Fråga 1

Intervjun övergår från att vara vardaglig och personligt präglad till mer formell och politisk allt eftersom intervjun fortgår. Parterna följer till stora delar sina institutionella roller, då Skavlan formulerar frågor som Åkesson besvarar, men när samtalsämnena övergår till att handla om politik snarare än privatliv blir interaktionen mellan parterna annorlunda. När intervjun pågått i drygt fem minuter inträffar den första tydliga övergången från privat till

politik. Med tanke på att intervjun sammanlagt utgörs av cirka 20 minuter är politik således det samtalsämne som mest frekvent behandlas. Samtliga ämnesövergångar inleds med tydliga agendabyten från Skavlan. När Skavlan första gången byter från privata samtalsämnen till politik syns detta i hur han inte längre använder en självrefererande inramning, samt i hans stegrande aggressivitet. Detta stämmer väl överens med hans neutrala journalistroll (Ekström, 2007, s. 967). I intervjun använder Skavlan ofta långa påståenden, eller frågor som är

formulerade efter ett påstående eller fakta. Dessutom är hans frågor ofta fientliga,

konfronterande och innehåller förgivettagande som ställer Åkesson personligt ansvarig. Han använder sig av frågor som utmanar det som Åkesson tidigare yttrat, vilket är en teknik som journalister kan använda sig av inom nyhetsintervjun (Clayman & Heritage, 2002, s. 13). Ovan nämnda handlingar är accepterade inom den politiska intervjuns inramning. Samtidigt är mängden fientliga yttranden normbrytande för en politisk intervju i talkshowen, då genren även förväntas innehålla en god stämning mellan samtalsdeltagarna (Lauerbach, 2007, s. 1415).

I intervjun kan vi se att den ena partens aggressivitet bidrar till en ökad aggressivitet hos den andra parten. Detta syns tydligt i hur Åkesson går från långa personliga samtalsturer till att tillämpa sin politiska roll när Skavlan byter samtalsämne. Vid dessa delar av intervjun frångår Åkesson det privata till att tala till en offentlighet i sina turer. Detta är ett lämpligt agerande, då han inom kontexten för en politisk intervju förväntas agera och tala formellt utifrån sin yrkesroll (Eriksson 2010, s. 529). Åkesson följer den politiska nyhetsintervjuns genre vid tillfällen då Skavlan byter, eller kombinerar intervju-genrerna. Åkesson använder avbrott för att ta plats i interaktionen och bemöta kritik, vilket tidigare forskning menar är ett lämpligt sätt av politiker att använda sig av avbrott (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 85). Åkesson använder även pronomenskiften som ett sätt att rikta sina yttranden till en publik, snarare än till Skavlan, vilket ofta politiker använder sig av för att kringgå svårhanterliga situationer (Bull & Fetzer 2008, s. 286-287). Åkesson använder även pronomenskiften när han vill inkludera en större skara adressater och förmedla sitt politiska budskap till dessa.

7.2 Fråga 2

I intervjun följer parterna nästintill uteslutande normerna för en talkshow-intervju när samtalsämnet är av privat karaktär. Åkesson tillåts föra långa berättande uttalanden om sin personliga situation, medan Skavlan bidrar med stödsignaler och uppföljningsfrågor. Dessa kännetecken ligger i linje med hur Tolson (2001) och Haarman (2001) argumenterar för det

vardagliga samtalet och talkshow-intervjuns likheter. Samtalet blir dock aldrig helt vardagligt då deltagarna förhåller sig till sina institutionella roller i de sekvenser där talkshowens normer följs. Skavlan inleder intervjun, ställer frågor och väljer ämne, vilket är precis vad som

förväntas av honom (Haarman 2001, s. 35) i de delar av intervjun där samtalet är informellt har parterna en sällskaplig ton med varandra. I slutet av intervjun går samtalet från en

aggressiv stämning till ett gemensamt konstruerande av avrundningen av intervjun. Lauerbach (2007, s. 1415) menar att parterna gemensamt kan skapa en trevlig stämning och detta kan vi känna igen i intervjuns avslutning, där parterna gemensamt återgår till ett stillsamt samtal. Vi kan därför argumentera för att parterna är överens om talkshow-genren och förstår dess normer i intervjuns början, vid privata samtalsämnen och i intervjuns avslutning.

Även publiken agerar utifrån sin förväntade roll i en talkshow-intervju. De visar både upp sitt missnöje genom mummel, samt uppskattning via skratt (Haarman 2001, s. 34). Dessutom leder publikens bristande respons vid ett tillfälle till en längre paus där Åkessons samtalstur är adresserad till publiken. Intervjun visar upp ett par kännetecken där deltagarna använder sig av talkshowens normer på ett naturligt sätt, men där appliceringen av dessa ändå bidrar till problem för dem själva. Skavlan använder sig exempelvis av stödsignaler. Ofta fungerar dessa bra, men ibland förefaller dessa vid icke strategiska tillfällen. Detta då han i tidigare tur visat upp sitt missnöje för Åkessons pågående samtalstur, för att sedan indirekt uppmuntra honom genom användandet av stödsignaler. Detta i linje med Ekströms (2007) studie, i vilken han menar att stödsignaler kan fungera som en bekräftelse. Skavlan använder pronomenskiften för att tala till olika grupper, inkluderande både studiopublik och övriga konsumenter av tv- programmet, genom en rad olika pronomenanvändningar.

Talkshowens inramning är förutom vid privata samtalsämnen tydligt framträdande i intervjuns inledning och avslutning. Parterna använder här sin gemensamma förståelse av talkshow-genren och aggressiviteten är i dessa sekvenser låg. Utöver dessa sekvenser

uppvisar inte intervjun särskilt många tillfällen där intervjun strikt följer talkshowens normer. En anledning till detta är att majoriteten av intervjun behandlar politiska ämnen, och således agerar parterna på ett sätt som snarare kan liknas vid en kombination av politisk intervju och talkshow, eller i vissa fall en regelrätt politiskt intervju. Ändå kan vi urskilja att både Skavlan och Åkesson frekvent för in strategier kopplade till en talkshow i sekvenser och samtalsturer som till stor del präglas av den politiska intervjuns inramning. Exempel på detta är när

Skavlan ställer en personligt riktad fråga, vilken dessutom anspelar på känslor, trots att ämnet frågan behandlar är politik.

Talkshow-normer kan i denna även användas som en konfronterande strategi. Detta görs synligt i frågan får icke du en vond smak i munnen, vilket blir personligt riktad mot Åkesson, samtidigt som den ifrågasätter hans politiska integritet. Vid en besvärlig motfråga från

Åkesson frångår även Skavlan sin neutrala position, och övergår till en personlig förståelse av situationen. Men eftersom intervjun innehåller hybrida normer kan denna övergång även förstås som växling till talkshowens inramning.

7.3 Fråga 3

Parterna håller sig, som tidigare nämnts, ofta till den politiska intervjuns normer vid samtal om politiska ämnen på samma sätt som de ofta använder talkshowens normer vid personliga samtalsämnen. Dock medför den uppsättning normer som talkshowen innehåller, att brott mot den strikta politiska intervjuns regler i många fall kan ses som lämpliga i denna hybrida genre. Detta innebär att parterna vid normbrott inte kan ses som regelbrytare på samma sätt som i en strikt politisk intervju. En kombination av genrernas olika normer bidrar helt enkelt till en bredare uppsättning regler för vad som är lämpligt för deltagarna att göra och inte göra. De kan använda sig av offensiva tekniker utifrån den politiska intervjuns inramning, samtidigt som de kan dra fördel av de normer som talkshow-intervjun innefattar. Exempelvis behöver Skavlan inte visa på neutralitet på samma sätt, kan använda personliga åsikter, fakta, skämt, publikfrieri, underhållning och vardagligt prat. Detta innebär att frågor och svar inom

intervjun innehåller en komplexitet. Samtidigt som denna komplexitet kan vara en resurs, kan den ställa till problem i interaktionen.

I intervjuns början uppstår vid flera tillfällen problem i interaktionen vid övergångar från olika samtalsämnen, då Skavlan sömlöst byter samtalsgenre. I Excerpt 3 formulerar han ett påstående som är personligt riktat till Åkesson, samtidigt som det ifrågasätter

Sverigedemokraternas politik. I detta exempel har Skavlan därför börjat agera utifrån sin journalistiska, ifrågasättande roll. Åkesson däremot, visar på hur han själv inte uppfattat genrebytet genom att använda en bekräftande stödsignal. Således befinner sig Åkesson fortfarande kvar i talkshow-genren, medan Skavlan gått över till en politisk intervju. Detta exempel visar upp en genrekonflikt vilken inte vare sig skapar aggressivitet eller samtalsbrott. Problem vid olika förståelser av samtalsgenren kan även uppstå när den ena parten förhåller sig till en politisk intervju, samtidigt som den andra parten övergett dess normer. Vid ett tillfälle övergår Skavlan från att agera på ett konfrontativt sätt med hjälp av avbrott,

tala fritt. Det är anmärkningsvärt att Skavlan i denna situation tar ett steg tillbaka, då Åkesson är mitt uppe i en politisk utläggning. I denna kontext hade det varit fördelaktigt för Skavlan att inte låta Åkesson styra interaktionen (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 85), men istället bidrar Skavlans passivitet till att Åkesson kan tillskansa sig större utrymme. Även om Åkesson inte agerar på ett normbrytande vis är det han som drabbas av konsekvensen av Skavlans normbrott. Detta görs tydligt i den uteblivna responsen av såväl Skavlan som publik som följer hans samtalstur, trots att Åkesson i sin samtalstur adresserat en bred publik genom olika pronomenanvändningar. En viktig slutsats här är att den hybrida situation parterna befinner sig i gör det möjligt för Skavlan att frångå den journalistiska rollen genom att agera passivt under denna sekvens, vilket blir en strategi för att återta ordet och agendan. Detta är en strategi som hade passat mindre bra i en politisk intervju (Erikson, Larsson & Moberg 2008, s. 85), men i denna specifika situation visar sig denna strategi fungera. Slutsatsen blir att Skavlan här använder en normbrytande strategi, som inte behandlats i teori och tidigare forskning, till sin fördel. Denna strategi blir en motsats till hur Wadensjö (2008, s. 133) menar att intervjuaren, med hjälp av responsiva ord och konfronterande frågor, bör styra

interaktionen.

Vi har även funnit exempel på hur interaktionen kan påverkas när samtalsdeltagarna använder sig av olika genrer samtidigt. I Excerpt 11 (det vill säga rad 536-543) använder Skavlan sig av genrens hybriditet i formuleringen av en fråga där han bryter av Åkessons politiska uttalande med en underhållande fråga. Denna involverar en återkoppling som ett uppträdande för publiken, vilket är ett tillvägagångssätt som Lauerbach (2007, s. 1417) anser vara en lämplig resurs att använda som programledare. Genom denna frågeformulering får Skavlan publikens uppskattning genom skratt och lyckas bryta det formella ämnet mitt i Åkessons politiska utläggning. Vid denna tidpunkt används alltså talkshowens normer som en strategi för bryta det formella samtalet. Skavlans genrebyte blir ett problem för Åkesson som tvingas ta

ställning till hur han vill framställa sin politiska identitet, vilket Ekström (2011, s. 150) menar är ett stort problem för politiker i talkshows. Åkesson kan här välja att svara på ett sätt som inte rubbar hans politiska identitet, eller också själv tillämpa en underhållande respons och således interagera i genrebytet. Istället för att tydligt välja ett angreppssätt att bemöta

Skavlans tur svarar Åkesson på ett problematiskt sätt. Detta visar sig i hur Åkesson följer upp med ett disprefererat svar, vilket är ansiktshotande, och därför inte att föredra (Ekström & Moberg 2008, s. 101). Svaret bidrar heller inte till underhållningen, vilket tydligt kan ses genom publikens uteblivna respons. Åkessons svar blir på grund av detta varken lyckat på ett

underhållande eller politiskt plan. Excerpt 11 blir därför ett bra exempel på hur intervjuaren kan använda sig av ett genrebyte för egen vinning och för att skapa svårhanterliga situationer för den intervjuade. I och med den hybrida teknik som Skavlan använder blir även publiken en resurs för att sätta press på politikern, vilket ytterligare bidrar till problematiken. Samtidigt blir denna situation ett tydligt exempel på att man som politiker måste kunna improvisera och bidra till underhållningen i en talkshow-kontext, vilket Eriksson (2010, s. 545) argumenterat för i sin studie.

7.4 Fråga 4

Även Skavlan agerar ibland på ett sätt som kan ses som normbrytande. I intervjun försöker han ofta vidmakthålla sin institutionella roll genom avbrott, vilka hindrar Åkesson att styra agendan (Wadensjö 2008, s. 142; Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 85). Vid vissa

tillfällen används dock dessa avbrott på ett mycket aggressivt sätt, vilket påverkar intrycket av intervjun. Vi kan upptäcka denna aggressivitet i hur Skavlan utför avbrott vid tillfällen då Åkesson inte hunnit formulera mer än ett par ord, samt vid tillfällen där det är tydligt att Åkesson vill fortsätta sin samtalstur. Dessa avbrott sker således inte vid naturliga

turbytesplatser (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 84-85). Vid flera tillfällen kan vi se att Skavlan använder denna strategi för att pressa Åkesson att svara på ett annorlunda sätt. Denna tillämpning av avbrott kan jämföras med både Andones (2010) studie av journalisters

användning av konfrontationer i samtalsturer, samt Ekström och Fitzgeralds (2014) studie om utökade repetitioner. När Skavlan formulerar preciserande frågor används nämligen ofta både konfrontativa yttranden och repetitioner av vad han velat ha svar på i en föregående tur. Samtidigt kan Skavlan omöjligt veta vad Åkessons tänkt att svara, på grund av att avbrotten sker vid icke naturliga turbytesplatser. Vi kan i och med detta argumentera för att ett för aggressivt avbrytande från intervjuaren kan försämra samtalsdeltagarnas interaktion, samt bidra till en aggressiv stämning.

Problem i interaktionen kan också uppstå när båda parterna samtidigt har en aggressivitet mot varandra och agerar på ett sätt som bryter mot både talkshow-genren och en politisk intervju. I Excerpt 9 (rad 517-525) bryter Åkesson mot den institutionella rollfördelningen genom att ställa kritiska motfrågor till Skavlan, vilket medför att Skavlans roll sätts ur spel och att han personligen tvingas visa på sitt missnöje över situationen. Detta exempel visar hur den intervjuade genom vissa strategier kan vända på den institutionella ordningen. Dessa

leda till ytterligare normbrott. Samtidigt som båda parterna bidrar till aggressiviteten, förväntas intervjuaren vara både konfrontativ (Lauerbach, 2007, s. 1415) och den

dominerande över interaktionen (Wadensjö 2008, s.142). Detta samtidigt som det anses vara ofördelaktigt för en politiker att agera fientligt (Ekström 2009, s. 681). Med detta i åtanke kan en gemensam konstruktion av aggressivitet enligt normerna för den politiska intervjun i en talkshow i högre grad skada den intervjuades roll än intervjuaren. Detta då politikerns roll i denna inte förväntas styra interaktionen på samma sätt som intervjuaren.

7.5 Framtida forskning

Även om vi utifrån resultatet kan se att Skavlan enligt teorin använder normerna på ett bättre sätt än Åkesson - kan vi inte dra slutsatsen att Skavlan använder samtalstekniken på mer fördelaktigt sätt än vad Åkesson gör. I bakgrundsavsnittet i denna studie har vi redogjort för att det är Skavlans agerande som fått mest uppmärksamhet i medier, i vilka han kritiseras för sin aggressivitet och sina abrupta övergångar. Vi menar därför att en tillsynes god användning av normer kan ge upphov till en stor mängd kritik i ett större medie-kontext. Alltså, även om man som samtalsdeltagare använder normer på ett lämpligt sätt enligt samtalsanalysen, kan andra perspektiv spela in i ett offentligt samtal. Denna iakttagelse leder oss vidare till tanken om att vissa normbrott kan ses som allvarligare än andra i en politisk intervju i en talkshow, vilket skulle vara ett intressant ämne för framtida forskning. För även om intervjuaren enligt teorin har rätten att byta ämne och uppvisa aggressivitet gentemot den intervjuade, kan dessa handlingar i ett större perspektiv ses som mer förkastliga än vissa regelrätta normbrott som Åkesson ofta gör sig skyldig till.

En annan anledning till att Skavlans tilldelats den största mängden kritik skulle kunna ha att göra med faktorer som vi i denna undersökning inte tagit hänsyn till, och som inte kan analyseras med vårt valda teoretiska ramverk. För att kunna ge ett fullständigt svar på varför Skavlan tilldelades mest kritik måste en bredare analys appliceras på materialet. Vid

kompletterande undersökningar av materialet föreslår vi att forskaren bör ta hänsyn till att intervjun var den första talkshow som Åkesson medverkat i, samt att han just tillfrisknat efter en längre tids sjukskrivning. Dessa två omständigheter skulle kunna vara viktiga anledningar till att intervjun fick mycket uppmärksamhet, men detta är omöjligt att besvara med en renodlad samtalsanalys, och således är vidare forskning av vårt valda material befogad. För att kunna synliggöra ytterligare problematik i hur hybriditet kan användas och skapa problem/möjligheter i interaktionen anser vi att ytterligare forskning av området

politikerintervjuer i talkshows är motiverad. Detta med hjälp ett liknande teoretiskt ramverk, eller med en annan typ av teori, material och metod. Det tillvägagångssätt som använts i denna studie, där vi ställt två renodlade genrer mot varandra inom en hybrid genre, skulle även kunna vara en utgångspunkt för analys av andra hybrida interaktionsformer inom media. För i och med att medier hela tiden utvecklas, och där underhållning och allvar kan

8. Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att kvalitativt analysera intervjuinteraktionen mellan

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och talkshow-värden Fredrik Skavlan ur tv-programmet “Skavlan”. Detta för att identifiera hur intervjuare, intervjuad och publik hanterar den hybrida genren politisk intervju i en talkshow. De frågeställningar som

formulerats är följande: 1. På vilka sätt följer samtalet mellan parterna normer och regler för en politisk intervju? 2. På vilka sätt följer samtalet mellan parterna normer och regler för en talkshow-intervju? 3. När och på vilka sätt uppstår det problem i interaktionen på grund av att parterna talar utifrån olika förståelser av samtalsgenren? 4. Vilka andra normbrott för

intervjuformerna påverkar helhetsintrycket av intervjun?

Den tidigare forskning som använts i studien behandlar politiska intervjuer, samt politiska intervjuer i talkshows. Denna forskning har kompletteras med teori om den politiska nyhetsintervjun och talkshowen för att få en bredare förståelse för genrerna. Inom dessa teorier inkluderas referenser från den tidigare forskningen, samt referenser som dessa forskare själva använt i sina studier.

Den huvudsakliga teoretiska utgångspunkt som använts i denna undersökning är

samtalsanalysen. Detta för att denna teori är lämplig vid studier av interaktion och dessutom är den teori som majoriteten av den tidigare forskningen använt sig av. Samtalsanalysen är dessutom en kvalitativ metod och har även används i detta ändamål i denna studie. Med samtalsanalys som teori och metod har vi utfört en transkribering av det valda materialet, för att sedan koppla ihop samtalsanalytiska begrepp med den tidigare forskningen, samt teori om politisk intervju och talkshow. De begrepp från samtalsanalysen som vi ägnat mest utrymme är sekventiell organisering, tur och turtagning, närhetspar, preferensstruktur, överlappning, avbrott och pauser. Genom samtalsanalysen och dess begrepp har vi kunnat avläsa

interaktionsmönster i det transkriberade materialet och har med hjälp av tidigare forskning och teori kunnat avgöra vilka av dessa mönster som utgör normer för de olika genrerna. På så vis har syfte och frågeställningar besvarats.

Resultatet visar att samtalsdeltagarna kan använda sig normer för både en politisk intervju och en talkshow-intervju i den hybrida intervjusituationen, samtidigt som dessa normer kan

blandas. Detta skapar både för- och nackdelar i interaktionen, då ofta är ett normbrott i den ena genren är accepterat i den andra. Den ena parten kan använda hybrida strategier och

normbrott för att sätta press på den andra parten, och publiken kan visa sin

uppskattning/ogillande vid ett sådant uttalande. Vi har funnit intressanta strategier som: att använda passivitet för att återta ordet, att använda den motsatta genrens normer för att leda samtalet i en ny riktning, samt att använda underhållning för publiken som ett sätt att försvåra situationen för motparten. Ingen av dessa strategier hade varit lämpliga i en regelrätt politisk intervju eller talkshow, men fungerar i denna hybrida genre. Resultatet argumenterar för att programledaren i denna intervju använder sig av hybriditeten mest frekvent och att den intervjuade får utstå mest svårigheter på grund av detta. Trots att en samtalsdeltagare

använder sig av samtalsnormer på ett passande sätt, kan denne få utstå kritik i en större medie-