Flexibla mekanismer i framtida klimatregimer

Kyotoprotokollet från 1997 är kärnan i det globala samarbete som etablerats på klimatområdet. Förhandlingar om framtida åtagandeperioder under

Kyotoprotokollet kommer att inledas redan 2005. I framtiden är det mycket viktigt att få med flera länder i det internationella samarbetet och att flera länder vidtar utsläppsbegränsande åtgärder. Det är mycket möjligt att formerna för framtida åtaganden kommer att skilja sig från den konstruktion som finns i

Kyotoprotokollet, dvs procentuella utsläppsreduktioner jämfört med ett basår. Andra konstruktioner kan underlätta arbetet med att få med för klimatfrågan viktiga länder som USA och stora utvecklingsländer som Kina och Indien. Med största sannolikhet kommer någon form av flexibla mekanismer som kan leda till kostnadsutjämning och teknikspridning utgöra en viktig komponent även i det framtida internationella klimatsamarbetet. Det internationella samarbetet bör göra det möjligt för konkurrensutsatta industrier i alla länder att arbeta på lika villkor, samt ge utvecklingsländerna möjlighet till utveckling8.

De framtida konstruktionerna kan dra nytta av CDM på olika sätt. Den

projektbaserade komponenten hos CDM är relevant för konstruktioner där typ av åtagande är differentierat mellan länder där endast en del länder har åtaganden. Andra typer av åtagande kan bygga på den kapacitet eller de institutioner som har byggts upp och som är ett resultat av erfarenheter av att planera och implementera CDM-projekt. En referensbana som har konstruerats för ett enskilt projekt i ett

8 _{En diskussion om framtida klimatregimer finns i Efter Kyoto-rapporten, ”Post Kyoto”,}

Redovisning av regeringsuppdrag om framtida internationellt klimat-samarbete dnr 126-376-03 Hk

land kan utgöra underlag för att ta fram en policyreferensbana för landet vilket kan användas för att implementera policys för hållbar utveckling. CDM:s roll för andra typer av åtaganden, t ex teknologimål, är svårare att bedöma. I de fall CDM bidragit till att klimatvänlig teknik eller teknologi används i en region där den tidigare inte har förekommit är en bas för att utveckla t ex avtal med näringsliv och regeringar eller myndigheter i dessa regioner. Ett resonemang om hur

framtida åtaganden kan vara utformade och mekanismernas roll förs inom ramen för uppdraget ”Efter Kyoto”. Ett resultat av de fallstudier av klimatpolitiskt viktiga länder som gjordes inom ramen för Efter Kyoto-uppdraget visar tydligt att CDM är en viktig del i det internationella klimatpolitiska samarbetet, inte minst för Indien och Kina. En av slutsatserna i den rapporten talar därför om betydelsen av en utveckling och breddning av CDM som en betydande del i ett framtida ramverk.

Det råder fortfarande viss osäkerhet om transaktionskostnaderna för att genomföra JI- och CDM-projekt. En omfattande projektcykel och höga krav på kontroll, övervakning och rapportering av projekt kan fördröja och försvåra genomförandet av JI och CDM. Det är därför viktigt att man fortsätter att utveckla förenklade metoder för de olika stegen i projektcykeln. Reglerna för de projektbaserade mekanismerna beskrivs i bilaga 1.

Utvecklingen av CDM:s regelverk, dvs CDM-styrelsens arbetssätt, rutiner och bestämmelser, har dragit ut på tiden. Till stor del har detta berott på att man har använt en nedifrån-och-upp-ansats vid godkännande av metoder för övervakning och referensbanor, dvs man har tittat på metodikfrågan utifrån de metodiker som enskilda projektutvecklare använt i sina projekt. Detta innebär att metodpanelen har granskat, och fortfarande håller på att granska förslag till metodik. Under 2003 godkändes de första metodikerna. De första 14 som lämnades in underkändes och kunde godkännas först efter revidering. Metodikerna granskas av två eller fler experter samt av metodpanelen och godkänns slutligen av själva styrelsen. En annan process som har tagit lång tid, och som också är beroende av att det kommer in projekt för registrering, är godkännandet av de oberoende

granskningsinstitut som ska validera projekten. De två första instituten godkändes av CDM-styrelsen i mars 2004. Godkännande av de oberoende

granskningsinstituten följer internationella regler för ackreditering vilket bland annat innefattar granskning av instituten (dokument, företagsstruktur m.m.), besök vid instituten, samt en vittnesprocedur varvid experter granskar hur institutet arbetar vid institutets granskning av ett projekt.

Utvecklingen av CDM har varken varit en enkel eller snabb process, snarare har utvecklingen kännetecknats av noggrannhet och försiktighet. FN:s kultur har satt sina spår i utvecklingen av CDM-styrelsens arbete inte minst beroende på den förhandlingskaraktär som omger CDM-arbetet. Detta har gjort att näringslivet hittills har haft begränsat förtroende för processen, vissa ackrediteringsinstitut har t ex tröttnat på att vänta och dragit tillbaka sina ansökningar.

Näringslivets roll är centralt för arbetet med att göra de projektbaserade

mekanismerna till effektiva instrument under Kyotoregimen. För att åstadkomma detta krävs att relativt stora mängder kapital investeras i en smal nisch av

aktiviteter som står under noggrann granskning av institutioner som arbetar på uppdrag av parterna till FN:s klimatkonvention. Dessa förutsättningar ger i nuläget begränsade incitament för svenskt och internationellt näringsliv att engagera sig i JI och CDM. Det finns ytterligare skäl till varför näringslivets engagemang hittills har varit begränsat, se även kapitel 6.

I det regelverk som FN:s parter och institutioner har etablerat har systemets funktion varit i fokus (hittills har detta framförallt handlat om CDM eftersom institutionerna för JI inte blir operativa förrän efter ikraftträdande av protokollet), med liten hänsyn till hur mobilisering av kapital ska kunna ske och under vilka förutsättningar företagen fattar sina beslut. Det sistnämnda är avgörande för att kanalisera kapital till CDM-projekt. Projektcykeln för CDM-projekt skiljer sig från normala investeringsprojekt och näringslivets och FN:s kulturer är i detta fallet olika. Att bana väg för näringslivet och att bidra till mekanismernas

utveckling innebär i detta fall att utveckla CDM (och sedermera JI) så att det blir mer kompatibelt med den företagskultur och den kultur för beslutsfattande som är etablerad.

3.

Mål för den nationella