4.3 Riskjusterad avkastning – Sharpekvot och Jensen´s alfa
4.3.2 Fondförvaltarnas prestationer mätt med Jensen´s alfa
Ett positivt Jensen´s alfa innebär att fonden avkastar mer än vad den väntas göra enligt CAPM och ett negativt värde betyder att den underpresterar. Jensen´s alfa visar hur fondförvaltaren presterar efter justering för systematisk risk till skillnad från Sharpekvoten som justerar för total risk.
Resultatet visar att Jensen´s alfa förändras likadant som Sharpekvoten i de flesta avseenden, vilket gör att man kan dra i stort sett samma slutsatser från de båda nyckeltalen. Den största skillnaden mellan de båda nyckeltalen är förändringen för de traditionella fondernas värden mellan de båda kriserna. Skillnaden i förändringen av Jensen´s alfa och Sharpekvoten mellan de båda kriserna är bara 0,01 för hedgefonderna medan den för traditionella fonder är 0,14. Resultatet betyder att förvaltarna för traditionella fonder gör sämre prestationer i dagens kris om man mäter med Jensen´s alfa än om man mäter med Sharpekvot.
Tabell 7. Jensen´s alfa för perioden 2000-03-31 - 2001-12-28
Resultatet förklaras av att traditionella fonder har fått bättre förutsättningar att skydda sig mot negativa marknadsrörelser. Detta innebär att investerare förväntar sig mindre förluster i en negativ marknadstrend (mätt med CAPM). De ökade förväntningarna på de traditionella fondernas prestationer gör att förvaltarens bidrag till fondens resultat blir lägre om man mäter med Jensen´s alfa i jämförelse med Sharpekvot. För hedgefondförvaltarna innebär detta att skillnaden mellan dem och de traditionella fondernas förvaltare blir större om man mäter med Jensen´s alfa än om man mäter med Sharpekvot. Slutsatserna om hedgefondförvaltarnas prestationer får däremot inga stora förändringar.
Tabell 8. Jensen´s alfa för perioden 2007-06-29 - 2009-03-314
4
Skillnaden mellan hedgefonders och vanliga fonders genomsnittliga Jensen´s alfa för andra undersöknngsperioden är säkerställd med 2,0 % signifikans. Skillnaden mellan hedgefonders genomsnittliga Jensen´s alfa för undersökningsperioderna (tabell 7 & 8) är inte statistiskt säkerställd. Signifikant skillnad kunde inte säkerställas för hedgefonders Jensen´s alfa i en jämförelse av IT-krisen och dagens kris. Det huvudsakliga skälet till den svaga signifikansen är det låga antalet undersökta hedgefonder under IT-krisen, endast fem stycken. Vi anser att den svaga statistiska signifikansen kan kritiseras eftersom de fem undersökta hedgefonderna utgjorde nästan hela den svenska marknaden för hedgefonder vid tiden för IT-krisen. Dessutom innehar urvalet av hedgefonder under dagens kris mer än 80 % av fondförmögenheten på den svenska marknaden för hedgefonder. Eftersom så stor del av marknaden har undersökts för de båda perioderna menar vi att det går att dra slutsatser från mätningar trots låg signifikans (bilaga 2).
5 Slutsats
Syftet är att ta reda på hur hedgefonder med sitt säte i Sverige har presterat i den nuvarande ekonomiska krisen, i jämförelse med hur de presterade under IT-krisen. Förklaringar till hedgefondernas prestationer söks i deras förutsättningar och strategier i relation till varandra och andra fonder.
I stort sett alla undersökningens mätningar och data visar att hedgefonder som grupp presterar förhållandevis dåligt i den nuvarande ekonomiska krisen. Ser man till hedgefonders genomsnittliga avkastning är den lägre i förhållande till vad den var under IT-krisen. Den genomsnittliga avkastningen har också försämrats om man jämför med utvecklingen för traditionella fonder under de båda kriserna.
Resultatet och orsakerna som diskuteras i undersökningen liknar i stora drag de förhållanden som Maria Strömqvist pekar ut som skäl till hedgefonders försämrade prestationer i den nuvarande krisen (Strömqvist, 2009). Undersökningen bidrar till befintlig forskning genom att den är koncentrerad till den svenska marknaden för hedgefonder och att den gör jämförelser med traditionella fonder som liknar de olika hedgefondernas strategier och tillgångsslag. Möjligheten att finna en traditionell fond som liknar en hedgefond med avseende på investeringsstrategier och tillgångsslag är begränsade, i synnerhet när undersökningen endast omfattar den svenska marknaden. Matchningen av hedgefonder och traditionella fonder är baserad på approximeringar av vilken traditionell fond som mest liknar respektive hedgefond. Validiteten i jämförelserna av hedgefonder och traditionella fonder kan därför kritiseras. Resultatet visar att hedgefonders prestationer har närmat sig traditionella fonder i flera avseenden. Mindre skillnader i absolut avkastning, i korrelation med marknaden och i förvaltarnas påverkan på resultatet är de viktigaste parametrarna där hedgefonder och traditionella fonder visar mindre olikheter nu än under IT-krisen. De konvergerande effekterna illustreras i diagram 2 och 3.
Diagram 2. Fondernas avkastning i förhållande till SML för perioden 2000-03-31 - 2001-11-305 -2,5 -2,0 -1,5 -1,0 -0,5 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 -0,5 -0,3 -0,1 0,1 0,3 0,5 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 Beta A v k a s tn in g ( % ) Hedgefonder Fonder SML
Diagram 3. Fondernas avkastning i förhållande till SML för perioden 2007-06-29 - 2009-03-31
-4,0 -3,0 -2,0 -1,0 0,0 1,0 2,0 3,0 -0,5 -0,3 -0,1 0,1 0,3 0,5 0,7 0,9 1,1 1,3 1,5 Beta A v k a s tn in g ( % ) Hedgefonder Fonder SML 5
Diagram 2 och 3 illustrerar förhållandet mellan marknadsrisk (beta) och avkastning med hjälp av Security Market Line (SML). SML har i detta fall en negativ lutning eftersom marknaden, här representerad av SIXRX, har negativ avkastning under båda undersökningsperioderna. Jensens alfa är alltså avståndet mellan Security Market Line och fondens verkliga avkastning, där en fond som ligger över SML överpresterar och en som ligger nedanför SML underpresterar i förhållande till marknadens förväntningar enligt CAPM.
De hedgefonder som använder sig av marknadsoberoende strategier har klarat sig bättre än de andra hedgefonderna vilket kan vara ett resultat av att förändringar på marknaden har varit svåra att förutse. I stort sett motsvarar undersökningens resultat de teorier som Anderlind presenterar kring de olika strategier vi indelat hedgefonderna i (Anderlind 2003). Både vad gäller kategoriernas volatilitet och korrelation med marknaden. Det som inte förklaras av befintliga teorier är skälet till att kategorin multistrategi presterar sämst. Eftersom denna kategori innefattar en blandning av alla hedgestrategier så är det svårt att peka på specifika orsaker till resultatet. En rimlig förklaring är att det stora antalet investeringsstrategier och tillgångsslag gör det svårare för multistrategifonderna att hantera kraftiga nedgångar i marknaden.
Hedgefondförvaltarnas prestationer har också försämrats, både om man mäter med hjälp av Sharpekvot eller med Jensen´s alfa. Förutom de orsaker som pekats ut av tidigare forskning menar vi att förändringar i den svenska lagstiftningen för specialfonder och investeringsfonder har bidragit. Förutsättningarna för traditionella fonder att skydda sig mot nedgångar i marknaden har ökat samtidigt som det ställs högre krav på hedgefonder att redovisa sina risktaganden.
Trots att undersökningen visar att hedgefonder har klarat sig sämre i denna kris än under IT-krisen, i mått av absolut avkastning, så är det fortfarande ett bättre investeringsalternativ än traditionella fonder i tider då börsen faller.