Forskningsetiska överväganden - “Du kommer få välja, du får vänta på din tur”: En studie om för

I processen med vårt självständiga arbete har förskollärare och barn deltagit och i samband med det har vi tagit i anspråk den forskningsetik som Löfdahl, (2014) beskriver. Det har vi gjort genom att informera rektorer och förskollärare i telefonsamtal och missiv om vår studie, samt skickat ut ett föräldrabrev med information och samtycke om deras barns deltagande i dem samlingar vi observerat. Löfdahl (2014) menar att det kan vara knepigt att få yngre barns egna samtycke till att delta. Dels vet vi som forskare inte om den information som givits till barnet uppfattats på ett korrekt sätt och dels kan det vara svårt att få ett tydligt medgivande. Vi var medvetna om detta och meddelade barnen vid samlingen att vi skulle närvara. Samtliga förskollärare hade också innan våran ankomst berättat för barnen att vi skulle komma på besök och att vi skulle filma deras samling. Dock är detta inte tillräckligt för att uppnå samtyckeskravet så vi spetsade våra sinnen under observationerna för att se minsta tecken på om något barn försökte förmedla att de inte ville delta (Löfdahl, 2014).

På detta sätt ha vi uppfyllt de information- och samtyckeskrav som behöver tas hänsyn till. I missiv och föräldrabrev informerade vi om att det insamlade materialet kommer att förstöras och raderas efter färdigställt arbete. Vi ville att deltagarna i studien skulle känna sig trygga med sitt deltagande och informerade därför om att de deltar i studien på sina villkor och när som helst kan välja att inte delta eller inte svara på frågor. I transkriberingen av material avidentifieras namn på barn och förskollärare, även information om vilken förskola eller kommun förskolan ligger i. Allt insamlat material har under tiden det ingått i vår studie förvarats på ett säkert sätt genom låsta telefoner med kod. Att ha dessa insamlade uppgifter på den privata enheten har vi vetskap om inte är att rekommendera, men i och med vår nivå på arbete har detta sätt ändå ansetts vara godkänt att förvara materialet på, i och med att vi både informerat deltagarna om hur materialet förvarats och att det raderats och förstörts efter godkänd bedömning (Ahrne & Svensson, 2015). Vi ansåg att materialet skulle vara lättillgängligt för oss att transkribera genom att ha inspelningar på våra egna telefoner samt att vi kunde vara helt säkra på hur tekniken fungerade. Ahrne och Svensson (2015) uppmanar att pröva sina tekniska hjälpmedel innan observation och intervju för att säkerhetsställa att det fungerar på det sätt som önskas. Genom vårt medvetna val om placering av oss själva vid observation samt med vår handhållna surfplatta hade vi möjlighet att få med hela händelseförloppet i det vi skulle observera samt att det gav barn möjlighet att kliva ur bild om dem under observationens gång skulle känna att de inte längre ville delta, vilket kan vara ett av många sätt yngre barn förmedlar att de inte ger sitt samtycke till att vara med (Ahrne och Svensson, 2015). Att spela in en observation med filmkamera eller liknande utrustning kan ibland ge en felaktig bild av vad som verkligen sker i och med att det som ska filmas kan förflytta sig bort från kamerans synfält (Eidevald, 2015). Något som vi uppmärksammade skulle kunna varit vad det ena barnet försökte visa i och med sitt plötsliga intresse för oss och surfplattan.

Metoddiskussion

I vår studie har vi använt oss av observation och intervju som metoder för att undersöka vårt forskningsobjekt. Vi anser att det har var ett bra val för att få en djupare bild och en förståelse för förskollärares arbete och uppfattningar med yngre barns delaktighet och inflytande i planerade aktiviteter i förskolan. Eidevald (2015) menar att inspelade sekvenser inte kan synliggöra människans avsikt med sitt agerande. Detta anser vi att vi i största möjliga mån har försökt nå genom en efterföljande intervju. Att observera den faktiska praktik som sker med egna ögon har gjort det möjligt för oss att komma nära förskollärares aktuella vardag i förskolan, med hänsyn till den forskareffekt Lalander (2015) hänvisar till. Även om vi i största mån försökt lägga bort våra egna åsikter och erfarenheter under materialinsamlingen har dessa nya erfarenheter vi fått i och med besöken varit värdefullt för vår diskussion. I valet av observationstillfälle har vi övervägt vad vi dels ansett legat närmast vårt intresse dels vad vi tror skulle kunna ge den mest trovärdiga och enkla observation för att göra. Med enkelt syftar vi till att utesluta aspekter som i resultatet kan göra det svårt att avgöra om materialet som samlats in har en tillförlitlighet samt att studien skulle bli så replikerbar som möjligt. Vi landade då i att observera samlingar som den planerade aktiviteten. Det motiverar vi med att samling både idag och sett över tid är utformad av att förskollärare samlar barn kring något som gemensamt ska genomföras.

Det blev både lätt för oss att filma observationen samt ha en god överblick. Samlingen som aktivitet gjorde det även möjligt för oss att följa de forskningsetiska överväganden som finns att förhålla sig till som forskare. Det gav oss en form av kontroll till att säkerhetsställa att alla som skulle närvara vid observation och intervju fått den information och valmöjlighet de har rätt till. I och med vårt val av observationstillfälle anser vi att det material som vi samlat in är tillförlitligt eftersom allt som sker i samlingarna går att återse på våra filminspelningar, bortsett från de två observationer vi inte fick tillåtelse att filma. Vi har förståelse för att vi endast ser det som händer på inspelningen och inte saker som sker runt omkring som i vissa fall kan påverka tillförlitligheten av det resultat läsaren studerar (Eidevald, 2015). Men i och med samlingens placering, vår placering i förhållande till samlingen och förskollärare vart det möjligt för oss att filma allt förskolläraren gjorde. Det blev också möjligt för oss att vi vid filmning hålla kameran still och fokuserad på förskolläraren och förflyttat den mot speciella händelser för att synliggöra dessa. Under observationen upplever vi att det var ett bra val att använda surfplatta för att filma istället för att använda oss av en filmkamera. Vid de flesta observationerna verkade inte barnen notera eller störas av att vi satt med surfplattan. Vid de situationer där surfplattan intresserade barnen tillät vi dem att titta på den och vad vi gjorde med den. Dels ur en etisk synpunkt att vara öppna med att vi filmade barnen dels för att inte låta surfplattan ta mer fokus än nödvändigt.

Vad det gäller de två observationer vi inte filmade var anledningen ett återbud nära inpå vårt besök vilket gjorde att vi fick boka om och därmed inte hann få in samtycke från de föräldrar vars barn skulle närvara vid observationen. Samt ett fall där förskolläraren redan tidigt informerade oss om att det skulle vara ett problem att få in samtycke från föräldrar av olika skäl. Vi fick då göra ett övervägande i om vi skulle avboka det besöket och försöka boka in ett annat möte någon annanstans. Dock ansåg vi att det fortfarande var betydelsefullt att besöka den förskolan i och med att vi i första hand var intresserade av förskollärarens berättelse i den bokade intervjun. Observationerna såg vi som sagt som en möjlighet att få en fördjupning av intervjun. Dessutom valde vi att anteckna under dessa två observationer istället för att filma med visionen att anteckna det vi kunde koppla till delaktighet och inflytande. Vi upplever att det insamlade materialet har gett oss ett trovärdigt resultat även om det inte skett på ett likadant sätt genom alla besök. Vi ansåg också att det var betydelsefullt för vår studie att boka minst sju

23 observationer och intervjuer för att få ett rikt material som därav skulle ge oss en bred bild av förskollärares möjliggörande och begränsande av barns delaktighet och inflytande i förskolans planerade aktiviteter. Att vi då samlat på oss åtta möten gör inte resultatet överflödigt utan snarare stärker återkommande situationer vi sett genom analysering av materialet. Sammanlagt har vi transkriberat och analyserat 1 timme och 12 minuter observation, två observationsanteckningar och 5 timmar och 32 minuter intervju vilket vi anser är gott nog som underlag för att undersöka enligt vårt syfte. Dessutom är det en fullt rimlig mängd material att analysera i relation till den tidsram vi haft och för att få ett trovärdigt resultat.

Vårt val att genomföra observationerna innan intervjun anser vi gav förskolläraren möjlighet att koppla det som sagts under intervjun till något konkret exempel ur den observation vi närvarat vid, samt att vi då hade större möjlighet till ökad förståelse för det förhållningssätt som tillämpats i observationen och för det som samtalats kring i intervjun. Vi upplevde också att förskollärarna vande sig vid vår närvaro inför intervjun i och med att vi var med på observationen. Detta ansåg vi ledde till en avslappnad intervju och på så vis skapade vi en snabb relation till förskolläraren i och med att vi redan pratat med varandra innan och efter observation. Att vi båda närvarade tillsammans vid intervjuerna ser vi inte som en nackdel snarare att det gjorde samtalet mellan oss och förskolläraren avslappnad och som ett samtal istället för ett förhör två parter emellan. Vi tror att detta har bidragit till ett trovärdigt material på så sätt att förskolläraren har, enligt vår upplevelse, kunnat slappnat av i samtalet och fört en diskussion under trygga och trevliga förhållanden. Vilket också med vår förhoppning minskat risken för forskareffekt. Ytterligare en anledning till att vi ville att förskollärarna skulle känna sig avslappnade grundas i det Ahrne (2015) skriver om att informanten ska känna sig bekväma, vi upplevde att med informanter som kände sig bekväma och avslappnade så flöt intervjun på bra. Även valet av semistrustrukerad intervju anser vi bidragit till en avslappnad miljö för förskolläraren att vistas i. I och med detta val öppnade vi möjligheten att få en bredare bild av det vi ville undersöka, (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Vi var medvetna om att samtalet kanske inte skulle få det djup som annars möjligen hade visats i och med standardiserade frågor, men i och med observationer som tillägg av materialinsamling skapade vi ändå möjlighet till djup av vårt material. Dessutom anpassade vi analysen efter det material vi fått fram genom att tillämpa en teori som gav oss möjlighet att analysera den bredd vi fått fram genom vårt val av intervjumetod. Som tidigare nämnts i datainsamlingsmetoden förändrades vårt sätt att intervjua i och med att vi fick mer erfarenhet av att intervjua med semistrukturerad karaktär. Dock anser vi att dessa förändringar i vårt sätt att intervjua inte påverkat kvalitén på det material vi fått fram.

I och med att denna studie var vår första forskningsstudie, både enskilt och gemensamt, samt att det var första gången vi prövat att intervjua med inspiration av semistrukturerad karaktär var det en utmaning för oss att ställa frågor på ett så pass korrekt sätt som vi menade att förmedla dem på samt att lyssna in svaren utan att lägga någon egen värdering i det som berättats av förskolläraren. Vi har försökt att vänta in svaren för att få en mer utförlig förklaring i det som beskrivits men stundtals har vårt engagemang för frågan om barns delaktighet och inflytande tagit oss med i samtalet. Vi reserverar oss för att svaren från förskollärarna möjligtvis är påverkade av hur vi har ställt frågor och sättet vi har bemött deras svar på. Dock anser vi att svaren som givits ändå har varit tillräckligt motiverade av förskollärarna själva med egna förklaringar och berättelser för att det om möjligt skulle vara emot deras egen åsikt.

Resultat

I detta avsnitt presenteras resultatet av studien. Analysen av materialet har haft sin utgångspunkt i Bernsteins begrepp stark och svag klassifikation och stark och svag inramning. Resultatdelen är uppdelad i tre delar, möjligheter för barns delaktighet och inflytande i förskollärares arbete, begränsningar för barns delaktighet och inflytande i förskollärares arbete samt yttre faktorer som påverkar förskollärarens arbete.

Den sista rubriken väljer vi att presentera eftersom det är en återkommande aspekt som förskollärare samtalar kring i intervjuerna och som vi upplever påverkar förskollärarnas arbete med barns delaktighet och inflytande, samt att det som tidigare nämnt ger en nyanserad bild av det vi studerat.

Möjligheter för barns delaktigheten och inflytande i förskollärares arbete

I observationer och intervjuer har det framkommit att barnen möjliggörs delaktighet och inflytande i samlingen när den redan är planerad. Barnens delaktighet ligger då framförallt i att de gör val i samlingen eller att på olika sätt delta i redan planerade inslag. Under denna rubrik kommer vi att visa på vad i studien som visat på möjligheter för barns delaktighet och inflytande i förskollärares arbete.

Förskollärarna ger barnen delaktighet och inflytande

Det har visats att förskollärarna har stor påverkan på de aktiviteter som sker i verksamheten. Vi kunde se utifrån observationer och intervjuer att förskollärarna hade olika stor kontroll över vad som skedde i förskolans aktiviteter och huruvida barnen fick delaktighet och inflytande. Vi kunde framförallt se att det finns en stark klassifikation och inramning av samlingen som planerad aktivitet. Grundplaneringen sköts av pedagogerna och barnen har möjlighet att göra val i samlingen i form av till exempel sångpåsar under samlingen, där barnen får välja en symbol ur en påse för att sedan sjunga en sång om denna symbol. Förskolläraren har planerat syftet med aktiviteten samt valt vilka symboler som barnen har möjlighet att välja mellan. Flertalet förskollärare menar att barnen blir delaktiga i samlingen just genom att de får möjlighet att välja en symbol. En liknande situation där barnen påstods vara delaktiga var också att sätta upp en bild av sig själv på tavlan. Samlingen hade både stark klassifikation och svag inramning i och med att aktiviteten planeras av förskolläraren utifrån läroplan eller vad förskollärarna anser är bra för barnen. Men barnen fick möjlighet att göra val i samlingen. Barns möjlighet till just delaktighet och inflytande står i relation till hur stark och svag klassifikation och inramning den planerade aktiviteten har. Ett exempel på detta är utifrån följande citat där en av förskollärarna berättar hur samlingen planeras.

Alltså, jag tänker att jag planerat, *hehe*, så.. jag har ju saker som jag gjort under ett tag, men det finns en tanke bakom det jag gör, det finns struktur med en början, ett innehåll och ett slut. Eeee... och nu mycket med dom små såhär i början, så använder vi mycket med sångväskan med sakerna, och jag tänker att dom får vara med och vara aktiva, och dom får påverka, och dom får välja, samspel och turtagning, och det blir språk och liksom så, jag tycker att det blir.. väldigt, ja så en stund.

Samlingen planeras av förskolläraren i citatet, utifrån saker som av erfarenhet gjorts ett tag, det finns en tanke bakom planeringen. Det visas dock just det som tagits upp ovan att barnen utifrån den planerade aktiviteten får göra val och på det sättet vara med och påverka och få inflytande. Förskollärare har stark kontroll över hur samlingen ser ut och vilka regler som gäller i samlingen, observation och intervju

25 visar att förskollärarna ställer sig olika till barnens roll i samlingen. Om det är okej att barnen går runt i rummet och går ifrån samlingen eller om barnen ska sitta stilla. Förskollärarna har en stark inramning för vilka regler som gäller. I en observation var det ett barn som sa att han ville välja, då svarade förskolläraren med “Du kommer få välja, du får vänta på din tur”. I och med att förskolläraren svarar barnet på det sättet blir det stark inramning över när barnen ska få välja. De förskollärare som tillåter barnen att gå runt eller gå iväg menar att det är ett tecken på att barnen antingen har ett behov för det eller att samlingen inte är tillräckligt intressant. Det är då upp till förskolläraren att göra samlingen mer intressant för att barnen ska vilja delta i den. I de fall förskollärarnas inställning är att det är accepterat att gå runt får barnen möjlighet att ha inflytande över sitt deltagande i samlingen. Samlingen klassas då av svag inramning där kontrollen över deltagande är jämlik mellan förskollärare och barn.

Det upplevs av förskollärare att samling med äldre barn är lättare att genomföra i och med att äldre barn är rikare verbalt i sitt sätt att kommunicera, vilket i sin tur gör det lättare enligt förskollärare att tolka barnen. Yngre barn beskrivs uttrycka sitt deltagande med kroppsspråk och blickar vilket lämnar större tolkningsutrymme för förskollärare om att skapa just samförstånd med yngre barn. Det gör att förskolläraren upprepade gånger checkar av med barnen om de är med på vad som ska göras och om de förstår den information som givits. Detta sätt att bemöta yngre barns uttrycksformer innebär en svag inramning i och med att förskollärarens handling har en vision om att barnen ska förstå det som ska ske och därmed ge möjlighet till delaktighet. Det är också av stor betydelse för hur förskolläraren tolkar barnens sätt att förmedla sina tankar och viljor. I och med att det är förskolläraren som gör en tolkning är det också förskolläraren som har makt över hur tolkningen ska bemötas. Därmed klassificeras förskollärarens tolkningar som stark inramning eftersom den kontrollen ligger på förskollärarens sätt att tolka samt sätt att bemöta det som tolkas. I och med att det anses vara en utmaning att ha samling med yngre barn på grund av det ständiga tolkandet av barns sätt att uttrycka sig på, är det särskilt viktigt att vara lyhörd enligt förskollärarna. Att lyssna in och se vad barnen tycker är okej och inte okej.

Något som var återkommande i observationerna och även i intervjuerna var huruvida barnen skulle ha möjlighet att välja samma sång eller samma symbol igen som redan valts i den pågående aktiviteten.

Några förskollärare såg det som självklart att symbolerna skulle läggas tillbaka i påsen och kunna väljas igen, samtidigt som andra ansåg att symbolerna inte skulle läggas tillbaka för att på nytt inte kunna bli valda. I de fall där ett barn ville sjunga samma sång menade då förskollärare att den sången redan sjungits och att barn behöver lära sig att de inte alltid kan få välja den de vill, att den redan kan ha blivit vald. Studien visar att några förskollärare har en barnsyn att barnen behöver lära sig att de inte kan få som de vill, att denna lärdom är en förberedelse för framtiden. Dessa situationer formades av stark klassifikation där förskollärarna avgör vad i samlingen som barnen får inflytande över.

Kommunikativt möjliggörande av delaktighet och inflytande

Enligt flertalet förskollärare är barns vilja och tankar viktiga och att det är betydelsefullt att det råder en

“vi-känsla” gruppsammanhang som en av förskollärarna beskriver det, som exempelvis samlingen. Det gör att diskussion och information framkommer i det insamlade materialet att vara en viktig byggsten för att möjliggöra för barns delaktighet. Att ha samförstånd i förskolans aktiviteter, förskollärare och barn emellan, framkommer som något som verkar vara viktigt att eftersträva. Genom tydlighet om vilka

In document “Du kommer få välja, du får vänta på din tur”: En studie om förskollärares arbetet med yngre barns delaktighet och inflytande i förskolans planerade aktiviteter (Page 21-43)