4 TAXERINGSFÖRFARANDET UTREDNING 4.1 Inledning
4.4 Formlösa och formella medel för kontroll och utredning
Förutom de formella medlen föreläggande, taxeringsbesök och taxeringsrevision vid utredning, kan SKM även använda sig av mer formlösa medel. Vanligt förekommande är att den enskilde tjänstemannen inhämtar information från den skattskyldige per telefon, per brev eller i form av besök. Tjänstemannen kan bl a använda sig av en särskild blankett för att företa en förfrågan till en skattskyldig angående en utredning i ett taxeringsärende.
Det föreligger ingen skyldighet för den skattskyldige att besvara en förfrågan. Den skattskyldige utsätts inte för någon sanktion om denne underlåter att besvara en förfrågan, men det finns en risk att ärendet avgörs till en mindre förmånlig del för den skattskyldige, eftersom denne ej lämnat information som skulle ha inneburit att ärendet avgjorts mer förmånligt för denne. 57
De mer formella medlen för utredning av ett taxeringsärende innebär däremot skyldighet för den skattskyldige att besvara frågor, bistå med information och handlingar m m. Således innebär t ex ett föreläggande en plikt för den skattskyldige att lämna information eller uppvisa handlingar. Om den skattskyldige inte fullgör sin skyldighet kan denne föreläggas att tvingas betala vite.58 Vitesföreläggande kan ses som ett effektivt påtryckningsmedel gentemot den skattskyldige för att få denne att samarbeta. Andra sanktioner som exempelvis skulle kunna aktualiseras är bl a skattetillägg och förseningsavgift samt påföljder vid skattebrott etc.
Ett vitesföreläggande är en befogenhet som inte får nyttjas lättvindigt, utan det krävs att en sådan åtgärd verkligen är nödvändig. Ingripande åtgärder av den här sorten måste användas med försiktighet och ställas i förhållande till legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen. När det rör sig om ingripande åtgärder i den enskildes sfär är det viktigt att se till att en åtgärd verkligen är nödvändig och tillåten samt att åtgärdens storlek och konsekvenser står i rimlig proportion till vad man uppnår med
57 Wennergren Bertil, Taxering – Taxeringsförfarande och taxeringsprocess enligt nya taxeringslagen,
s. 34, Publica, 1991.
åtgärden. Sådana principer finns uppställda som ett led i att skydda den enskildes personliga integritet. Dessa förutsättningar för nyttjande av långt ingripande befogenheter återspeglas bl a i form av att ett föreläggande av SKM gentemot en skattskyldig att lämna upplysningar eller uppvisa handlingar endast som är nödvändiga för kontroll av uppgifter i självdeklaration eller andra uppgifter i taxeringsärendet. Ett föreläggande från en SKM gentemot en skattskyldig får alltså inte avse vilka uppgifter som helst utan skall avse taxeringsärendet.
När det gäller uppvisandet av handlingar är det avsett att vara till för att styrka korrektheten hos redovisade uppgifter i den skattskyldiges deklaration. Det kan härvid uttydas att det är viktigt att kontrollbefogenheterna utnyttjas med gott omdöme i SKM: s arbete med kontroll och utredning, för att det anses ligga inom befogenhetens gränser och inte inkräkta på bl a den enskildes personliga sfär.59
Om en skattskyldig skulle finna det orimligt betungande med ett föreläggande, kan denne begära att SKM omprövar sitt beslut om föreläggande med hänvisning till de betungande omständigheterna som ett föreläggande skulle innebära för denne.
SKM: s utredningsbefogenhet i ett taxeringsärende begränsas till själva taxeringsärendet och de medel för utredning som står till buds. Vissa av dessa medel ger större möjlighet till utredning, oftast då i form av samtycke eller godkännande av den skattskyldige om utökad undersökning när SKM t ex kommit överens om det med den skattskyldige vid exempelvis ett taxeringsbesök. Detta medan t ex taxeringsrevision vittnar om en mer begränsad utredningsbefogenhet till just de moment som kan aktualiseras i en taxeringsrevision.
Det finns andra än den skattskyldige som har skyldighet att lämna kontrolluppgift för en skattskyldigs taxering. I enlighet med LSK har SKM härvid befogenhet att förelägga även kontrolluppgiftsskyldiga att fullgöra sin skyldighet. Utöver det (enligt bestämmelserna i TL och LSK) har SKM inte någon befogenhet att kräva information från tredje man.60 Visserligen kan SKM naturligtvis be tredje man om information,
59 Se bl a JO 84/85:286.
60 Wennergren Bertil, Taxering – Taxeringsförfarande och taxeringsprocess enligt nya taxeringslagen,
men SKM kan inte kräva att tredje man skall inkomma med uppgifter generellt sett. I de fall en tredje man skall förfrågas om information angående en annan skattskyldigs taxeringsärende, bör nog dock den skattskyldige tillfrågas angående inhämtandet av informationen, så att denne inte riskerar att kränkas.
4.5 Slutsats
SKM: s utredningsbefogenhet och utredningsskyldighet i enlighet med officialprincipen är ett viktigt led i arbetet med att nå fram till likformighet i taxeringen, i form av att SKM genom utredning kan reda ut oklarheter och kontrollera avlämnade uppgifters korrekthet. Därigenom kan SKM lägga till grund ett så tillförlitligt underlag som möjligt för att möjliggöra en korrekt bedömning av ett taxeringsärende.
I och med utredningsansvaret – ”se till att ett ärende blir tillräckligt utrett” - som SKM är ålagd, får SKM anses ha till uppgift att eftersträva en likformig och rättvis taxering och att rättssäkerheten bibehålls genom grundläggande utredningar som möjliggör bästa tänkbara underlag för ett materiellt korrekt beslut. Dessa syften måste dock eftersträvas i proportion till möjligheten av genomförandegrad. SKM måste således ta hänsyn till sina resurser i detta arbete. Resurs- och effektivitetsskäl ställs härvid mot en strikt rättvisa i det enskilda fallet och ur rimlighetsaspekt får SKM utredningsansvar anses behöva fullgöras i förhållande till dess resurser. Genom dessa begränsningar som aktualiseras i utredningsmöjligheterna, får SKM i sitt arbete, som sagts tidigare, försöka att effektivisera så mycket som möjligt genom att rättelser av mindre felaktigheter anses kunna underlåtas till förmån för att undvika större orättvisor, ofördelaktigheter och rent av brott. SKM: s resurser för granskning och kontroll får härvid alltså inte låsas upp på detaljfrågor och då riskera att minska möjligheterna att komma till rätta med väsentliga fall av skatteundandraganden. Således får det anses ske en avvägning i varje ärende för sig, för att avgöra vilken grad av utredning som är tillräcklig. Slutsatsen blir härmed att den enskildes krav på strikt rättvisa, får lov att ge vika för kravet på en mer generell rättvis och likformig taxering. Genom en mer samordning av bedömningar skulle SKM i större omfattning
kunna effektivisera sitt arbete och åstadkomma en större rättsäkerhet genom mindre begränsningar i utredningsmöjligheterna och därigenom uppnå en mer likformig och rättvis taxering än tidigare.
I ”leasing-fallet” skulle det vid en kontroll från SKM: s sida finnas fog för att företa en utredning. För att kontrollera de skattskyldigas uppgifter skulle SKM kunna göra en förfrågan till de skattskyldiga, men om de inte besvarar denna kan SKM ta till starkare utredningsbefogenheter som t ex föreläggande eller taxeringsbesök. De sistnämnda formella medlen för utredning innebär en skyldighet för den skattskyldige att besvara frågor, bistå med information, handlingar och dylikt. Om den skattskyldige inte fullgör sin skyldighet kan denne föreläggas att tvingas betala vite. Ett vitesföreläggande är ett effektivt påtryckningsmedel, men det måste dock utnyttjas med försiktighet när det gäller ingripande åtgärder i den enskildes sfär – detta i ett led att måna om rättsäkerheten. I aktuellt fall får det dock anses nödvändigt för SKM att gå in och utreda transaktionsförhållandet ordentligt, eftersom risken för avsiktligt skatteundandragande förefaller påtaglig. Utredningsmedel av dessa slag skulle i det här fallet ge en god effekt för att komma till rätta med en korrekt bild av transaktionsförhållandet och därigenom återställa reciprociteten i beskattningen samtidigt som man åstadkommer en likformig och rättvis taxering.
Angående ”stipendie-fallet” finns ingen större chans att handläggarna uppmärk- sammar avvikelsen i bedömningarna, eftersom det inte verkar som att det föreligger några oegentligheter i fallet kommer förmodligen inte någon utredning att företas och därvid riskerar avvikelsen att bestå. Om en samsyn i bedömningarna mellan olika handläggare skulle förekomma i större omfattning skulle risken för att en sådan avvikande bedömning skulle göras avsevärt minskas. En samsyn skulle från början redan utgöra en god grund för att en likformig och rättvis bedömning företas.
5 TAXERINGSFÖRFARANDET - TAXERINGSBESLUT