Ökat byggande kan leda till en bättre användning av bostadsstocken genom att ge upphov till flyttkedjor. En flytt till en nybyggd lägenhet leder till att en lägenhet i det befintliga beståndet blir ledig vilket innebär att någon annan kan flytta dit. Om en nybyggd lägenhet ger upphov till en lång flyttkedja innebär det att bostadsbeståndet kan komma att användas bättre när stort antal boende väljer att lämna sin gamla lägenhet och flytta in i en som bättre passar deras behov. På det sättet kan en flyttkedja komma svaga bostadskonsumenter till gagn då slutet av flyttkedjan i bästa fall inbegriper att det frigörs billiga bostäder. Alltså kan
produktionen av relativt dyra lägenheter vara till fördel även för svaga bostadskonsumenter. En nyproducerad lägenhet kan innebära att en svag bostadskonsument får tillgång till en billig hyresrättslägenhet i slutet av flyttkedjan. Slutsatsen blir att ett sätt att lösa bostadsbristen skulle vara att satsa på produktionen av attraktiva och relativt dyra lägenheter.
Det finns dock flera som menar att problemen med att finna en bostad kanske inte löses enkelt genom en flyttkedja. I SOU 2007:14 pekar man på att studier gjorda av konsultföretag kring flyttkedjor och deras
inverkan på bostadsmarknaden och bostadsbristen har haft en väldigt stor inverkan på synen kring hur man ska lösa bostadsbristen. Samtidigt påpekar man att definitionen av debutanter på bostadsmarknaden är otydlig och att det finns lite information om deras ekonomiska
förutsättningar. Vidare menar de att många av de dominerande studierna är otydliga gällande hur flyttkedjor påverkar hushåll med låga inkomster.
Dessutom menar de att det är viktigt att utreda vilka slags flyttkedjor olika slags nyproduktion ger upphov till och hur de gynnar olika grupper.
En studie av flyttmönster i Stockholmsområdet (Turner, 2008) pekar på att vakanser som uppkom i privata och allmännyttiga hyresfastigheter gav upphov till de längsta flyttkedjorna och de kortaste flyttkedjorna uppkom av vakanser i bostadsrättslägenheter. Det kan tyda på att produktion av hyresrätter leder till längre flyttkedjor än bostadsrättsbyggande och att fler hyresrätter skulle leda till ett bättre nyttjande av bostadsbeståndet.
3.6.1 Flyttkedjor i Norrköping
Produktionen av dyrare hyreslägenheter skulle kunna komma svagare bostadskonsumenter till gagn genom att ge upphov flyttkedjor. I en rapport från Norrköpings kommun (Norrköpings kommun, 2013) ställer man sig dock kritisk till påståendet att nyproduktion ger upphov till flyttkedjor som underlättar etablering för svaga bostadskonsumenter. Då nyproduktion av bostäder måste vara lönsam innebär det att
nyproducerade hyreslägenheter har en högre boendekostnad än genomsnittet. För att motivera den högre boendekostnaden byggs ofta hyreslägenheter i attraktiva lägen vilket ger värden för de boende som
motiverar en högre hyra än genomsnittet. Att nyproducerade
hyreslägenheter har en högre hyra innebär också att de inte är åtkomliga för hushåll med en svag ekonomi. Och om nyproduktionen av hyresrätter med hög hyra ger upphov till en flyttkedja som bryts av inflyttning kommer det inte att hjälpa dem som befinner sig sist i flyttkedjan, d.v.s.
de svaga bostadskonsumenterna. I Norrköping är för närvarande inflyttningen och befolkningsökningen större än det nuvarande bostadsbyggandet. Då dessutom en ökande andel av de hushåll som flyttar in till Norrköping har en disponibel inkomst som understiger 160 000 kronor har dessa små möjligheter att flytta in dyra
nyproducerade lägenheter eller att köpa en dyrare bostad i det existerande beståndet. De är hänvisade till billiga hyresrätter i det existerande
beståndet och konkurrerar direkt om de billigare hyresrätterna med de låginkomsttagare som redan bor i Norrköping. Dessutom tycks det som att äldre hushåll boende i villa inte tycks vara villiga att flytta till en nyproducerad hyresrätt eller en bostadsrätt med högre månadskostnad.
Det tycks därför inte vara så att nyproduktionen av bostäder ger upphov till flyttkedjor som leder till ett bättre utnyttjande av bostadsbeståndet eftersom radhus och villor inte frigörs i önskad utsträckning.
3.7 Slutsatser
Genomgången i detta kapitel visar att många bostadsbolag ser till att prioriterade grupper har förtur till vissa lägenheter. Dock måste man fråga sig vilka möjligheter ett sådant tillvägagångssätt har i en miljö med en tilltagande bostadsbrist. En högre bostadsbrist ökar insider-outsider problematiken då antalet bostadssökande ökar och fler konkurrerar om samma bostad. Svårigheterna för redan svaga grupper ökar när de konkurrerar med fler bostadssökande med en stark ställning på bostadsmarknaden. Vidare ökar konkurrensen mellan svaga
bostadssökande. När allt fler konkurrerar om en och samma bostad blir det allt svårare att prioritera vissa grupper. Dels för att det krävs större ansträngning för att avgöra vilka som har den högsta marginalnyttan av att få en bostad när antalet svaga bostadskonsumenter ökar. Slutligen kan många andra grupper av svaga bostadskonsumenter som får stå tillbaka till förmån för prioriterade grupper ifrågasätta systemet och dess
legitimitet. Signalistens förmedling lägenheter med hjälp av lottning visar hur svårt det kan vara att förklara och upprätthålla legitimiteten för ett sådant förmedlingssystem, särskilt vid ett högt söktryck.
Att prioritera svaga grupper vid nybyggnation borde innebära mindre risker för undanträngning jämfört med förturssystem. Det förutsätter dock en hyresvärd som har möjlighet att bygga bostäder som är ekonomiskt tillgängliga för svaga bostadskonsumenter. En viktig del för att uppnå detta är att kommunens strategi för marktilldelning är inriktad för att uppnå detta mål. Uppsala är ett exempel på där kommunen har arbetat aktivt för att uppnå detta. En annan viktig komponent är att det finns producenter på marknaden som erbjuder produkter inriktade mot
produktion av billiga hyresrätter. SABOs kombohus är ett exempel på ett målmedvetet arbete som har möjliggjort produktion av billigare
hyresrätter.
Renoveringen av miljonprogrammet innebär ett hot mot beståndet av billiga hyresrätter. Dock tycks det som att hyreshöjningarna hittills har varit relativt små. Vidare tycks den hårt kritiserade renoveringen av Norra Kvarngärdet i Uppsala vara ett exempel på att hyresvärdar tar ett socialt ansvar vid renoveringar som innebär kraftiga hyreshöjningar.
Sigtunahems arbete med Mini-, Midi- och Maxirenoveringar är ett exempel på hur en renovering kan anpassas till hyresgästens
betalningsförmåga. Dock är det oklart vilka möjligheter andra hyresbolag har att använda modellen på sitt eget lägenhetsbestånd.
Diskussionen kring flyttkedjor visar att nybyggnation kan ge upphov till ett bättre utnyttjande av bostadsstocken och därmed underlätta situationen för svaga bostadskonsumenter. Dock är mekanismen inte helt klargjord och många pekar på att inte alla nyproducerade lägenheter ger upphov till långa flyttkedjor som gagnar svaga bostadskonsumenter.
Exempelvis är det inte säkert att produktion av dyra lägenheter ger upphov till flyttkedjor som kommer svaga bostadskonsumenter till gagn.
För att få flyttkedjor som underlättar för svaga bostadskonsumenter krävs insikt om vilken slags nyproduktion som ger upphov till detta.