Vem frågar barnen om lov?

Dokumentationsmetoder handlar ofta om, som Ellmin och Johansson (1999) skriver, att observera barnens kommentarer och agerande, att fotografera eller filma en process. Hur många pedagoger frågar barnen om tillåtelse att fotografera dem och om de önskar medverka och exponeras? Det verkar vara vanligt förekommande av vuxna att anta att alla barn vill synas och att de alltid uppskattar att se sitt fotografi eller alster uppsatt på väggen. Alla barn kanske inte känner sig stolta när andra kan läsa om deras tankar och kommentarer. Barn är medvetna om att de vuxna besitter rätten att bestämma. Pedagoger bör därför tänka på att vara lyhörda och rikta uppmärksamhet mot att tyda barnens ickeverbala signaler. Det gäller inte minst när det handlar om små barn som ännu inte talar. Pedagoger kan skapa möjligheter och visa barnen att det är tillåtet att säga ifrån och uttrycka sin åsikt. Barns tankar och kommentarer är logiska utifrån deras erfarenheter och bör tas på allvar. Det går att koppla till Wallins (2003) uttryck: ”Att få bli sedd omtalad och påmind om det kloka jag sagt gjort och tänkt innebär att jag som barn växer ytterligare. Jag är en viktig person och mina ord – guldkorn – är värda att bevara. Inte för att skrattas åt utan att förundras över”.

6.6 Slutsats

De intervjuade pedagogerna har andra förutsättningar när de ska dokumentera pedagogiskt än pedagogerna på Reggio Emilias daghem. Pedagogerna i Reggio Emilia har mer barnfri tid till sitt förfogande och möjligheter till såväl hjälp som handledning och inspiration av

pedagogistor och ateljeristor. När pedagogerna i studien skall sammanställa de pedagogiska dokumentationerna får de ofta ta sig tiden, vilket innebär att något annat får stå tillbaka. Enligt tidigare forskningen på området har den pedagogiska dokumentationen som syfte att

visualisera barnet som aktiv kunskapare, men också att utveckla den enskilda pedagogens och hela verksamhetens kompetens. Intervjupersonerna fokuserar mycket på att synliggöra

barnens lärande och utveckling genom dokumentationerna, medan endast en påtalade hur hon själv kunde utvecklas i den processen. Att det finns en utvecklingspotential för verksamheten framkom inte i någon större utsträckning, förutom att en del ställen hade börjat reflektera och förändra den pedagogiska miljön.

Brulin och Emriksson (2005) anser att den pedagogiska dokumentationen kan ses som en kommunikationsprocess. Att intervjupersonerna upplever det på samma vis blev tydligt i intervjusvaren. Alla pedagoger beskriver att det sker dialoger kring dokumentationerna och att dessa har en framträdande roll. Det synliggjorda lärandet hos barnen kan enligt

respondenterna ske såväl enskilt som för en grupp. Pedagogerna beskriver hur det som Vygotskij kallar den närmaste utvecklingszonen (Bråten, 1998 & Strandberg, 2006) äger rum när barnen inspirerar och hjälper varandra till nya nivåer av problemlösning. Vygotskij menar att barns kreativa förmåga utvecklas av utmaningar och upplevelser. Pedagogerna som arbetar med de äldre barnen beskriver att de använder sig av sådana för att utveckla lärandet och komma vidare i projekten.

Att välja ut vad som skall dokumenteras beskriver alla pedagoger som svårt. Enligt Brulin och Emriksson (2005) gäller det att veta vad som är syftet med dokumentationen, att ha en

förförståelse om vad den ska leda till och veta vad det är man vill lära sig förstå. Endast en pedagog beskriver hur hon, i förväg, specificerar vad det är hon ska inrikta sig på. För de andra sker urvalet under sammanställningen och pedagogerna väljer ut det som återger barnens lärande och utveckling på något sätt. För att åstadkomma detta krävs reflektion tillsammans med kollegor och barn. I reflektionsarbetet diskuterar pedagogerna tillsammans och försöker spegla barnens lärande för att komma vidare med projekt och temaarbeten. Hur reflektionsarbetet ser ut skiljer sig åt då de olika förskolorna har kommit olika långt i

reflektionsprocessen. Överallt värderas reflektionen mycket högt och det framkommer att flera pedagoger anser att den är en förutsättning för att kunna arbeta på detta vis.

7 Diskussion

Att ägna sig åt pedagogiska dokumentationer kan innebära en balansgång. Den pedagogiska dokumentationen behöver inte bara vara ett sätt att synliggöra barnens lärande, utan också ett redskap för pedagogerna att visa det arbete de gör i verksamheten, ett verktyg för att sätta ord på det de gör. Inte att förglömma är att den pedagogiska dokumentationen främst är till för barnen och bör därför inte användas i syfte att pedagogerna ska visa sig ”duktiga” eller att de verkligen kan och gör något i ett för arbetsgivaren eller samhället status-, yrkes- eller

lönehöjande syfte. Något som barnen sedan kanske får betala genom mindre närvarande pedagoger. Pedagoger som har svårt att finna tid till att spela spel, läsa böcker, sitta och mysa

eller kanske rent av annat som är minst lika viktigt. En risk kan vara att dokumenterande och reflekterande tillsammans med kollegor är så roligt att rollen som närvarande pedagog i barngruppen kommer i skymundan. Det spelar ingen roll hur förståndig, reflekterande, lyssnande och utmanande man är som pedagog om man inte är det tillsammans med barnen.

Det framkommer att pedagogerna har blivit duktiga på att finna småstunder som går att utnyttja för pedagogisk dokumentation. När finns tid för återhämtning och mysiga stunder av kvalitetstid tillsammans med barnen om varje lugnare situation skall användas till att

sammanställa de pedagogiska dokumentationerna? För att pedagogerna skall orka med och hålla ett helt arbetsliv är det kanske viktigt att inte varje liten stund är fylld av något som bara måste göras. Ibland är det viktigt att få varva ner och bara få ”vara” med barnen. I

intervjuerna framkommer att pedagogerna fokuserar på att synliggöra barnens lärande genom de pedagogiska dokumentationerna. Måste allt i förskolan handla om lärande? Eller finns det lärande i allt som görs i förskolan och att det bara gäller att bli bättre på att upptäcka och visa det? All dokumentation inte bara den pedagogiska, har som uppgift att synliggöra något. Vad är det som säger att barnens lärande synliggörs mer genom pedagogisk dokumentation än genom sedvanligt dokumenterande? I intervjuerna har det framkommit att reflektion gör skillnad och det borde vara betydelsefullt på alla förskolor, inte bara de som inspireras av Reggio Emilia-filosofin.

Föräldrarna vill ha och får allt större insyn i förskolan, bland annat genom den pedagogiska dokumentationen. Pedagoger kan uppleva sig pressade att dokumentera så mycket som möjligt för att tillfredsställa föräldrars behov av inblick. Vad är förbehållet tillvaron i förskolan och hur ser man på barns integritet? Hur mycket bör och/eller behöver föräldrar veta om sitt barn och andras? Här fordras en medvetenhet och diskussioner som fokuserar på vad som är bäst för barnen. Det kan ta mycket tid i anspråk att fråga varje enskilt barn men barns perspektiv är svårt att fånga och det är inte tillräckligt att gissa hur de känner. Det borde finnas större utrymme för pedagoger att reflektera, diskutera och fundera över vad det är man gör, vad man vill uppnå och vilka konsekvenser det kan få.

Som förslag till vidare forskning hade det varit intressant att få barnens eller föräldrarnas syn på den pedagogiska dokumentationen i förskolan.

Referenser

Barsotti, Anna (1997) D – som Robin Hoods pilbåge. Ett kommunikationsprojekt i Reggio

Emilia. Stockholm: HLS Förlag.

Bell, Judith (2005). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.

Bjurwill, Christer (2001). A, B, C och D Vägledning för studenter som skriver akademiska

uppsatser. Lund: Studentlitteratur.

Brulin Göran & Emriksson, Birgitta (2005) En pedagogik för regional utveckling. I Katarina Grut (Red.) Exemplet Reggio Emilia (ss. 11-34). Stockholm: Premiss förlag.

Bråten, Ivar (1998). Vygotskijs liv och lära. I Ivar Bråten (Red.) Vygotskij i praktiken (ss. 7-32). Lund: Studentlitteratur.

Bråten, Ivar (1998). Vygotskij som föregångare inom metakognitiv teori. I Ivar Bråten (Red.)

Vygotskij i praktiken (ss. 60-79). Lund: Studentlitteratur.

Bråten, Ivar & Thurman-Moe, Anne Catherine (1998). Den närmaste utvecklingszonen som pedagogisk praxis. I Ivar Bråten (Red.) Vygotskij och pedagogiken (ss.103-121).Lund: Studentlitteratur.

Ellmin, Roger & Josefsson, Lennart (1999). Elevportfolio. Pedagogisk dokumentation för

ökad framgång åt alla. Stockholm: Svenska kommunförbundet.

Emriksson, Birgitta (1994). ”Riddare och prinsessor” ett temaarbete med inspiration från

den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia. Lärarhögskolan i Stockholm.

Grut, Katarina (2005) Vad är Reggio? I Katarina Grut (red.) Exemplet Reggio Emilia (ss. 7-10) Stockholm: Premiss förlag.

Holme, Idar Magne & Kron Solvang, Bernt (1996). Forskningsmetodik. Om kvalitativa och

kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Jonstoij, Tove & Tolgraven Åsa. (2001). Hundra sätt att tänka: om Reggio Emilias

pedagogiska filosofi. Stockholm: Utbildningsradion.

Lenz Taguchi, Hillevi (1999). Varför pedagogisk dokumentation? Stockolm: HLS Förlag.

Läroplan för förskolan . Lpfö98, Utbildningsdepartementet (2006). Stockholm: Skolverket

och CE Fritzes AB.

Mårdsjö, Ann-Charlotte (1998) Att utveckla pedagogers kompetens. Rapport nr 1998: 02 Institutionen för pedagogik. Göteborgs universitet.

Pramling Samulesson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande barnet i

en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber AB.

Pramling Samuelsson, Ingrid & Mårdsjö Olsson, Ann-Charlotte (1997). Grundläggande färdigheter - och färdigheters grundläggande. Lund: Studentlitteratur.

Repstad, Pål (2006). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Strandberg, Leif (2006.) Vygotskij i praktiken Bland plugghästar och fusklappar. Nordstedts akademiska förlag: Stockholm.

Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Wallin Karin (1996). Pedagogiska kullerbyttor. Stockholm: HLS förlag.

Wallin, Karin (1996). Reggio Emilia och de hundra språken. Stockholm: Liber AB.

Wehner-Godée, Christina (2000). Att fånga lärandet, pedagogisk dokumentation med hjälp av

olika medier. Stockholm: Liber.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet

Vetenskapsrådet (2008). Forskning om villkor för yngre barns lärande i förskola,

förskoleklass och fritidshem. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Vygotskij Lev (1995.) Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos AB

Zetterström, Agneta (2003). Att arbeta med IUP, individuella utvecklingsplaner och portfolio

för förskolan och skolan. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB.

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik. Stockholm: Liber AB

Tidskrifter

Lenz Taguchi, Hillevi (1995). Att skärpa ögat, om pedagogisk dokumentation. Modern

Barndom nr. 2.s 24 Reggio Emilia Institutet