Frågeställningarna

Hur tänker eleverna kring språkinlärning och är de medvetna om sina strategier för att lära sig nya ord? Samtliga elever som jag intervjuat anser att det som är vikigast att kunna i franska är att kunna prata, eftersom de vill kunna använda språket. Detta stämmer väl överens med den kommunikativa språksyn som förespråkas i dagens kursplaner för moderna språk. Valdemar tillägger att det är viktigt att lära sig ord. Och ett brett ordförråd är naturligtvis en förutsättning för att kunna föra ett samtal. Eleverna verkar överlag nöjda med undervisningen och tycker att de strategier de använder för ordinlärning är effektiva. Det är bara två av de intervjuade eleverna som vill ändra på sina strategier. Det de vill göra är att börja med läxan tidigare för att hinna repetera mer. Flera av eleverna anser att det är väldigt viktigt med repetition om man ska komma ihåg ord.

Nästan alla elever skrev i språkenkäten att de tycker att det är roligt med franska och att lära sig nya ord. De verkar positiva till att lära sig nya saker, vilket ger en bra utgångspunkt för läraren. Många elever menar dock att det är svårt att lära sig nya ord i franska och bara hälften av eleverna är enligt språkenkäten nöjda med sina resultat i franska. Kanske kan eleverna förbättra språkinlärningen och sina resultat genom att få

reflektera över sin inlärning och hitta bättre strategier, även om de tycker att den metod de använder idag är effektiv. Det kan givetvis vara andra delar av språket än just ordinlärningen som eleverna är missnöjda med och som gör att de inte uppnår det resultat de önskar.

Hälften av eleverna som fyllde i språkenkäten skrev att de var visuella inlärare och resten auditiva eller visuellt-auditiva. Endast en av eleverna hade förutom visuell och auditiv inlärare fyllt i rutan för kinestetisk inlärare. Eftersom jag inte gjorde något VAK-test, dvs. en lärstilsanalys som enligt Boström (1998) indikerar elevens sinnesdominans, utan istället lät eleverna själva välja den eller de stilar de tyckte passade bäst in på dem är det inte säkert att de verkligen kryssat för ”rätt” inlärningsstil. Det framkom senare i intervjuerna att eleverna inte var särskilt medvetna om begreppet inlärningsstil. Trots att de haft en föreläsning om studieteknik i så 6 där de tog upp olika inlärningsstilar verkar flera ha glömt bort det.

Det är nog vanligt att eleverna själva förväntas hitta det sätt som passar dem bäst. Ingen av eleverna i den här undersökningen verkar ha fått hjälp att hitta sin individuella lärstil. Många kan säkert klara av att hitta metoder själva; på min partnerskola har eleverna i många fall lätt för skolan och får mycket stöd både hemifrån och i skolan. Men det är tyvärr inte alla elever som har det lika bra. Därför måste vi lärare, precis som Dunn (2001) betonar, hjälpa eleverna att lära känna sin inlärningsstil och utnyttja styrkorna i den, så att de inte tappar självförtroendet och motivationen. Boström (1998) tillägger att eleverna troligtvis skulle bli mer positiva till skolan och lärande om vi byggde lärandet på deras styrkor.

Valdemar menar att det är naturligt att använda både sitt visuella och auditiva sinne när man lär sig språk. Andra ämnen anser han vara mest visuella, som SO där han mest läser och skriver. Jag tycker att det är intressant att Valdemar verkar ha kommit till insikten att man behöver använda olika strategier i olika ämnen, men jag är osäker på om han verkligen använder begreppet inlärningsstil på ett korrekt sätt. Några elever nämner ordet studieteknik i språkenkäten men verkar inte ha någon konkret uppfattning om hur de kan tillämpa begreppet i franskundervisningen. Detta bör diskuteras med eleverna och integreras i de olika ämnena. Det räcker troligtvis inte med övergripande

föreläsningar om studieteknik utan att budskapet förankras djupare i deras inlärningsstrategier, med konkreta exempel som används kontinuerligt i undervisningen.

Hur gör då eleverna när de lär sig ord? Är de medvetna om sina strategier? Det verkar i alla fall som om de flesta faktiskt använder sig av strategier som utgår ifrån den kanal de i språkenkäten ansåg vara dominant. De elever som säger sig vara visuella lär sig genom att skriva, läsa och stava orden. Eleverna som hade kryssat för auditiv inlärningsstil säger orden högt för sig själva och lyssnar mycket på läraren och på CD:n. De elever som anser att de är både auditiva och visuella inlärare använder en blandning av ovanstående metoder. En del elever kan ge ganska utförliga beskrivningar av sina metoder och verkar alltså vara medvetna om sina strategier. Det är endast kognitiva strategier som tas upp, som t.ex. översättning och repetition, socioaffektiva- eller metakognitiva strategier13 nämns inte alls av eleverna.

De använder relativt mekaniska strategier som att läsa, lyssna på CD:n, översätta och skriva av texterna. Men fördelen med att lära in en hel text är att eleverna lär in orden i sammanhang, vilket Tornberg (2000) betonar är viktigt för att koda in information i långtidsminnet. Ännu bättre vore om de skapade egna meningsfulla sammanhang och personliga associationer genom att skriva egna meningar. Några elever gav dock exempel på inlärningsstrategier som tyder på att de i stor utsträckning lär in ord direkt från gloslistan. Detta är enligt Malmberg m.fl. (2000) och Tornberg (2000) en mindre effektiv metod eftersom eleverna genom ”gloslisteplugg” inte får någon djupare inlärning och därför tenderar att glömma orden ganska snart.

Många elever angav i språkenkäten att de är visuella eller auditiva inlärare. Det är även dessa sinnen som får mest stimulans genom deras språkinlärning. Skolan sänder oftast på visuella och auditiva kanaler. Kanske beror det på att många lärare själva är visuella och auditiva inlärare eftersom man som lärare enligt Boström (1998) tenderar att undervisa på det sätt man själv lär bäst på. Så länge det fungerar är det bra, men det finns dock några elever i min undersökning som inte riktigt har någon strategi för att lära in ord. Kanske kan dessa elever få hjälp av att prova taktila eller kinestetiska inlärningsstrategier. Kinberg & Ossmer (2005) kom ju fram till att det var taktila

13

inlärare och kinestetiker som inte var riktigt nöjda med undervisningen och de måste förstås också få sina behov tillgodosedda Även de elever som idag använder sig av visuella och auditiva inlärningsmetoder skulle kanske kunna utvecklas av att utnyttja flera av sina sinnen och på så sätt tycka att inlärningen blir både enklare och roligare? Boström menar att man lär bättre genom multisensoriskt lärande, dvs. när flera sinnen involveras. (Boström, 1998 s.57) En av eleverna skrev i språkenkäten Ju mer man relaterar till ordet, desto lättare kommer man ihåg det. Detta är en mycket intressant och klok kommentar från en elev i så 8 och som språklärare hoppas man att fler skulle kunna få hjälp att komma till den insikten.

Några av de elever som anser sig vara visuella provar ibland andra metoder; någon förklarar t.ex. att hon skriver första bokstaven av orden i handen och tränar på orden när hon spelar dator. Då använder hon även sitt taktila sinne. Några av de visuella eleverna använder även hörseln och en elev som ansåg sig vara enbart auditiv använder också sitt visuella sinne, då hon tittar mycket på texterna och även skriver. Eleven som också kryssade för kinestetisk inlärningsstil verkar dock inte använda sin kinestetiska förmåga vid inlärningen av nya ord. Det finns dessutom ett par elever som inte alls verkar vara medvetna om sin inlärningsmetod. Detta tyder på att det råder en bristande medvetenhet och reflektion kring lärandet. Just därför bör vi lärare diskutera detta i högre grad med eleverna så att de kan bli medvetna ordinlärare och hitta effektiva strategier.

Tretton elever tycker att de lär sig flest ord och fraser under lektionerna, åtta när de gör läxan. Jag blev förvånad över det här resultatet då jag förväntat mig att nästan alla skulle svara att de lärde sig flest ord hemma. Detta kan bero på att de utnyttjar lektionerna väl eller att de inte använder sig av tillräckligt effektiva strategier när de tränar på orden hemma. Vi lärare kan främst styra elevernas strategival i skolan. Även om man börjar introducera nya metoder i klassrummet kan man givetvis inte vara säker på att eleverna använder metoderna hemma. Detta nämner också Kinberg & Ossmer (2005) som ett stort problem. Prov och test kan enligt Tornberg (2000) och Malmberg m.fl. (2000) vara lärarnas verktyg för att tvinga eleverna att använda effektiva strategier även när de läser läxan. Vi lärare måste tänka på vilka signaler vi sänder ut till eleverna. Som vi vill att de ska öva bör vi också pröva dem.

Mer än hälften av eleverna ville i språkenkäten lära sig nya metoder för ordinlärning, trots att de tycker att deras egen metod är effektiv. Någon tillade dock att det i så fall måste vara kul, gå snabbt och vara effektivt. Tid är något som eleverna ser som mycket dyrbart. De vill helst inte att metoderna ska ta för lång tid och det blir naturligtvis en begränsande faktor för dem. Kanske bör man göra eleverna medvetna om att de faktiskt kan få en djupare och mer bestående kunskap om de vågar prova något nytt och är beredda på att lägga ner lite mer tid på sin ordinlärning. Anders förklarar att han försöker sitta och göra understrykningar och skriva och göra mindmaps om han har gott om tid. Anita provar ibland att göra ramsor.

Eleverna jag intervjuat verkar överlag nöjda med upplägget på undervisningen och de tycker att de lär sig bra genom att utgå från boken. De betonar dock att det är viktigt att få prata mycket franska. De auditiva eleverna säger dessutom att man ska lyssna noga på läraren. Detta kan bero på att de litar mycket på hörseln, deras auditiva sinne. Flera av eleverna tycker att det är viktigt med repetition för att lära sig språket bra. De har förstått att de kommer ihåg lättare om de får arbeta med läxan på lektionerna och går igenom den flera gånger.

Eleverna jag intervjuade har svårt att svara på hur länge de kommer ihåg orden, men de är övertygade om att de kommer ihåg dem. När man väl har lärt sig ett ord tycker Valdemar att man ska kunna det så att man har nytta av det. Det är viktigt att man lär sig ordet så bra att man inte glömmer bort det. Anders menar att man måste använda orden regelbundet för att minnas dem. Eleverna är även medvetna om att de har nytta av andra språk, främst engelska och svenska, när de lär sig franska och de verkar använda sig av ungefär samma metoder när de lär sig olika språk. Malmberg m.fl. (2000) kom i sin undersökning fram till att eleverna genom att använda kunskaper i andra språk kan underlätta sin ordinlärning. Vanja sa t.ex. att hon ibland kan ha nytta av att vissa franska ord liknar engelskan. Någon elev skrev dock i enkäten att man kunde blanda ihop språken och på så sätt kunde det försvåra inlärningen. Kanske syftar eleven på s.k. falska vänner, dvs. ord som liknar varandra men betyder olika saker. Dessa ord kan enligt Malmberg m.fl. (2000) försvåra inlärningen för vissa elever.

Jag anser att det till en början är viktigt att eleverna i språkundervisningen får möjlighet att fundera över vad man kan när man kan ett ord. Detta kan vara ett steg att utgå från

när man ska komma fram till effektiva strategier för ordinlärning. En del elever verkar ha svårt att hålla isär begreppen att kunna och att förstå ett ord, och att man måste använda olika strategier för det. Men i språkenkäten kom det fram att en stor del av eleverna insåg att man måste kunna använda ordet och sätta in det i meningar, i nya sammanhang, något som både Lundahl (1998) och Tornberg (2000) anger som viktiga kriterier för ordinlärning och som läraren måste hjälpa eleverna att komma till insikt om.

Vilken hjälp kan eleverna få av att prova nya metoder för ordinlärning?

Trots att många elever i språkenkäten varit positiva till att lära sig nya metoder för ordinlärning möttes jag av ett starkt motstånd när jag började introducera nya metoder i klassrummet. Motståndet blev dock svagare och när jag i den slutliga utvärderingen frågade om de nu skulle kunna tänka sig att prova nya metoder var betydligt fler elever positiva. Detta kan tyda på att de efter hand insåg att de kunde få hjälp av nya metoder och att man troligtvis måste visa eleverna nya metoder för att de ska förstå det. De kommer inte att byta metod om de inte behöver. Självklart är det svårt att motivera eleverna till att förändra sina arbetssätt om de själva tycker att den metod de redan använder sig av är effektiv.

Resultaten från min undersökning tyder på att flera elever använder sig av strategier som inte ger någon långsiktig inlärning. De lär in orden mekaniskt: läser, skriver eller bara tittar på orden. Men Tornberg (2000) betonar att eleverna bör arbeta mer aktivt med ordinlärningen och skapa personliga minneskoder för att verkligen komma ihåg och kunna använda orden. Detta måste läraren förklara för eleverna och även förhöra dem på sådant sätt att de tvingas lära in orden på ett effektivt sätt. Även om vi lärare har ett begränsat inflytande på hur eleverna lär in orden hemma har vi möjlighet att påverka dem genom de sätt vi väljer att testa dem. Använder man traditionella glosförhör kommer eleverna troligtvis även att lära in orden efter gloslistan. Tornberg (2000) och Malmberg m.fl. (2000) menar att vi istället bör pröva eleverna så att de får visa att de kan använda orden i sammanhang, kanske genom att skriva egna meningar. Tornberg (2000) understryker dessutom att eleverna måste veta vad som förväntas av dem för att bli delaktiga i den medvetandegörande processen och kunna använda sig av metakognitiva strategier (se kap 3.2).

Majoriteten av eleverna kände enligt språkenkäten inte till någon annan metod än den de själva använder sig av. Detta antyder att eleverna är ganska traditionella och att det krävs en medveten insats från både läraren och eleverna för att få dem att förstå att det finns andra metoder och att det kanske kan vara värt att våga prova på något nytt.

Av de metoder jag provade i klassrummet var nog ordkorten den som fick snabbast respons, men mindmap med ordgrupper var den metod som de flesta tyckte om. Det kan bero på att de flesta elever anser sig vara visuella inlärare. Även om många elever hade svårt att förstå hur de skulle gå tillväga och många glömde att lämna in sina tankekartor så skrev de i utvärderingen att de hade använt sig av den här metoden och många kunde tänka sig att göra tankekartor igen. Eleverna var kreativa och ritade fina bilder. Många tyckte att det var lättare att komma ihåg orden när de var grupperade och när man ritade bilder till dem. Anita förklarade t.ex. att hon ritade många bilder i mindmapen och sedan kunde hon komma ihåg orden genom att tänka på bilderna. Både Anders och Viktor menar att de mindes orden i ordtestet genom att tänka på bilderna. De som tycker att det är svårt att rita kan dock bli hämmade. Man får då som lärare förklara för dem att det inte är några konstverk de ska prestera och att huvudsaken är att de själva ser vad bilderna föreställer. Man bör med alla medel försöka motverka elevernas prestationsångest. Kanske hade det varit bättre om eleverna fått göra klart sina tankekartor och ordkort i skolan, åtminstone första gången för att vara säker på att alla genomförde uppgiften och fick den hjälp de behövde.

Även övningen med ordsammanhang vi gjorde tillsammans (steg 2 i Tornbergs fyrstegsmodell, se kapitel 3.4) visade tydligt att man minns fler ord om de hänger ihop i grupper, t.ex. semantiska fält. Viktor hänvisade till den här övningen under intervjun och menar att det är bra att lära in orden i grupper eftersom man minns dem lättare då. Enligt Tornberg (2000) kan man få en djupare inlärning genom att lära in orden i betydelsegrupper än när man enbart repeterar dem som isolerade glosor. Även Lundahl (1998) betonar att ord som ordnas i semantiska fält eller struktureras på andra sätt förbättrar inlärningen. Han menar att bildordlistor är effektiva hjälpmedel och kanske kan vi som lärare hjälpa eleverna att göra egna bildordlistor eller att själva gruppera orden de ska lära in i semantiska fält.

Eleverna hade inte varit med om att dramatisera ord tidigare och kunde först inte riktigt förstå hur man skulle kunna lära sig ord utan att skriva och prata. Men det blev ett riktigt lyckat tävlingsmoment och alla eleverna verkade ha roligt under förhöret. Jag var däremot osäker på om alla verkligen tränat in orden hemma genom att använda kroppsrörelser, många improviserade bara men gjorde det bra. Även om någon elev tyckte att det var överdrivet eller fjantigt att lära sig ord genom att dramatisera dem gick det inte att förneka att det blev en väldigt hög aktivitet i klassrummet under förhöret. Några elever förstod dessutom att de kunde ha nytta av sitt kinestetiska sinne vid inlärning av ord och det var positivt.

De flesta eleverna var i utvärderingen även tveksamma till att lära sig ord genom att göra en sång. De tyckte att det var alltför svårt. Enligt min åsikt beror det till stor del på ovana. Om man gradvis vänjer eleverna vid att skriva egna texter och sedan visar dem vilken hjälp de kan få av att lära in texterna med hjälp av musik blir de troligtvis mer positiva till detta arbetssätt. Boström (1998) beskriver musik som ett ”ankare” för lärandet och Gardner (1994) talar om musikalisk intelligens.

Under intervjuerna lät jag eleverna göra ett ordtest för att se vilka ord de kom ihåg och varför (se Bilaga 4, Intervjuguide). De kunde inte riktigt svara på varför de mindes just de här orden, kanske hade de repeterat dem extra mycket. Det verkade inte som om eleverna direkt kunde minnas orden med hjälp av någon metod som de använt, men de flesta kom ihåg många av orden, så kanske har metoderna givit resultat utan att eleverna var medvetna om det. Anders och Viktor refererade t.ex. till ordkorten (bilderna) och Anders till parallelltexten (texten om helgen). Det var dock alltför få ord i testet för att jag skulle kunna dra några generella slutsatser utifrån det.

I utvärderingen, precis som i språkenkäten, fick eleverna svara på om de kunde tänka sig att prova en ny ordinlärningsmetod. Efter att ha fått testa olika inlärningsmetoder var fler elever positiva till att prova nya metoder. Det hade alltså skett en markant ökning och flera elever verkar ha ändrat inställning. Fem veckor är naturligtvis för kort tid för att förändra elevers arbetssätt och jag märkte i intervjuerna att eleverna inte hade några