uppsatsen är disponerad i 7 kapitel. Det inledande kapitlet omfattar inledningen till uppsatsen med angivande av problem, problemformulering, syfte, teoretiskt ramverk, metod och avgränsningar, forskningsläge och bakgrund i denna uppsats . Därnäst följer undersökningsavsnitten. De inleds i kapitel 2 om tillflöden och tillkomst av FGH och fortsätter med kapitel 3 som undersöker organisationens kultur. Kapitel 4 undersöker den uppsatta uppgiftens genomförande. Kapitel 5 undersöker FGS
tankestil för dess valda alternativa tolkningar av det kollektiva minnet. Kapitel 6 redovisar uppsatsens förutsättning genomförande och reflekteras över reslutaten i en sammanfattande diskussion. Kapitel 7 blickar framåt med förslag på forsatta
13
1.9. Forskningsläge
Kultur och kulturarv
Begreppet kultur var något som både arkeologen Hans Hildebrand och Viktor
Rydberg ville problematisera i sin tid på 1880-talet. Hildebrand ville uppmärksamma den vardagliga kulturen så som den kunde undersökas i arkeologin.19 Rydberg ville
peka på skillnaden mellan naturvetenskapens positivistiska mekaniska synsätt på människan och den mänskliga odlingens kulturella synsätt som han kallade kulturarv. För Viktor Rydberg innebar kulturarv en hjälphypotes för att markera skillnad mellan naturvetenskapens positiviska framställningssätt och den andliga kulturens samband med mytologi och tradition. Det omfattade både fin och folklig kulturs uttryck. Det innebär att Rydbergs tolkning av kultur får en antroplogisk
utgångspunkt. 20 Anne Eriksen pekar på att kulturarv som fackbegrepp uppstod
inom den äldre etnologin på 1800talet med innebörd av folklig kultur, Tradition och kulturarv stod då varandra nära som knutna till muntlig tradition.21 Rydberg
presenterade sin kultursyn både i en föreläsningsserie på Stockholms Högskola och i sin litterära produktion. Den innebar ett motstånd mot industrialismens kultursyn. Forskningsläget visar att ett sådant sammanhållet kulturbegrepp blev i fråga satt.
Institutionell klyvning av kulturarv
Såväl Kerstin Arcadius som Rickard Pettersson visar i sina avhandlingar på hur museiväsendet under 1800- 1900 talet alltmer specialiserades och
professionaliserades med konsekvensen att den bevarandevärda kulturen
omhändertogs av institutionen/ museet. Den utvecklingen har samband med de organisatoriska förändringar som museiväsendet genomgick med en polarisering av centralmuseer och provinsmuseer. Vad som så utvecklas, menar Arcadius, blir en syn på vad som är svenskt tolkat från ett ovanifrånperspektiv. Rickard Pettersson å sin sida skiljer på en organisatorisk centraliseringsprocess som gäller museimakt och en decentaliseringsprocess i fråga om synen på det bevarandevärda från en
fornminnesvård till en kulturminnesvård väl avgränsad att omfatta det materiella såsom hus vilka låg utanför statens bevarandeansvar. En plats, byggnads, egenvärde
19 Hildebrand (1882)
20 Jonsson (1987) sid 111ff Svensson(2005) sid 25 ff 21 Eriksen (2013) sid 84-96
14
blev med det nya programmet en fråga om ett tillskrivet värde av betraktaren . Det värdet kallade Curman pietetsvärdet. 22
När FGH stiftades var detta program aktuellt och exemplifierat inte minst genom 1919 års fornminnesutredning och dess fördelning av statens bevarandeansvar och det privatas. Det lokala fick en frihet i att välja mellan bevarande och ekonomi vad gäller privata byggnader. Däremot miste det lokala museet frihet rent organisatoriskt genom de styrmedel S Curman genom olika lotterifonder hade att tillgå. K Arcadius anför upprepat utvecklingen av Hallands Museum som ett exempel på denna
process.23Magdalena Hillström menar dock att det inte är framsteget utan i stället
osäkerheten som utmärker utvecklingen av museet under perioden 1872-1919. I grund fanns en likhet mellan museerna. De ville väcka kärlek till fosterlandet.
Osäkerheten gällde på vilket sätt det skulle ske. Hennes empiriska exempel är Artur Hazelius och framväxten av Nordiska Museet. I den rådande situationen fann Artur Hazelius, enligt Hillström, sin nisch att inom en och samma organisation kunna
inrymma både en inåtvänd forskarkultur och en utåtvänd publik orientering.24 Den
publika orienteringen hänger samman med Hazelius intresse för det litterära
berättandet som förmedlare av fosterlandskärlek medan Historiska museet betonade det vetenskapliga och en genetiskt framställd historia. Hazelius kombinerade en genetisk och genealogisk historiesyn.25 Den kultur som Hazelius särskilt värnar om
hör samman med det kulturarvsbegrepp som inom den äldre etnologin innebar ett studium av folklig kultur.
Till epoken hör även hembygdsbegreppet,som enligt Kerstin Arcadius kännetecknar
FGH 26. Begreppet fanns som term under senare delen av 1800 talet utan en bestämd
innebörd menar Arcadius27. Men efter sekelskiftet 1900 kom det, enligt Bosse
Sundin, i bruk som en uppfinning parallellt med utvecklingen av en ny nationalism. Han omnämner två rörelser som givit impulser till en ny konstruktion av begreppet. Det ena representeras av tysken Hugo Conventz som i skolorna talade om både naturens och kulturens skydd. Den andra var den sk ungdomsrörelsen som syftade att vårda det regionala och nationella kulturarvet. Det resulterade i ett stärkande av
22 Arcadius (1997), Pettersson (2001) 23 Arcadius (1997),Pettersson (200I) 24 Hillström (2006)
25 Sjöland (2016)
26 Arcadius (2000)sid 7-33 27 Arcadius (1997) sid167 ff
15
hembygdsföreningar och utveckling av hemslöjdsarvet som i Östersund med
bildandet av Jamtli.28 Intresset för hur hembygden bevarats i institutioner har dock
i litteraturen förknippats med elitism och borgerlighet. För den ideologikritiska tolkningen står främst Jonas Frykman och Agneta Lilja. För dem framstår bilden av hembygden i folkminnesarkiven som konstruerad av den borgerliga eliten för att behålla sin makt. Hembygdsvisionerna ses som en skönmålning av samhället med en idealisering av hembygd som allmogebygd i kontinuitet med det moderna
samhället.29 Fredrik Skott har i sin avhandling ”Folkets Minnen” problematiserat
denna tolkning av hembygdsbegreppet. Hans undersökning visar att hembygd brukades av såväl konservativa som radikala för att skapa en föreställning om en folkgemenskap. De radikalas tolkning utgick från ett underifrånperspektiv där folket blev ett allmänbegrepp medan de konservativa utgick från ett ovanifrånperspektiv där det handlade om det svenska folkets traditioner så som Artur Hazelius
formulerade det i sin etnografiska utställning och vidare på Skansen.30 Linnea Skogh
fokuserar i sin masteruppsats om folkets försvinnande på historiebruket hos folkminnesforskare och finner liksom Lilja att forskarna ser på allmoge som ett kollektiv, sig själva som moderna vetenskapsmän. 31 Stadens minnen ansågs inte
äkta och ursprungliga och därför ointressanta för folkminnesforskning och landsmålsföreningar. För stadens bevarande återstod att skriva historia. I Lund betonades den medeltida staden, i Östersund skrevs en jubileumsbok till stadens 50- årsfirande. Det särskilda för Halmstads FGH blev att den i sin syn på historia knöt an till det historiebegrepp och kultursyn som Hans Hildebrand givit uttryck för och den humanism som Viktor Rydberg gav uttryck med kulturarv som ett begrepp för mänsklig odling.
Den lärda traditionens syn på kulturarv
Samuel Edquist påpekar dock att tanken på hembygd och nation är äldre än den hembygdsnationalism B. Sundin ser som en uppfinning vid sekelskiftet 1900 och hänvisar till det senare 1800 talets hemideologi32. Men en annan hänvisning är även
befogad. Det gäller de undersökningar som Mattias Legnér, Benny Jakobsson, Jani Marjanen genomfört av dissertationer, hushållningssällskap och ortbeskrivningar.
28 Sundin,(2007) sid66f
29 Frykman,(1979) Lilja(1996)
30 Skott , (2008) Edquist, Samuel (1999) 31 Skogh, (2017) sid 70ff
16
De ser hembygd ur ett längre perspektiv med sin anknytning till patria vokabulären. I den är kärnan fader-foster-land . Såväl Legnér som Jakobsson hänvisar till den tradition som går tillbaka till Cicero men fortlevde och brukades i både antikvariska och ekonomiska framställningar av en ort. De användes på ett öppet sätt och kan än avse en provins, stad, riket. Vilken referens som fäderneslandet, nationen,
fosterlandet i ett enskilt fall syftade på berodde på inom vilken historiekultur det brukades .33 Den lärda traditionen fördes ut till allmänheten, menar Marjanen,
genom användning av ett enklare språk, modersmålet, via det patriotiska sällskapet och senare i hushållningssällskapen i början på 1800 talet.34 En annan tradition som
även kan omnämnas i sammanhanget är bruket av hustavlan. I en artikel i Historisk tidskrift 2017 visar Jonas Lindström- Karin Hassan Jansson på möjligheten att använda den som förklaringsmodell.35 Alexander Mauritz visar i sin avhandling på
hur hustavlan revitaliserades på 1800 talet men sedd som ideologi inom den av
honom undersökta Lundahögkyrkligheten 36 . Men att se brukandet av hustavlan
som kultur gör det i stället möjligt att använda formen som en brygga mellan lärd och folklig kultur och inte som en del i den ideologiska högkyrkliga offensiv som är Mauritz ämne. En sådan brygga och möjlighet att visa på samförstånd mellan skola och samhälle förloras i den ideologiska framställning av läroverket som en
kampplats mellan realia och latin som Esbjörn Larsson, Gunnar Richardsson, Olof
Wennås ser de olika läroplanskommitteerna.37 Esbjörn Larsson lyfter fram
prästerskapet som motståndare till en förändring och pekar på latinets och den reala utbildningens plats på läroverket. Även Annika Ullman anlägger i sin avhandling, Rektorn, ett ideologiskt perspektiv och menar att läroverksrektorn var den som på 1870 talet under kulturkampen skulle hävda det klassiska bildningsidealet på sitt läroverk. Hennes perspektiv är att rektor ingår i en patriarkalisk ärokultur38 Det
viktiga är då hur idealet tolkas. Bland de ideologiskt inriktade framställningarna handlar det om formalbildning.
Björn Norlin ser gymnasistföreningarnas verksamhet i skuggan av läroverkets bildningsideal och betonar det emancipatoriska draget med anknytning till
33Legnér, ( 2010 )sid 87 ff Jakobsson,(2008)451ff Marjanen, (2013)sid 182 ff 34 Marjanen(2013)sid 182 ff
35 Lindström& Hassan- Jansson (2017) 36Mauritz , (2013) sid 185ff
37 Larsson Richardsson, ( 1963)sid 127, 178,433,442 Wennås, ( 1966) sid 374 38Ullman, (1997) sid73ff
17
nyhumanism där myndiggörandet är centralt.39 Isak Hammar har dock i en artikel i
Historisk Tidskrift visat på svagheter i det ideologiska perspektivet genom att förflytta diskussionen om latinets plats i Lärdomsskolan till en argumentering för latinets samhällsnytta. Det gör han genom att visa på dess samband med moralisk samhällsnytta.40 Just argumenten för latinets samhällsnytta kan med hjälp av
hustavlan i ett kulturperspektiv lyftas fram i denna uppsats till vilket blir aktuellt att vidare utveckla i undersökningen.
Mellan minne och glömska
År 1874 utkom en skrift av Friedrich Nietzsche i vilken han diskuterade historiens nytta och skada. Poängen var att olika perspektiv behövde samverka. Ensidighet innebar en skada.41 I den teoretiska litteraturen har Nietzsches bok haft stor
betydelse inte minst i diskussion om hur historia används. I denna uppsats blir det relevant att anknyta till de problemställningar som Nietzsche formulerade där. I det här fallet tar jag fasta på kombinationen av identitet som kontinuitet – brott – förändring. En forskare som Eric Hobsbawn menar att det tom kan föreligga en skenbar kontinuitet, dvs traditioner är skapade för bestämda syften42. Ett sådant
perspektiv har sin utgångspunkt i vad som kallas modernitet och handlar om att skapa makt. Det är framåtblickande och skapat. Ett sådant synsätt skapar en skarp skillnad mellan då och nu och utvecklar en progressiv syn på historia. Historia har sas inget att lära bara att regelbundet bytas ut. Det är en historiesyn som Marianne
Sjöland ser som den moderna, genetiskt framställda historien. Den söker efterlikna naturvetenskapens sätt att formulera vetenskap.43 Martin Wiklund tillhör de forskare
som däremot menar att historia kan bli till nytta inte genom analys utan genom praxis. 44 Johanna Björkholm ställer sig kritisk till den forskningstradition som gör
skillnad mellan materiella kulturarv och immateriella, kodat som finkultur respektive populärkultur/folklig kultur.En sådan reproducerar arvet sett utifrån forskarnas teoretiska utgångspunkter. Det blir en fråga om tillskriven klass / genus /kodning. Björkholm menar däremot att det föreligger en skillnad i urval när aktörer betraktar kulturarvet som ett analytiskt objekt och/eller som en pågående legitimeringsprocess
39 Norlin, (2010)sid 34ff, 62f, 162f, 180ff 40 Hammar, ( 2017)sid 610ff 41 Nietzsche ,Friedri,(1874) 43 Sjöland,(2016)sid34ff 44Wiklund,(2013) 113 fff
18
genom kodning och omkodning av själva processen.45 Det handlar om som Björn
Horgby och Dag Lindström skriver om en kultur ” i en aktiv relation till ett
förflutet”.46 Med Björkholms avhandling visas på en omförhandling av vetenskap från
ting, objekt, till att fånga göranden. Vägen att vetenskapliggöra går fortfarande över institutionen. Stefan Bohman har formulerat en definition som vunnit en bred acceptans
”Kultur är de värdesystem grupper av människor delar. Dessa värdesystem avsätter olika kulturuttryck, materiella som andliga. Somliga av dessa kulturuttryck anses ha speciella symbolvärden och utnämns därför till kulturarv. I praktiken får dessa av oss
definierade kulturarv särskild omsorg av myndigheter, museer m.f”l47
1.10. Bakgrund.
Det moderna i Halmstad 1920-1930 tal
När FGH startar 1 oktober 1923 på hotell Svea hade Sveriges omvandling från ett jordbrukande samhälle till ett industrisamhälle nyss avslutats. Den förändringen skedde perioden 1890 – 1920. Omvandlingen av Halmstads näringsliv började i samband med utbyggnad av det privata järnvägsbyggandet mot Småland och med Västkustbanan invigd 1886. 1923 hade staden en utvecklad industri där Malcus var det största företaget men där ännu Klädesfabriken på Slottsmöllan hörde till de större arbetsplatserna. Med en förändrad näringsstruktur följde även en ny syn på arbete med arbetsdelning. Den vidgade rösträtten gav nya grupper politiskt tillträde till det offentliga . I Halmstad yttrade det sig i en oro från stadens sida i det pågående
samtalet om inkorporering av Nyhem som upplevdes som ett flerfaldigt hot, både ekonomiskt och politiskt. Det unga municipalsamhället uppfattades av
Halmstadborgarna som socialistiskt.48 En annan social oro nådde Halmstad under
första världskriget. 1917 kom det till uttryck i en stor demonstration ledd av Hilma Hofstedt. Arbetslösa och fattiga ställde krav på det offentliga om att få nödhjälp. Som stadens representant talade tf borgmästare Georg Bissmark till demonstranterna och
45 Björkholm (2001)
46 Horgby, Lindström , (2002) sid 320 47 Bohman (1997) sid 14
19
utlovade hjälp i människokärlekens anda. Den verkställdes genom det civila samhällets engagemang.49 Stadsfullmäktige ställde sig positiv till önskemål från
framsynta borgare ur Hantverksföreningen och konsortiet Tylösands Havsbad om att utveckla Tylösand till en mondän badort i stil med den vita staden Trouville i
Normandie och avsatte därför 1914 medel för projektet. Också inför
Jubileumsutställningen 1923 i Göteborg med vidhängande stadsbyggnadsutställning sköt stadsfullmäktige till medel för att staden skulle medverka med kartor och
fotomaterial. I ett reportage i Industritidningen Norden framgår det att den moderna stadens uttryck i stadsplanen var trädgårdsstaden med enfamiljshus till skillnad från den äldre med hyreskaserner.50 Funktionalism blev snabbt ett modernt stilideal i
arkitekturen. Bakom engagemanget låg en ny syn på bostäder. Det viktiga var inte att behålla gamla hus utan att skapa hälsosamma bostäder för alla. Staden köpte in ett flertal äldre centrala korsvirkes fastigheter med avsikt att ersätta dem med modern bebyggelse som både innebar nya arbetstillfällen och sunda bostäder. För både den omvandlingstid FGH hör till, 1920-1930-talen, liksom dess medlemmars ungdomstids under 1870-1900-talen, var Halmstad inte bara påverkat av den basala upplysningen i den offentliga staden utan även av den , variabla. De båda uttrycken används av Sven Erik Liedman för att beskriva två grundhållningar till begreppet modernitet som har sin upprinnelse i 1700 talets upplysningstid. Den basala
upplysningen ser samhället som en helt rationell och vetenskaplig objektiv ordning. Den variabla upplysningen menar att det finns en olikformig upplysning som ger utrymme för olika tolkningar i det moderna av moderniteten. Hit hör frågor om världsbild, normer, existensfrågor51 I det vardagliga livet i Halmstad under den
aktuella tiden berördes frågan om människans plats i samhället genom att gamla seder och bruk och arbetsmetoder utmanades. Sättet att svara på utmaningarna innebar en förändring av samhälle och livssyn. I det avseendet utgör Halmstad
endast ett lokalt exempel på en allmän förändringsprocess i Sverige och i Europa. En inblick i hur denna process fann nedslag i det lokala samhället Halmstad vid denna tid inom en bestämd grupp i Halmstad erbjuder den lokala ideella föreningen Gamla Halmstad/ FGH genom dess bruk av det förflutna under sin verksamhet på 1920-1930 tal
49 Aremar, (1985), s. 95 f, Bergenek (2017)
50 Aremar, (1993), s. 163 ff, Hultin (1923), Bissmark (1925) 51Liedman, (1997) s 26 ff, Wiklund, (2006) s152.
20
Den samlade bilden av det aktuella offentliga Halmstad under mellankrigstiden visar på en stad där strukturella förändringar i industrisamhällets anda på riks- och lokal nivå ekonomiskt och politiskt dominerade det offentliga Halmstads verksamhet, dvs ett uttryck för vad S.E .Liedman kallar basal upplysning, dvs en positivistiskt inriktad tankestil.
II Undersökning
2. FGH. Tillkomst och tillflöden av historiekultur
2.1 Intern FGH tradition
FGH traditionen efter 1941 överensstämmer med det som redan meddelas i den första årsboken från 1924 att stiftarna tillsammans med 20 inbjudna äldre män , alla boende i Halmstad, stiftade FGH på hotell Svea den 1 oktober 1923 . När FGH 1948 fyllde 25 år berättar dåvarande sekreteraren, konsul Nils Löfgren, hur det började. Här får läsaren veta att borgmästare Georg Bissmark(1871-1941) var den egentlige initiativtagaren tillsammans med fabriksidkaren A.W. Wallberg(1852-1930), bankkassör Axel Lagergren(1864- 1945 ) och tullkontrollör John H. Pettersson (1868–1942). I en senare återblick 1993, skriven av ordförande K.B. Bjering, omnämns att mötet på hotell Svea hade föregåtts av en informell sammankomst mellan Axel Lagergren, John. H. Pettersson och Georg Bissmark i den senares hem på Fredriksvallsgatan. Redan vid 50 årsjubileet 1973 saknas A.W. Wallberg bland initiativtagarna i Eric Hägges framställning.52
2.2.Alternativ tillkomst och tillflöden
Nedan följer en undersökning av FGH:s tillkomst och konstruktion under borgmästare Bissmarks ordförandeskap 1923-1941 att ställas mot gängse framställningar i jubileumstexter efter 1941.53
Jublieumstexterna efter G. Bissmarks ordförandetid i FGH lämnar återkommande redogörelser för en i samtiden platsbunden stiftargrupp. Stiftarna framstår som en samlad röst för bevarande av den äldre stadens minnen och dess historia. Ordf Uno Almgren låter dock i sin framställning 1943,1944 ana att det även fanns en annan syn på bevarandet inom FGH som han menade behövde reaktiveras. Det han pekar på är behovet av minnenas närvaro som del i ett levande Gamla Halmstad samhälle.
52 Löfgren, (1948), s. 7, Bjering,( 1962,1993), s. 5 ff, Hägge, (1973), s. 5 ff 53 Bjering,(1993)sid 5f GHÅ , Hägge, (1973) sid 5ff GHÅ
21
54. Men vad varken Uno Almgren, Nils Löfgren, Eric Hägge, K.B. Bjering
uppmärksammar som förhistoria till FGH är dels ett möte av en sådan momentan karaktär som Ludwik Fleck menar kan sätta i gång en process för ett skapande av en tankegrupp och som hör samman med FGH:s spädaste barndom och dels
betydelsen av sambandet mellan Museiföreningen och FGH vid stiftandet av den senare.55Med hjälp av denna uppsats teoretiska perspektiv pröva den interna
historieskrivningen kring FGH:s tillkomst och organisation. Det görs med
utgångspunkt från den övergripande tankeramen om tankekollektiv och tankestil sådan den kan utvinnas genom Jörn Rüsen traditionens historiekulturella stil och genom organisation som nätverk. Det är två inflöden som här uppmärksammas som enligt denna uppsats får betydelse för FGH:s tillkomst och organisation. En
berättelse, menar Rüsen, kan komprimerat uttryckas i en händelse som dock innehåller en historisk berättelse. En sådan utgör grund för en historiekultur56. 2.2.1. Brorskskålen
Ett möte på Vislanda Station runt 1920
En momentan händelse av den typ som Ludwik Fleck omtalar aktualiserar dock
docenten Fredrik Vetterlund, Stockholm57. Den handlar om när han 1921 i väntan på
tåg i Vislanda råkade Georg Bissmark som han inte sett sedan 1889 vid den senares studentexamensfest på Tivoli. Minnet av den druckna brorskålen ledde till att Georg
Bissmark bjöd honom att hälsa på i borgmästarhemmet när han besökte Halmstad.58
Först några år senare, skriver Vetterlund, blev han kontaktad av Georg Bissmark för att medverka i en ny årsbok 1924. Under mellantiden hade Bissmark enligt Vetterlund ”allt intimare levandegjort för sig stadens närvarande och förflutna,
fyllts därav och till sist gripits av åstundan att så mycket som möjligt vårda dess
minnen och överlämna dem åt framtiden”59
Fredrik Vetterlunds minne utgör ett exempel på en händelse som Jörn Rüsen menar kan utvecklas till en historisk berättelse. Själva händelsen aktualiserar en
54 Almgren, (1943, 1944)förord GHÅ 55 Fleck,, (1997)sid 103
56 Rüsen,(2004)153 ff
57 Den i Halmstad födde Vetterlund var docent i estetik i Lund och på Stockholms Högskola 1902 -
1918 och medarbetare i Aftonbladet. Han stod emot de kulturradikala som den idealistiska romantikens försvarare. Hans forskning berörde P.D.A.Atterbom vars diktning även påverkade honom i hans egen poesi och livsinställning. Livet igenom bevarade han sitt intresse för hemstaden. Mogren, ( 1950) sid 162 ff . Svensson, (1962,) sid 142ff.
58 Att dricka brorsskål är en form av rites de passage som en markering till vuxenlivet, se Tjeder
(2003), s. 112 f.
22
erfarenhet. Kent Nordgren påpekar att vid en undersökning av minnen bör man inte fästa sig vid formen utan vid funktionen av minnet60. De minnen Fredrik Vetterlund
syftar på har ett samband med Georg Bissmarks egna erfarenheter under sin gymnasietid i Halmstad vilken avslutades med studentfest och brorskål på Tivoli 1889. Den aktualiserades åter 1923. Fredrik Vetterlund hade då i juli infört ett par artiklar i Svenska Dagbladet om hemstaden Halmstad under andra delen av 1800-talet. Dessa publicerades också i Hallandsposten senare i september 1923. Samma år höll även den litterära gymnasistföreningen Concordia sitt 50 års jubileum. En av de medverkande i festskriften var Fredrik Vetterlund. Under gymnasietiden hade han varit ordförande för föreningen år 1883- 1884. Georg Bissmark var dess ordförande 1888-1889.
För Georg Bissmark blev det aktualiserade sociala minnet till ett bearbetat minne som blev som en väckarklocka för vad som var hans särskilda uppgift i staden som borgmästare och Halmstadbo. I en erinran finns en koppling till en kontext.61 Det var
den borgmästare Bissmark blev varse i sin reflektion över brorskålen och som berör yngliaåren på Läroverket. För Vetterlund inföll de 1881-1884 och för Bissmark 1886-1889 under H.F.Hults tid som rektor på Läroverket 1871-1899.
Det historiekulturella underlaget
Det var ett nytt Läroverk med start 1866 som H.F. Hult anställdes vid och som därför saknade särskilda traditioner. Lärdomsskola hade sedan medeltiden funnits i Halmstad. Läroverket hade blivit en statlig institution genom de förändringar ecklestiastikminister F.F. Carlsson genomförde och som bidrog till att skilja
undervisning från kyrkan men knyta den starkare till staten.62 Ynglingaårens rektor
hörde till en exklusiv skara med rang som ämbetsman med ecklestiastikministern som sin överordnade. I forskningsläget ses dessa rektorer som reproducenter av tradition som av det formella bildningsarvet 63
När H.F.Hult blir Halmstadbo och läroverkets rektor 1871 är han okänd som person för de flesta i staden. Alldeles okänd var han inte för de lärare som var med i
Allmänna Lärarsällskapet och läste Pedagogisk Tidskrift vars redaktör Hult var 1870- 1890 med Ernst Olbers som medredaktör 1870-1880. Tidskriften var opolitisk och
60 Nordgren, (2006 ), sid 16 61 Rüsen,(2004)124ff
62 Carlsson F.F. i Uggleupplagan 63 Ullman,(1997) sid 61ff, 74ff
23
vände sig främst till pedagoger för att vara en röst för pedagogiska och
organisatoriska frågor liksom för lärares lönefrågor. Av meddelanden i Pedagogisk Tidskrift framgår att läroverkslärarna i Halmstad organiserade sig i en lokalförening och anslöt sig till riksföreningen från dess start 1884.Genom lärarföreningen och Pedagogisk Tidskrift skapades informella mötesplatser för akademiskt utbildade lärare och seminareutbildade lärare och mellan lärargruppen och
staten/ecklestiastikministern.64 Positionen som redaktör gav H.F. Hult möjlighet att
kritiskt driva skolfrågor med adress såväl mot läroplanskommittéer som mot borgerlighetens nyttokrav på läroplanen
Under H.F. Hults redaktörskap är det två personer som var aktuella som
ecklestiastikminister, F.F.Carlsson och G.Wennerberg. I minnesrunan över Carlsson betonas särskilt hur han ville införa ett vetenskapligt förhållningssätt i skolan så väl till dess innehåll på gymnasiet som till förstärkning av lärarkompetensen bla genom införandet 1867 av provår för lärare på läroverket. De värden och mål som skulle reproduceras var grundade i en ”christlig etik”.65 Det innebär att det christliga inte
begränsades till statskyrkans yttre ordning och bekännelseskrifter. Det handlade om en personlig religiositet.66 Just en sådan känslobetonad religiositet är drag som
förenar de båda redaktörerna för Pedagogisk Tidskrift, deras medarbetare, lärareföreningen och ecklestiastikministrarna. Redan i tidskriftens första årgång 1865 finns en artikel intagen i dess första nummer där H.F. Hult lägger fram skäl för varför grekiskan skall behållas i Lärdomsskolan på grund av dess samhälleliga nyttighet. 1870 och 1886 återkommer Hult med nya artiklar som upprepar
huvudtankarna från 1865.67På Läroverket i Halmstad, i skolvärldens praxis, intager
rektor, H.F.Hult, 1871-1899, en framträdande plats . Han stod som förmedlare
mellan stat och samhälle genom sin roll som uttolkare av Läroplanen68. Den tankestil
rektor Hult sökte tillämpa till vardags i Halmstad i mötet mellan hem och skola och som debattör och redaktör för Pedagogisk Tidskrift 1870-1890 finns tillvaratagen i debattartiklar som publicerats i Pedagogisk Tidskrift men också i notiser i det lokala samhället som i Museiprotokoll, skolprotokoll, några skoltal från en praxishorisont men också i större sammanhang som i Helsingfors Dagblad som refererar från en lärarkonferens i Helsingfors 1879 där rektor Hult talat och använt sig av begreppet
64 Pedagogisk tidskrift 1884
65 Carlsson F.F, ”christlig ethik ” i Uggleupplagan 66 Gelfgren, ( 2003) sid 24ff
67 Hult, (1870,1886)
24
kulturarv .. ” Vore vår samtid i den lyckliga ställning som grekerne vore,…..då vore läroplanens uppgörande en ganska enkel sak… Men då oss åligger att hvar för sitt land förvalta och förkofra ett kulturarf…. så försvåras saken …”69. Johanna
Björkholm menar att rektor Hults användning av kulturarv är likt det Viktor Rydberg framförde 1887 i en föreläsning i Stockholm. Det finns skäl att ifrågasätta det
påståendet då det för Viktor Rydberg handlade om att forma en kultursyntes mellan kristen tradition och klassisk grekisk medan det för H.F.Hult handlar om en
förankring i folklig berättartradition ända från klassisk tid men underordnad den ”christliga etiken”. I rektor Hults skolvardag blir hans kulturarvsbegrepp brukat på ett folkbildande sätt i hans skoltal 1871 i vilket han tolkar bildningsarvet med hjälp av
hustavlan och budorden som en kulturmodell. 70
Det kulturarv rektor Hult har i åtanke tolkas i Pedagogisk Tidskrift genom Herders två huvudbegrepp bildning och individualitet inom det patriarkaliska hushållet. I dessa sammanhang präglas hans tankestil av filologisk humanism och J.G.Herders pedagogiska bildningsfilosofi. Den utveckling Herder talar om rör sig inom skolans värld och gäller barnets väg till full individualitet inom familjen/ kollektivet.
Den gick vägen gick över en tolkning av bildning som berörde hela människan, känsla , vilja, förnuft. Men vad han talar om är mänsklighetens väg till full
mänsklighet. Den kunde inte vinnas helt på egen hand utan på vägen fanns vägledare och en historia med goda förebilder71 Det är alltså inte all immateriell kultur som
kan räknas som kulturarv i H.F.Hults tolkning. Det handlar om att ”finna klafven för arbetets rätta fördelning”, dvs formulera kulturarvet i praxis. Men det slutliga
vinnandet av en individualitet kunde endast nås av den som blivit bildad. Möten med det förflutna som del i bildningen hade som syfte att leda till full individualitet.
Historia blev en lärande historia72.
I en artikel från 1886 om ”Skolans förhållande till livet” blir beroendet av J.G. Herder tydligt. Här ställs det begynnande industrisamhällets behov av rätt
arbetskraft mot ungdomens behov att utveckla sin person liksom föräldrarnas ansvar att tillsammans med läroverket möjliggöra en bildning till full individualitet. Det handlade om en intressekonflikt mellan en av samhället tillskriven orientering inom
69 Björkholm, (2011 ) sid 35
70 Hult. (1951) sid 185 f, GHÅ , Lindberg ( 2009) sid 3ff, Lindsström Hassan Jansson (2017) sid 367ff, 71 Liedman, (1997) sid 230ff. se även Wiklund,(2006)
25
det vetenskapliga systemet av dess behov av arbetskraft och om elevens behov att bildas till en harmonisk karaktär. Det gällde då att finna en lösning på både ett samhällsbehov och ett existentiellt behov. Rektor Hults delaktighet i den litterära gymnasistföreningen Concordia ger ytterligare en anvisning för hur han i praxis tillämpade sin tankestil , som ytterst handlade om kommunikation, förtroende och bildning.73 Med S.E. Liedman kan sägas att rektor Hult företrädde en kritik mot
industrisamhällets människosyn från en variabel sida av upplysningen. Hans
tankestil hör hemma inom den romantiska kulturidealistiska traditionen. 74
2.2.2 Den utsatta museiföreningen i Halmstad.
Hotet från Varberg och hotet från riksantikvarien
Ytterligare en aktuell omständighet att beakta vid tillkomsten av FGH är det sätt på vilket FGH förbinds med Hallands Museiförening. I stadgan §7 är arvingen till FGH:s material och tillgångar redan utsedd vid en eventuell upplösning. Alla tillgångar, heter det, skall då tillfalla Hallands Museiförening för tillgång för framtida forskning. Ett lokalt privat föreningsarkiv som FGH skulle i framtiden tas om hand av en civil museiinstitution.75 Den framtid som ordförande Bissmark föreställt sig rörde sig om
ca tio år. Detta framkommer i samband med jubileet 193376. Vid det tillfället hade
omorganisationen av museiväsendet genomförts så att Museet i Halmstad utgjorde ett provinsmuseum under den centrala organisationen i Stockholm med
riksantikvarie Sigurd Curman som chef. Trots den förändringen står ”testamentet” fast. Genom påtryckning från riksantikvarien Sigurd Curman hade lokala
museiföreningar landskapsvis i provinsen börjat gå samman i Hembygdsförbund. 1922 hade det kommit en förfrågan från Norra Hallands kulturhistoriska förening att även Hallands Museiförening skulle ingå i det nybildade Hallands
Hembygdsförbund. Situationen var ett dilemma för Museiföreningen i Halmstad då den både önskade att ha en god relation centralt och att undgå att bli beroende av det nya Hembygdsförbundet som även från 1922 utgav en årsskrift, Vår Bygd, med Albert Sandklef som redaktör. Syftet med den kulturhistoriska föreningen hade redan formulerats vid stiftandet av Norra Hallands kulturhistoriska förening 1916 då Albert
73 Hult.( 1886) sid 365 ff. Bexell,Esaias, Concordia (1923) sid 4ff. 74 Liedman ( 1997) sid 26ff
75 GHÅ 1924,förenings stadgan 76 Bissmark (1933) förord sid 5 GHÅ
26
Sandklef utsetts till dess ledare för att passera Hallands Museum. Det unga museet i Varberg konkurrerade med Halmstad om att företräda hela Halland som dess
provinsmuseum. Sandklef var en drivande kraft för insamlande av folkminnen och
ingick i Västsvenska folkminnesföreningens styrelse under 1920-talet.77 Gemensamt
för de två halländska föreningarna var deras intresse för det halländska.
Skiljepunkten låg i att i Varberg var de historiskt tillbakablickande medan Hallands Museum både var tillbakablickande och publikorienterat och folkbildande med länkar till samhället. Det dubbla dilemmat som Museiföreningen stod i berör såväl
den basala som den variabla upplysningen78. Riksantikvariens organisationsplaner
och med den vidhängande ekonomiska villkor står för den basala upplysningen. Samgåendet i Hembygdsförbundet handlade om att utmanas av en variabel upplysning.79 Museiföreningen löste problemet genom att snabbt anpassa sig till
riksantikvariens krav för att så komma i fråga för att bli ett provinsmuseum med en bibehållen kulturell självständighet till Varberg. 80
Det historiekulturella underlaget
En anledning till museiföreningens kamp för att bli Hallands provinsmuseum hör ihop med styrelsens syn på ett museums uppgift. Vid bildandet av museiföreningen 1886 fanns en inriktning mot att företräda det lokala och regionala före allmän historia.81 Just den positionen var det som ledde till att fornminnesföreningen
upplöstes efter Peter von Möllers död och ersattes med en museiförening med syftet att ställa ut föremål avgränsat till Halland. Josef Lagergren, den ene stiftaren, såg museets främsta uppgift ur ett arkeologiskt perspektiv. Den andre stiftaren, A.W.Wallberg, såg även till museets folkbildande roll. Båda var angelägna om att organisera museet som öppnades 1889 efter moderna principer. Först 1900 kunde museet presentera en katalog som upprättats inledningsvis av G.Karlin på Kulturen i Lund för att avslutas av amanuensen Axel Nilsson på Nordiska Museet i
Stockholm.82 I inledningen till museikatalogen skriver Nilsson:” Norre Port som
under trenne sekler trotsat tidens vexlingar, fylller nu den värdiga uppgiften att
77 Skott (2008), s. 49 f 78 Liedman ( 1997)sid 64ff
79 Sandklef Sv. Biografiskt lexikon 80 Pettersson (2001) sid 210f, 218f 81 Persson(2008) sid 37
27
skydda och värna minnen af gammal halländsk odling och halländskt folkliv”.83
Citatet visar att museets inriktning hade sin förebild från Kulturen i Lund och Nordiska Museet i Stockholm. Såväl A.W.Wallberg som J. Lagergren
korresponderade med Artur Hazelius. När denne 1873 besökte A.Bexell på Fjelldalen utanför Halmstad var även Wallberg där som Bexells gode vän. Bexell ägde ett uttalat intresse för landsbygden och blev den som inspirerade Hazelius att liksom han själv gjort inköpa intakta allmogehus.84 A.W.Wallberg tog intryck av båda och strävade
själv efter att skapa ett friluftsmuseum i Halmstad. Ett sådant kunde invigas
midsommardagen 1925. 85Artur Hazelius inledde sin verksamhet i en tid då ännu
arkeologin var en osjälvständig vetenskap och gränsen mellan historia och konst var oklar. Den nationalromantiska andan var tydlig när Nordiska Museet öppnades.Det övergripande syftet med verksamheten var att skapa en fosterlandskärlek bland folket.86 Det skedde i en anda av kulturskandinavism och nygöticism. Museet blev då
viktigt genom sitt sätt att ställa ut i linje med Hazelius tolkning av fosterlandet . Det var i den andan museets katalog producerades. Utgångspunkten för
museet/museiföreningen vid dess start 1886 var att skapa ett civilt regionsmuseum för Halland som skulle belysa folket. Då museet 1889 öppnade i Norre Port blev därför Halmstad en integrerad del i den geografiska, topografiska och inventariska framställning av folket och Halland som en del av det hela, det svenska fosterlandet / fäderneslandet. 87
Men det finns också en annan sida av museiföreningens intresse för att fullt ut verka i Halland med en kulturhistorisk inriktning. Det kan förklaras av ett underliggande lokalt skäl för museiföreningens intresse för folkbildning. Anslutningen till Svenska Slöjdföreningen 1922 visar att Museiföreningens intresse för folkkultur har ett samband med ett intresse av att förena hantverk och industri med anknytning till Rhösska Museet i Göteborg. Museiföreningen blev organiserad som en association liksom Fornminnesföreningen. Övergången mellan de olika föreningarna innebar ingen förändring i fråga om sammansättning av medlemmar. I samband med övergången från Fornminnesföreningen till Museiföreningen 1886 finns en medlemslista bevarad. Av den framgår att det är en manlig förening med
83 Nilsson (1900)
84 Arcadius (1997) sid,106 Lundborg (Halland 1970) sid 5ff 85 Salvén (1946,sid 512
86 Hillström (2006) sid 316,385. Näsman(2014) sid 41 87 Fosterland –fädernesland se Arcadius (1997) sid 32 ff
28
representation från det övre sociala skikten och med en geografisk spridning över hela Halland. Inslag av medlemmar som både är frimurare och ledamöter i
Hushållningssällskapet är tydligt.88. Organisationssättet innebär en dubbelhet, en
formell organisation och en informell.
Museiföreningen startade vid en tidpunkt då, enligt Bo Öhgren, familjen Wallbergs inflytande i staden blev ifrågasatt i det kommunala livet då Klubben Sällskapet bildades på 1880 talet. 89 Bo Öhngren har i Halmstad Historia III skildrat de olika
praktiker som A.I.Wallberg på Slottsmöllan vidtog för att hävda sin position i denna process. En av dem var att skapa en kontakt med arbetare. Ett annat sätt var att
verka genom kulturen .90 Men ledamöterna i museiföreningens styrelse ger en mer
sammmansatt bild än den Bo öhngren lämnar som inte förklarar hur familjen Wallberg kunde använda Museet som ett indirekt politiskt vapen riktat mot
Sällskapet. Vad som förbises är hur familjen Wallberg från 1820 talet verkat genom skilda sällskap, inte minst genom hushållningssällskapet och frimurarorden och hur de genom deras funktionssätt som sociala nätverk utövat påverkan i staden och på dess borgerskap redan från 1830 talet.91 När A.W. Wallberg blir museiföreningens
intendent 1886 får han en nyckelposition genom sina länkar till familj, sällskap, orden, samhället och i den rollen kunde han förmedla kontakter mellan familjen Wallberg och Slottsmöllan och övriga delar i samhället. Relationer på den personliga nivån innebar att även Hushållningssällskapet och Frimurarorden kunde utöva en påverkan på samhället. Det gäller inte minst Frimurarorden inom vilken familjen Wallberg sedan 1832 haft en framträdande plats.
Att höra till Frimurarorden innebär att gradvis tillägna sig en frimurarhabitus med en tydlig moralisk dimension.Väsentligt är att att handlingarna inte kan utföras öppet då det skall var helt oegennyttiga. Det är egentligen till för frimurarens personliga etiska utveckling. Därför utförde frimuraren sin handling anonymt som medlem i samhället. För frimurarna i Halmstad blev det möjligt att förena
88 Protokoll Museiföreningen. Detta gäller inte minst styrelsens sammansättning där både
A.W.Wallberg och Axel Lagergren var frimurare . Den förste sekreterare , August Lyttkens, var även sekreterare i Hushållningssällskapet liksom A.W själv var med i Hushållningssällskapet. Dess
ordförande landshövding Nordenfalk hade koppling till Hushållningssällskapet och till Frimurareorden. Efterträdaren landshövding C.A. Mörner hade även koppling till Hushållningssällskapet
89 Hägge ,(1971) GHÅ1971 sid 93ff, 90 Öhngren (1984)sid 384ff
29
frimuraretik med insatser i samhället genom deras filantropiska verksamhet som visade sig dels i intresse för skolfrågor och dels för konkret social omsorg men även för insatser i näringslivet liksom på det kulturella området. Det är en
handlingsinriktad etik med målet att skapa ett stabilt samhälle med optimala livsvillkor för alla. Utmärkande för frimurarna är dess syn på religion som en
privatsak, dvs de intar en till yttre ordning neutral hållning.92 Från 1832 har familjen
Wallberg varit invald i frimurarorden, 1873-1904 var A.I.Wallberg ordförande i den lokala Johanneslogen Oscar. Det innebär att en person kunde verka i staden från olika nivåer, familj, sällskap, institution och det kunde inte entydigt avgöras om handlandet var oegennyttigt eller egennyttigt . Som nätverk blev Museiföreningen en brygga mellan familjen Wallberg dess företag Slottsmöllan , Oskarströms
Jutespinneri och företagare och handlare i staden. Medlemsskapet fungerade som en tillitsförsäkran. Utbytet kunde ske opolitiskt med kulturen som instrument. På samma sätt kunde ett utbyte ske mellan folkskola, folkrörelse genom gåva och gengåva från folkskollärare och handlande. Genom upprepade donationer både till museet och till verksamheter knutna till ledamöter i museiföreningen skapade
familjen Wallberg sett ur ett nätverkssammanhang lojaliteter till familjen genom att ställa både staden och enskilda i skuld till donator. Det hände när A.W. Wallberg skänkte hus till staden, när via försköningsrådet en byst på Tivolis räddare ställdes upp i parken men också när konstnären Frid gavs möjlighet att måla en altartavla i Imanuelkyrkan, tillhörig Missionsförbundet och nära anknuten till handlande Falck. Samarbetet med folkskolan utgjorde en aktiv strategi från museet att sätta dess prägel på innebörd av nation och fosterland i stadens folkskola .Ytterligare
kontaktpunkt med staden gavs när en konstförening startade 1898 på uppmaning av A.I.Wallberg.93
3. Tillflödenas genomslag i FGH:s organisationskultur 3.1.Stiftare,styrelse,medlemmar
Förhistorien motsäger att de fyra stiftarna agerade som självständiga oberoende medborgare i Halmstad 1923. Privat och offentligt var de bundna till det lokala samhället som bidragit till att de själva utvecklat seder, vanor och
92 Neidenmark (2011)sid184 ff. Önnefors(2006) sid 99ff
