Det hade varit intressant att göra ett större arbete med fler elevintervjuer och jämföra flickor och pojkars upplevelser av särskild undervisningsgrupp.
Triangulering hade gett en bredare inblick i hur särskilda undervisningsgrupper upplevs då möjligheten att jämföra elevers och vårdnadshavares erfarenheter med pedagogernas uppfattning av elevernas skolsituation hade varit möjlig.
Det vore en utmaning att göra en mer praktiskt inriktad studie inom ramen för inkludering där försöksverksamhet med fadderskap mellan äldre elever i vanliga klasser och elever i särskild undervisningsgrupp skulle etableras.
13 Slutord
Resultatet av denna undersökning visar att de flesta elever och vårdnadshavare är nöjda med de särskilda undervisningsgrupper som de intervjuade eleverna gick i. Enligt eleverna berodde tryggheten i gruppen på att den bestod av få elever och att undervisningen och arbetstempot var anpassat till elevernas förutsättningar. Personalens kognitiva och sociala kompetens upplevde eleverna som viktig. I diskussionen har elevernas mindre positiva åsikter om verksamheten tagits upp, såsom brist på elevinflytande och val av traditionell undervisning och kunskapsurval. Även om det finns en del brister med särskilda undervisningsgrupper är det dock en överdrift att påstå, som t ex Haug (1998), att mindre grupper måste ses som ett misslyckande eftersom alla borde ha rätt att ta del av ordinarie verksamhet och inte pekas ut och avskiljas från de andra.
Efter att ha tagit del av läst litteratur och analyserat resultatet av denna undersökning anser jag att det optimala inte är att alla elever får undervisning i klass. Som redan nämnts är normalitet ett hett tema som diskuteras flitigt. Under en konferens i Stockholm 2003 där flera forskare konstaterade att olikhet borde ses som en tillgång (Brodin, Lindstrand 2004) betonade professor Emanuelsson att mångfald är något naturligt och att det genomsnittliga ofta uppfattas som det normala – vilket inte alltid stämmer, enligt honom. Både Perssons (2007) och Haugs (1998) modeller som presenterar ett brett elevperspektiv där miljön antas vara en viktig del i lärandet och där ett gemensamt pedagogiskt läraransvar för elevens inlärning antas ha ett gott syfte, men det finns inga modeller som passar ett skolsystem där det ingår tusentals elever med olika behov. Därför är min uppfattning att en kombination av t ex Perssons olika perspektiv som består av det relationella, som betraktar eleven som i behov av stöd, och det kategoriska perspektivet, som beskriver elever med problem, är det man borde utgå ifrån. Min undersökning av elever i särskild undervisningsgrupp är ett exempel som visar att orsakerna till inskrivning i särskild undervisningsgrupp varierar och att vägen till att nå liten grupp många gånger är krokig, men ofta blir resultatet bra. Eleverna och deras vårdnadshavare ansåg att barnen hade lärt sig mycket sedan de började i grupperna och eleverna tycktes inte ha mått dåligt av att ha gått i liten grupp, eftersom de var stolta och glada över att det fanns små grupper. Jag tror att det är bra att det finns mindre grupper för de elever som är i behov av detta, men samtidigt är ökningen av dessa grupper en varning för att något inte stämmer med den svenska skolan.
Referenser
Ahlgren, R-M. (1991). Skolelevers självvärdering. Stockholm. Almqvist & Wiksell. Andersson, B-E. (1986). Utvecklingsekologi. Studentlitteratur: Lund.
Andersson, I. (1999). SAMVERKAN För barn som behöver (2:a uppl.). Stockholm: Högskoleförlaget vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Stockholm. Natur och kultur.
Asp-Onsjö, L. (2006). Åtgärdsprogram-dokument eller verktyg? En fallstudie i en kommun. Göteborgs universitet. Acta universitatis gothoburgensis Göteborg studies educational sciences 248. Göteborg.
Berglund, L (1998). Skolambition, självvärdering och skolupplevelser hos elever med och
utan specialpedagogiska insatser. Göteborg: Institutionen för specialpedagogik. Blom, A. (2004). Elever mitt emellan. Om samundervisningsgrupper, dess elever och
organisation. (FoU-rapport 2004:7). Stockholm: Socialtjänstförvaltningen. Blom, A. (1999). Särskilda elever. Om barn i särskola – bedömningsgrunder,
ställningsstaganden och erfarenheter. (FoU-rapport 1999:28). Stockholm
Brodin, J. & Lindstrand, P. (2004). Perspektiv på en skola för alla. Lund: Studentlitteratur. Bronfenbrenner, U (1979a). The Ecology of Human Development. Experiments by Nature and
Design. Cambridge, Mass: Harvard University Press.
Emanuelsson, I. (2001). I behov av särskilt stöd och ändå godkänd? I Att bedöma eller bedömas. Skolverket. 2001
Emanuelsson, Persson, Rosenqvist (2001). Forskning inom det specialpedagogiska området. Stockholm Liber.
Emanuelsson, I. (2000). Hotet mot en skola för alla. Pedagogiska magasinet. 2000 (2), 16-22. Fischbein, S. & Österberg, O. (2003) Mötet med alla barn – ett specialpedagogiskt perspektiv.
Stockholm. Förlagshuset Gothia AB.
Haug, P. (1998). Pedagogiskt dilemma: Specialundervisning. Stockholm: Runa Hedström, H. (2007). Att vara som alla andra. Specialpedagog, Nr 6, s. 25-26.
Hellqvist, B. (2008). Kompetens-Självbild-Inkludering. En studie av några elever i behov av
särskilt stöd och deras uppfattning av sin tid i en särskild undervisningsgrupp. (Examensarbete, 15p) Skövde högskola, Lärarutbildningen
Holme, I. M. & Solvang, B. K. (1997). Forskningsmetodik Om kvalitativa och kvantitativa
Karlsson, L (2004). Folkhälsopedagogen söker legitimitet. Ett möte mellan pedagogik och
verksamhetsförlagd utbildning.(Akademisk avhandling: Studies in educational sciences, no. 14.) Malmö högskola: Lärarutbildningen.
Kylén, J-A (2004). Att få svar intervju-enkät-observation. Stockholm. Bonnier Utbildning. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Larspers, M.(2007) Inkluderad i skola eller exkluderad från klassen? En kvantitativ studie av
gymnasieelevers upplevelser av att få stöd i en specialpedagogisk verksamhet. Examensarbete. Malmö högskola.
Marton, F & Booth, S. (2000) Om lärande. Lund. Studentlitteratur.
Merriam, B (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur.
Nilhom, C (1996). Inkludering av ”elever i behov av särskilt stöd” – Vad betyder det och vad
vet vi? (Forskning i fokus, nr 28) Myndighet för skolutveckling. Hämtad 15 maj 2008 från www. skolutveckling.se
Nilholm,C. (2007). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.
Nilholm, C. & Björk-Åkesson, E. Reflektioner kring specialpedagogik - sex professorer om
forskningsområdet och forskningsfronterna. (Vetenskapsrådets rapportserie, 5:2007)
Högskolan för lärande och kommunikation vid högskolan i Jönköping. Hämtad 10 maj 2008 från http:// vr.siteseeker.se
Persson, B. (1998). Den motsägelsefulla specialpedagogiken - motiveringar, genomförande
och konsekvenser. (Specialpedagogiska rapporter nr 11) Göteborg: Göteborgs universitet. Institutionen för specialpedagogik.
Persson, B.(2007). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber AB. Qvarsell, B. (2004). Barnens bästa som globalt problem: om barns rättigheter och kultur i internationell pedagogisk belysning. (Skriftserien Utvecklingspsykologiska
seminariet,1652-5639).Stockholm: Universitetet i Stockholm, Pedagogiska institutionen. Sandén, I. (2000). Skoldaghem: ett alternativ för elever i behov av särskilt stöd. Malmö: Institutionen för pedagogik. Lärarhögskolan. Malmö
Sivertun,U. (2006). (Special)pedagogik och social utslagning. Stockholm: Lärarhögskolan Stockholm.
Skolverket, PM. Stora och små undervisningsgrupper. Forskning och klasstorlekens betydelse för elevers och lärares arbetssituation. Kjell Granström, Linköpings universitet.
Skolverket (1999). Nationella kvalitetsgranskningar 1998. (Skolverkets rapport 160) Stockholm Liber.
Skolverket (2004). Yngre elevers attityder till skolan 2003. Hur elever i årskurs 4-6 upplever skolan (Rapport 256, 2004). Stockholm: Skolverket.
Skolverket (2007). Väl godkänt till skolan – men arbetsron får underkänt av många elever. Hämtat 22 maj 2008 från
http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/146960
Ström, K. (1999). Specialpedagogik i högstadiet; ett speciallärarperspektiv på verksamhet,
verksamhetsförutsättningar och utvecklingsmöjligheter. Åbo; Åbo Akademis förlag .
Stukát, S (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Szönyi, K (2007). Rapporten Elever i särskilda undervisningagrupper – elevers och
föräldrars perspektiv. Specialpedagogiska institutet www.sit.se, 2008-04-09
Svenska författningssamling (SFS). Skollagen (1985:1100).
Svenska unescorådets skriftserie,0348-8705; 2001:1 (2001). Salamancadeklarationen. Stockholm.
Taube, K. (1995). Läsinlärning och självförtroende - psykologiska teorier, empiriska
undersökningar och pedagogiska konsekvenser (2:a uppl). Kristianstad: Rabén Prisma. Tideman, M. & Rosenqvist, J. & Lansheim, B. & Ranagård, L. & Jacobsson, K. (2004). Den stora utmaningen. Om att se olikhet som resurs i skolan. Halmstad: Högskolan i Halmstad. Malmö högskola. Halmstad Tryckeri AB.
Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Utbildningsdepartementet. (1994). Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet. Lpo 94. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Utbildningsdepartementet. (1994) SFS; Grundskoleförordningen (1994:1194) . Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Vernersson, (2002). Specialpedagogik i ett inkluderande perspektiv. Lund: Student litteratur.
Bilagor
Bilaga 1: Informationsbrev till vårdnadshavarna
Hej! 2008-01-27
Mitt namn är Marijana och jag har jobbat som lärare på Slottsstadens skola under 15 år, varav de senaste åren som specialpedagog i särskild undervisningsgrupp. För närvarande går jag en fördjupningskurs i specialpedagogik på Malmö högskola, där man ska skriva ett längre arbete på ett valfritt ämne. Jag har valt att skriva om elever i mindre undervisningsgrupp på två olika skolor. Syftet med min uppsats är att undersöka hur åtta ungdomar mellan 13-16 år, uppfattar sin plats i särskild undervisningsgrupp och vilken betydelse detta har för deras självuppfattning och utveckling. Deras bild av särskild undervisningsgrupp kommer att kompletteras av att vårdnadshavarna svarar på en enkel enkät som jag skickar hem till dem/er. I mitt arbete kommer varken skolans namn eller elevernas namn att finnas med. Elevernas identitet kommer alltså inte att kunna avslöjas av den som läser min uppsats.
Exempel på frågor som jag kommer att ställa till eleverna: * Har du gått i stor klass någon gång under din skoltid? * Har du många läxor?
* Vad är bäst med att gå i liten grupp?
* Finns det något som hade kunnat vara bättre?
* Vad brukar du känna innan du kommer till skolan på morgonen? * Beskriv en bra dag!
* Vad är du bra på?
* Vad skulle du vilja bli bättre på?
Det är inte lätt att samla ihop tillräckligt många elever för intervjuer därför skulle det betyda väldigt mycket för mig om ni ställer upp att vara med i mitt arbete. Praktiskt skulle det innebära att jag kommer till ditt barns skola och presenterar mig under februari och berättar varför jag är där. Intervjun sker under skoltid i ett avgränsat rum där vi kan sitta i lugn och ro under ca en lektion. Innan vi skiljs åt läser jag upp vad vi har pratat om och eleven kan då ta bort eller lägga till fakta.
Naturligtvis kan ni efter att arbetet är klart i början av juni ta del av min uppsats. Undrar ni över något kan ni söka mig på min arbetsplats, tel 262732.
Jag ger tillstånd att intervju sker med mitt barn. Ja □ Nej □ Jag tillåter att intervjun spelas in på band. Ja □ Nej □ ( Inspelningarna kommer att förstöras efter att intervjun är utskriven.)
Jag kan själv tänka mig att besvara en enkät med frågor gällande särskild undervisningsgrupp. Det kommer att ta ca 5-10 min att besvara den. Ja □ Nej □ (Frankerat kuvert följer med enkäten som skickas direkt till mig, Marijana.)
______________________________ ________________________________
Elevens namn Vårdnadshavares underskrift
Lämnas till elevens lärare!
Bilaga 2: Intervjufrågor
Frågor som kan användas vid intervjutillfällena!
Orsaker till placering i särskild undervisningsgrupp
• Vem initierade att du skulle gå i SUG?
• Vilken information fick du innan du började i gruppen? • Varför går du i SU- grupp?
• Vilka reaktioner har du fått från andra elever för att du går i SU- grupp? • Hur upplever du skolan du går på?
• Hur många elever går i din grupp? • Hur många lärare finns det?
Skolan och undervisningen
• Hur ser ditt schema ut, följer det klassens under raster och luncher? • Berätta om en vanlig skoldag.
• Har du skåp som övriga elever? • Hur är det i matsalen?
• Finns det möjlighet för dig att ha undervisning med klassen om det skulle passa? • Vilka ämnen läser du ute i klassen?
• Deltar du i övriga aktiviteter med klassen? • Hur upplever du dessa lektioner?
• Deltar du i praktiska ämnen? • Hur ser du på ämnet idrott? • Har du prov?
• Hur sker kontakten mellan lärarna och ditt hem? • Har du en mentor?
Självkänsla
• Vad är bäst med att vara i liten grupp?
• Vilka två saker är sämst med att vara elev i liten grupp? • Vilken stund på dagen är bäst? Förklara!
• Vilket tillfälle är värst? Varför? • Vad är du bra på?
• Är du bättre eller sämre i skolan nu än förr? • Hur skulle din skolsituation kunna bli bättre? • Är det lönsamt/meningsfullt att gå i skolan?
• Hur känner du när du ska hem efter en hel skoldag? • Vad vill du göra när du har slutat på den här skolan? • Hur känns det på morgonen när du ska till skolan?
• När känner du dig trygg? • Hur ser du på dig själv?
• Känner du att du är ok som du är?
• Skulle du vilja vara någon annan än den du är? • Vad skulle du vilja ändra på dig själv?
• Är du en annan person på fritiden? • Hur uppfattar andra dig?
• När är du osäker eller rädd?
• Vilka umgås du mest med under skoldagen? Är ni även tillsammans på fritiden? • Vad gör ni på rasterna?
• Vem brukar du vara med? • Har du bra kompisar? • Är du själv en bra kompis?
Bilaga 3: Enkät till vårdnadshavarna
2008-03-25 Till vårdnadshavarna!
Det gick jättebra att intervjua era barn! Den här gången behöver jag era svar.
Det tar högst 10 min att besvara denna enkät som handlar om särskild undervisningsgrupp.
Instämmer helt Instämmer istora drag Instämmer delvis Instämmer inte alls 1. Informationen som gavs om liten
grupp var tillräcklig innan mitt barn skrevs in i gruppen.
2. Jag som vårdnadshavare får regelbunden information om vad som händer i den lilla gruppen.
3. Kontakten mellan mitt barns lärare är tätare jämfört med hur den var med lärare i den stora klassen.
4. Mitt barn är bättre i skolan nu än vad det var tidigare.
5. Undervisningsnivån är på lagom nivå i den lilla gruppen.
6. Det är viktigt att mitt barn går i en gupp där det finns andra barn med liknande behov.
7. Mitt barn trivs i den lilla gruppen. 8. Jag skulle vilja att mitt barn hade (mer) undervisning i stor klass.
9. Mitt barn känner sig tryggt i den lilla gruppen.
10. Mitt barn påverkas negativt socialt sätt eftersom det går i liten grupp.
11. Mitt barn har kompisar i skolan. 12. Att mitt barn går i liten grupp har stärkt honom / henne som person. 13. Vistelsen i liten grupp har gjort att mitt barns ser sig själv som någon som inte passar in i en vanlig klass. 12. Mitt barn får inte tillräcklig social träning i skolan eftersom det endast är få personer det möter.
13. Mitt barn trivs med den han/hon är.
14. Jag önskar att alla barn skulle ha möjlighet att gå i vanlig klass.
15. Jag oroar mig för hur det ska gå för mitt barn i skolan efter år 9. 16. Jag är nöjd med den skolgång mitt barn får idag.
* liten grupp = särskild undervisningsgrupp
* vanlig klass / stor klass = det man traditionellt menar med klass, dvs en grupp på ca 25-30 elever som följs åt i nästan alla ämnen
Övrigt: ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________
Jag tackar er igen för att ni hjälper mig med denna viktiga del, som ska ingå i mitt arbete om elevers erfarenheter av särskild undervisningsgrupp!
Marijana Flink Bilaga 4: En vårdnadshavares kommentarer
(Texten har återgetts ordagrant från originalet.)
3. När mitt barn började i stor klass hade jag oerhört tät kontakt eftersom det inte fungerade då. Det var oerhört betungande. I dag fungerar skolsituationen jättebra, han trivs och arbetar på så det behövs ingen tätare kontakt än vad som är vanligt.
6. Det är viktigt att mitt barn går i en grupp där det finns andra barn med liknande behov för att: I första hand för man då kan ha specialkompetens just kring denna grupps behov men även för att mitt barn slipper vara annorlunda i en grupp utan här kan han var vanlig i en grupp. Här är det vanligt att ha AS/högfungerande autism och det är inget konstigt.
8. Han har ju vissa ämnen i en stor klass och det fungerar ju så där. Han har svårt med att det är så livligt. Men om förutsättningarna fanns, t ex att det inte är för mycket störningsmoment och att det är strukturerat och om han skulle vilja själv så och om läraren skulle bedöma att det var lämpligt.
10. Svår fråga. Det som påverkar honom mest negativt socialt sett är ju det faktum att han har Aspergers syndrom. Jag tror dock att det faktum att han har fått utvecklats i liten grupp har gjort att han efter hand har kunnat tillgodogöra sig kunskap och att det även bidragit till att han har utvecklats socialt. Jag tror att en stor klass i längden hade kunnat påverka honom negativt rent psykiskt, känslomässigt.
11. Mitt barn har inga kompisar. Jag tror att han nu börjar bli mogen att kunna ha och upprätthålla en vänskap. Det är ju inte lätt med allt vad det innebär av ömsesidighet när man helst vill göra på sitt sätt.
12. De har jobbat oerhört mycket med social träning och jag tror inte det hade blivit bättre för att han mött fler människor. Tvärtom.
14. Jag önskar att alla barn hade möjlighet att gå i liten grupp. 15. Min son har sökt in till gymnasium där han kan gå i liten grupp. Övrigt:
Det är ju svårt att veta hur det hade utvecklats om han gått kvar i den stora klass han gick i. Men det fungerade ju inte, Han kunde knappt ta till sig någon undervisning och mådde dessutom inte bra i den miljön. Jag minns hur jag släpade honom över skolgården för att han inte ville gå dit alltmedan han skrek ”jag är inte gjord för att gå i skolan”. Sen många år går han till skolan med glädje.
Jag är inte så bra på liknelser och min son skulle absolut inte uppskatta den (att bli jämförd med en tomatplanta). Men om jag försöker ändå så skulle jag kunna likna den lilla klassen vid att det är som att ha en ung tomatplanta i ett litet växthus där det får den tillsyn den behöver i stället för att ställa ut den på en skånsk äng, med allt vad det innebär av blåst, regn och rusk. Jag känner nog att genom att få möjlighet till liten grupp så har han kunnat växa sig stark så att han är bättre rustad för vuxenlivet.
Pedagogen på gymnasiet där min som sökt in berättade att många av ungdomarna som kommer nya är tilltufsade från sina erfarenheter i grundskolan. Jag är oerhört glad och tacksam för att så inte är fallet när det gäller min son. Jag är tacksam att han fick denna möjlighet. Jag är oerhört stolt och glad att jag som förälder såg till att min son fick möjligheten trots kritik jag mött. Kritik på temat ”att det är fel med mindre grupper och att stora klasser är det bästa för alla barn”.