Från bysantinsk till gotisk stil

Franciskanernas generalkapitel i Narbonne år 1260 gav några föreskrifter för att bevara enkel­ heten i brödernas kyrkobyggnader. Dessa följdes i allmänhet. Brödernas kyrkor skulle uppfylla två villkor: de måste vara enkla, och de måste vara lämpliga för predikoverksamhet. Detta bestämde deras byggnadsstil. Kyrkorna var egentligen ing­ et annat än långa, salformiga utrymmen där alla kunde se och höra predikanten. De utsmyckades inte med höga torn, tjocka pelare, korsarmar el­ ler sidoutrymmen. Översikten över de tyska klos­ terkyrkorna av Günther Binding och över de svenska av Nils Sundquist och Erik Skov visar att de flesta kyrkorna i Norra Europa följde denna speciella mendikantstil inom den gotiska bygg­ nadskonsten.

Kapitlets förbud mot personavbildningar ut­ om i huvudfönstret bakom altaret (och där en­ dast Jesus på korset, Jungfrun Maria, Franciskus eller Antonius av Padua) följdes emellertid inte alls. Tvärtom! Just de stora ytorna i de nya gotis­ ka kyrkorna behövde så att säga en bildmässig utfyllning så att folket även kunde se vad de samtidigt hörde från predikstolen. Och Francis­ kus egen stad angav riktningen. Nästan samma år som generalkapitlet i Narbonne förbjöd av­ bildningar, började man smycka den nedre basi­ likan i Assisi med fresker ur Jesu och Franciskus’ liv.

Assisi blev exemplet. Resten av Italien följde snart efter. Många böcker och artiklar är skrivna om dessa sviter av bilder. De senaste översikterna gjordes av Hanna Egger och Gerhard Ruf. Jag vill här inte behandla dem utförligt utan endast antyda huvudutvecklingen.

Den bysantinska traditionen avlöstes först av en egen italiensk stil, där landskap och mänskliga känslor fick framträda och denna blommade se­ dan ut i den gotiska stilen. Ikonerna fick sällskap

Franciskanska bildmotiv 121 av målade kors, mosaikerna av kalkmålningar

och statyer. Människokropparna böjde sig och kom till liv. Det profana livet fördes in i den kristna konsten. De viktigaste nya motiven blev olika scener ur Jesu lidandes historia, främst själva korsfästelsen men också korsnedtagningen och gravläggningen. Självständiga bilder för att väcka åskådarens medlidande framställdes också, såsom Smärtomannen och Pieta. Man fick nu även intresse i Jesu födelse och barndom och uppmärksammade Jesu stamträd (Jesse rot) och hans släkt, men också Marie bebådelse, Jung­ fruns besök hos Elisabeth och framför allt själva födelsen i fattigdom och de fattiga herdarnas tillbedjan. Som självständiga andaktsbilder fram­ står här främst avbildningen av modern Maria med Jesusbarnet, men också Skyddsmantel- madonnan och Anna-själv-tredje.

Gemensamma drag i dessa bilder blev att hu­ vudpersonerna (Jesus, Maria) avbildades mera dynamiskt och mera i rörelse än i den föregående bysantinska perioden. De är mänskligare i sina emotioner, så att åskådaren har lättare att känna igen sig själv i deras känslor. Ofta förekommer även ett flertal bifigurer, som visar nyfikenhet, medlidande, beundran, tillbedjan, förskräckelse osv., känslor som också den troende skall upp­ väcka hos sig.

Vägen från Franciskus egna religiösa erfaren­ heter till de gotiska freskerna och tavlor gick över brödernas predikningar och skrifter. De målade inte själva, men många skrev folkliga dikter och sånger som spreds överallt. Så kom Thomas av Celano med sin Dies ime och Johannes Peckham med Stabat mater dolorosa. Även Jacopone da Todi och Lamprecht av Regensburg var kända diktare. Bonaventuras helgonbiografi över Fran­ ciskus, Legenda maior, påverkade konstnärerna, när de skulle skildra helgonets liv. Även hans betraktelse Itinerarium mentis in Deum om den andliga vägen till Gud avbildades.

Framför allt den anonyma Meditationes vitae Christi eller »Betraktelser över Kristi liv» blev vägledande för konstnärernas framställning av Jesu liv. Den skildrar nämligen enskilda händel­ ser i Frälsarens liv så konkret, att läsaren eller åhöraren kan föreställa sig hela situationen och

alla personers känslor och handlingar. Den byg­ ger på bibliskt material men också på apokryfiska texter och legender. Förr tillskrevs den Bonaven- tura eller broder Johannes de Caulibus, men de nyaste forskningarna hänvisar till en okänd fran- ciskan från Toscana kring år 1300. Redan i slutet av 1300-talet översattes skriften till svenska, an­ tagligen i Vadstena. Texten utgavs i tryck av G E Klemming, som då utnyttjade fyra i förra seklet kända handskrifter, ett tecken på att den var omtyckt även häruppe i Norden.

Naturligtvis är det omöjligt att särskilja de senare franciskanernas påverkan från t. ex. domi- nikanernas eller birgittinernas. Alla var barn av sin tid och påverkade varandra. Det var framför allt i början som Franciskus och hans följeslagare angav riktningen i den nya fromheten. Snart blev den allmängods i hela den västerländska kristen­ heten, så att endast några få särdrag eventuellt kan peka på direkt inblandning från brödernas sida.

Ett exempel må förtydliga vad jag menar. Ofta säger man om julskildringarna, att det är tack vare den heliga Birgittas uppenbarelser, som Ma­ ria framställs knäböjande och inte längre liggan­ de såsom på de bysantinska ikonerna eller sittan­ de med barnet i sina armar. Men M de Kreek bevisar att från franciskanskt håll redan Jacopone da Todi och »Betraktelser över Kristi liv», samt kartusianen Ludolf av Sachsen i sitt Vita Jesu Christi berättar att Maria knäböjer omedelbart efter födelsen och tillber sitt barn, som naket ligger på golvet framför henne. Birgitta har över­ vägt dessa texter, och i anslutning till dem fått visionen att Maria vid själva födelsen knäböjde. Eftersom Birgitta ibland själv avbildas vid jul­ framställningen, har hon säkert varit en förmed­ lande länk mellan den franciskanska litteraturen från 1200-talet och den ikonografiska förnyelsen vid slutet av 1300-talet. Det tog ju tid att komma från text till bild.

3. Ikonografisk rikedom i Sverige

I Italien finns fortfarande många kalkmålningar och tavlor, statyer och reliefer, som påminner

122 Roelvink

Fis- 2- S. Franciskus stigmatiseras. Målning på predella Danvikens kapell, nu SHM. Nederländskt arbete, o.

till altarskåp, ursprungligen i Klara kloster, senare 1500. Foto ATA.

om den franciskanska andan hos framstående konstnärer mellan 1200- och 1500-talen. Vem har inte beundrat Cimabue, Giotto, Lorenzetti, Simone Martini, della Robbia och deras elever. Men också okända målare och primitiva eller folkliga framställningar i gamla kloster och för­ samlingskyrkor vittnar om periodens stora konstnärliga blomstring och folkliga förankring.

Norr om Alperna målades det också. Bröderna hade många kyrkor med fresker, altaruppsatser, tavlor osv. och i hela det katolska samhället ära­ des helgonet från Assisi. Men genom reformatio­ nen, krigshärjningar, smakändringar och andra faktorer finns inte mycket kvar av medeltiden. Här kommer emellertid Sverige in i bilden som ett av de länder, där man har bevarat relativt många yttringar av medeltida konst. Det gäller t. ex. flamländska eller lübeckska altarskåp. Skall man studera dem, skall man till Sverige. Det gäller också mitt ämne.

Som hjälp för en jämförelse vill jag här inskrän­ ka mig till kalkmålningarna av vår ordensstiftare.

(Endast av dessa kalkmålningar har jag jämförel­ sematerial.) Elga Lanc räknar med totalt 16 me­ deltida Franciskusavbildningar i hela Norra Eu­ ropa utom Norden. Det nuvarande Danmark, som under medeltiden hade 17 franciskankloster inom sina gränser och som inte upplevde någon nämnvärd bildstorm, har bevarat 4 kalkmålning­ ar av Franciskus (Norge har inte en enda och Finland 2). Gentemot dem framstår Sverige med sina 30 kända avbildningar på kyrkoväggarna som mycket rikt. Dessutom har vi, tydligen som enda land norr om Alperna, en hel serie fresker av hans liv, i Arboga gamla klosterkyrka.

Trots att de svenska brödernas kloster och kyr­ kor nästan alla är förstörda, finns det alltså myc­ ket material kvar värt att sammanställa. Interna­ tionellt är denna rikedom helt okänd. Bengt Ing­ mar Kilström har gjort en första sammanställ­ ning av den franciskanska bildkonsten i Sverige, men denna är ej komplett.

I det följande vill jag utvidga vår kunskap. Främst vill jag inventera förekomsten av

francis-Franciskanska bildmotiv 123

Fig. 3. S. Klara med sin mor, S. Ortolana, och sin

syster, S. Agnes. Målning på samma altarskåp som fig. 2. Foto ATA.

kańska helgon i Sverige. (Härvid är jag historiskt litet inkonsekvent och tar med även avbildningar på platser som nu tillhör Sverige men under medeltiden var danska eller norska.) Därefter försöker jag upptäcka vissa allmänna linjer i det behandlade materialet. Sedan resonerar jag om typiska ordensmotiv i Kristus- och Mariaavbild- ningarna. Så får vi utgångspunkter för vidare forskning om detaljer.

4. Inventering av franciskanska