Har du deltagit i någon fortbildning om individualisering i matematik? Detta var frågan och man kunde här svara ja eller nej och vid jakande svar frågade vi efter exempel. 8 av lärarna har svarat ja på frågan, de har alltså deltagit i fortbildning och 29 har svarat nej. En har avstått från att svara på frågan. En lärare har gått en kurs i matematik på högskolan och en annan har gått en kurs i xxxx kommun. Individualisering har tagits upp på en VFU-handledarutbildning där det togs upp på matematikämnets inriktning. Vi har en som fått detta i sin specialpedagogutbildning och en annan som just nu går en kurs i ”gifted education” vid vxu.se (Växjö universitet). En av lärarna har deltagit i många olika fortbildningar såsom mattekul, vardagsmatte, matte utan mattebok och montessorimatte. Avslutningsvis har vi en lärare som har gått en mattecirkel för förskolan – årskurs 3 (praktisk matte) och hon har även gått på olika matteföreläsningar på universitetet. En av hennes kommentarer är: ”Jag gillar matte och har alltid försökt att förnya mig.”
6 Analys
I analysen kommer vi att titta på vad enkäten gett oss för svar på våra frågeställningar och hur dessa kan tolkas mot vår teoretiska bakgrund.
6.1 Begreppen individualisering och individuell i samband med matematikundervisning
Denna fråga tog vi upp för att vi ville se vad lärarna egentligen lägger in i de olika begreppen. Det är viktigt att man använder orden rätt annars talar vi inte om samma sak när vi har våra pedagogiska diskussioner, vilket kan bidra till många missuppfattningar. Detta framkom tydligt i de olika svaren där 7 av lärarna ansåg att betydelsen var densamma. För de lärarna som ansåg att betydelsen var olika fanns det en hel del olika förklaringar men 18 av dem har på lite olika vis förklarat skillnaden med att individuell undervisning är detsamma som enskild undervisning (möjligen med två eller några elever) och individualiserad undervisning innebär att man utgår från elevens behov och förutsättningar. Den förklaringen på individualiserad undervisning stämmer väl överens med Skolverkets (2003) förklaring där man säger att individualiserad undervisning är anpassad till elevens behov. I Pedagogisk ordbok (2002) förklarar man det med att man ska skapa inlärningssituationer där det tas hänsyn till den enskilde elevens individuella förutsättningar, samtidigt som inlärningssituationen försiggår inom undervisningens ramar. Detta stämmer också med vad lärarna i denna grupp svarat. I samma ordbok förklarar man ordet individuell med att man undervisar en elev i taget i motsats till klass – och gruppundervisning. Den förklaringen stämmer överens med de 18 lärarnas svar. 3 av resterande lärare har lagt vikten vid gruppstorleken man jobbar med och skriver att man vid individualisering jobbar i mer eller mindre stora grupper medan man vid individuell jobbar med en elev i taget eller med en mindre grupp. Det som skiljer sig i denna grupp från föregående är förklaringen på individualisering eftersom de endast tagit upp gruppstorleken d v s organisationen och inte nämnt något om arbetssättet. I nästa grupp har vi också 3 lärare och de anser att individuell undervisning betyder att eleverna jobbar på i sin egen takt och detta stämmer inte överens med förklaringen i Pedagogisk ordbok (2002) där man betonar att man undervisar en elev i taget. Den individualiserade undervisningen hade de däremot en förklaring på som stämmer överens med Skolverkets (2003) när de skriver att undervisningen är anpassad till eleven. En lärare har skrivit att individualiserad undervisning innebär att eleven jobbar med uppgifterna i egen takt självständigt eller i grupp och har alltså inte betonat att undervisningen ska utgå från elevens nivå. Förklaringen på individuell undervisning är att eleven behöver mycket hjälp och
arbetar med speciella uppgifter men det står inget om gruppens storlek. Övriga lärare har inte lämnat någon förklaring eller gjort någon jämförelse mellan begreppen.
De flesta av lärarna som svarat nej är medvetna om vad de olika begreppen betyder. I en del av fallen stämde förklaringarna överens med litteraturens för det ena begreppet men inte för det andra. De lärarna som svarat ja och anser att individualiserad och individuell undervisning betyder samma sak har lämnat en förklaring som stämmer överens med förklaringarna i Pedagogisk ordbok (2002) och Pedagogisk uppslagsbok (1996) på ordet individualiserad. Ingen av dem har tagit upp något om ordböckernas förklaring av ordet individuell, alltså undervisning av en elev i taget.
6.2 Individualisering äldre respektive yngre elever
Helhetssynen på eleven som individ tenderar att försvinna ju längre upp i åldrarna man kommer (Skolverket 2003). Detta stämde inte alls överens med resultatet på vår enkätfråga angående detta. 30 lärare har svarat att de individualiserar lika mycket oberoende av barnens ålder, 6 stycken svarade att de individualiserar mer när de undervisar i en högre årskurs och endast 1 individualiserar mer i en lägre årskurs.
6.3 Lärarnas egen uppfattning om graden av individualisering i sin undervisning
I Kursplanen (2000) betonas individen och dess behov och förutsättningar. I enkäterna kan vi utläsa hur lärare också betonar vikten av individens behov, men också vilka svårigheter man som lärare kan stöta på inför uppgiften att uppfylla dessa behov.
Då vi frågade lärare om hur stor del av deras undervisning som de ansåg vara individualiserad blev resultatet sådant att på en tiogradig skala lade sig knappt hälften kring 4 och 5 och lite mer än hälften kring 7 och 8 på denna skala. Detta tyder på att många anser sig vara medelgoda på individualisering och lite fler anser sig vara ganska bra på individualisering. Relativt få anser sig vara riktigt bra eller riktigt dåliga på det. Om man ser till de årskurser lärarna arbetar i är årskurs 7 – 9 den årskurs där man anser sig bäst på individualisering, årskurs F - 3 och 4 - 6 är ungefär likvärdiga på detta. På samma sätt kan man utläsa att de som arbetat mer än 20 år i läraryrket anser sig individualisera undervisningen lite mindre än de som arbetat färre år. Skillnaden är dock hårfin och knappt mätbar. Beroende på att det i de flesta skolor arbetar fler kvinnor än män så har vi i denna undersökning med samma fördelning via enkäterna, 1/3 män och 2/3 kvinnor. Av dessa ansåg sig dock männen vara lite
bättre på att individualisera sin undervisning än kvinnorna men om det då är kopplat till att fleratlet män faktiskt arbetade på högstadiet, vilket hade den lite högre siffran om individualisering, låter sig vara osagt. Specialpedagogen i undersökningen hade en högre siffra angående individualisering än de övriga lärarna. Enligt Wallby (2001) är individualisering ett av skolans honnörsord men kan innebära olika saker och tillvägagångssätt för eleverna.
6.4 Möjligheter, svårigheter samt viljan att individualisera
I fråga 4 tillfrågades lärarna i undersökningen om de ville individualisera sin undervisning ännu mer. Svaret kunde vara ja eller nej och kommentar kunde lämnas efter svaret. I årskurserna F - 5 och 4 - 6 ville ungefär hälften individualisera mer medan 6 av 7 i årskurserna 7 – 9 ville öka graden av sin individualisering. Om man jämför de antal år lärare arbetat kan man utläsa att ju fler år man arbetat som lärare, desto mer vill man individualisera sin undervisning.
Läraren skall ”utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande” (LPO –94:19) I vilken grad detta skall ske lämnas till den enskilde läraren att avgöra. Läroplanen är skriven så att mycket lämnas att avgöras hos den enskilde läraren om bara målen att uppnå och målen att sträva emot uppfylls. Gran (1998) betonar att ingen kunskap är direkt överförbar till någon annan utan utgångspunkten måste vara barnet och att barnet självt formar sin uppfattning och kunskap om omvärlden.
Mer än 2/3 hade svarat att de gärna ville individualisera sin undervisning mer och kommentarerna efteråt var tydliga, lärarna upplevde många olika faktorer som gjorde att de såg svårigheter att kunna genomföra detta. Tiden var det svar som flest angav som en faktor för att inte kunna individualisera mer. Andra faktorer var även kunskaper, personalresurser, läromedel, material, mod och pengar. Angående tiden skriver Ljungblad (2003) om ovanstående problem, att många lärare tycker det är svårt att individualisera undervisningen på ett utvecklande sätt för eleverna.Han skriver vidare att det under ett antal år lagts mycket tid och kraft på att utveckla arbetslaget. Skolverket (2003) har vetskapen om att lärare efterfrågar kompetensutveckling inom just ämnet matematik. Mod angavs av en lärare som en faktor för att inte individualisera mer men skulle modet kanske öka med ökad kompetens, det finns kanske en osäkerhet hos många att ge sig på ett annorlunda arbetssätt.
Kunskaperna att individualisera undervisningen kunde handla om såväl kunskap om praktisk matte som kunskap om eleven. En lärare satte fokus på IUP och hur denna kan hjälpa lärare att individualisera undervisningen mer. Med en uppdaterad IUP i matematik för varje elev torde det vara möjligt att gruppera elever så att de får undervisning i matematik där de just nu befinner sig. Då kan man också välja det som passar eleven bäst, arbeta i grupp, enskilt med olika läromedel eller på andra sätt. Då ges även möjligheten till olika sorters individualisering. Skolverket (2003) skriver om att individualisering inte är ett entydigt begrepp utan kan innebära såväl att elever arbetar med olika uppgifter men de skall leda mot samma mål, eller att de arbetar med samma uppgifter och problem men kan avgöra hur de vill angripa problemen. Det kan också innebära att elever har olika läroböcker och i undervisningen kan moment uteslutas eller läggas till för att bättre passa individen. Det finns också en hastighetsindividualisering där eleverna har i stort sett samma material men var och en arbetar med det i sin egen takt. Hedlund (1995) nämner såväl hastighetsindividualisering, intresseindividualisering, materialindividualisering som kognitiv individualisering. Det beskrivs i en rapport (Wallby et al. 2001) att det inte är fråga om att eleven skall arbeta enskilt för att det är fråga om individualisering. Grupperingar i smågrupper eller storgrupper kan komma ifråga men det handlar om att sätta elevens behov och förutsättningar i fokus. Personalresurser och pengar kan hänga ihop till viss del men bland svaren var det inte specificerat så väl vad det var fråga om för resurser eller pengar. Pengar till laborativt material nämndes i en enkät. Pengarna är också enligt några lärare i vår undersökning en anledning till hur mycket fortbildning lärarna kan få. Läromedlen nämndes hos några lärare som en faktor att det var svårt att individualisera undervisningen. Det tog tid att hitta uppgifter som passade just den eleven och/eller var inte läromedlet tillräckligt brett för att innehålla uppgifter som kunde passa alla. På samma sätt ansågs det ta tid att göra eget mattematerial. Malmer (1990) kritiserar också läroböckerna för att ha en lösningsmodell som eleverna uppmanas att följa. Hon förespråkar då det undersökande arbetssättet. I enkätsvaren kan man ändå utläsa vikten av att ha matematiska diskussioner och då är vissa gemensamma uppgifter nödvändiga. Likaså kan man utläsa från några som ej ville individualisera mer att det gemensamma samtalet i matematik då skulle komma tillkorta. Vikten av att hitta rätt uppgifter till individen står lite emot vikten av gemensamma uppgifter som kan gagna matematiska samtal.
6.5 Olika sätt att individualisera matematikundervisningen
Vi var intresserade av att ta reda på olika sätt att individualisera matematikundervisningen på och här har vi fått in många olika förslag och ideer från våra lärare. För många innebär det att
eleverna jobbar med olika uppgifter, olika kurser eller olika svårighetsgrad på materialet och många arbetar utifrån elevernas nivå och ger de uppgifter utifrån var de befinner sig inom matematiken. En del lärare låter eleverna själva göra sin planering och bestämma vilka uppgifter som ska göras medan andra lärare vill göra detta åt sina elever. Hedlund (1995) har skrivit om intresseindividualisering som innebär att eleverna själva är med och planerar sin undervisning. Resultatet blir då oftast att intresset ökar. En hel del av lärarna tar upp att man måste ha uppgifter som passar även de ”duktiga” eleverna vilket ibland kanske kan vara svårt. Arbete med laborativt material kommer också upp såsom klossar, pengar mm. Detta är något som Malmer (2002) skriver om och ser mycket positivt på. Hon menar att eleverna då är aktiva i sitt lärande och att de producerar istället för reproducerar. En av lärarna jobbar helt utan lärobok och även det ser Malmer (1990) positivt på. Undervisningen ska inte vara bunden till en lärobok eftersom det logiska tänkandet och förmågan att granska kritiskt då inte övas.
6.6 Fortbildning
Detta har vi tagit upp eftersom att vi vill se hur stor vikt man lägger vid individualisering ute på skolorna vad det gäller fortbildningen. Av 38 tillfrågade var det bara 8 som hade gått någon form av fortbildning om detta och det är alltså knappt en femtedel. Varför det är så få kan bero dels på vilken fortbildning som erbjuds inom detta ämne, dels på hur viktigt skolledningen tycker att det är och givetvis beror det också på lärarens eget intresse. Det sistnämnda blir ganska tydligt när man läser svaren på enkäten. Två av lärarna har gått på en hel del olika fortbildningar och en av de kommenterar att hon/han gillar matte och vill förnya sig. I den andras svar kan man på de övriga frågorna om individualisering läsa sig till att hon arbetar mycket och väl genomtänkt med detta. Skolverket (2003) beskriver hur lärare efterfrågar erfarenhetsutbyte, samarbete och kompetensutveckling i just ämnet matematik. Ämnesdidaktik och specialkompetens är områden som efterfrågas av verksamma lärare.
7 Diskussion
Vår vilja med detta arbete har varit att få fram fakta om hur man arbetar med individualisering i skolorna och vad som sägs i litteraturen om detta. Det har varit mycket intressant att fördjupa sig i vilken syn verksamma lärare har på individualisering och hur de skulle vilja utveckla detta i sin undervisning. Vi har fått svar på våra frågor, ibland förväntade svar men även oväntade sådana. Ibland har svaren stämt överens med litteraturen och ibland inte.
I början av denna undersökning var vi benägna att tro att det skulle finnas betydligt mer individualisering i de yngre åldrarna i skolan än i de äldre. Skolverket (2003) har skrivit om att helhetssynen på eleven tenderar att minska ju äldre eleverna blir och det friare arbetssättet blir mer läroboksstyrt. Eleverna uppfattar enligt Skolverket matematiken som tråkigare och någon individualisering sker knappast om inte en speciallärare är inkopplad. Ahlberg (2000) skriver också om att lusten för matematik avtar efter några år i skolan. Detta är ju ingen positiv prognos för ett skolämne där många får kämpa för att bli godkända. Lärarna i vår undersökning är dock överlag positiva till individualisering och vill gärna individualisera sin undervisning mer. Det verkar även som så att ju högre upp i årskurserna vi kommer ökar den positiva synen och individualiseringen anses inte som svårare att genomföra hos de äldre eleverna. Vi har gjort vår undersökning utifrån ett lärarperspektiv men det skulle vara intressant att få veta vad eleverna tycker om detta.
Överlag var lärarna positiva till sin egen grad av individualisering. Många ansåg sig individualisera sin undervisning ungefär till hälften vilket inte var direkt oväntat men det var fler som angav att de hade ganska mycket individualisering i sin undervisning. Detta faktum överraskade oss positivt. Det är roligt att konstatera att trots en hög arbetsbörda för de flesta lärare är synen på att ändå lyckas med en del av uppdraget, att se till individen i matematiken, något man anser sig klara av. Det kanske är så att många lärare har insett att det som Malmer (1992) skriver om att ett mera elevaktiverande och individanpassat arbetssätt får fler elever att uppleva glädjen att lyckas. Hon skriver att detta är rena hälsokuren för självförtroendet. Männen i undersökningen ansåg sig ha mer individualisering än kvinnorna men det kan också bero på att samtliga män arbetade på högstadiet och där ansåg man sig ha relativt hög grad av individualisering. Då frågar man sig ändå, har manliga lärare något större självförtroende för sin undervisning än kvinnliga lärare?
På frågan om lärarna ansåg individualisering av undervisningen vara samma sak som individuell undervisning, verkar förståelsen för begreppen vara ganska god i lärarkåren och överrensstämma med vad Skolverket (2003) har angett att begreppen står för. Att några lärare inte är helt på det klara med vad de själva lägger i begreppens innebörd kan ju vara frågan om att de inte tidigare funderat över det. Kanske är det frågeställningar liknande denna som skall bli pedagogiska frågeställningar i arbetslagen på skolorna?
De svårigheterna med individualisering som framkom var framför allt tiden men även kunskaper och resurser. Det finns nog en viss osäkerhet hos många lärare men av de lärare vi har tillfrågat verkar det som om de flesta ändå lägger stor vikt vid att individualisera sin undervisning. Malmer (1992) skriver om nödvändigheten av att individualisera undervisningen men hon säger också att det är lätt sagt samtidigt som det kräver en omfattande planering. Vi tror därför att olika former av kompetensutveckling inom detta område är viktigt. Det stärker lärarna i sin roll och kan hjälpa till med att underlätta arbetet med individualiseringen. Detta är något som vi måste arbeta med i skolorna. Undervisningen skall enligt Lpo 94 anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Det skall dessutom ske med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk, kunskaper samt främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling. Kravet på kompetensutveckling har skärpts inför detta år då kravet på elevens IUP kommit närmare. Vi har i någon enkät fått fram kopplingen mellan en uppdaterad IUP och förutsättningar för att möta och gruppera elever i matematikundervisningen så att elevens behov kommer i fokus. I och med detta krav får vi hoppas att kompetensutvecklingen tar fart och därmed diskussionerna i arbetslagen kring individualisering och IUP.
Validiteten kan anses vara relativt hög i denna enkätundersökning. Hade vi även gjort uppföljande intervjuer hade validiteten blivit högre och det kan vara ett uppslag till fortsatt forskning inom detta område. Som slutsats kan sägas att vi ser en positiv anda och vilja kring individualisering. Visst finns det hinder och svårigheter men de flesta lärare upplever individualiseringen som något positivt och något att sträva mer efter och då har det också alla förutsättningar att förstärkas. Vi tror att IUP kommer att ge individualiseringen en skjuts framåt, dels genom det krav IUP ställer på att utgå från individen och våra styrdokument och dels genom den insikt i elevens lärande som denna kunskap ger.