Framgångsfaktorer för ett gott bemötande 32

Flera av deltagarna har varit tydliga med vad som fungerar bra när de träffar en kurator, och även pratat om hur man skulle kunna förbättra kuratorernas bemötande gentemot transpersoner. Utöver hög transkompetens och respekt, som tidigare nämnt, så återkommer teman som berör lyhördhet och flexibilitet hos flera av deltagarna. Under denna rubrik ges exempel på de faktorer som återkom mest frekvent under intervjuerna.

Gällande lyhördhet uppgav flera deltagare att det är viktigt att ta hänsyn till klienten, och prata om det som klienten vill prata om. Detta inkluderar även att ha fingertoppskänsla för vad klienten upplever som ett problem och vad hen behöver prata om. En deltagare beskrev att hen mådde dåligt över att en anhörig var sjuk, och började gå hos en kurator.

När [kuratorn] sedan sammanfattade för mig vad hon upplevde att vi behövde prata om nämnde hon kön, att hon upplevde det som någonting som kanske var smärtsamt för mig. När jag invände att det faktiskt inte var det, att jag i och för sig råkar ut för jobbiga saker i relation till det, men att jag inte önskar jag var annorlunda eller tycker att det är mig det är fel på, så sa hon okej. Hon sammanfattade det istället som att ’okej, den här situationen finns, men för mig är det ingen stor grej’. Jag tyckte det var bra bemötande, att lyssna på mig istället för att stirra sig blind på statistik om att transpersoner mår dåligt. (Ur skriftlig berättelse 1)

Samtalet ska även ske på ett respektfullt sätt. Att använda rätt termer och rätt pronomen är som tidigare nämnt någonting som deltagarna förväntar sig av sina kuratorer. En deltagare beskrev det såhär:

Det finns ju ingenting som passar alla, men det finns ändå en hyfsad konsensus runt hur man pratar om det just nu, vilka bemötanden är mer respektfulla än andra, och det kommer att fortsätta ändras. Det är viktigt att lyssna på hur utvecklingen är just

nu, och det är viktigt att lyssna på hur personerna själva vill bli bemötta. (Ur

telefonintervju 2)

Vidare beskriver denna deltagare vikten av att alla kuratorer, och i förlängningen även alla professioner både inom och utom transvården, har en förståelse för transpersoner.

Om det inte ingår i transvården specifikt, utan man bara hjälper en person som råkar vara trans, då är det viktigt att man har en utbildning i hur man bemöter en sån person, oavsett i vilket sammanhang man möter personen. (Ur Skype-intervju)

Även relationen med kuratorn är viktig, som en av deltagarna beskrev det ”[så är det] viktigare att någon förstår mig än att personen alltid använder rätt ord”. Ett personligt engagemang från kuratorns sida är något som uppges vara av stor vikt för att det ska kännas bra att gå till en kurator. En deltagare förklarar att för hen har det varit bra att ha samma kurator under en längre tid, för att hinna bygga upp denna personliga relation. Denna kurator var även bra på att följa upp från gång till gång hur det hade gått sedan sist, vilket uppskattades och gjorde att kontakten kändes som något mer än att bara sitta och bolla frågor och svar mellan varandra. Deltagaren beskrev relationen med sin kurator som bra, och berättar att det var denna person som hjälpte hen att acceptera att hen var transperson.

Hon accepterade mig som den jag var, hon dömde aldrig mig, och det var så skönt att hon alltid följde upp på hur det hade gått att berätta för folk och sådär, hon var alltid väldigt intresserad av att veta hur det hade gått. Även nu när hon har gått i pension så sa hon att jag gärna fick skicka mail till henne så hon skulle få vara med på min resa fastän hon hade slutat. Jag upplevde att vi hade en väldigt god och ganska personlig relation, även om jag inte kände henne. (Ur telefonintervju 2)

Som nämnt tidigare är det viktigt för deltagarna att kuratorerna, särskilt inom transvården, har kompetens runt själva transbegreppet och vad det kan innebära rent medicinskt viktigt för ett bra bemötande, vilket är något som återkommer i flera intervjuer.

Om de är pålästa och kan berätta om hur det går till och allt sånt där så får man som klient en annan respekt för den personen än om den inte har någon koll alls, att den bara tar emot fakta och inte kan komma med några bra förslag alls. (Ur

telefonintervju 2)

Samma deltagare beskrev även att det är otroligt viktigt att så många som möjligt besitter denna typ av kompetens och sätter sig in i transfrågor.

Det jag önskar är att alla kommuner har en kurator som kan transfrågor. Om en kurator är inne och jobbar konstant med transfrågor så blir man ju väldigt insatt i det också, och kan på det sättet känna sig mer bekväm med transpersoner. (Ur

telefonintervju 2)

En deltagare beskriver att det är viktigt att ha en förståelse för transpersoner oavsett om man jobbar inom transvården eller i andra delar av vården. Inom queerteori skulle man förklara detta som att ifrågasätta vilka normer vi ser samhället i genom, och vad de innebär (Ambjörnsson, 2006). Att som kurator möta en transperson, samtidigt som man ser

samhället som uppdelat efter en binär könsnorm med endast två kön, skulle kunna innebära att hur man uttrycker sig sannolikt influeras av det synsätt man har. Inom queerteori hävdas det att språket skapar samhället (Berg & Wickman, 2010).

Att som kurator se kön som något binärt, och samtidigt försöka använda ett språk som ska indikera att man inte gör det, bidra till att bemötandet brister även om avsikterna är goda. Detta, särskilt i kombination med att inte vara insatt i den aktuella terminologin, kan leda till att orden man använder snarare kan ge motsatt effekt; även om kuratorn inte uttrycker sig direkt diskriminerande kan detta ta sig i uttryck som mikroaggressioner. Om man däremot enligt queerteorins dekonstruktivistiska synsätt på språket (Berg &Wickman, 2010) inte bara tänker på att använda rätt ord, utan också funderar över varför ordet är rätt att använda, så skapar man också en förståelse för innebörden i begreppet. Att klienten vill att kuratorn benämner henne som kvinna handlar inte bara om att hon vill kallas kvinna, utan om att hon faktiskt är kvinna. Ur en queerteoretisk ansats innebär detta att förutsättningen för att alla kuratorer ska kunna bilda sig en förståelse för transpersoner, oavsett arbetsplats, är att se samhället ur ett normkritiskt perspektiv.

Utifrån sättet att se på sig själv och andra kan en även se till Husserls livsvärldsteori. Wiklund Gustin (2012), skriver att hur en upplever världen omkring är baserat på ens egna tidigare erfarenheter och upplevelser samt att allt är bundet till det kroppsliga; förändringar som sker i kroppen kommer påverka hur en ser på världen. Som transperson har en alltså en stor förändring att genomföra, detta kan vara att en valt könsbekräftande behandling, eller generellt planerar att komma ut som transperson. Som Wiklund Gustin (2012) påpekar är detta något som kommer påverka hela ens liv på ett eller annat vis - därav vikten av kuratorns bemötande. Deltagarna talade om hur stor vikten var av bemötande och kuratorns kompetens kring specifikt transidentitet som ämne, och utifrån denna teori kan en se vikten av att deras behov tillmötesgås, och att de har någon som förstår deras situation. Det är även viktigt att ha någon som förstår att transitionen i sig kanske inte är ett problem, och att det kan finnas annan problematik som har sin grund i något annat än den.