Frågeställning

Det som framgår i studien är att de förskollärare som intervjuats använder sig av ett relationellt perspektiv när det gäller deras syn på en likvärdig undervisning. De pratar om att det är upp till dem och deras arbetslag att anpassa undervisningen för att tillgodose alla barns behov utefter sina förutsättningar. Vilket är något som förskollärarna menar är viktigt för att lyckas med en likvärdig undervisning. Detta till skillnad från resultatet som Palla (2011) kom fram till i sin studie som var att pedagogerna bedömer barnen efter deras prestationer istället för deras förutsättningar. Detta förhåller sig mer till det kategoriska perspektivet där pedagoger lägger störst fokus på barnens svårigheter. Detta kan bero på olika aspekter, däribland att alla pedagoger arbetar olika och att förskollärarna i denna studie råkar arbeta efter samma grund. Informanterna för denna studie kommer från samma kommun, men informanterna i Pallas (2011) studie kommer eventuellt från en annan kommun där det sker ett annat arbete kring den likvärdiga undervisningen.

En viktig aspekt som Persson (2015) skriver i sin forskningsöversikt är vårdnadshavarnas inflytande och hur viktigt det är för att nå en likvärdig undervisning. Även Dolk (2013) talar om vikten att involvera föräldrarna i förskolans värdegrundsarbete eftersom de bör få en inblick i hur pedagogerna arbetar kring detta. Samtliga intervjuade förskollärare förklarade att de använder sig av en närvarande pedagogik för att förhindra kränkningar mellan barnen på. Det var dock endast en som tog upp vikten av att ha med vårdnadshavarna i arbetet med likvärdighet i förskolan. Utifrån ett synsätt tänkte inte resterande förskollärare på detta under intervjun, men det kan också vara så att detta inte är relevant för just deras arbete med en likvärdig undervisning. Baserat på förskollärarnas svar är vårdnadshavarnas delaktighet inte det som väger tyngst.

37

Vad skulle följderna bli om ett relationellt synsätt implementeras i alla förskolor? Om alla förskollärare skulle ha tankesättet att se varje barns förutsättningar och inte deras svårigheter, hade förskolan blivit mer likvärdig då? Enligt resultatet i denna studie hade den blivit mer likvärdig eftersom det är lättare att få med sig alla barn om fokus ligger på barnens förutsättningar och inte på deras svårigheter.

En annan aspekt som Dolk (2013) tar upp är att pedagogerna känner sig otillräckliga i sitt värdegrundsarbete. En av orsakerna är att de känner tidspress. I denna studie var det endast en förskollärare som nämnde tidspress. Antingen ser inte de andra förskollärarna detta som något hinder utan att de får det att fungera trots eventuell tidspress samt personalbrist. Alla i arbetslaget är kanske överens om hur den likvärdiga undervisningen ska utformas och att den kan fortsätta trots omständigheterna. Eller ansåg förskollärarna att andra aspekter är mer viktiga när det handlar om det likvärdiga arbetet? Trots att enbart en av fyra förskollärare nämnde tidspress som problematiskt nämnde även Dolk (2013) det i sin studie och en slutsats kan dras om att detta kan vara en tänkbar konsekvens i yrket som förskollärare.

6.1.2 Frågeställning 2

Naesby (2019) presenterade fyra punkter i sin studie, Känslighet och känslomässigt stöd,

struktur och positiv gräns, kommunikation och språkstöd samt stöd för lärande och utveckling. Dessa punkter menar Naesby (2019) skapar en grund för förskolor med hög

kvalité. Detta tar även Persson (2015) upp i sin forskningsöversikt där han menar på att förskolan har en viktig roll i att tillgodose att verksamheten bygger på en hög kvalité. Naesby (2019) menade att den höga kvalitén bidrar till att lättare kunna inkludera barnen. Tas en närmare titt på de fyra punkterna går det att synliggöra att de förskollärare som intervjuats i denna studie använder olika strategier för att uppnå dessa punkter i sitt arbete med inkludering. Alla använder sig av en närvarande pedagogik som kan kopplas samman till det känslomässiga stödet så väl som till lärandet och utvecklingen. Även Persson (2015) beskriver pedagogers emotionella närvaro som viktig för att kunna hjälpa barnen med att kontrollera sina känslor.

När det handlar om det kommunikativa stödet går det att visa på att två av förskollärarna arbetar mycket med detta. Det sker dels under samlingarna när de bland annat har bildschema

38

och annat bildstöd för att öka förståelsen hos barnen, men även genom att pedagogerna sätter sig ner med de barn som har svenska som andraspråk och ger de extra stöd. Det stöd de utformar under samlingarna går att relatera till var Assarson (2007) framför i sin studie. Hon beskriver att barnen inte behöver vara med och aktivt delta, utan det viktiga är att de får möjligheten till att vara med i en gemenskap (Assarson, 2007). Struktur och positiv gräns var också en av Naesbys (2019) punkter och det går även här att göra en koppling till denna studie då tre förskollärare berättar att de arbetar med bildstöd samt bildschema. Alla hävdar att detta ger en tydlig struktur för alla barn tack vare att de under varje samling går igenom dagen med bilder och att de kan titta på schemat under dagen för att se vad som har gjorts samt vad som ska göras.

Det är bara en av förskollärarna som använder TAKK som ett sätt att inkludera barnen. Ett resultat som Vislie (2003) framför i sin studie är att det måste implementeras specialpedagogiska verktyg i undervisningen för att kunna inkludera alla barn i skolan. Denna studie är utförd inom förskolans verksamhet men det går att synliggöra att majoriteten av de förskollärare som intervjuats använder någon specialpedagogisk strategi. Detta kan betyda att förskollärarna har förstått inkluderingsbegreppet och arbetar efter att förändra sin verksamhet för att inkludera barnen. Både denna studie och Vislie (2003) visar att om lärare och förskollärare går in med ett specialpedagogiskt tankesätt i sin yrkesroll är det lättare att inkludera alla barn i barngruppen. Vad skulle följderna bli om alla förskollärare efterföljde detta? Enligt resultaten i denna studie hade det bidragit till att fler barn känt sig inkluderade.

6.1.3 Frågeställning 3

Det har varit svårt att få fram var förskollärarna hämtat sin inspiration till strategierna. Majoriteten av dem berättade att de hämtat inspiration från förskollärarutbildningen eller från litteratur och forskning. De nämnde inte vilka strategier de hämtat varken från utbildningen eller från litteratur och forskning. De berättade inte heller vilken specifik litteratur eller forskning de tittat i och då är det svårt att fastställa var de hämtat kunskapen kring arbetet med inkludering.

Förskollärarna tar även upp att de har prövat sig fram för att hitta strategier som fungerar för dem. Vilket antyder att de själva har provat och utvärderat sina strategier. Dolk (2013) skriver

39

att om någon finner en metod som de anser löser ett problem kan konsekvensen bli betydande. Då problemet som anses vara löst har större dimensioner än som först anats, det kan vara ett pedagogiskt eller politiskt dilemma (Dolk, 2013). Däremot tog förskollärarna även upp det kollegiala lärandet som en viktig resurs till inspiration. De talade om att det är viktigt att ha diskussioner med sina kollegor både om synen på begreppet inkludering men även om implementerbara strategier. Eftersom de ständigt lyfter och diskuterar inkludering med sina kollegor minskar risken för att en metod ska få fäste och ses som den absoluta lösningen på ett problem (Dolk, 2013).

6.2 Metoddiskussion

Intervjueffekten är en stor nackdel när det kommer till valet av intervju som metod. Intervjueffekten innebär att den som utför intervjun kan påverka informanten på olika sätt genom att till exempel låta sin egen åsikt framträda. Personen som utför intervjun måste givetvis se till att intervjun håller sig inom det ämne som är bestämt, men den ska också ske på ett rättvist sätt. Det är alltså upp till individen som intervjuar att bland annat låta informanten prata till punkt eller tillåta hen att säga något avstickande (Larsen, 2009).

På grund av det rådande Covid-19 viruset har det varit svårt att få ihop intervjupersoner för studien. Det landade i ett bekvämlighetsurval och fördelarna med att intervjupersonerna är bekanta är att författarna vet vilken kunskap som finns. Nackdelen är att det finns en risk för att informanterna enbart säger det de tror är rätt svar på grund av att de inte vill underprestera. Detta kopplas till intervjueffekten ovan där informanterna kan påverkas på olika sätt. Utifrån ett annat perspektiv känner informanterna sig mer bekväma med att bli intervjuade av någon de känner och att de delger mer än om det hade varit tvärtom. Trots Covid-19 har studien lyckats få ett rikt material där många svar kunde synliggöras samt analyseras.

Genom att utgå från en fenomenografisk studie blir målet att uppmärksamma olika uppfattningar som informanterna har om ett fenomen. Problemet med detta är att det är omöjligt att få fram alla möjliga uppfattningar inom fenomenet med enbart en grupp av informanter. Om den här studien utförts med en ny eller större grupp förskollärare, eller om det valts en annan grupp som till exempel pedagoger eller barnskötare, hade det möjligen

40

gått att uppmärksamma en större mängd uppfattningar om fenomenet (Dahlgren & Johansson, 2015).

Urvalet av informanter grundar sig i ett snöbollsurval. Alvehus (2019) skriver att ett snöbollsurval innebär att de som utför studien tar kontakt med människor som de tidigare talat med eller träffat. Dessa personer frågar i sin tur personer som möjligen vill ställa upp på en intervju. Fördelen med snöbollsurvalet är att det förhoppningsvis är lättare att hitta informanter. Nackdelen är att informanterna i detta fall arbetar på förskolor i samma kommun och kan resultera i att de har samma åsikter kring ämnet på grund av kommunala riktlinjer. Detta leder också till att det inte blir en bredd på undersökningen (Alvehus, 2019). Detta påstående var enbart en hypotes som kom till form i början av arbetet. Efter intervjuer med förskollärarna, transkribering och en analys av materialet går det att synliggöra att alla förskollärarna har samma grund till den likvärdiga undervisningen men olika strategier för att upprätthålla den. Alla utgår ifrån ett relationellt perspektiv och utvecklar verksamheten för att främja varje barns lärande och utveckling. Eftersom de arbetar inom samma kommun kan det bero på kommunala riktlinjer, men det kan också bero på att detta synsätt har genomsyrat förskollärarutbildningen samt forskning och litteratur. Detta går dock inte att fastställa och det kan finnas andra anledningar till detta.

Studien hamnade slutligen i ett bekvämlighetsurval av informanter. Detta betyder att intervjupersonerna som valts är bekanta till författarna för studien. Nackdelen med detta urval är att fenomenet som undersöks inte riktigt kommer fram utan det istället blir fokus på en viss grupp i samhället. Eftersom informanterna i denna studie kommer från samma kommun kan studien bli väldigt begränsad än om det varit informanter från olika kommuner (Alvehus, 2019). Fördelen med bekvämlighetsurvalet är att personerna som utför undersökningen själva kan välja sina informanter utefter olika kriterier som dessa uppfyller.