Tabell 2. Preventivmedelssubventionens påverkan på antalet patienter som använder preventivmedel per 1000
invånare
Variabel Patienter 1000/invånare
Subvention 4,405
(4,100)
Year -8,998***
(0,840)
25
(1,691)
Observationer 210
Antal regioner 21
Robust standard errors in parentheses *p<0,1 **p<0,05 ***p<0,01
Tabell 2 visar subventionens påverkan på konsumtionen av preventivmedel, som visas i antalet patienter som använder preventivmedel per 1000 invånare i gruppen 20 till 24 åringar. Subventionen har en positiv inverkan på preventivmedelskonsumtionen, då införandet av subventionen förväntas generera en ökning på 4,405 patienter som använder preventivmedel per 1000 invånare. Detta estimat är dock inte statistiskt signifikant, vilket betyder att det inte går att fastställa säkert att subventionen genererar denna ökning. Men från tabellen utläses det att den årliga trenden är negativ, varje år förväntas antalet patienter per 1000 invånare minska med 8,998 personer, vilket är statistiskt signifikant på 1%. Detta gör att en minskning av konsumtionen av preventivmedel är att förvänta sig, dock blir den årliga minskningen mindre på grund av de kostnadsreducerande preventivmedlen som främjar konsumtionen.
Hur konsumtionen förändras vid en minskning av priset som en subventionering innebär bestäms av varans efterfrågeelasticitet. Efterfrågeelasticiteten är en kvot av den procentuella förändringen i efterfrågad kvantitet delat med den procentuella prisförändringen. Då åldersgruppen 20–24 åringar kan möta olika pris i samma region blir denna beräkning svår att genomföra. För den yngre åldersgruppen 15–19 åringar möter alla dock samma pris vilket gör att beräkningar för efterfrågeelasticiteten blir genomförbar. För region Norrbotten blir då efterfrågeelasticiteten på preventivmedel 0,073 (material och beräkningar från bilaga 13.4 och 13.5). Kvinnorna i Uppsala i samma åldersgrupp visar en högre elasticitet på 0,147 vilket tyder på att kvinnorna i Uppsala mellan 15–19 är mer priskänsliga vilket gör att fler förändrar sitt konsumtionsbeteende när preventivmedlen blir gratis. Beräkningar visar även att efterfrågeelasticiteten för kvinnor 15 till 19 år i hela Sverige är 0,037. Beräkningarna tyder på att elasticiteten skiftar mellan Sveriges regioner, i de regioner med låg elasticitet kommer subventioneringen endast generera en inkomsttransferering till de kvinnor som använder hormonella preventivmedel.
26 7.4 Aborter
Följande stycke innehåller data över antalet aborter i Sverige per 1000 kvinnor. Eftersom rapporteringen av antalet aborter utvärderades under 2013 finns ingen data om aborter under detta år. Utvärderingen fastställde att baklänges spårning var möjlig genom uppgifterna om i vilken region aborten utförs, vilket gör att från 2014 finns inte regionsspecifika data över antalet aborter. Därför kommer difference-in-difference analys göras över antalet aborter i hela Sverige för åren 2014 till 2019, samt kommer en analys göras över antalet aborter i Norrbotten, då regionen införde subventionen 2011, innan rapporteringen förändrades. Detta kommer göras genom jämförelse med Gävleborg, Uppsala och Stockholm som har en liknande trend i antalet aborter innan 2011.
Graf 6, Antal aborter per 1000 kvinnor i hela Sverige mellan åren 2014 och 2019 uppdelat på kvinnans ålder. Källa: Socialstyrelsen.
Graf 6 visar hur antalet aborter i Sverige har förändrats under perioden för införandet av subventioneringslagen. Grafen är uppdelad efter åldersgrupper där gruppen under 19 år kan hämta ut preventivmedel gratis från apotek i alla Sveriges regioner efter 2017. I gruppen 20 till 24 åringar kan kvinnorna upp till 21 hämta ut gratis preventivmedel i alla regionerna, medans resterande kvinnor i denna grupp kan hämta ut gratis preventivmedel i fem av Sveriges regioner och till ett nedsatt pris i resterande sexton regioner. I gruppen 25 till 29 år ingår kvinnorna i subventionen fram tills att de fyllt 26 så resterande grupper, 30–34, 35–39 och 40+, kan inte alls ta del av de kostnadsreducerande preventivmedlen. Grafen visar att majoriteten av
27 åldersgrupperna har en nedåtgående trend av antalet aborter. De grupper som påverkas av införandet av subventioneringen 2017, både helt och delvis, har en större minskning av antalet aborter efter införandet av subventionen 2017.
Tabell 3. Genomsnittlig förändring av antalet aborter per år. Värdena är förkortade till två decimaler. Åldersgrupp Förändring 2014–2019 Förändring 2014–2016 Förändring 2017–2019
-19 år -1,08 -0,75 -1,05 20–24 år -1,02 -0,20 -1,10 25–29 år 0 1,30 -0,65 30–34 år 0,44 1,10 0,50 35–39 år 0,32 0,65 0,55 40+ år 0,16 0,20 0,45 Totalt -0,14 0,45 -0,25
Tabell 3 visar genomsnittlig förändring av antalet aborter per år över hela perioden 2014–2019, samt ett genomsnitt per år innan subventionen (2014–2016) och genomsnittlig förändring efter subventionen (2017–2019). Tabellen visar att den genomsnittliga minskningen är större efter införandet av subventionen i alla de grupper som på något vis kan ta del av subventionen. För åldersgruppen 20 till 24 åringar minskar antalet aborter med ca 1,1 aborter per 1000 kvinnor om året efter lagändringen 2017 vilket är en större minskning än vad samma åldersgrupp hade per år innan 2017. Detta indikerar att subventionens införande har påverkat kvinnor till att göra färre aborter.
Tabell 4. Genomsnittligt antal aborter per år. Värdena är förkortade till två decimaler.
Åldersgrupp Genomsnitt 2014–2019 Genomsnitt 2014–2016 Genomsnitt 2017–2019
-19 år 12,48 14,33 10,63
28 25–29 år 28,25 28,97 27,53 30–34 år 23,70 23,47 23,93 35–39 år 17,40 17,20 17,60 40+ år 8,18 8,17 8,20 Totalt 19,96 20,53 19,37
Tabell 4 visar genomsnittligt antal aborter per 1000 kvinnor per år i de olika åldersgrupperna före och efter införandet av subventionerade preventivmedel. Tabellen visar att genomsnittligt antal aborter minskar i alla åldersgrupper förutom de tre grupper som inte kan tillgodose sig någon form av subventionerade preventivmedel. Denna tabell visar de faktiska värdet av antalet aborter i de olika åldersgrupperna som ett genomsnitt av de tre åren innan subventioneringslagens införande och genomsnittet av de följande tre åren efter införandet. Dessa siffror används för att göra difference-in-difference analysen, där åldersgruppen 20–24 används som den behandlade gruppen och gruppen 30–34 används som kontrollgrupp, då ingen i denna grupp kan ta del av subventionen.
29 Graf 7 visar antalet aborter per 1000 kvinnor mellan 20 och 24 år för fyra av Sveriges regioner mellan åren 2000 och 2012. I denna graf belyses Norrbottens antal aborter, då regionen tillämpade samma subvention som blev lag 2017 redan 2011. Regionerna Gävleborg, Uppsala och Stockholm är utvalda kontrollregioner då de följer en liknande trend i antalet aborter som Norrbotten hade innan 2011. Detta gör att regionerna Gävleborg, Uppsala och Stockholm kan användas för att kontrollera om förändringen i antalet aborter i Norrbotten var ett resultat av införandet av subventionen eller om detta var en generell förändring i exempelvis attityd gentemot aborter som påverkade kvinnor lika över alla regioner.
Graf 8, antal aborter per 1000 kvinnor i fyra av Sveriges regioner. Källa: Socialstyrelsen.
Graf 8 visar antalet aborter per 1000 kvinnor mellan 20 och 24 år för fyra av Sveriges regioner mellan åren 2007 och 2012. Denna graf är en närmare belysning av samma trendkurvor som vissas i graf 7, detta för att förändringspunkten av preventivmedelssubventionen 2011 tydligare ska kunna åskådliggöras. Grafen visar att antalet aborter i Norrbotten minskar från och med 2010 och fortsätter att minska så länge materialet visar. Även Uppsala och Gävleborg har ett minskat antal aborter från 2010, vilket kan antyda att någon typ av generell förändring påverkade kvinnorna till att göra färre aborter under denna tid. Antalet aborter i Uppsala fortsätter att minska på ett liknande sätt som antalet aborter i Norrbotten. Det är dock inte särskilt troligt att subventioneringen i Norrbotten påverkade kvinnorna i Uppsala, att dessa trender liknar varandra kan därför vara en slump eller så finns det en annan faktor som påverkat Uppsala och Norrbotten på liknande sätt 2010. Gävleborgs minskade antal aborter 2010 följs
30 av en relativt kraftig uppgång mellan åren 2011 och 2012 vilket kan antyda att fluktuationerna i antalet aborter här beror på andra lokala faktorer som påverkar kvinnornas beslut.
Tabell 5. Genomsnittligt antal aborter. Beräkningarna är förkortade till två decimaler.
Region Genomsnitt 2009–2012 Genomsnitt 2009–2010 Genomsnitt 2011–2012
Norrbotten 36,75 37,20 36,30
Gävleborg 35,38 34,75 36,00
Uppsala 26,45 27,00 25,90
Stockholm 38,08 38,40 37,75
Tabell 5 visar det genomsnittliga antalet aborter i de olika regionerna för åren 2009 till 2012. Införandet av subventionerade preventivmedel i Norrbotten genomfördes 2011 vilket antyder att förändringen av subventionerade preventivmedel påverkade kvinnorna i Norrbotten att göra färre aborter. Dock har även Uppsala och Stockholm ett minskat antal aborter under samma tidsperiod, vilket kan indikera en genomgående minskning av aborter i större delar av Sverige. Dessa siffror används vid difference-in-difference analysen av hur antalet aborter förändrades efter införandet av subventionerade preventivmedel i Norrbotten.
Graf 9: Norrbotten. Graf 10: Uppsala antal aborter per 1000 kvinnor uppdelat i åldersgrupper. Källa: Socialstyrelsen.
31
Graf 11: Uppsala. Graf 12: Stockholm antal aborter per 1000 kvinnor uppdelat i åldersgrupper. Källa: Socialstyrelsen.
Graf 9 till 12 visar antalet aborter i de olika regionerna uppdelat i åldersgrupper mellan åren 2007 till 2012. Detta för att kunna se om Norrbottens införande av subventioneringen 2011 fick någon påverkan på antalet aborter samt om denna förändring är isolerad till en viss åldersgrupp. Graf 9 visar att Norrbotten har en svag nedåtgående trend i antalet aborter för alla åldersgrupperna efter 2011 (se bilaga 13.6 för genomsnittligt antal aborter före och efter 2011). Denna minskning kan även ses i region Uppsala för kvinnorna under 19 år och kvinnorna mellan 20–24 år och i region Stockholm för kvinnor under 19 år. För övriga åldersgrupper och regionen är antalet aborter konstant eller ökande efter 2011 vilket tyder på att förändringen i antalet aborter är isolerat till Norrbotten. Det går även att fastställa att förändringen är störst bland kvinnorna i Norrbotten som är yngre än 19 år, från bilaga 13.6 fås det att bland kvinnorna under 19 år utförs det 4,5 färre aborter per 1000 kvinnor efter införandet av subventionen.
7.5 Förlossningar
För att kontrollera att minskningen av antal aborter inte beror på att fler kvinnor väljer att behålla barnet när de blir gravida har en grafisk framställning för åldern för kvinnor vid förlossning mellan åren 2014 och 2018 tagits fram.
32
Graf 13, antal förlossningar i Sverige uppdelat på åldersgrupper. Källa Socialstyrelsen
Graf 13 visar antalet förlossningar i Sverige för åldersgrupperna under 24 år och gruppen 25– 29 åringar. Grafen visar på en stabil och något nedåtgående trend av unga kvinnor som väljer att föda barnet vid en graviditet.
Graf 14, antal förlossningar av kvinnor under 24 år, i fyra av Sveriges regioner. Källa Socialstyrelsen
Graf 14 visar antalet förlossningar där kvinnan är under 24 år i fyra regioner i Sverige. Grafen visar på en stabil nivå för regionerna Norrbotten, Gävleborg och Uppsala samt på en nedåtgående trend sedan 2010 av unga mammor i Stockholmsregionen. Detta tyder på att minskningen i antalet aborter inte kommer utav att fler kvinnor väljer att behålla barnet när de blivit gravida.
33 8. Analys av data
För att analysera om preventivmedelssubvention 2017 hade effekt på antalet aborter undersöktes hur konsumtionen av preventivmedel har sett ut före och efter 2017 i de olika åldersgrupperna, samt i de olika regionerna.
Då utgångspunkten i hypotesen är att subventionerade preventivmedel ökar konsumtionen vilket förhindrar oönskade graviditeter och minskar antalet aborter har insamlandet av data över konsumtionen av preventivmedel i de olika regionerna gjorts. Graf 1 visar en helhetsbild över konsumtionen av preventivmedel i hela Sverige och i alla regionerna. Datan beskriver antalet patienter per 1000 invånare över åren 2010 till 2019, vilket gör att alla regionernas datum för införandet av subventioneringen täcks i materialet. Grafen visar en nedåtgående trend i antalet patienter för alla regionerna och i hela Sverige. I graferna 2 till 5 visas konsumtionen av preventivmedel för de fyra utvalda regioner uppdelat i åldersgrupper. Tabell 1 visar hur de olika regionerna valt att subventionera preventivmedel inom den nya bestämmelsen. Genom att jämföra åren för införandet av subventionen med konsumtionen i regionen kan det urskiljas om subventioneringen fått den förväntade ökningen av konsumtionen på preventivmedel. Graf 2 över region Norrbotten, som införde subventioneringen 2011, utläses det att gruppen 15–19 åringar ökar sin konsumtion efter införandet 2011 och att konsumtionsökningen håller i sig över hela tidsperioden. Åldersgruppen 20–24 åringar ökar konsumtionen precis vid införandet 2011 men därefter minskar konsumtionen. Liknande mönster ser vi i de övriga regionerna, konsumtionen ökar vid införandet av subventioneringen för den yngre gruppen kvinnor i åldern 15–19 år, för gruppen 20–24 år är förändringen ytterst liten.
För att kunna utläsa vad av denna förändring i konsumenternas beteenden beror på subventionen och vad som beror på andra skillnader mellan regionerna och vad som kan förklaras med förändringar över tid används en fixed effect metod över konsumtionen av preventivmedel för kvinnor mellan 20 och 24 år och subventioneringens införande, resultatet presenteras i tabell 2. Införandet av subventionen har genererat en dummyvariabel som antar värdet 1 de år som subventionen börjar gälla. Där utläses det att det finns en årlig trend som påverkar alla regionerna negativt, konsumenternas generella beteende är att minska konsumtionen över tid. Tabellen visar dock att subventioneringen i sig ökar konsumtionen, men då den årliga trendens påverkan på konsumtionen är större kommer den generella trenden för konsumtionen att vara negativ. Detta visar att subventionen av preventivmedel har en
34 positiv effekt på konsumtionen, vilket sammanfaller med hypotesen och de resultat som de tidigare studierna presenterar.
I graf 6 och tillhörande tabeller 3 och 4 visas förändringen av antalet aborter per 1000 kvinnor i hela Sverige uppdelat i åldersgrupper. De kvinnor som kan utnyttja subventioneringen och få preventivmedel gratis eller till en reducerad kostnad är kvinnor upp till 26 årsåldern, vilket gör att kvinnorna i övriga åldersgrupper kan användas som kontrollgrupper då priset för preventivmedel i denna grupp inte förändrats över tid. Genom att använda gruppen kvinnor mellan 30 och 34 år kan ett mått fås över den kausala effekten av att subventionera preventivmedel på antalet aborter. Med värdena från tabell 4 för åldersgruppen 20–24 åringar och 30–34 åringar som kontrollgrupp, beräknas difference-in-difference modellen vilket ger värdet: (25,633–29,7) - (17,6–17,2) = -4,467. Vilket säger att estimatorn för den kausala effekten för subventionerade preventivmedel på antalet aborter är -4,467. Detta betyder att antalet aborter minskar med 4,467 utförda aborter per 1000 kvinnor för åldersgruppen 20–24 åringar över en treårsperiod, vilket ger en årlig minskning på -1,489. Samma beräkning kan göras för de kvinnor under 19 år, vilket ger en förändring på: (10,633–14,333) - (17,6–17,2) = -4,1, som motsvarar en minskning med ca 1,37 aborter per 1000 kvinnor om året.
Genom att utnyttja att region Norrbotten införde subventioneringen av preventivmedel redan 2011 kan en jämförelse av antalet aborter i Norrbotten med antalet aborter i andra regioner göras. Regionerna som valdes ut för jämförelsen är Gävleborg, Uppsala och Stockholm då dessa regioner följer en liknande trend gällande antalet aborter som Norrbotten innan 2011. I graf 7 visas antalet aborter i Norrbotten, Gävleborg, Uppsala och Stockholm över tidsperioden 2000–2012 och i graf 8 visas antalet aborter för samma regioner mellan 2007 och 2012 för att närmare kunna upptäcka om en förändring skett 2011. Grafen visar att antalet aborter för region Norrbotten minskar mellan åren 2010 och 2011 vilket skulle tyda på att införandet av subventioneringen hade en minskande effekt på antalet aborter. Det finns dock en nedgång i antalet aborter även för region Uppsala under samma period. För att få en tydligare bild av hur antalet aborter förändrar sig i dessa regioner under tidsperioden, visas i graferna 9 till 12 antalet aborter i de olika regionerna uppdelat på åldersgrupper. Graf 9 över aborttalen för region Norrbotten visar en minskning av aborter i nästan alla åldersgrupperna, men att minskningen är som störst bland de unga kvinnorna, de under 19 och kvinnorna mellan 20 och 24 år. För Uppsala som hade ett minskat antal aborter kan det i graf 11 utläsas att detta gäller framför allt gruppen 20–24 åringar. Då det inte är troligt att förändringen i hur Norrbotten subventionerar
35 sina preventivmedel kan ha påverkat kvinnorna i region Uppsala bör det ligga någon annan bakomliggande förklaring till varför detta sammanfaller. Beräkningar (se bilaga 13.7 för fullständig beräkning) utifrån difference-in-difference modellen visar att införandet av subventioneringen i Norrbotten 2011 minskade antalet aborter för kvinnor under 19 år med ca 3,72 per 1000 kvinnor mellan åren 2011 till 2012. Modellen möjliggör att årliga trender som påverkar kvinnorna lika över religionsgränserna hålls konstanta, vilket gör att subventionens faktiska effekt kan belysas.
För att utesluta att minskningen av aborter inte kommer från att antalet kvinnor som väljer att behålla sitt barn ökar har data över kvinnans ålder vid förlossningar i Sverige tagits fram. I graf 13 visas antalet förlossningar i Sverige under åren 2014 till 2018 uppdelat i två åldersgrupper, kvinnor under 24 år och kvinnor mellan 25 och 29 år. Grafen visar en jämn trend i antalet förlossningar där kvinnan är mellan 25 och 29 år medan antalet kvinnor som föder barn innan de fyllt 25 minskar. Graf 14 visar antalet förlossningar i de regioner som tidigare studerats för kvinnor under 24 år mellan åren 2006 och 2018, detta för att åren för när regionerna inför subventionen ska finnas synliga. Grafen visar att regionerna Norrbotten, Gävleborg och Uppsala har haft en jämn nivå av förlossningar av kvinnor under 24 år, medan Stockholm har en minskning i antalet unga kvinnor som genomgår en förlossning. Detta tyder på att minskningen i antalet aborter inte kommer av att fler unga kvinnor väljer att behålla barnet om de blir oplanerat gravida.
9. Resultat
Enligt vad som framgår av analysen av datamaterialet har subventioneringen av preventivmedel påverkat konsumtionen positivt, samtidigt som antalet aborter har minskat i de åldersgrupper som faller inom subventionens åldersbegränsning. Dock påverkar den allmänna årliga tidstrenden konsumtionen av preventivmedel negativt, antalet patienter som använder hormonella preventivmedel minskar med ca 9 patienter per 1000 invånare om året. Minskningen av antalet aborter har flera samhällspositiva effekter vilket gör att fortsätta sträva efter att färre kvinnor gör abort är förenligt med ett samhällsoptimalt utfall, men det är svårt att säga att minskningen av antalet aborter kommer till följd av de subventionerade preventivmedlen då detta resultat inte är statistiskt signifikant.
36 Med beräkningar över antalet aborter 2019 var vårdkostnaderna för aborter ca 347 miljoner kr (se bilaga 13.2 för beräkning). Om aborterna skulle minska med 1,489 aborter per 1000 kvinnor i åldersgruppen 20–24 år ger det en minskning av vårdens abortkostnader på ca 14 miljoner kr om året. Detta bör då ställas i proportion till kostnaden för preventivmedel som enligt Socialstyrelsens databas uppgick till ca 228 miljoner kronor 2019. I kostnaden för aborter bör dock även andra kostnader räknas in, inte enbart vårdkostnaden. Att fatta beslut om att göra en abort eller inte kan vara mycket svårt och kan på så vis skapa personliga kostnader för individen, som oro eller stress, man kan även behöva spendera någon dag på sjukhus vilket medför inkomstbortfall.
Subventionens effekt på konsumtionen av preventivmedel motsäger att det är billigare preventivmedel som orsakar minskningen av antalet aborter. Den årliga negativa trenden är större än vad den positiva effekten är som orsakas av subventioneringen vilket medför att konsumtionen minskat under de senaste åren. I och med att trenderna som varierar över tid och mellan regionerna hålls konstanta får vi ett mått på hur mycket subventioneringen påverkar konsumtionen. Detta ger att subventioneringen av preventivmedel minskar den negativa årliga effekten av konsumtionen.
Genom att studera konsumtionen av preventivmedel i regionerna uppdelat på de olika ålderskategorierna fås en indikation på var subventioneringen får störst effekt. I de fyra utvalda regionerna har alla en uppgång av konsumeringen av preventivmedel efter subventionen för kvinnor mellan 15 och 19 år. En av anledningarna till varför subventioneringen påverkar denna åldersgrupp mer än någon annan kan vara för att dessa kvinnor är mer priskänsliga än andra och förändrar därmed sitt beteende mer vid en prisförändring. Innan subventioneringen infördes 2017 var det upp till regionerna hur mycket och på vilket sätt preventivmedel skulle subventioneras i regionen. Detta betyder att den procentuella prisförändringen i åldersgruppen 15–19 år är 100% när lagen fastställer att alla kvinnor upp till 21 år ska få gratis preventivmedel, vilket gör att efterfrågeelasticiteten för denna åldersgrupp går att beräkna. Denna prisförändring sker dock vid olika tidpunkter i de olika regionerna (se bilaga 13.4 och 13.5 för fullständig beräkning). Efterfrågeelasticiteten är ett mått på hur mycket konsumtionen förändras när priset förändras i denna åldersgrupp, för alla kvinnor mellan 15 och 19 år i Sverige visar beräkningarna att efterfrågeelasticiteten är 0,037. Elasticiteten varierar dock mellan de olika regionerna, där Uppsala har den högsta elasticiteten, vilket tyder på att kvinnorna där är mer priskänsliga än i de övriga regionerna.
37 10. Slutsats
Genom rapportens resultat kan slutsatsen dras att subventioneringen av preventivmedel påverkar konsumtionen av preventivmedel positivt, billigare preventivmedlen får fler kvinnor att välja hormonella preventivmedel för att minska risken att de blir oönskat gravida. De kvinnor som denna subventionering ville påverka var de något äldre unga kvinnorna där flest aborter utförs (20–25 åringar). Hade den utökade subventioneringen fått den önskade effekten bland kvinnor under 26 år hade det funnits belägg för att utöka subventionen ytterligare, vilket är vad flera politiker förespråkat (S. Inghammar, 2017). Resultatet av subventioneringens påverkan på konsumtionen kan dock inte säkerställa att det är till följd av en ökad preventivmedelskonsumtion som antalet aborter har minskat i den önskade åldersgruppen. Genom fixed effects analysen går det dock att se att subventionen motverkar en del av den negativa årliga tidstrenden, vilket gör att man kan fortsätta att argumentera för att den nuvarande subventionen fyller den efterfrågade funktionen.
Genom de grafiska beskrivningarna av hur konsumtionen av preventivmedel har förändrats över tid för de olika åldersgrupperna, går det att se en ökning i konsumtionen för kvinnorna 15–19 år. Denna ökning tyder på att denna gruppen kvinnor har en högre efterfrågeelasticitet och är därför mer känslig för prisförändringar. Detta går att förklara med teorier kring hur elasticiteten för varor skiftar i olika stadier i livet. Yngre personer är ofta mer myopiska och har därför svårare att fatta beslut där vinsten är svår att förutse eller ligger långt framåt i tiden.