FOKUSGRUPP 2, RESPONDENTERNA

De fyra deltagarna som innefattar fokusgrupp 2 består utav respondenterna E, F, G och H.

Respondent E känner jag sedan tidigare då vi studerade på komvux tillsammans, resterande respondenter är vänninor till henne som jag tidigare aldrig träffat. Samtliga deltagare är inom åldern 25-35 och konsumerar kläder regelbundet.

5.2.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION

Även i denna grupp inleddes diskussionen med hur stor vikt vi lägger på valet av kläder man bär till vardags samt i vilken utsträckning detta val är kopplat till viljan att uttrycka sin identitet. Här var samtliga respondenter eniga om att man klär sig ganska likt de man umgås med. E inleder:

” Ja om man ser på vad vi som sitter här här på oss så är det ganska likt till stilen även om det inte är exakt likadana plagg”

F: ” Precis, så är det ju, men inget man direkt har i åtanke när man klär på sig på

morgonen”

Man klär sig alltså oftast ganska likt till stilen med de man umgås med. Något som Giddens (1999) menar på kan bero på grupptryck och reklam. Men även om man utgår från Bourdieu (1999) och hans teori om habitus och smak anser jag att det är den som ligger till grund för att vi klär oss likt de vi umgås med. Detta då habitus styr våra intressen och val i livet. Vi har

även kunskap och smak inom de fält vi är kunniga, vilket kan relatera till att om vi rör oss inom samma sociala fält är det rimligt att vi delar smak inom fältet. Vilket kan resultera i att vi klär oss likt de vi umgås med då vi befinner oss inom samma fält och delar smak inom detta. Vilket i respondenternas fall blir modefältet och deras smak gällande vad som är snyggt och inte.

Samtliga respondenter ansåg att de lade ner relativt stor tanke när de gjorde sina klädval.

H: ” Man slänger ju liksom inte på sig vad som helst och går hemifrån”

G: ” Nä det är viktigt att det man har på sig passar ihop”

E: ”Ja så är det ju”

När sedan frågan kom upp i hur stor utsträckning de klädde sig med syfte att uttrycka sin identitet blev det till en början tyst. Respondenterna behövde tid att tänka, G uttryckte att hon aldrig reflekterat över det och de andra höll med.

E: ”Förmodligen så gör man det omedvetet”

G: ”Ja det tror jag med, man tänker inte på det konkret men på något vis tycker jag ändå att kläderna man bär till viss del speglar identiteten”

F: ” Ja precis, man skulle ju aldrig ta på sig något som man inte stod för eller kände sig bekväm i, och det borde väl ha med identitet att göra”

Samtidigt som respondenterna lägger ner tid på sina klädval och är medvetna i sina val

kommunicerar de enligt vad Hurd och Olsson (2005) tar upp som omedveten kommunikation.

Detta då samtliga respondenter medgav att de lade ner stor omtanke på vad de skulle ta på sig till vardags i bemärkelse att det skulle se bra ut och matcha men inte hade någon agenda att uttrycka något speciellt med kläderna såsom känslor, attityd eller liknande. De kommunicerar alltså omedvetet delar av sin identitet. Vilket samtliga respondenter efter eftertanke är

införstådda i. När F uttrycker sig att man inte skulle ta på sig något man inte står för eller känner sig bekväm i vill jag koppla det till Bourdieu (1999) teori om habitus som till stor del utgör ens identitet. Som Gripsrud (2011) beskriver vad Bourdieu menar med habitus är den präglad av den sociala miljön en person är uppväxt som sedan speglar individens handlande, tänkande och till grunden dennes livsstil. Genom att respondent F indentifierar sig med vissa plagg och andra inte så uttrycker hon alltså delar av sin identitet genom de kläder hon bär. Det

vill säga att hennes habitus ligger till grund för hennes val av kläder och ger mottagaren därmed information om hennes identitet.

Vilket sedan återgår till den medvetna och omedvetna kommunikationen. Det vill säga att respondenterna genom sina medvetna val genom att välja kläder, sedan delvis omedvetet kommunicerar delar av sin identitet.

5.2.2 I NFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR

När diskussionen mellan respondenterna kom till hur vi bedömer och läser av andra genom de kläder denne har på sig är alla eniga om att kläderna tillsammans med andra saker som har med utseendet att göra utgör ett första intryck och skapar en viss bild av hur och vem personen är. G inleder:

” Absolut skapar man sig en bild om en person utefter vad hon eller han har på sig och jag tycker ofta att den bilden i de flesta fall stämmer ganska bra när man sen lärt känna personen.”

E: ”Ja det tycker jag med, men det händer ju att man får helt fel bild av någon också, att man på grund av deras stil får en viss bild som sedan visas inte alls

stämma.”

F: ”Ja, genom kläder får man faktiskt ganska mycket information om en person som i de flesta fall visar sig stämma överens”

H: ”Men det är ju såklart lättast att läsa av någon som har liknande stil som en

själv”

Respondenterna E, F och G instämmer med H och E tillägger att det gånger man får fel bild och förutfattade meningar om någon oftast är när det är en klädstil man själv aldrig skulle bära. H flikar in :

”Fast då det handlar nog mest om okunskap.”

Överlag menar samtliga på att man till viss del kan läsa av vad för typ av person någon är utifrån dennes kläder. Men samtliga respondenter är eniga om att det endast är ytlig information man får ut av plagg någon bär. Det kan handla om vilken position eller vilket socialt fält man rör sig inom. Samtliga deltagare är även eniga om att det är lättare att skåda

glimtar av någons identitet om man har en starkt utstickande klädstil. Här påpekar de dock att den identiteten står för socialt fält eller intresse. Dock att det även vid dessa tillfällen kan skapa fördomar om någon har en utstickande stil som strider mot sin egna.

När respondent G uttrycker att den bild man får av någon utifrån dess klädsel oftast stämmer ganska bra när man lärt känna någon styrker vad Nilsson och Waldemarson (2007) menar när de säger att den icke verbala kommunikationen förstärker den verbala. I detta fall får

respondent G en bild av någon utifrån den information hon kan läsa av ifrån sändarens klädsel. När sändaren och respondent G sedan börjar prata och den bilden G fått i från de första intycket tycks stämma förstärker den icke- verbala kommunikationen den verbala. Att respondent H menar på att det är lättare att läsa av någon som klär sig någorlunda likt sin egen stil beror som sagt på att det i regel är lättare att läsa av koder man redan förhåller sig till.

Precis som Hurd och Olsson (2005) menar på att har relativt lätt att förstå och avkoda information inom samma kultur. Att det blir lättare att avkoda och förstå någon som klär sig liknande en själv beror återigen om man väljer att se på det utifrån Bourdieu (1999) på vårt habitus och smak. Beroende på våra uppväxtförhållanden och sociala miljö utvecklas en viss typ av smak, vilket i detta fallet kan ses som smak av kläder. Klär vi oss relativt lika delar vi den smaken och har därmed lättare att läsa av information om personen utifrån dessa plagg.

De gånger då stilen på plaggen skiljer sig från sin egna blir det alltså svårare att läsa av och både semantiskt och psykologiskt brus som Nilsson och Waldemarson (2007) tidigare

förklarat kan uppstå i form av fördomar, förutfattade meningar eller helt enkelt svårigheter att tyda på grund av okunskap.

5.2.3 K OMMUNIKATION GENOM KLÄDER - LIKA FÖR ALLA ?

Diskussionen fortsatte sedan mot om huruvida det finns plagg som innehar en åldersgräns, det vill säga plagg som inte längre är legitima att bära efter en viss ålder. Här var det H som inledde:

”Nej det skulle jag inte vilja påstå, inte efter vuxen ålder och uppåt i alla fall.

Det handlar nog mer om kroppsform och vad som passar för ens egen kropp.”

G: ”Ja oavsett ålder så finns det ju olika typer av plagg som passar olika typer av kroppar. Så jag tycker mer att det är individuellt.”

E: ”Precis, det handlar om att hitta kläder som framhäver det man är nöjd med. (…) för mig som är lite större till storleken tycker jag att det ibland kan vara svårt att hitta snygga kläder som passar.”

Det fanns enligt respondenterna inget plagg med åldersgräns utan det handlade istället om kropp och form. Att anpassa sina klädinköp efter sin kropp, något som respondent E menade på ibland var svårt om man som hon var lite större till storleken och ändå ville följa modet.

Hon menade helt enkelt på att det ibland saknades moderiktiga kläder i hennes storlek. Men även när utbudet fanns i hennes storlek menade E på att det inte alltid var anpassade ändå:

”(…) Att ta på sig en tröja när man är storlek XL som är menad att vara tajt överallt är inget jag varken känner mig bekväm i eller tycker är snyggt”

Att E på grund av sin kroppsstorlek inte känner sig bekväm i kläder som är genomgående tajta bidrar till att utbudet av kläder blir mindre.

Likt svaret om det fanns någon åldersgräns fanns det inte heller någon färg som inte var okej att bära efter en viss ålder. Samtliga respondenter inom gruppen ansåg att det helt beror på vilka färger man passar i. När frågan om när man anses vara tant ställdes blev svaret att det inte går att sätta en siffra utan man blir det när man är över 65år och inte längre lever livet på samma sätt som förr.

Även för denna grupp visade jag de två bilderna på kvinnan i 60 års åldern varpå den första bilden poserade hon i gröna linnebyxor, svart t-shirt och var osminkad. Medan på den andra bilden var hon sminkad och iklädd marinblå topp, röd skinnjacka och mönstrade svart/vita kostymbyxor. Respondent E utbrast direkt efter att ha sett den andra bilden med den röda skinnjackan:

”Wow, vilken power woman! Så där pigg och fräsch vill jag också se ut när jag är

60år.”

G: ”Ja verkligen den andra bilden är ju mer en vanlig ”tant” outfit och inget fel med den men den här kvinnan ser ju 10 år yngre ut med lite smink och de färgstarka kläderna som hon dessutom passar otroligt bra.”

H: ”Så som hon är klädd på den här bilden (bild 2 med skinnjackan), sån stil skulle jag också vilja ha när jag blir äldre”

F: ”Jag tror att fler äldre som är pigga skulle vilja klä sig mer moderiktigt men att dom kanske inte riktigt vågar.”

Precis som i den tidigare gruppen framkommer det hur smink och kläder kan förvirra och vilseleda informationen man läser av till att kvinnan skulle vara yngre än sin faktiska ålder.

Det vill säga att det utgör det som Nilsson och Waldemarson (2007) kallar för filter. Dock är det inget som respondenterna tycker är till nackdel utan snarare tvärtom. Respondenterna var dessutom eniga om att fortsätta klä sig moderiktigt trots att man blir äldre är något att sträva efter. Vilket även var vad Warkander (2016) kom fram till i sin studie, dvs att modeintresset avtar inte för att man blir äldre.

När det avslutningsvis kom till huruvida respondenterna inte vågat köpa ett plagg på grund av rädsla för vad andra ska tycka höll alla med om att det hade hänt. E inleder:

”Absolut har det hänt att man stått i provrummet och provat något nytt modeplagg och känt att det vart snyggt men undrat om det verkligt varit jag. Då har jag struntat i att köpa det med rädsla för att andra ska säga att det inte är min stil”

F: ”Ja det har hänt för mig med men inte i samma utsträckning längre, brydde mig mer om vad andra tyckte när jag var yngre.”

E: ”Men det har oftast slutat med att jag köpt liknande plagg någon månad senare när modet slagit ut och alla har samma stil.”

!

Att samtliga respondenter medgav att de väntat eller helt enkelt struntat i att köpa ett plagg på grund av vad andra ska tycka kan starkt kopplas till vad Giddens (1999) menar att klädstilar påverkas av bland annat grupptryck och reklam. Något som gör sig extra tydligt i vad respondent E uttrycker när hon säger att hon köper plagget först när trenden slagit ut och många andra bär liknande plagg. Grupptrycket, i det här fallet blir att tillräckligt många anser att modet snyggt och bär kläder utefter det. Tillräckligt många för att E ska känna sig bekväm att köpa plagget utan att sticka ut utan i stället som en moderiktig person som följer trender.

!

!

5.2.4 S AMMANFATTNING :

Samtliga respondenter i gruppen var eniga om det mesta men trots det diskuterades det mycket och många exempel kom upp. Det pratades om minnen som kommer du ihåg när vi hade de här byxorna osv. Alla sade sig även lägga ner stor vikt på vilka kläder dem skulle bära under dagen och var eniga om att dessa kläder omedvetet speglade en del av deras identitet.

De var även eniga om när det kom till att läsa av information från andra att det var lättare om det var någon som klädde sig i samma stil som de själva. Men ur intervjun framkom att det inte finns någon åldersgräns vad gäller klädesplagg utan att det istället finns vissa plagg som lämpar sig bättre eller sämre till olika typer av kroppar. Dock menade en av respondenterna på att det inom vissa moden var svårt att hitta kläder som passade de med större kroppsstorlek.

Det framkom även att respondenterna någon gång undvikit att köpa ett plagg på grund av rädsla över andras åsikter. Dock var det något som samtliga var eniga om hade minskats i takt med att man blev äldre. Samtliga ansåg även att klä sig modernt vid över 60 års ålder, var något positivt och eftersträvande.

5.3 F OKUSGRUPP 3: RESPONDENTRENA

I denna fokusgrupp består deltagarna av respondenterna I, J, K och L. I är en tidigare kollega till mig. J och K är kollegor till henne som jag varken arbetat med eller träffat tidigare och L är en vännina till I. Samtliga respondenter är inom åldersspannet 40-50 år. I, J och K

konsumerar kläder varierande efter behov. Med varierande efter behov menas ej regelbundet utan vid behov då något tidigare plagg gått sönder, ny årstid eller inför speciella tillställningar.

L konsumerar kläder regelbundet.

5.3.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION

Även här inleddes diskussionen kring hur stor eftertanke man lägger på valet av klädsel till vardags samt i vilken utsträckning man gör det med avsikt att spegla sin identitet.

Respondenterna började med att uttrycka sina åsikter och tankar som rådde delade meningar, K inleder:

”Jag tycker om att lägga ner tid på morgonen när jag väljer ut kläder för dagen, men att jag gör det för att spegla min identitet. Det tror jag inte.”

J: ”Jag lägger knappt någon tid alls på morgonen utan tar det som ligger överst i garderoben, men självklart ska det ju passa ihop.”

I: ”(…) jag tänker inte att jag ska ta på mig ett visst plagg för att visa vem jag är. Det anser jag att man gör först när man möts och pratar med varandra”

L: ”Jag lägger också ner ganska mycket tid på morgonen för att bestämma vad jag ska ha på mig och även om jag inte har i tanke att det jag bär ska visa min identitet så tror jag att viss nyans av den omedvetet syns genom kläderna jag bär. Det är ju trots allt jag som köpt dom.”

Respondent K och L tycker om att ta tid på sig vid valet av kläder men menar på att det inte finns något syfte eller samband med det att uttrycka sin identitet. Om man ser till Hurd och Olsson (2005) kommunicerar K alltså omedvetet genom sina kläder trots att hon gjort ett medvetet och omsorgsfullt val, detta eftersom hon inte är medveten om vilken information hon sänder ut genom sina kläder. L däremot är mer medveten om den information hon sänder ut eftersom hon anser att kläderna visar nyanser av hennes identitet då det är hon som valt ut och köpt kläderna från början. Vilket om man ser till Bourdieu (1999) har med smaken och habitus att göra. Vår smak präglas av vårt habitus och utifrån vår smak väljer vi vilka kläder vi gillar eller inte gillar. L är alltså mer medveten i sin klädkommunikation än vad K är.

Respondent I anser att den identitet och information kommer fram först vid en verbal kommunikation. För J är det viktigast att kläderna ska passa ihop och hon lägger därmed ingen vikt på att medvetet kommunicera sin identitet genom sina kläder.

5.3.2 I NFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR

Samtalet kom sedan in på hur mycket information om en person man kan läsa av utifrån de kläder denne bär. Respondenterna var efter en stunds betänketid relativt eniga om att man till viss del kan läsa av andras identitetsdrag utifrån den information man får från klädseln, L inleder:

”Man kan ju läsa av information om status, jag menar om någon har exempelvis lite mer vårdade och dyrare kläder har den personen förmodligen bra ekonomi.”

K flikar in: ”Ja det behöver inte vara så men oftast tycker jag att det brukar stämma.”

I: ”Man kan även få ut information om hur mode intresserad någon är”

Med information uppfattade respondenterna att man kunde läsa av viss information av kläderna, exempelvis om någon klär sig moderiktigt är denne person förmodligen intresserad av mode till skillnad från någon som går klädd i mjukisbyxor och t-shirt. Vilket är precis vad Giddens (1999) menar att kläder av olika typer och priser signalerar klassposition, yrkesstatus och könstillhörighet. Men precis som K tillägger behöver den informationen inte stämma. Att man är klädd i exempelvis en designerkostym är inte ett bevis på att man tillhör en högre klassposition eller viss yrkesstatus utan kan även vara utgöra vad Nilsson och Waldemarson (2007) benämner som brus. Om fallet är så att personen signalerar något den inte tillhör, dvs i exemplet om designer kostymen. Om personen endast äger en kostym som den har vid olika tillfällen anpassade efter vissa sociala fält men arbetar på posten, då kan kostymen utgöra svårighet att tyda detta.

Diskussionen fortsatte och ledde över till om den information man sänder ut via kläder kan skapa förutfattade meningar om en person. J inleder:

”Absolut utan tvekan. Det tycker jag sker ofta vid ett nytt möte.”

K: ”Jag håller med, sen om det enbart har med kläderna att göra vet jag inte.

Men man får ju alltid en första bild av en person, en bild som inte alltid stämmer överens med verkligheten. ”

I: ”Ja men det tycker jag oftast sker de gånger man möter någon för första gången som är väldigt olik en själv.”

Respondenterna är eniga om att man alltid får ett första intryck av en person utifrån deras klädsel. Ett intryck som yppar sig i förutfattade meningar och fördomar om personen de möter för första gången om denne klär sig olikt en själv. Vilket återgår som i de tidigare grupperna inom ämnet till Hurd och Olsson (2005) som menar att det i regel är svårare att avläsa och förstå koder utanför sin egen kultur. Vilket Nilsson och Waldemarson (2007) menar på beror på det psykologiska bruset. Respondenterna skapar alltså förutfattade meningar på grund av okunskap och oförmåga att förstå och avläsa den informationen den andres kläder uttrycker

Respondenterna är eniga om att man alltid får ett första intryck av en person utifrån deras klädsel. Ett intryck som yppar sig i förutfattade meningar och fördomar om personen de möter för första gången om denne klär sig olikt en själv. Vilket återgår som i de tidigare grupperna inom ämnet till Hurd och Olsson (2005) som menar att det i regel är svårare att avläsa och förstå koder utanför sin egen kultur. Vilket Nilsson och Waldemarson (2007) menar på beror på det psykologiska bruset. Respondenterna skapar alltså förutfattade meningar på grund av okunskap och oförmåga att förstå och avläsa den informationen den andres kläder uttrycker