Örebro Universitet
Institution för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap
C-uppsats 2016-01-07 Medie- och kommunikationsvetenskap, Digital- mediedesign Handledare: Åsa Kroon Författare: Dennis Börjesson & Joel Seblad
Underhållande allvar
Abstract
<Fun but Serious> - A Conversation Analytical Study of a Political Interview in the Talk Show Skavlan
Örebro University, School of Humanities, Media and Communication Studies, C-essay. Supervisor: Åsa Kroon
Authors: Dennis Börjesson & Joel Seblad
This article investigates the interactional problems and difficulties between the participants in a specific broadcast interview in which a hybrid genre is developed. Using Conversation Analysis, the interview interaction is analyzed as consisting of two mixed institutional genres, political inteview and talk show interview. The specific interview chosen for investigation is taken from a Swedish television talk show called Skavlan. The interview is between the host Fredrik Skavlan and the party leader of the Sweden Democrat’s Jimmie Åkesson, broadcasted in 2015 on Swedish Television (SVT). The authors argue that this hybridity form of interview results in both pros and cons for the participants in interaction. However, the benefits that are created are mostly used by the host as a way to exercise power over the interviewee. The study also argues that some of the interactional rules connected to one of the genres, when overruled, can be approved by the participants in this hybrid genre. At the same time there is no guarantee that participants complying with established genre rules will not be challenged by the media.
Keywords: Conversation Analysis, Talk Show, Political Interview, Hybridity, Interaction, Broadcast Talk
Innehållsförteckning
Abstract ... 0 1. Inledning ... 1 1.1 Problemformulering ... 1 1.2 Bakgrund ... 2 1.3 Syfte ... 2 1.4 Frågeställningar ... 3 2. Tidigare forskning ... 3 2.1 Politiska intervjuer ... 32.1.1 Politiker och journalisters interaktion ... 3
2.1.2 Pronomenanvändning ... 6
2.1.3 Strategier i en politisk intervju ... 6
2.2 Politikerintervju i talkshow ... 7
2.2.1 Genrens hybriditet ... 7
2.2.2 Den gemensamma konstruktionen mellan intervjudeltagarna ... 8
2.2.3 Samtalsanalys av politikerintervjuer i talkshows ... 9
3. Teoretiska utgångspunkter ... 12
3.1 Talkshow ... 12
3.2 Politisk nyhetsintervju ... 13
3.3 Samtalsanalys som teori ... 15
3.4 Centrala begrepp inom samtalsanalysen ... 16
3.4.1. Samtalssekvenser och turtagning ... 16
3.4.2 Närhetspar och preferensstruktur ... 17
3.4.3 Avbrott och överlappning ... 17
4. Metod ... 19
4.1 Samtals analys som metod ... 19
4.2 Tillvägagångssätt ... 19
4.3 Metodproblem ... 20
4.3.1 Reliabilitet och validitet ... 21
5. Material ... 22
5.1 Urval och insamling ... 22
5.2 Beskrivning av materialet ... 22
6. Resultat ... 24
6.1 “Det här gynnar dig politiskt” ... 25
6.2 “Alla människors lika värdighet” ... 29
6.3 “Gräshoppor och parasiter” ... 34
7.1 Fråga 1 ... 42 7.2 Fråga 2 ... 43 7.3 Fråga 3 ... 45 7.4 Fråga 4 ... 47 7.5 Framtida forskning ... 48 8. Sammanfattning ... 50 9. Källförteckning ... 52 9.1 Böcker ... 52 9.2 Tidskrifter ... 52 9.3 Elektroniska källor ... 53 Bilagor
1. Inledning
Medielandskapet växer och blir allt mer komplicerat. Olika mediegenrer överskrider sina gränser och nya genrer bildas (Baym, 2013, s. 1). Vissa mediekanaler har tidigare fokuserat på program innehållande fakta och nyheter, men på grund av ett allt större utbud har program med underhållningsinriktning ökat inom dessa kanaler (Hadenius, Wadbring, Weibull 2008, s. 210). Denna utveckling har lett till att definitionen av vad som är nyhetsinnehåll och vad som är underhållning blivit nästintill omöjlig att urskilja (Baym 2005, s. 258).
Politikernas roll i medielandskapet har också förändrats då den traditionella politiska
nyhetsintervjuns betydelse försvagats. Detta innebär att politiker tvingas finna andra vägar att kommunicera och medverka i nya mediala sammanhang (Eriksson 2010). Tidigare har politiker ofta kunnat figurera i formella sammanhang där de endast kan agera som representanter för sitt parti, men i och med mediernas utveckling har deras sätt att
kommunicera blivit allt mer komplex och fragmenterad (Baym 2013, s. 1). Detta skapar en hybrid intervjusituation där politiker tvingas behandla ämnen av en privat och avslappnad karaktär, och där frågor på samma gång kan innehålla både humor och politik (Eriksson 2010, s. 530).
På samma sätt som politiker tvingats förändra sitt förhållningssätt till de intervjufrågor som utvecklingen lett till, har journalister behövt utveckla sin förmåga att bemöta och utveckla sina frågor till politiker (Clayman & Heritage 2002, s. 2). I traditionella institutionella samtal har journalisten en roll som representant för sin yrkesgrupp och förväntas följa en rad olika institutionella normer (Ekström & Moberg 2008, s. 109). Dessa normer kan vara mer flytande i en intervjusituation där samtalsrollerna inte är helt självklara och där det är accepterat att samtalsdeltagarna använder uttrycksformer som snarare kan förknippas med ett vardagligt samtal (Tolson 2001, s. 27). En mediegenre som innehåller både en journalist och politiker och som dessutom utgör en hybrid samtalssituation är politikerintervjuer i talkshows. Denna genre är dessutom ett exempel på ett område som inte ägnats tillräckligt med forskning (Eriksson 2010, s. 530; Wadensjö 2008, s. 141).
1.1 Problemformulering
Olika typer av institutionella och vardagliga samtal har olika igenkännbara mönster som deltagarna följer, men det skapas också hybrida genrer där samtalsformer möts. Problem kan uppstå då det inte är självklart vilka normer som rör vilken typ av samtal. Inte minst kan detta
bli problematiskt när genre-hybrider bildas utifrån två skilda genrer så som underhållande- och politisk journalistik. Det finns också ett dilemma i hur publiken ska uppfatta och delta i samtalet.
1.2 Bakgrund
I en intervju från 2015 deltog Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i tv-programmet Skavlan. Sverigedemokraterna är ett svenskt parti vars politik frekvent
debatterats i olika medier (Oja 2015, s. 269). Partiet har gått från att vara uppenbart rasistiskt under 90-talet, till ett mer polerat riksdagsparti, men än idag pågår debatter om partiet. Jimmie Åkesson har varit medlem i Sverigedemokraterna sedan 1995 och blev vald till partiledare 2005 (Oja 2015, s. 15). Tv-programmet Skavlan spelas in i Stockholm och London och är Skandinaviens största talkshow. Programmet sänds på fredagkvällar och innehåller samtal med välkända gäster och programledare inför en studiopublik (Skavlan, 2015).
Åkessons yrke som politiker ihop med en intervju i Skavlan passar väl in i ramen för en politisk nyhetsintervju i en talkshow, vilket är en intervju-genre som innehåller den hybriditet vi ämnar att undersöka. Dessutom har intervjun fått mycket utrymme och kritik i media, vilket ytterligare bidrog till vårt intresse.
Enligt Aftonbladet (Gustafsson 2015, april) ansåg många att Skavlan i denna intervju agerat på ett aggressivt sätt mot Åkesson, detta då han nyligen återvänt från en sjukskrivning. Ett citat lyder: Jag tyckte att programledaren var ganska pådrivande för att gå in på en ganska närgående frågor om en privat fråga (Gustafsson 2015, april). Skavlan själv påstår att intervjun innehöll en otydlig övergång från att handla om Åkessons sjukdom - till ett samtal om politik (Gustafsson 2015, april) Det går väldigt fort. Jag tror att om jag använt mer tid på den hade vi fått andra typer av reaktioner på intervjun. Detta samtidigt som Resumé
(Winberg 2015, mars) sammanställt en rad uttalanden av medieprofiler som hyllat Skavlans agerande. Således råder delade åsikter om intervjun och vi finner det därför intressant att undersöka hur deltagarnas interaktion ter sig i denna specifika situation.
1.3 Syfte
Syftet med denna uppsats är att kvalitativt analysera intervjuinteraktionen mellan
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och talkshow-värden Fredrik Skavlan ur tv-programmet “Skavlan”. Detta för att identifiera hur intervjuare, intervjuad och publik hanterar den hybrida genren politisk intervju i en talkshow.
1.4 Frågeställningar
1. På vilka sätt följer samtalet mellan parterna normer och regler för en politisk intervju? 2. På vilka sätt följer samtalet mellan parterna normer och regler för en talkshow-intervju? 3. När och på vilka sätt uppstår det problem i interaktionen på grund av att parterna talar utifrån olika förståelser av samtalsgenren?
4. Vilka andra normbrott för intervjuformerna påverkar helhetsintrycket av intervjun?
2. Tidigare forskning
Detta kapitel syftar till att ge en översikt av det tidigare forskningsområdet. Det första avsnittet 2.1 Politiska intervjuer behandlar forskning som på ett eller annat sätt undersökt politikers och journalisters interaktion. Med hjälp av resultaten i detta avsnitt ämnar vi finna normer som deltagarna förväntas förhålla sig till i en intervju. Avsnitt 2.2 Politikerintervjuer i talkshows bidrar med kunskap om interaktionen inom den avgränsade talkshow-genren och om politiker och intervjuare inom denna kontext.
2.1 Politiska intervjuer
Nedan behandlas forskning som tidigare gjorts inom området politiska intervjuer.
Komponenter som tidigare studerats är olika typer av pronomenanvändning, olika strategier intervjuaren kan använda i frågor och olika sätt den intervjuade kan ge undvikande svar. Resultatet av forskningen argumenterar för att samtalsanalys är en lämplig metod för studier av interaktion och att denna metod bidragit med kunskap om politiker och journalister inom området. Forskningen ger oss möjlighet att med hjälp av tidigare studerade komponenter definiera vad som just tillhör genren politiska intervjuer.
2.1.1 Politikers och journalisters interaktion
Mats Ekström (2007) har gjort studier av både politikers och journalisters interaktion. En av dessa studier behandlar interaktionen inom den journalistiska praktiken, vilket han menar är ett outforskat område ur ett samtalsanalytiskt perspektiv. Ekström definierar i denna studie, utifrån en journalistisk kontext, intervjun som en metod för utredningar, insamling av yttranden och som ett framträdande inför publik. Denna interaktionsform är av institutionell karaktär och en symbol för makten inom den moderna journalistiken (Ekström 2007, s. 964). Inom journalistiken är det institutionella samtalet av stor vikt eftersom journalisten vid exempelvis en nyhetsintervju alltid fungerar som en representant för sin yrkesroll och inom denna intervjukategori måste journalisten förhålla sig till olika normer och regler (ibid, s.
966). Normerna för vem av parterna som kan utföra vilka handlingar är asymmetriskt ordnade utifrån vilken roll en part har inom samtalet. Journalisten är exempelvis den som ställer frågorna (ibid, s. 967). Förutom att använda frågor som ett sätt att få information av den intervjuade kan frågor användas för att skapa svårhanterliga situationer, samt kritisera och pressa den intervjuade (ibid, s. 968).
I resultatet av studien argumenterar författaren för att man genom en samtalsanalys (en mikroorienterad analys av interaktionssekvenser, se avsnitt Metod) kan finna intressanta resultat på en mikronivå, men att fler makroanalyser borde göras inom området för att kunna synliggöra övergripande förklaringar. Samtidigt menar Ekström att samtalsanalysen är ett lovande angreppssätt vid analys av journalism, och att den institutionella interaktionen är grundläggande inom detta område (Ekström 2007, s. 971). Författaren avslutar studien med att tillägga att samtalsanalysen är mycket underskattad vid mediestudier (ibid, s. 972).
Resultatet leder vidare till en annan studie av Ekström (2009), i vilken han undersöker en viss typ av icke-svar i politiska intervjuer. I artikeln undersöks närmare bestämt hur politiker kan undvika en fråga genom att explicit meddela intervjuaren att han/hon inte tänker svara på en ställd fråga. Detta är en teknik som kan framstå som en utmanande respons av politikern och ställs i kontrast till andra typer av icke-svar, exempelvis den teknik där den intervjuade ger sken av att svara på en fråga, men i själva verket frångår agendan (Ekström 2009, s. 681). Resultatet tyder på att politiker inte vill framstå som fientliga i politiska intervjuer, då de själva ser sig som ansvarstagande (ibid, s. 681). Dessutom menar författaren att en uttrycklig svarsvägran används av politiker som en användbar strategi för att kringgå en fråga (ibid, s. 700). Detta då de fall som studerats visar att den tydligaste reaktionen på ett utelämnat svar är en snabb återgång till det normativa interaktionssystemet, även fast ett ickesvar bryter mot nyhetsintervjuns regler, och mot grundläggande interaktionsnormer (ibid, s. 699). Det
undersökta materialet i kombination med andra studier av intervjuer tyder på att utformningen och leveransen av ett icke-svar är viktiga komponenter vid undersökningen av politiker och journalisters relation i interaktionen i diverse kontexter (ibid, s. 700).
Studiernas resultat bidrar till en liten pusselbit inom forskningsområdet och tyder på att studier som endast undersöker en liten del av ett komplicerat fenomen kan generera viktig kunskap om den politiska intervjun. Genom denna insikt kan vi vidare urskilja att andra studier av politikerintervjuer just bidragit med små, men ändå viktiga delar vid analys av interaktion. Ekströms slutsats ger kunskap om att samtalsanalysen inte är att föredra om
forskaren ämnar finna bakomliggande förklaringar, vilket är ett viktigt resultat att komma ihåg vid användandet av metoden. Samtidigt ringar resultaten in vilka typer av fenomen som är passande att undersöka med hjälp av samtalsanalys.
2.1.2 Pronomenanvändning
Analyser av pronomenanvändning är något som bidragit till kunskap om hur pronomen kan bli en resurs för aktörerna under en politisk intervju. I en artikel skriven av Peter Bull och Anita Fetzer (2008) undersöks hur pronomen används inom området. Pronomenanvändningar som ägnats fokus är de personliga pronomen som jag, du, vi, oss etc. Forskarna frågar sig hur politiker använder pronomen på ett strategiskt sätt, både för att hänvisa till sig själva och till andra. Resultatet visar att svåra situationer kan undvikas genom att skifta pronomen från vi till jag, eller tvärtom. Genom personliga pronomen kan man både inkludera och exkludera,
argument kan förstärkas, men även skapa en tvetydighet (Bull & Fetzer 2008, s. 286-287). Det personliga pronomen vi i en politisk kontext är även något som Göran Eriksson och Ulla Moberg (2013) studerat. De frågar sig hur politiker och journalister använder sig av pronomen för att hantera politiska avvikelser i den förberedda/oförberedda delen i en presskonferens (Eriksson & Moberg 2013, s. 317). Studiens resultat visar att det är viktigt för politiker i en allians att använda ett inkluderande “vi” för att kunna presentera en enad front och för att kunna uppnå specifika mål i interaktionen. I tal och intervjuer kan politiker utnyttja
pronomens tvetydighet som ett sätt att t.ex. byta position, undvika kritik, eller undvika ansvar under konferenser (ibid, s. 331).
Genom dessa resultat har vi tagit del av kunskap om att undersökningar som begränsar sig till att endast undersöka specifika ord och dess användning kan bidra till viktig kunskap inom området. Vi kommer i vår studie inte begränsa oss till att endast undersöka en specifik beståndsdel av språket, men ändå är tidigare forskning om pronomens funktion inom den politiska intervjun betydelsefull. Detta då det i vår studie kan bli relevant att förhålla sig till pronomenanvändning för att exempelvis förstå vad som händer när normer gällande dess funktion följs och bryts vid en intervju med en politiker.
2.1.3 Strategier i en politisk intervju
Corina Andone (2010) bidrar med forskning om hur argument kan användas i en politisk intervju. I studien frågar hon sig hur argument kan användas som en konfronterande handling för att hålla en politiker till svars. Dessutom undersöks hur intervjuaren kan ställa politikern till svars och hur detta bemöts (Andone 2010, s. 74). Analysen visar varför vissa
konfronterande strategiska handlingar används och hur man bedömer effekten av dessa val i en intervju. Andone argumenterar i slutsatsen för hur dessa handlingar kan innebära
Andra komponenter som undersökts i den politiska intervjun är hur frågeställningen kan utvecklas genom samtalsturerna. En strategi som kan tillämpas av intervjuaren är utökade repetitioner, vilket innebär att samma typ av fråga kan återkomma i olika utformningar i samtalet. Detta är något som Mats Ekström och Richard Fitzgerald (2014) undersökt. I studien frågar sig forskarna hur utökade repetitioner är relaterade till interaktionistisk makt och
motstånd i politiska intervjuer. Dessutom undersöks hur roller och identiteter förmedlas i olika användningar av utökade repetitioner. Resultatet av undersökningen visar att
utformningen av upprepandet består av “inbäddade” och “blottade” frågor och svar, vilka fungerar på olika sätt i olika situationer (Ekström & Fitzgerald 2014, s. 82). T.ex. kan en politiker i icke direktsända intervjuer ignorera utökade frågor, medan samma fråga inte kan ignoreras på samma sätt i direktsändning (ibid, s. 94).
Dessa undersökningar ger oss kunskap om hur frågor och argument kan vara utformade i politiska intervjuer, men visar även hur viktigt det är att begränsa sig till en utvald del av det valda materialet. På så vis har vi fått kunskap om vikten av att begränsa sig till ett fåtal komponenter för att få en så djupgående analys som möjligt. Vi kommer i vår undersökning inte begränsa oss till frågor och argument, samtidigt som vi kommer kunna ta hjälp av tidigare resultat.
2.2 Politikerintervju i talkshow
I följande kapitel redogörs tidigare forskning som redan gjorts inom det specifika området politikerintervjuer i talkshows. Forskningen har bidragit till kännedom om de olika
beståndsdelar som denna hybrida genre består av, samt vilka kännetecken som finns inom de separata inramningarna för en traditionell talkshow och politikerintervju. De olika forskarna har valt att undersöka olika områden i respektive material. Vissa forskare har studerat många olika aspekter av intervjun, samtidigt som en studie av Eriksson (2010) exempelvis lägger fokus på narrativet och dess funktion i sin slutsats.
2.2.1 Genrens hybriditet
Baym (2013) studerar hur olika diskursiva genrer ändrar form inom traditionell journalistisk intervjuteknik, prat i tv och kommersialiserad underhållning. Materialet består av fyra intervjuer med en politiker i tre skilda intervjukategorier (Baym 2013, s. 1). Fokus här ligger på politiska intervjuer under kategorin “public affairs”. I artikeln nämns att det ofta görs föråldrade tolkningar om vad skillnaden mellan nyheter och underhållning är, likaså vilka mediala situationer innefattande politiker som är av störst vikt. Bayms slutsats är att det inte
finns tydliga gränser mellan vad som är nyheter, och vad som är underhållning. De olika intervjuerna har olika funktioner, samtidigt som de inte tydligt kan kategoriseras in i tydliga genrer. Detta samtidigt som intervjuer som traditionellt förknippats med underhållning eller nyheter till stor del uppfyller de normer som finns inom dessa inramningar (ibid, s. 2). Gerda Lauerbach (2007) har också gjort en undersökning av politiska intervjuer i talkshows, i vilken hon studerar hur olika parter i en talkshow-intervju tillsammans kan skapa en
gemensam ståndpunkt (Lauerbach, 2007, s. 1388). Lauerbach strävar efter att finna svar på vad en argumentationsanalys i kombination med en diskursanalys kan tillföra (ibid, s. 1415). Materialet som undersökts utgörs av en intervju med en politiker och en med en expert. Resultatet visar att olika intervjuer innehåller kännetecken för både en politisk intervju och en talkshow-intervju (Lauerbach 2007, s. 1416). Två dialoger kan tillhöra olika inramningar, vilka i sin tur kan innehålla olika deltagare. Den konstanta deltagaren i samtliga sammanhang är då programledaren (ibid, s. 1416). Både politiker och programledare brukar tjäna på att medverka i en politisk talkshow-intervju. Programledaren får en gäst med högt nyhetsvärde, medan politikern får chansen att medverka i ett sammanhang med god stämning, samt nå ut till en större publik än vid en vanlig politisk intervju (ibid, s. 1418). Normer gällande argumentationen i denna specifika politikerintervju hade inte varit gångbara i en mer strikt politisk intervju, men fungerar i denna inramning då en talkshow har en mer avslappnad karaktär (ibid, s. 1388).
Dessa resultat bidrar till intresset att undersöka politiska intervjuer inom en talkshows kontext. Med tanke på de konstateranden som många tidigare undersökningarnas gjort om genrens komplexitet stärks intresset för att ytterligare utforska området. Studierna bidrar till kunskap om vad som kännetecknar en talkshow-intervju, och gör det klarare för oss att bedöma vilka normer som aktörerna förväntas förhålla sig till i intervjusituationen.
Lauerbachs utgångspunkt om intervjudeltagarnas konstruktion av en gemensam ståndpunkt leder oss vidare till en studie av Eriksson (2010), där han undersöker en viss aspekt inom detta konstruktionsbyggande.
2.2.2 Den gemensamma konstruktionen mellan intervjudeltagarna
Göran Eriksson (2010) har utfört en analys av svenska politiker i talkshowen Sen kväll med Luuk. Det är det privata narrativet som undersökts i intervjun, och man frågar sig hur detta narrativ används av- och mellan parterna. Författaren menar att intervjuer i talkshows utmärker sig från andra politikerintervjuer genom en informell ton och med fokus på
privatlivet (Eriksson 2010, s. 529). Samtidigt som talkshow-intervjuer delar många
egenskaper med traditionella nyhetsintervjuer (Ibid, s. 531). Några gemensamma egenskaper mellan de olika intervjukategorierna är att de innefattar en person som introducerar gästen, väljer ämne och avslutar samtalet (ibid, s. 531). Även om talkshows ofta är uppbyggda på ett sätt där programledaren ställer frågor och gästen svarar, kan i denna inramning ordningen ibland brytas genom ett mer jämlikt samtal mellan parterna (ibid, s. 532). Deltagarna i samtalet måste nämligen tillsammans skapa ett samtal som intresserar studiopubliken och tittarna, även om det är programledaren som har det yttersta ansvaret för detta (ibid, s. 540). Även om en viktig del av talkshowen är att skapa underhållning är det inte heller ovanligt att tyngre ämnen behandlas när politiker intervjuas (ibid, s. 541).
I undersökningens slutsats menar Eriksson (2010) att politiker måste vara förberedda på att kunna improvisera i interaktionen med programledaren och kunna applicera en mer personlig ton som passar situationen. Samtidigt riskerar politiker som inte bidrar till det underhållande samtalet att uppfattas som allt för slutna. Det finns alltså en balansgång för hur en politiker bör agera i talkshows (Eriksson 2010, s. 545). Samtidigt måste deltagarna i ett samtal hjälpas åt för att föra samtalet framåt (ibid, s. 535).
Denna studie skiljer sig från vår studie då den fokuserar på narrativet i interaktionen. Studien liknar dock den situation vi ämnar att undersöka, i och med att den innehåller en svensk politiker som blir intervjuad i en talkshow och där interaktionen är objektet för analys. Resultat och iakttagelser kommer fungera som vägledning i vår studie. Att problem kan uppstå genom att den gemensamma konstruktionen bryts är något som vi funnit särskilt intressant och är något vi tagit fasta på när vi formulerat forskningsfrågor.
2.2.3 Samtalsanalys av politikerintervjuer i talkshows
En studie som behandlar både politikerintervjuer i talkshows och som dessutom tillämpat en samtalsanalys är en studie av Cecilia Wadensjö (2008). I analysen finner Wadensjö att politikern ibland frångår vad som förväntas av den intervjuade utifrån nyhetsintervjuns inramning, exempelvis genom att svara innan färdigställd fråga och genom motfrågor till journalisten (Wadensjö 2008, s. 131). Samtidigt lyckas politikern ofta bidra till samtalet genom att bjuda på sig själv och leverera genomarbetade svar (ibid, s. 135). Journalisten försöker i sin tur återta ordet genom responsiva ord och konfronterande frågor, vilka är två handlingar som förknippas med regelrätta nyhetsintervjuer snarare än talkshows (ibid, s. 133).
Undersökningens resultat visar att analyser av liknande intervjuer är befogade (Wadensjö 2008, s. 141). Analysen har blottat hur deltagarnas olika interaktionsstilar lett till hur mycket utrymme de kan lägga beslag på. Den intervjuade visar upp en stark förmåga att kunna välja samtalsämne och kunna fullfölja yttranden, dessutom kan den intervjuade växla mellan inramningarna som kännetecknar intervjugenrerna. Samtidigt visar undersökningen att intervjuaren går miste om chanser att styra interaktionen, vilket är något som förväntas av intervjuaren. En anledning till att intervjuaren misslyckas med detta är för att denne använder sig av minimal respons under politikerns uttalanden (ibid, s. 142).
En annan undersökning som applicerat en samtalsanalys inom forskningsområdet studerar radioprogrammet Lantz i P3. I denna studie undersöker Ekström (2011) vilka effekter och svårigheter genren politisk intervju i talkshows skapar för den intervjuade, samt intervjuaren. I studien finner författaren olika situationer där hybriditeten blir påtaglig. I dessa situationer använder programledaren denna samtalsform som en fientlig resurs. Detta kan ta sig uttryck i att intervjuaren ställer frågor innefattande både humor och seriös politik, vilket kan bli problematiskt för politikern. I en politikerintervju i en talkshow är det inte bara frågorna som kan vara hybrida - utan även svaren. Svar kan användas som ett sätt för den intervjuade att hantera en invecklad situation, men även till bidragande relevans för politiska åsikter (Ekström 2011, s. 152).
I Lantz i P3 drar programledaren nytta av förväntningar om vad som anses rimligt eller inte att fråga en politiker (Ekström 2011, s. 143). Inom denna genre är det nämligen möjligt att behandla en politiker på ett sätt som inte hade varit möjligt i andra situationer. Intervjuaren kan göra anspråk på flera identiteter hos den intervjuade, vilket är något som politikern antingen måste acceptera eller avvisa (ibid, s. 148).
Resultatet visar att intervjustilen varierar i programmet och stämningen kan vara pratig, glad, skämtsam och personinriktad (Ekström 2011, s. 136). Studien visar också hur deltagarna förhåller sig till programledarens institutionella roll, vilket innebär att intervjuaren styr över frågeställningen och är initiativtagare i övergången från ett informellt till ett formellt samtal (Ibid, s. 151). Hybriditeten i genren skapar även en utmaning för den intervjuade, då kritiska synpunkter/perspektiv mot politiker kan kommuniceras. I och med detta argumenterar författaren att det är för enkelt och till och med missledande att framställa talkshowen som vilken annan underhållning som helst (ibid, s. 151).
Slutsatser om att deltagarna interagerade med varandra utifrån olika inramningar av en
politisk intervju och talkshow-intervju är något som inspirerar oss till vår undersöknings syfte. En stor skillnad i Wadensjös studie, kontra den intervjusituation vi ämnar att undersöka, är dock att en tolk utgör en av aktörerna i intervjun. Ifrån Ekströms studie drar vi nytta av de faktorer som kännetecknar en viss genre och hur vi kan iaktta dessa faktorer genom deltagarnas interaktion med varandra. Samtidigt motiverar dessa studier användandet av samtalsanalysen vid undersökningar av interaktionen i politikerintervjuer i talkshows. Avsnitt 2. Tidigare forskning kommer ihop med 3. Teoretiska utgångspunkter fungera som utgångspunkt i denna undersökning. Avsnittet har bidragit med viktig kunskap inom området och mynnar ut i en precisering av vilka teorier som lämpar sig till det valda materialet. Eftersom tidigare forskning och teori ligger nära i denna undersökning kommer delar av forskningens utgångspunkter presenteras i avsnittet nedan.
3. Teoretiska utgångspunkter
Vi har i valet av teorier utgått från tidigare forskning och vår problemformulering. Vi har valt att använda samtalsanalys som teori i och med att denna är lämplig vid studier av den
institutionella interaktionen (Ekström 2007, s. 971), samt att majoriteten av den tidigare forskning vi presenterat använt sig av denna teori. Inom teorin finns en rad olika aspekter att ta hänsyn till, men eftersom vi vill begränsa studien kommer vi endast ta hänsyn till den del av teorin som bäst kan besvara våra forskningsfrågor. För att kunna göra detta måste vi få en bredare kunskap om vilka samtalsanalytiska normer som finns inom talkshowen och den politiska intervjun. Därför har vi i teorikapitlet valt att inkludera avsnitten 3.1 Talkshow och 3.2 Politisk nyhetsintervju för att komplettera den kunskap om genrerna vi tagit del av i 2. Tidigare forskning, samt vilka samtalsanalytiska begrepp som är passande att tillämpa inom detta område.
3.1 Talkshow
Talkshowen har blivit ett allt mer förekommande och ett relevant fenomen att diskutera (Tolson 2001, s. 2). Genren är viktig att undersöka då den utgör en viktig del av
medielandskapet och ger upphov till offentlig debatt. Inom talkshow-genren finns många olika underkategorier, men gemensamma nämnare är att de involverar ett antal gäster, har en närvarande publik och bygger på prat som ett framträdande (Ibid, s.3). Dessa kännetecken bildar tillsammans en komplex helhet, vilken består av urskiljaktiga normer av både
institutionell- och personlig art. Inom talkshow-genren finns förväntade interaktiva mönster att blotta (Haarman 2001, s. 35). Genren är dock komplex, då samtalet kan överskrida gränser för vad som är normalt, privat och påhittat (Tolson 2001, s. 9).
I boken Television Talk Shows: Discourse, Performance, Spectacle undersöks talets funktion i talkshows. Författaren menar att även om genren tidigare varit material för ett flertal studier, har ofta talets funktion ignorerats (Tolson 2001, s. 3). I denna bok överförs samtalet till skrift för att kunna finna framträdande drag i den språkliga interaktionen. Talet inom genren är utformat enligt vissa normer, och utgörs ofta av ett berättande språk uppbyggt av anekdoter (ibid, s. 13). Talkshow-genren har likheter med hur ett vardagligt samtal är utformat, alltså mindre regelstyrt, men en skillnad är att talkshowen måste bli förstådd som ett institutionellt samtal (ibid, s. 27). Att gemensamt skapa en intimitet mellan parterna genom en sällskaplig- och trevlig stämning är ett kännetecken för talkshow-intervjun, vilket kan uppnås genom ett
personligt tilltal och användningen av skämt (Lauerbach, 2007, s. 1415). Samtalsämnen kan dock variera inom genren och kan behandla allt från politiska och sociala angelägenheter till ämnen mer närliggande den privata sfären. Ett ämne som ligger nära den privata sfären kan innebära att samtalsnormer för det institutionella samtalet bryts och rör sig mer åt ett
vardagligt samtal (Haarman 2001, s. 34). Samtidigt tenderar ämnen behandlande allmänheten att hålla en mer institutionell karaktär. I båda fallen är det ändå alltid programledarens ansvar att inleda, avsluta och välja ämne, även om det finns rum för undantag (ibid, s. 35).
När en politiker intervjuas i en talkshow kan frågor ha flera olika funktioner och skapa en viss tvetydighet. Detta då hybriditeten sätter en annan typ av press på politikern än vad denne möjligtvis är van vid. I frågeställningen kan intervjuaren välja att utforma frågor med en skämtsam- och/eller humoristisk ton, vilket innebär en problematik för den intervjuade. Detta då dessa frågor varken behöver uppfattas som ansiktshotande eller opassande (Ekström 2011, s. 142-143). Vid en politisk talkshowintervju brukar det förekomma en gemensam
konstruktion av argumentationsbyggandet, vilket innebär att samtliga parter kan bidra till den gemensamma ståndpunkten (Lauerbach, 2007, s. 1417). Även politikern förväntas inom denna genre visa upp en hybriditet i sitt agerande och Wadensjö (2008) menar att en politikers förmåga att skapa en skämtsam ton bidrar till att journalisten kan bygga vidare på intervjun. Samtidigt kan allvarliga ämnen behandlas i en talkshow och journalisten måste då kunna bryta av med formella frågor för att inte få ett för linjärt samtal (ibid, s. 136). Viktigt att tillägga är också att det finns andra parter, i detta fall en studiopublik, som kan ha en inverkan på interaktionen (Eriksson 2010, s. 533). Publikens roll under en talkshow kan variera, men genom exempelvis applåder och skratt kan de visa upp sitt samtycke och tvärtom (Haarman 2001, s. 34). I en talkshow-intervju kan programledaren utveckla sin argumentation genom de institutionella samtalsturerna, vilket kan utnyttjas till att bli ett framförande inför publiken. Normerna för en talkshow är inte de samma som för andra typer av intervjubaserade samtal. En genre som innefattar en annan uppsättning normer är den politiska nyhetsintervjun.
3.2 Politisk nyhetsintervju
Nyhetsintervjuns genre har i likhet med talkshow-intervjun diffusa ramar, dock finns tydliga kännetecken. Clayman och Heritage (2002) redogör för olika normer som journalister och politiker förhåller sig till. Två av dessa är att intervjuaren ofta utgörs av en professionell journalist, och att den intervjuade ofta innehar en betydelsefull position, exempelvis politiker
(Clayman & Heritage 2002, s. 7). Nyhetsintervjun har kommit att bli en viktig del i direktsända nyheter och en viktig länk mellan journalistiken och politiker.
Den grundläggande strukturen i en nyhetsintervju är interaktionen mellan parterna, vilken består av ett turtagningssystem som främst utgörs av frågor och svar (Clayman & Heritage, 2002, s. 13). Inom den politiska nyhetsintervjun är det journalisten som styr interaktionen. Detta innebär att journalisten har ansvar för tid, plats, ämne, är den som fördelar ordet och initierar ett avslut på intervjun (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 71-72). De frågor som intervjuaren ställer kan ta hänsyn till de svar den intervjuade tidigare yttrat, och bidra till ett byggande av diskussionen, medan andra frågor kan utmana det som tidigare sagts (Clayman & Heritage 2002, s. 13). I en klassik politisk nyhetsintervju tenderar intervjuarens frågor att ha en fientlig karaktär och brukar inte följas av bekräftelser efter den intervjuades svar. Skämt och manusskriven dialog brukar heller inte förekomma (Lauerbach 2007, s. 1415).
Utvecklingen av nyhetsintervjun har lett till att journalister fått utveckla sin förmåga att fråga ut och ifrågasätta den intervjuade, medan de intervjuade tvingats utveckla sin förmåga att hantera journalistens frågor (Clayman & Heritage 2002, s. 2). Det har visats sig att
journalisten är den av parterna som avbryter mest frekvent i partiledarintervjuer, för att visa för allmänheten att de ställer politikerna till svars (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 84). Avbrott av journalisten kan kopplas till ett aggressivt bemötande och stämmer överens med bilden av journalisten som en ifrågasättande aktör. Dessa avbrott kan användas av journalisten för att politikern inte ska få möjlighet att styra agendan genom långa monologiska svar. Att använda avbrott är något som även politikern kan göra, men då som ett sätt att bemöta kritik eller ta plats i interaktionen (ibid, s. 85).
Det finns även andra strategier intervjuaren kan använda och normer att förhålla sig till. Intervjuaren kan välja att använda olika grader av rättframhet (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 109-110) och kritik i sin frågeställning. Kritik i en fråga kan innebära att journalisten visar på brister inom den intervjuades politik och det finns i huvudsak två olika sätt att konstruera en sådan fråga. Det ena är att journalisten först lägger fram ett kritiskt påstående som avslutas med en fråga som den intervjuade förväntas svara på. Det andra sättet är att journalisten ställer en fråga som förutsätter att det föregående påståendet från journalisten är sant (ibid, s. 115-116). Något som journalisten kan undvika är att använda sig av stödsignaler så som: “mm”. Dessa signaler fungerar som bekräftelser av politikers yttranden och denna bekräftelse borde istället vara upp till allmänheten att ta ställning till Ekström (2007). En
annan handling som kan uppfattas som olämpligt i en politisk intervju är då journalisten använder sig av en självrefererad inramning, d.v.s. att han eller hon refererar till sina egna intentioner i en fråga eller påstående (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 111). Detta då journalisten förväntas vara neutral och inte blanda in egna åsikter, eller hålla med politikern (Clayman & Heritage 2002, s.126).
Politiker förväntas däremot ha en mer passiv roll inom intervjugenren. De ska svara, men inte själv styra interaktionen (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 72). Många strategier bygger på att genom artighetsstrategier kunna förmedla sina yttranden. Det är vanligt att den
intervjuade vill byta agenda, men detta kräver inom denna genre ett respektfullt agerande. Det bästa sättet anses vara att be om tillåtelse innan uttalandet (Clayman & Heritage 2002, s. 258). Detta kan göras genom att först svara på en fråga som behandlar ett specifikt ämne, för att sedan avleda frågan genom en övergång till ett annat ämne (ibid, s. 261). Att den intervjuade rubbar den institutionella överenskommelsen kan liknas vid en attack mot intervjuaren och kan visa sig genom en oenighet gentemot journalistens fråga eller påstående. En mer sällsynt aggressiv handling är att den intervjuade ifrågasätter, kritiserar eller ställer motfrågor till journalisten (ibid, s. 140). Teorier om Talkshow och Politisk nyhetsintervju bidrar till en förståelse för vilka gemensamma normer som finns mellan genrerna, samt vad som skiljer dem åt.
3.3 Samtalsanalys som teori
Samtalsanalys utgör den huvudsakliga teorin i denna studie. Samtalsanalysen är ett angreppssätt som bidragit till förståelsen om vardaglig kommunikation mellan människor (Hutchby 2006, s. 18). Genom så kallade transkriptioner (se avsnitt Metod) av det vardagliga samtalet har denna teori visat att samtalet i högsta grad är organiserat, trots att det vid en första anblick inte verkar så (ibid, s. 20). Yttranden är inte fristående från varandra, utan består av sekvenser och det är möjligt att analysera samtalsdeltagarnas förståelse av
situationen genom att undersöka hur olika yttranden följs av varandra. Denna förståelse kan urskiljas genom hur en deltagare i sitt yttrande agerar angående det som sagts i en tidigare sekvens (ibid, s. 21). Denna princip kommer behandlas mer ingående i avsnittet Centrala begrepp inom teorin.
Samtalsanalys är dock inte bara en teori, utan fungerar även som en metod för analys och insamling av data (Bryman 2011, s. 468). I denna undersökning kommer samtalsanalys
användas till samtliga av dessa ändamål, se avsnitt: 4.1 Samtals analys som metod samt 5.2 Urval och insamling.
Hutchby (2006, s. 24) sammanfattar fem grundläggande principer för samtalsanalys:
1. Prat är den viktigaste resursen för att åstadkomma sociala handlingar.
2. Prat är skapat i specifika interaktionella kontexter, och hur människor pratar är betydelsefullt för kontexten.
3. Prat och interaktion är ordnat; vilket innebär, att vi kan finna systematiska mönster och strukturer i sättet människor använder prat för att interagera.
4. Prat är organiserat sekventiellt; alltså, genom att fokusera på hur människor turas om i samtalet kan vi förstå hur de tolkar den omedelbara interaktionella kontexten, eftersom turer är relaterade till varandra.
5. Det bästa sättet att analysera detta är genom att undersöka inspelningar av naturligt-förekommande interaktion, snarare än att använda fältanteckningar, som i etnografin, eller intuition, som i många varianter av lingvistiken.
Även om samtalsanalys från början ämnade att undersöka vardagligt förekommande samtal, har teorin använts inom många olika typer av mediala situationer och även institutionella samtal (Hutchby 2006, s. 18). Samtalsanalysen definierar institutionella samtal utifrån de samtalsregler som definierats inom detta område (ibid, s. 25). Ett institutionellt samtal består av ett asymmetriskt maktförhållande mellan parternas interaktion (Haarman 2001, s. 63). Ett exempel på ett medialt institutionellt samtal, som ofta blivit objekt för samtalsanalys, är talkshow-intervjun (Hutchby 2006, s. 17). Asymmetrin i ett institutionellt samtal kan som vi tidigare nämnt visa sig genom att programledaren väljer ämne, öppnar och avslutar, samt fördelar samtalsturer och tiden. Denna asymmetri återfinns inte på samma sätt i mer
vardagliga samtal (Haarman 2001, s. 63). Samtalsanalys är ett passande angreppssätt för att få kunskap om förändringar inom journalistiken, politiken och annan interaktion i det offentliga rummet (Ekström 2007, s. 971).
3.4 Centrala begrepp inom samtalsanalysen
Mats Ekström och Ulla Moberg (2008) redogör för centrala begrepp inom samtalsanalysen, och dessa är bland annat: sekventiell organisering, tur och turtagning, närhetspar,
preferensstruktur, överlappning, avbrott och pauser.
3.4.1. Samtalssekvenser och turtagning
Det mest grundläggande inom den samtalsanalytiska teorin är samtalssekvenser. I dessa sekvenser undersöks hur uttalanden är producerade som turer i interaktionen (Hutchby 2006,
s. 21). Samtalsanalytiker menar att man genom att titta på turtagning kan förstå deltagarens handlingar och vad som inträffar i sociala sammanhang. Detta är viktigt, då det krävs att deltagare i ett samtal visar på att de i en samtalstur förstått det som sagts i den föregående turen (ibid, s. 21). Deltagare i ett samtal måste gemensamt bygga en förståelse genom samtalsturerna. Om talaren som har ordet, förstått föregående talare, visas detta i nästa samtalstur t.ex. genom att den första talaren fortsätter sin tur inom samma ämne. Om någon talare skulle missuppfatta ett yttrande kommer det att synliggöras i dennes samtalstur. Detta är en princip som kallas next turn proof procedure (ibid, s. 22).
3.4.2 Närhetspar och preferensstruktur
Samtalsturer kan även utgöras av par som naturligt följer varandra. Dessa närhetspar kan exempelvis vara att en fråga följs av ett svar, eller att ett skämt följs av ett skratt. När den första delen yttras, förväntas denna följas upp av den andra delen av närhetsparet. Det behöver inte vara så att denna ordning alltid följs - ändå kan ett brott mot denna följd ge upphov till intressanta ingångar till analysen i samtalet (Bryman 2011, s. 471).
Den andra delen av ovan nämnda närhetspar kan beskrivas som prefererad eller disprefererad (Norrby 2004, s. 39). Denna del av närhetsparet kan förefalla mer eller mindre lämplig beroende på hur den första delen är utformad och gör sig synlig i hur samtalsdeltagaren reagerar på föregående tur (Bryman 2011, s. 471-472). Ett prefererat svar är ofta direkt, kort och utan garderingar. Ett sådant svar innehåller sällan tveksamheter och är heller inte
ansiktshotande för talaren. Motsatsen till ett prefererat svar är ett disprefererat svar, vilket ofta inleds med en paus, ofta kräver en motivering eller förklaring. Ett disprefererat svar kan innebära en osäkerhet för den som yttrat svaret (Ekström & Moberg 2008, s. 101).
3.4.3 Avbrott och överlappning
För att kunna definiera vad som är avbrott eller inte i ett överlappande tal måste man granska deltagarens gemensamma uppfattning (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s.83).
Överlappande tal kan innebära en fientlighet då det kan uppfattas som ett sätt att dominera eller styra över samtalet. Det kan också uppfattas på ett positivt sätt, då överlappningen kan ha funktionen som stöd eller bekräftelse. Så länge inte en överlappning sker minst tre stavelser från där en turbytesplats är möjlig, är det inget avbrott (Ibid, s. 84), men om en part utsätts för överlappande tal mitt i en mening, eller tvingas upprepa ord vid en överlappning, räknas det som ett avbrott. Detta oberoende av längden på överlappningen (Ibid, s. 84-85). När en part försöker ta sig in i samtalet utan att använda sig utav stödsignaler (ja, mm, ok, aa) och det inte
heller finns en naturlig turbytesplats, men ändå misslyckas med att ta över turen räknas det också som ett avbrott. En stödsignal kan ha flera funktioner, bland annat som ett förtydligande om att den som talar fortfarande har rätten att tala, men kan också ha funktionen att bekräfta att man förstått eller håller med den andra parten (Norrby 2004, s. 148). Detta till skillnad från den typ av avbrott som är ett regelrätt försök till att bryta samtalsturen.
Som nämnts tidigare i avsnitt 3.3 Samtalsanalys som teori kommer samtalsanalys även användas som metod i denna uppsats, vilken presenteras nedan.
4. Metod
4.1 Samtalsanalys som metod
Samtalsanalys är en kvalitativ metod som enligt Hutchby (2006, s. 163) är den metod som är mest fruktbar vid analys av den talade interaktionen, så som intervjuer, talkshows eller direktsända politiska debatter. I dessa situationer undersöks själva samtalet och samspelet mellan deltagarna, utifrån att ett samtal är strukturerat och kontextbaserat. Det valda materialet utsätts för en noggrann granskning av undersökaren och fokus läggs inte bara på vad som sägs, utan främst också hur det sägs. Utgångspunkten i analysen kan vara att
upptäcka en säregen detalj, vilken i sin tur kan leda forskaren vidare. Detta då varje detalj kan visas innehålla värdefull information (Bryman 2011, s. 469).
Ingenting i ett samtal kan ses som ett sammanträffande, utan även detaljer som pauser och betoningar tillskrivs betydelse (Bryman 2011, s. 470). För att kunna synliggöra vad som sker i samband med dessa måste de markeras och överföras från tal till skrift genom en
transkribering, i vilken olika tecken används för att markera vad som sker och inte sker i samtalet. För att kunna utföra en transkribering krävs en transkriptionsnyckel, vilken innehåller regler för hur undersökaren kan göra markeringar i materialet. Samtalsanalysen skiljer sig från andra kvalitativa angreppssätt genom undvikandet av externa slutsatser, då samtalsanalysen grundar förståelsen ligger nära det analyserade materialet. Detta medför att metoden reducerar risken för ogrundade antaganden i analysen (ibid, s. 473). Nedan redovisas det tillvägagångssätt vi kommer använda vid appliceringen av samtalsanalys på vårt material.
4.2 Tillvägagångssätt
Denna undersökning tar sin början i avlyssningar av det valda materialet. Efter detta behöver samtalet överföras till text. För att på ett strukturerat sätt kunna anteckna vad som sker i texten används en transkriptionsnyckel, innehållande en uppsättning tecken. Denna
transkriptionsnyckel är ett viktigt verktyg för att tydligt kunna förstå, och markera vad som sker i samtalet. Transkriptionsnyckeln som används i denna undersökning har hämtas från Ulla Moberg och Mats Ekströms kapitel i Mediernas språk (2008) (se Bilaga 2). Denna nyckel valdes då vi uppfattade den som okomplicerad, samt att den fanns beskriven på svenska, vilket innebär att vi minskat risken för missförstånd i beskrivningen av transkriptionstecknen och dess tillämpning.
Då samtalsanalys är en induktiv metod gör vi en förutsättningslös analys, vilket innebär att vi inte sätter upp några hypoteser i förväg, utan påbörja sökningen i materialet utan specifika mål (Norrby 2004, s. 34). I detta skede kommer vi inta ett brett förhållningssätt till texten, för att senare i processen koncentrera analysen. Genom en utförlig transkribering ämnar vi att ha ett nära förhållningssätt till materialet och genom ett flertal avlyssningar kommer
transkriberingen kontinuerligt kompletteras, vilket innebär att vi undgår att utelämna viktiga detaljer.
Vi kommer tillämpa de centrala begreppen för samtalsanalys som vi tidigare nämnt under rubriken 3.4 Centrala begrepp för samtalsanalysen, för att sedan begränsa oss till att fokusera på specifika begrepp, för att avgränsa analysen. Vilka begrepp som kommer vara mest
fruktbara för undersökningen beror på vad som sker i samtalet, vilka begrepp som bäst kan besvara våra forskningsfrågor, samt utifrån inspiration från vad tidigare forskning undersökt. Detaljer som väcker vår uppmärksamhet kommer antecknas för att sedan kunna bindas samman till teorin om politisk nyhetsintervju och/eller talkshow. Även upptäckter som inte kan kopplas direkt till våra teorier kan vara av intresse, då dessa kan bryta mot mer
övergripande samtalsnormer.
4.3 Metodproblem
Utifrån tidigare forskning har vi kunnat ringa in några av samtalsanalysens begränsningar. Ett problem som vi är medvetna om är att intervjun i efterhand kan vara redigerad, då den inte är sänd i realtid. Detta innebär att materialet inte med säkerhet är komplett och att detaljer kan ha gått förlorade i redigeringen.
Trots att kvalitativa forskningar är förutsättningslösa är det ofta forskarna själva som väljer vad de vill undersöka, vilket kan vara ett tecken på att ämnet ligger i någons personliga intresse. Därmed undersöks det i materialet som utifrån forskaren är viktigt och betydelsefullt att analysera (Bryman 2011, s. 368). Även om vår transkribering kommer att innefatta allt som sägs i intervjun gör vi en subjektiv tolkning av vilka utdrag av transkriptionen vi tycker är viktigast att fokusera på i analysen av materialet.
Ytterligare problem som kan uppstå i transkriberingsfasen är risken att misstyda specifika yttraden från Fredrik Skavlan, då han talar norska. Risken finns att det finns sekvenser där vi inte kan garantera att det yttrande vi uppfattat stämmer överens med vad som faktiskt sägs, vilket skulle orsaka en felaktig transkribering. Vid för stora svårigheter med förståelsen av det
norska språket avser vi att använda oss av det svenska undertextspåret i det valda materialet. Detta för att försäkra oss om att vi har gjort en överensstämmande tolkning med en annan översättare.
4.3.1 Reliabilitet och validitet
Extern reliabilitet är den möjlighet en undersökning har att kunna göras om på nytt, det vill säga dess replikerbarhet. Inom kvalitativa studier brukar detta vara svårt att uppnå, eftersom en social situation förändras över tid och rum (Bryman 2011, s. 352). Detta leder till att vi inte har goda förutsättningar för en god extern reliabilitet. Dock innefattar samtalsanalys en
noggrann transkribering, som ligger nära materialet, vilket innebär att andra skulle kunna replikera vår studie utifrån samma metod och teoretiska ramverk, om än med ett annorlunda resultat då intervjun finns nedfryst.
Intern reliabilitet innebär hur de som utför en undersökning har en gemensam uppfattning av det som undersöks (Bryman 2011, s. 352). Vi har i denna uppsats närmat oss material och teori tillsammans, för att uppnå en gemensam förståelse av det vi avser att undersöka. Vid meningsskiljaktigheter kommer vi därför att diskutera oss fram till en uppfattning för att öka den interna reliabiliteten.
Intern validitet innebär att det som observeras i undersökningen med hjälp av teorier och begrepp ska kunna förklaras av författaren (Bryman 2011, s. 352). Vi kommer i
undersökningen sträva efter att kunna applicera de valda teorierna och begreppen på det transkriberade materialet. Genom att bilda en god förståelse av vad dessa teorier och begrepp innebär kommer vår interna validitet bli god. Detta då vi konkret kommer kunna applicera dessa teorier på en noggrann transkribering, som i sin tur behandlar vad som yttras i intervjun. Extern validitet kan likställas med generalisering (Bryman 2011, s. 352). Intervjun som utgör materialet för denna analys består endast av en enskild situation, vilket innebär att vi inte kan generalisera hur Jimmie Åkesson och Fredrik Skavlan samtalar utanför denna specifika intervju. Samtidigt kommer våra resultat utgöra nya pusselbitar inom forskningsområdet och därför kommer delar av vår studie kunna generaliseras i liknande undersökningar.
5. Material
5.1 Urval och insamling
Vi avsåg att välja ett material bestående av en intervju som på ett lämpligt sätt kan ge relevanta svar på våra forskningsfrågor. Avsnittet från tv-programmet Skavlan är
representativt för vår problemformulering och frågeställning då den utgör ett tydligt exempel på en hybrid intervjusituation, innefattande en politikerintervju i en talkshow-kontext.
Dessutom har intervjun fått mycket uppmärksamhet i media, då den ägnats mycket kritik. Därför blir det intresseväckande att analysera materialet för att se om vi kan finna intressanta resultat i interaktionen i just denna intervju. Detta snarare än ett försök att generalisera hur talkshow-avsnitt ter sig över lag.
Då vår studie är kvalitativ valde vi en urvalsmetod som är lämplig för dessa typer av
undersökningar. Eftersom vi strategiskt letat upp material som på bästa sätt ska kunna besvara våra forskningsfrågor blev urvalsmetoden målinriktad. Detta är en kvalitativ urvalsmetod där forskaren inte har för avsikt att kunna generalisera resultatet (Bryman, 2011, s. 392), och passar vår studie väl då vi endast undersöker en enskild intervju. Vi övervägde om mängden data i materialet skulle vara tillräcklig för en fullständig uppsats, då intervjun utgörs av knappa 20 minuter, och om vi därför skulle behöva komplettera med ytterligare intervjuer. Samtidigt påstår Bryman att ett material som ska undersökas med hjälp av samtalsanalys inte bör innehålla en för stor mängd data. Detta då samtalsanalysen är en tidskrävande process och att man genom denna omfattande typ av metod ofta får svar på sina frågor ur relativt lite data (ibid, s. 471). Detta påstående visade sig vara korrekt, då vi vid en färdigställd transkribering kunde bedöma att materialets omfattning var tillräcklig för analysen. Därför valde vi att begränsa oss till en specifik intervju och inte vidare komplettera med ytterligare material. Nedan följer en kvantitativ beskrivning av det valda materialet.
5.2 Beskrivning av materialet
Materialet i denna undersökning är en transkriberad version av en intervju i tv-programmet Skavlan (se Bilaga 1). Intervjun sändes 30 mars 2015 på SVT och medverkande är
programledaren Fredrik Skavlan, Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, samt en studiopublik. Intervjun är en del av ett helt avsnitt som är en timme långt och är beställt från Svensk mediedatabas (SMDB) arkiv genom hemsidan smdb.kb.se. Intervjun inleds 35:21 i klippet och avslutas 55:02. Intervjun finns även tillgänglig i sin helhet på Skavlans officiella
Youtube-kanal (Skavlan 2015), där klippet utgörs av 19 minuter och 51 sekunder. Den färdigtranskriberade intervjun består av 16 A4-sidor, innehållande 550 rader.
6. Resultat
I detta kapitel redovisas analysen av det transkriberade materialet. Vi har närmat oss
materialet förutsättningslöst och har med en noggrann transkription kunnat synliggöra vissa mönster. På ett övergripande plan använder samtalsdeltagarna de begrepp som
samtalsanalysen innefattar. De använder även de normer som övriga teorier förespråkar på ett lämpligt sätt. Detta gör sig synligt i hur Fredrik Skavlan (från och med nu IR) inleder, avslutar och till stor del styr interaktionen, medan Jimmie Åkesson (från och med nu IE) besvarar IRs frågor, argumenterar för sina påståenden och till stor del agerar på ett sätt som förväntas av den intervjuade i ett institutionellt samtal (Norrby 2004, s. 39). Samtliga deltagare använder strategier och normer som vanligtvis påträffas i talkshows, genom exempelvis personliga tilltal och samtalsämnen. Även studiopubliken (hädanefter AE) deltar i interaktionen genom exempelvis applåder.
Vi har delat upp intervjuns beståndsdelar efter vilka samtalsämnen som parterna behandlar, och dessa utgörs av inledning, IEs sjukskrivning, IEs psykologbesök, IEs spelande,
Sverigedemokraternas nuvarande roll i politiken, Sverigedemokraternas språkbruk,
Sverigedemokraternas kampanjfilm, och avslutning. Vi har funnit att interaktionen mellan parterna fungerat på olika sätt beroende på vilket ämne som behandlats. Detta då samtalet ofta kan kategoriseras som formellt och institutionellt i samband med ett politiskt ämne och ofta tvärtom i sammanhang där samtalet behandlar ett personligt ämne. Detta i linje med teorin om politisk intervju och talkshow. Vi har också upptäckt att parterna använder sig av normer från de olika inramningarna oberoende av var i samtalet de befinner sig.
Nedan presenteras huvudsakligen en djupgående analys av tre utdrag av intervjun, vilka vi efter en övergripande analys funnit särskilt intressanta. Dessa utdrag sammanfattar
tillsammans det huvudsakliga händelseförlopp av intervjun och vi har därför presenterat dem i kronologisk ordning. Den första rubriken (6.1 “Det här gynnar dig politiskt”) innehåller en tillsynes stillsam, regelrätt talkshow-inramning i början av intervjun. Under den andra rubriken (6.2 “Alla människors lika värdighet”) analyseras ett tillfälle där intervjun går från att handla om IEs privatliv - till att behandla politik. Till sist presenteras en rubrik (6.3 “Gräshoppor och parasiter”) där vi analyserar intervjuns avslutning.
6.1 “Det här gynnar dig politiskt”
I början av intervjun har ämnet som diskuterats mest varit IEs sjukskrivning. I det utdrag (från och med nu Excerpt) som presenteras nedan preciseras ämnet och leder in till ett samtal om psykiska hälsa.
Excerpt 1.0
116 IR: hh. men va du ja vet du duu s du e: har fått hjälp av en
117 psykolog, e:: vars slags vars slags hjälp har du fått
118 IE: (1.6) ä vi pratar, vi pratar bara
119 IR: har du fått mediciner
120 IE: aa
121 IR: va slags medi[ciner]
122 IE: [ja] käkar antidepressiva e::
123 ceratoninhöjande (.) piller
Rad 116 utgörs av ett yttrande som innehåller ett påstående och en öppen fråga. Påståendet grundas i IRs personliga pronomen jag, vilket innebär att uttalandet bygger på hans egen vetskap om IEs situation. Han säger nämligen ja vet, vilket betyder att det är något som IR själv har kunskap om och att han talar utifrån en självrefererande inramning (Eriksson, Larsson & Moberg 2013, s. 111). Detta är något som inte är vanligt i en politisk intervju då intervjuaren är neutral, opartisk samt inte ska blanda in egna åsikter eller ageranden (Ekström 2007, s. 967). I Excerpt 1 är denna utformning inte lika ansiktshotande för IR, som den hade kunnat vara vid en regelrätt politisk intervju. Samtalet i Excerpt 1 har inte en formell ton och inte heller fokus på yrke eller institution, där av blir sekvensen inte politisk betonad - utan uppvisar kännetecken som tidigare forskning sammankopplar med en talkshow (Eriksson 2010, s. 529). Att IR utnämner sig själv till intressent i frågan kan kopplas till ett vardagligt samtal eller en talkshow, där parterna inte på ett strikt sätt behöver uppvisa en neutralitet (Ekström 2011, s. 142). Vi har vid övergripande analys funnit att intervjun blir allt mer politiskt orienterad, och att IR då istället grundar sina yttranden i andra än sig själv. Denna fråga är dock den enda i hela intervjun som IR talar utifrån sin egen uppfattning, och i en senare sekvens kan vi se att IR skiftar pronomen till vi i samband med en fråga som handlar om politik
Påståendet följs av en paus som mynnar ut i en fråga. Denna är personligt ställd till IE och blir motiverad utifrån det påstående som nyss yttrats (rad 119). IE besvarar frågan (rad 118) och inleder med en paus, vilken följs av ett kort och icke garderat svar, vilket innehåller en
upprepning av vi pratar. IE avslutar turen med ordet bara, vilket kommer innebära en motsägelse då han i nästkommande tur berättar att han även fått mediciner utskrivna. IR bemöter IEs svar med en följdfråga (rad 119) angående IEs psykiska hälsa. Frågan består av en ja/nej-fråga, vilken är den typ av fråga IE i majoriteten av intervjun försöker kringgå med hjälp av garderingar och i vissa fall undvika att svara ja eller nej på. Denna gång är dock svaret kort, koncist och utan tvekan. Att svaret inte följs av en längre utläggning leder till att IR snabbt kan följa upp med en preciserande fråga.
Även nästkommande svar från IE är snabbt och utan garderingar (rad 122-123). Denna gång är svaret så pass hastigt att det överlappar de sista två stavelserna i mediciner (rad 121). Genom detta visar IE att han förstår vad IR vill ha svar på, vilket han kan förstå redan efter IR formulerat orden va slags mediciner i tidigare tur. Att IE bemöter IRs frågor på ett
bekräftande sätt kan innebära att han inte ser IRs frågor som fientliga, då sådana frågor inte brukar följas av bekräftande svar (Lauerbach 2007, s. 1415). Senare i intervjun återfinns frågor av en fientlig karaktär, vilka i dessa fall inte bemöts av bekräftande svar från IE.
Excerpt 2.0
124 IR: vor dan har du opplev det, va gjorde de me dej
125 IE: det första jag sa va att ja vill inte ha några piller
126 IR: ¤m¤
127 IE: å det de har jag förståt att det är väldigt många som
128 reagerar så i början att det här ska jag klara [utan]>>
129 IR: [mm]
130 IE: >> å så e:: me men å sen tittade man då innan man s
131 började stoppa i sig dom här det tog några dagar innan jag
132 gick till apoteket å faktiskt hämtade ut dom här men
133 (.hh) å sen fick jag två veckors yrsel ungefär (.) e:m (.)
134 sen så har det blivit bättre, om det beror på piller eller
135 om det beror på att nånting annat eller om det är en
136 kombination det vet inte jag men (.hh) mene j-ja ja tror
137 att dom har hjälpt mej
Fortfarande ställer IR frågor som är du-formulerade vilket anspelar på en talkshow-inriktat förståelse av intervjusituationen. Det är personliga frågor som endast kan besvaras subjektivt av den intervjuade. Fram tills nu har IR använt sig av följdfrågor byggande på den inledande frågan i ämnet (116-117). I samtliga av dessa uppvisar IRs förståelse för IEs svar och genom att konstruera sina frågor efter det IE svarat bygger IR upp diskussionen (Clayman & Heritage 2002, s. 13). Detta mönster bryts efter frågan på rad 124.
Detta har sin början i att IE väljer att inte svara på frågan (rad 124) på en gång utan förklarar först någonting som ligger runt ämnet, vilket innebär att IE bryter det mönster som han
tidigare uppvisat, nämligen att ge korta och koncisa svar. IEs samtalstur som börjar på rad 125 inleds på ett sätt som kan jämföras med ett icke-svar, nämligen att ge sken av att svara på en fråga när man i själva verket inte gör det (Ekström 2009, s. 681). IE svarar det första jag sa va att ja vill inte ha några piller, som svar på frågan vor dan har du opplev det va gjorde de me dej. Dock kommer tillslut svaret på frågan på rad 136-137. Svaret blir disprefererat då det följs av en längre motivering, samtidigt kan vi argumentera för att samtalsturen fungerar väl i en talkshows kontext då den innehåller ett berättande språk, som i sin tur påminner om ett vardagligt samtal (Tolson 2001 s. 13).
På rad 125 börjar IE att använda sig av pronomen-skifte för att kunna uppnå olika mål i sin samtalstur (Eriksson & Moberg 2013, s. 331). I början av samtalsturen (rad 125) använder IE det personliga pronomen jag, vilket innebär att han personligen var skeptisk till piller. Sedan sker ett skifte av pronomen till att innefatta väldigt många (rad 127) och etablerar sig själv som en del av denna grupp. Pronomen skiftar sedan till användandet av man i samband med konsumtionen av piller, för att sedan skifta tillbaka till jag i samband med en personlig anekdot. Genom detta har han byggt upp ett narrativ som börjar med att han ställer sig skeptisk till pillerkonsumtion och slutar i att han ändrat åsikt. Denna berättelse stärks med hjälp av användandet av många andra, som enligt honom gjort samma resa och som IE är en del av. Denna tillämpning av pronomen används här på ett effektivt sätt både utifrån en talkshow och en politisk intervjus genre. Både som ett sätt att undvika svåra situationer (Bull & Fetzer 2008, s. 286-287) och undvika kritik, vilket är strategiskt för en politiker. IE
använder även personliga pronomen för att dela med sig av personliga anekdoter, vilket bidrar till underhållningen i samtalet och stärker hans position utifrån en talkshows inramning (Eriksson 2010, s. 545).
Under hela IEs samtalstur (rad 125-137) agerar IR på ett sätt som kan känneteckna
intervjuarens roll vid en talkshow. Detta genom att han låter IE tala till punkt, och framföra ett utvecklat svar på frågan (rad 124). Dessutom använder sig IR av stödsignaler i form av ordet m (rad 126 och 129) vilka fungerar som en bekräftelse av IRs förståelse och som ett tecken på att IE tillåts tala vidare (Norrby 2004, s. 148). Om IR vid detta tillfälle velat dominera över interaktionen hade dessa stödsignaler varit ofördelaktiga, (Wadensjö 2008, s. 142) men i och med att båda aktörerna för tillfället agerar på ett stillsamt vis, där ingen behöver strida om ordet, blir stödsignalerna just ett stöd.
Excerpt 3.0
138 IR: h. noen vill, vill mena som du säger du är en person som
139 e:: som e:: polariserar opinionen eeh många har je mye
140 ambivalens [i] >>
141 IE: [mm]
142 IR: >> forholdte dej de vet du va (.) e:: noen vill säga att
143 du berättar om det här för det gynnar dig politiskt
144 IE: ((fniss))
Här (rad 138) presenterar IR ett nytt ämne. Denna handling genomförs på ett formellt sätt genom undvikandet av respons på IEs föregående samtalstur. IR inleder samtalsturen genom att adressera sitt kommande yttrande till noen (vilket betyder “vissa” på svenska [författarens anmärkning]) och anammar därför en neutral roll som journalist. IR förankrar efter detta uttalande åsikter i mange (många) och noen (rad 139-142) vilket får följden att IR inte betraktas lägga egna värderingar i turen. IR har tidigare i intervjun grundat sina frågor och påståenden i sig själv (rad 127), eller helt uteslutit vem som står bakom yttrandet. I denna tur övergår han till att innefatta fler människor som stöd för sitt påstående. Vilka dessa noen och mange är framgår dock inte.
Denna förändring i användningen av pronomen kommer i samband med att ämnet skiftar från att behandla IEs psykiska hälsa, till att handla om politik (rad 143). Genom sitt agerande använder IR sig här av de institutionella samtalsreglerna, när han hänvisar till allmänheten snarare än sig själv och sin kontroll över interaktionen genom ämnesbytet. Dessa två handlingar är vanligt förekommande i en politisk intervju men är heller inte helt ovanliga i talkshows, då denna genre också kan innehålla allvarliga ämnen vid exempelvis
politikerintervjuer (Eriksson 2010, s. 541). I samtalsturen förekommer även en fientlighet, personligt riktad mot IE. Denna synliggörs genom påståendena att IE polariserar opinionen, är någon som mange har mye ambivalens i forhold te och berättar om sin sjukdom för att det kan gynna honom politiskt. Dessa påståenden är som sagt förankrade i argument som en okänd skara människor gett uttryckt för, men är ändå ett personligt riktat yttrande, vilket IE kommer behöva förhålla sig till i nästkommande samtalstur.
IE agerar i Excerpt 3 (rad 138-144) på ett återhållsamt sätt. Han bemöter IRs påståenden med stödsignaler som visar att han förstår och tillåter IR att fullfölja turen (rad 141). Detta trots att IRs påståenden innehåller en personlig fientlighet mot IE. Han låter även IR tala till punkt, till och med vid en en naturlig turbytesplats (rad 142) där en fråga följs av en kort paus. Vi kan alltså argumentera för att IE i det här skedet av intervjun agerar på ett stillsamt sätt, då han
lyssnar, berättar om sig själv och undviker avbrott. Detta beteende är något som bryts längre fram i intervjun.
Sammanfattningsvis består denna del av intervjun ett personinriktat, lugnt samtal - vilket utgör kännetecken för talkshow-genren. Båda parterna håller sig mestadels till denna inramning och allmänna interaktionella normbrott förekommer ej. IR visar detta genom att referera till sig själv i samtalsturerna, ställa frågor om IEs privatliv och bygga interaktionen genom följdfrågor på IEs svar. IE svarar tydligt på IRs frågor och behandlar personliga ämnen på ett transparent sätt. Parternas gemensamma förståelse för intervjusituationen görs synlig genom att de låter varandra genomföra sina samtalsturer och ger varandra stödsignaler. Stycket uppvisar en kontrast till hur en klassisk politisk intervju brukar fungera, eftersom ovan nämnda normer snarare förekommer i vardagliga samtal. Dock blir talkshowen den kategori där denna del av intervjun bäst passar in, då samtalet tydligt bygger på den
institutionella ordningen fråga och svar. Parterna uppvisar även en del strategier genom vilka de kan undvika kritik och ta avstånd från ett påstående eller en åsikt. Detta görs synligt i IEs sätt att tilldela pronomen olika funktioner i en samtalstur (rad 125-137) och hur IR låter andra stå bakom ett påstående vid en fientlig fråga (rad 138-143).
6.2 “Alla människors lika värdighet”
Denna del av intervjun har sin grund i ämnesbytet som introduceras i IRs fråga: Jimmie är klimatet i svensk politik för hårt? Ämnen som behandlas på sidorna 10-13 i transkriptionen (se Bilaga 1) är Sverigedemokraternas ordbruk, samt vilka som är uteslutna ur partiet.
IE och IR har innan behandlat frågor och svar gällande Sverigedemokraternas ordbruk som övergått till en debatt om deras partikultur, vilket i sin tur lett till frågan om att IEs uppdrag som partiledare att rentvätta partiets kultur är ett hopplöst uppdrag.
Excerpt 4.0
458 IR: [men känner du helt helt] helt
459 [ärligt] känner något här att du att >>
460 IE: [a]
461 IR: >> du tagit på dig ett helt hopplöst uppdrag i ett försök
462 att försöka rentvätta de här partiet
IR inleder Excerpt 4 genom att ställa en ja/nej-fråga, vilken är personligt adresserad till IE. Personinriktade påståenden eller frågor är något som går under en av flera kännetecknen för en talkshow (Ekström 2011, s. 136). IR använder ordet känner vilket anspelar på känslor, vilket är
