1.3 Syfte
1.3.1 Frågeställningar
-Hur beskriver förskollärare litteraturens plats och roll i förskolan?
-Hur resonerar verksamma förskollärare om syftet med högläsning i verksamheten?
2 Litteraturgenomgång
Dessa studier är relevanta för min forskning då forskarna har utgått ifrån högläsningen samt barnlitteraturen. De har även fått med uppfattningar från förskollärare om högläsning där de använt sig av kvalitativa intervjuer. Vilket även har gjorts i denna studie om högläsning, där högläsningen är utgångspunkten i denna forskning.
Enligt Gollohers (2020) artikel kan man läsa att högläsning är ett sätt för barn att få en utvecklad läsförståelse, uppgiftsengagemang samt hörförståelse och kommunikation.
Forskarna ville undersöka användningen av sagoläsning för barn. Denna forskning genomfördes i specialundervisningsklassrum där man skulle hjälpa dessa elever med språkutvecklingen. Man kan även ta del av intervjuer som gjordes i undersökningen att det tyder på att lärarna fann olika tillvägagångssätt, mål och resultat. Resultatet visar att barn med eller utan funktionsnedsättningar med hjälp av högläsning kan främja sin språkutveckling såsom läsförståelse, ordförråd men även hörförståelse. Brodin och Renblad (2018) framhäver att barn med språksvårigheter och sämre kommunikation behöver stöd i utvecklingen. De skulle undersöka om högläsning och berättande främjade barns språkkunskaper. De nämner att resultatet visade att vid kontinuerlig högläsning bidrog till att barnens språkkunskaper skulle främjas och deras kommunikation förbättrades. Denna undersökning gjordes 2012 på 11 förskolor i USA med barn mellan 1–5 år. Fokus låg på barns talförmåga och språk.
I en annan undersökning som gjordes 2013 ville man undersöka förskollärares syn på framväxande läskunnighetsstrategier i svenska förskolor. Norling (2013) utförde kvalitativa intervjuer med 52 förskollärare. Denna undersökning visade på utifrån intervjuerna att lek, språk, stöttande kommunikation samt berättande var något som ofta användes. Författaren menar att förskollärarna ofta delade upp barngruppen i mindre grupper. Genom det
tillvägagångssättet skulle det främja barnens interaktion. Men även deras språkliga kunskaper genom att de skulle låta barnen delta i olika lekaktiviteter på förskolan. Resultatet visade även på att förskollärarna ofta använde sig av ögonkontakt, fysisk kontakt som exempelvis kramar, ge feedback och kreativa aktiviteter såsom att måla för att stötta barnens olika intressen. De ansåg att ett multimodalt lärande var ett sätt för att få aktiviteterna mer konkreta. Exempelvis så påstår förskollärarna i undersökningen att användningen av fotoalbum och olika bilder är ett sätt för barnen att kommunicera med andra barn och vuxna på förskolan. Undersökningen visade på att detta tillvägagångssätt utvecklar barnens språkkunskaper där de får berätta vad
bilderna föreställer samtidigt som de övar sig i att diskutera och kommunicera. Förskollärarna i undersökningen ansåg att barnen uttryckte glädje och de fann det meningsfullt att utforska tecken som stöd.
Kam Tse m.fl. (2017) har gjort en liknande undersökning. Här ville de istället undersöka effekterna av hemläsaktiviteter på förskolan och årskurs 4 på kinesiska och engelska i Hong Kong. Här använde de sig av en klusteranalys, vilket är en metod för att få en djupare förståelse om budskapet och strukturen i en text. Författarna i undersökningen tar upp att resultatet visade att föräldrar till barn i Hong Kong oftast var involverade i både engelskan och kinesiskan. Men det visade också på att en del av föräldrarna inte använde sig av läsaktiviteter, så som högläsning, med sina barn hemma vilket ledde till att de nästan aldrig har genomfört det och använt sig av det engelska språket. Man kan även ta del av att ju mer föräldrarna lade ner tid till sina barns kinesiska språk i tidig ålder, desto bättre blev deras språkutveckling senare i skolåldern. Det hade samma resultat gällande det engelska språket.
Barnen i studien fick en utvecklad läsförståelse med hjälp av olika läsaktiviteter. Kam Tse m.fl. nämner även att föräldrars engagemang förbättrade sina barns läsförmåga på ett tydligt sätt i både engelska och kinesiska.
Schwarz m.fl. (2015) har genomfört en studie där syftet var att undersöka olika
svårighetsgrader på böcker som läses upp för barn i förskolan. För att genomföra detta så gjorde de en skala på olika svårighetsgrader med hjälp av en analysteknik som granskade olika sorters boksorter. De nämner att professionella förskollärare bör välja lämpliga böcker till barnen på förskolan utifrån syftet att öka barns språkkunskaper. Lämpliga böcker skulle vara böcker som utmanade barnen utifrån deras egna erfarenheter. Barnen skulle utmanas utifrån sina behov och ålder. Man kan läsa att böcker som har valts ut är för okomplicerade för att få fram en slutsats om bokens berättelse. En kvalitativ intervju var något som forskarna använde sig av. Schwarz m.fl redogör att de skulle finnas ett mått på ordförråd och
meningssvårigheter utifrån olika slags barnböcker. Den innehöll även 4 olika svårighetsgrader utifrån ordförråd samt meningssvårigheter. Den innehöll även exempel på olika böcker för varje nivå. Resultatet visade på att barnböckerna ska innehålla olika ord och begrepp utifrån barnens tidigare erfarenheter. De menar att det kan vara hur illustrationerna ser ut. Hur ord, bokens längd och språk är sammansatt.
Damber (2014) gjorde en studie där hon ville rikta in sig på läsning av barnlitteratur i förskolan där syftet var att beskriva och analysera hur högläsningen genomfördes.
Undersökningen gjordes med hjälp av observationer på 39 olika förskolor.
Resultatet i denna undersökning visade på att högläsningen inträffade en gång dagligen på ett oplanerat sätt. Barnböckerna som lästes var slumpmässigt valda. Författaren nämner att vid dessa förskolor fanns det ett stort utbud av barnlitteratur där böckerna fanns lättillgängliga för barnen. Man kan ta del av att initiativ till högläsningen var oftast barnens. Det lades märke till en minskad hänsyn till syftet med högläsning, vilket i sin tur resulterade i att bokvalen oftast var slumpmässiga. Författaren tar även upp att högläsningen ofta skedde när de yngre barnen hade vila, och de barnen som inte skulle ha vila satte de i en soffa och som sedan fick välja en bok som skulle läsas högt. Resultatet av det visade sig att de barnen började att gräla på grund av vilken bok de skulle läsa, men även att tiden inte fanns till att läsa alla böcker som de ville läsa. Damber menar även att högläsningen inte prioriterades när andra aktiviteter fick större uppmärksamhet. Exempel på andra aktiviteter som författaren tar upp är julaktiviteter och deras förberedelser. En annan upptäckt som gjordes under denna studie var att högläsning i jämförelse med ljudövningar rankades lägre som en pedagogisk verksamhet av förskollärare.
Författaren menar att träning som ljudövningar var alltså ofta driven av alla pedagoger i verksamheten samt att högläsningen var ett resultat av enskilda pedagogers målsättning.
Alltså var högläsningen inget som pedagogerna ofta planerade tillsammans utan det var enskilda pedagogers initiativ. Dambers slutsats går emot de övriga studierna men den
stämmer överens med min upplevelse om högläsning i förskolan. Av tidigare erfarenheter på olika förskolor var det förskolepersonalens initiativ till högläsning som saknades samt att barnen ofta kom fram till personalen för att få deras uppmärksamhet till att läsa för dem.
I ytterligare en studie som gjorts ville man undersöka förskollärares uppfattningar om högläsning som ett sätt att stödja barns tidiga läskunnighet och språkutveckling. Alatalo och Westlund (2019) beskriver att undersökningen genomfördes med kvalitativa metoder där de intervjuade förskollärare på olika förskolor. De använde sig av denna metod då fokus låg på att bedöma förskollärares uppfattningar och erfarenheter om högläsningen. De nämner även att det är knappt om studier om detta ämne. Denna studie var indelad i två delar. Den ena delen var högläsning av skönlitterära böcker för olika stora barngrupper där barnen var mellan 3-4 år gamla. De beskriver att förskollärarna filmades för att det materialet sedan skulle användas som diskussionsunderlag. Sedan intervjuades dem om didaktiska frågor som var relaterade till situationer där högläsning genomfördes. Alatalo och Westlund (2019) beskriver
att syftet med dessa kvalitativa metoder var för att det skulle fungera bättre som ett material för gruppdiskussioner. Efter det deltog tre grupper med förskollärare i fokusgruppssamtal där fokus låg på högläsningen i förskolan. De beskriver att dessa samtal var baserade på
filmsekvenserna och intervjumaterialen som de hade samlat in. I filmsekvenserna kunde man ta del av förskollärares högläsningar, som sedan uppmuntrades till att fokusera på syftet med högläsning i förskolan. Resultatet i denna forskning visade på att förskollärarna visade ett intresse för läsning överlag när det gällde hur ofta de läste för barnen i förskolan. Dock visade det sig att ingen av förskollärarna hade något intresse för att överhuvudtaget läsa för barnen vilket sedan begränsade högläsningarna. Men resultatet visade även att lärarna försökte organisera högläsningarna trots minskat intresse för högläsning. De nämner att forskningen tyder på att högläsning för barn är en fördel för deras sociala utveckling samt lärande i samspel.
Kruse m.fl (2020) genomförde en studie där de ville undersöka hur högläsningen kan bidra till att barn ökade sin prosocialisation, där barnens empatiutveckling stod i fokus. I denna studie deltog 41 barn från 3 olika förskolor i USA. Alla barnen hade ett engelsktalande språk.
Studien genomfördes genom att personliga och ickepersonliga sagor berättades som barnen sedan skulle återberätta, där även öppna frågor var inkluderade. Författarna sökte efter barnens engagemang till återberättandet av sagans innehåll samt om det berodde på vad det var för sagobokstyp. Resultatet av denna undersökning visade på att de olika sagoböckerna inte bidrog till att barnen uppmuntrades till en ökad förståelse eller att barnen skulle vilja återberätta sagans innehåll. Författarna menar att sagoböcker som barnen kan relatera till med mänskliga karaktärer kan vara mer oförglömliga. De nämner även att sagoböcker som
innehåller barnens namn kunde känna en likhet vilket skulle öka barnens engagemang till att återberätta sagan. Resultatet visade även att barn som talade mer under högläsningen var mer engagerade och visade uppmärksamhet till sagan.
En annan studie som genomfördes av Hansson mfl (2020) så ville de undersöka boksamtal som ett förhållningssätt till naturvetenskap i förskolan. Författarna syftade på boksamtal som var kopplade till faktaböcker om naturvetenskap. Barn mellan 1–5 samt förskollärare deltog i studien. Deras forskningsfråga var: Vilka naturvetenskapliga frågor kommuniceras i lärarnas försök till att undervisa i naturvetenskap genom att ha boksamtal i förskolan? För att göra denna studie relevant samarbetade forskarna tillsammans med förskolepersonalen på förskolan. Förskolepersonalen hade först berättat om sina tidigare erfarenheter om
naturvetenskapsundervisning i förskolan. Studien undersöktes genom en observation där de lade fokus på vad som skedde under boksamtalen. Dessa boksamtal leddes av
förskolepersonalen. Utifrån observationerna av boksamtalen visade det sig att frågor som var kopplade till naturvetenskap ställdes. I studien lästes en bok om dinosaurier där barnen själva ställde frågor som hade en anknytning till det ämnet, vilket ledde till en diskussion mellan barn och förskolepersonal.
En slutsats man kan dra av dessa tidigare studier och litteratur ovan är att högläsning är ett tillvägagångssätt för att främja barns språkutveckling på ett eller annat sätt. Schwarz m.fl (2015) tar upp att ha läsaktiviteter för barn bidrar till att främja barns språkkunskaper. De menar att för att stötta barnens språkkunskaper borde förskollärare välja böcker som ökar barnens ordförråd. Detta för att de senare ska ha grundläggande kunskaper. Man kan även ta del av att det finns de förskollärare som inte ser syftet med högläsningen och att de inte har använt sin tid till att planera denna aktivitet så att barnen får kunskaper om böckernas innehåll och mening. Damber m.fl (2013) tar upp att lässtunden är en social aktivitet där den ger tillfälle till närhet på ett fysiskt och känslomässigt sätt. De menar att barn som oftast har svårt att koppla av märker att vid läsningen få barnen till en lugnare nivå.