Skola A Framgångsfaktorerna är att det finns studiehandledare och modersmålslärare i stort
sett hela dagarna i klassrummet tillsammans med eleverna. En annan sak är att det finns flerspråkiga lärare i personalstyrkan med olika kulturer och som kan bemöta barnen i språket och i kulturskapandet. Det finns även en bra värdegrund i personalstyrkan som genomsyrar verksamheten och förmedlas ut till eleverna. En annan framgångsfaktor är att det finns förberedelseklass på skolan sedan många år och är inget märkvärdigt för övriga elever på skolan. Placeringen av förberedelseklassen är väl genomtänkt och ligger mitt i verksamheten. Eleverna behöver inte förflytta sig mer än i byggnaden.
Skola B SP2 är övertygad om att om eleverna känner sig trygga, möts med ett bra bemötande,
att någon bryr sig då går det rätt så lätt för många av dessa elever och särskilt de nyanlända, trots ett tungt bagage med sig. En framgångsfaktor är också att nyanlända mår bra att så tidigt som möjligt få komma ut i klasser även om de sitter där och inte begriper någonting, men att förståelsen kommer så småningom. Ett tidigt samarbete med SvA-lärare och specialpedagog för att på olika sätt hjälpa eleverna på är också en framgångsfaktor. SvA-läraren står för språkinlärningen och specialpedagogen kan stå för mycket av det sociala runt eleven, men även att det upprättas en kartläggning så tidigt som möjligt.
Studiehandledare, enligt en av informanterna, är en bra framgångsfaktor och att ett gott samarbete finns. Många gånger är studiehandledaren inte speciellt utbildad och måste läras upp eftersom de inte är inskolade i skola. En studiehandledare kan till exempel vara en tandsköterska, men de behövs och utan dem hade skolan haft svårigheter. De är en länk ut till föräldrarna också eftersom de kan språket. En annan framgångsfaktor, enligt L3, är att lärarna alltmer känner sig trygga med vad det innebär att arbeta med nyanlända, det finns som en naturlig del i det vardagliga arbetet. När det gäller inlärning och undervisning så är inläsningstjänst en framgångsfaktor. Familjemobiliseringen och relationen till de nyanländas föräldrar är en annan framgångsfaktor. Tack vare familjemobiliseringen råder det relativt mycket kontakt i olika ärenden som gäller, alltifrån läxor till olika information, om det har varit något problem. Familjemobilisering syftar till att öka elevers möjlighet att lyckas i skolan och
47
att hjälpa föräldrar genom kunskap hur de bäst kan stödja sitt barn genom att vara delaktiga i deras skolarbete. Genom familjemobiliseringen har skolan fått en chans att förklara hur viktig kontakten mellan skolan - hemmet är och relationen till föräldrarna.
6.6.1 Delanalys
När alla delarna i systemet samverkar får helheten kraft och kan utvecklas positivt tillsammans och genom det skapa framgångsfaktorer. De båda skolorna visar på skillnader skolorna emellan i vad de anser vara framgångsfaktorer på respektive skola. Framgångsfaktorerna på de båda skolorna skiljer sig åt från Skolinspektionens senaste granskning från år 2014 av mottagandet av nyanlända: 1. Tidig kartläggning av elevens kunskaper och erfarenheter. 2. Anpassad undervisning efter kartläggning. 3. Studiehandledning på modersmålet. 4. Språkinlärning i alla ämnen och att alla lärare måste se sig som språklärare. 5. Arbeta fram gemensamma strategier - ansvaret ligger inte endast på den enskilda läraren (Skolinspektionen 2014:03). I rapporten "Nyanlända elevers utbildning - goda exempel från tio kommuner" utfärdad av Sveriges kommuner och landsting (SKL, 2010) har specifikt modersmålsundervisningen lyfts fram som ett gott exempel och som de aktivt har arbetat med för att utvidga. Det som överensstämmer med vad informanterna i första hand nämnde och utifrån Skolinspektionens granskningsrapport om vad som är framgångsfaktor är ”studiehandledning på modersmålet”. Däremot arbetar båda skolorna med fler framgångsfaktorer utifrån Skolinspektionens granskning utan att ha med det i beräkningen som en framgångsfaktor. De båda skolorna har precis som lagen säger och som alla andra skolor i Sverige också gör, gjort en tidig kartläggning av elevens kunskap och
erfarenheter (SKOLFS 2016:2). De båda skolorna har en anpassad undervisning efter kartläggning. Däremot saknas det språkinlärning i alla ämnen och att alla lärare måste se sig som språklärare. På skola B saknas det gemensamma strategier och gemensamt ansvar, medan man på skola A har arbetat fram gemensamma strategier och delar på ansvaret så att det inte endast ligger på den enskilda läraren. I det sistnämnda kan synsättet härledas till systemteorin där delarna samarbetar och gemensamt ansvarar för att helheten (organisationen) ska utvecklas så att hela skolan kan arbeta med sitt uppdrag.
48
7. Diskussion
I nedanstående kapitel diskuteras resultat och metod kopplat till studiens syfte, frågeställningar och litteratur. Därefter presenteras min slutsats samt förslag till fortsatt forskning inom forskningsfältet.
7.1 Resultatdiskussion
När det gäller skola A visar studien att organisationen mellan elevhälsan och lärare väl stämmer överens med systemteorin där organiserandet av verksamheten håller ihop så att en helhet skapas. Både Öquist (2002) och Ahrenfelt (2001) menar att i systemteorin är helheten större och mäktigare än summan av dess delar. Allt hänger ihop och påverkar varandra ömsesidigt. Resultatet kring skola B visar att delarna (skola och elevhälsa) inte är tillräckligt organiserade på grund av brister i organisationen. Bristerna i delarna skapar en organisation som är intakt. Skola A befinner sig i en ny fas av mötesstruktur som ska utvärderas men där informanterna själva kan se brister med den nya formen att bedriva elevhälsokonferenser. Det jag såg som intressant gällande skola A var just medvetenheten kring att vilja effektivisera elevhälsomötena, däremot blev det aldrig tydligt för mig varför ändringen hade skett. Det kan vara så att förändringen handlar om att effektivisera det för personalen i elevhälsan eller för att vara lärarna behjälpliga med att låta dem snabbt få respons. Även om det finns fördelar med det nya systemet med ”kvartar” finns det strukturella brister och avsaknad av struktur och anonymitet kring eleven. Frågan som kan diskuteras är om det egentligen är en fördel eller nackdel och i så fall för vem? Lärarna eller elevhälsoteamet? Ansvaret hamnar hos läraren som aktivt söker hjälp, eftersom läraren kan se att eleven är i behov av särskilt stöd. Med den strukturen blir det mer som en ”quick fix” än som åtgärdande men inte direkt förebyggande. Här frågar jag mig hur elevhälsan egentligen kan vara läraren behjälplig på lång sikt för att hjälpa eleven att nå långt i sin kunskapsutveckling? Däremot kan en fördel vara att problem uppmärksammas tidigt, läraren får snabb respons och behöver inte invänta stöd med sitt problem. Nackdelen är att det blir en brist på struktur, eftersom det inte krävs någon förberedelse för de olika professionerna i elevhälsoteamet då endast lärarnas namn står på listan och det i sin tur leder till att man inte har en tillräcklig helhetsbild av eleven. Personalen i elevhälsan är ovetandes om vem ärendet ska handla om, det enda som är känt är vilken årskurs det berör och lärarens namn. En annan
49
nackdel är att det finns en risk att ärenden som lyfts blir hastigt avklarade utan att riktigt vara genomtänkta, vilket kan missgynna hela arbetsprocessen i arbetet med eleven.
Hylander & Guvå (2010) har i sin forskning talat om att skolan brister gällande hälsofrämjande och förebyggande arbete i elevhälsan. Studien visar att det inte finns större brister på skola A och att det genom skolans utskickade personalenkäter har inkommit positiva svar kring en god kommunikation med elevhälsan och att det finns ett stöd. Båda skolorna arbetar relativt aktivt med hälsofrämjande och förebyggande arbete och har tillgång till skolpsykolog, skolsköterska och kurator vilket är en förutsättning för det hälsofrämjande arbetet. Skola A önskar extra resurser i form av talpedagog eftersom de anser att språket hos nyanlända begränsar kunskapsutvecklingen. De hade också önskat en snabbare utredning av nyanlända elever som behöver stöd, men att stödet blir ett hinder för skolpsykologerna att utföra arbetet eftersom testen är utformade så att det passar elever med svensk skolbakgrund. På skola B finns det delar av elevhälsan som arbetar mer på det traditionella viset i form av åtgärdande än förebyggande och det som framkommer i studien är att det finns stort behov av kuratorstöd främst bland de äldre eleverna. Skolsköterskan på skola B har ägnat större del av tiden åt vaccinationer istället för att arbeta aktivt i klasserna för att prata hälsa med eleverna. Tid har gått åt till att vaccinera nyanlända elever eftersom skolan har tagit emot många elever. Skolan hade behövt se över sin organisation och satsat på ytterligare förstärkning för skolsköterskan för att ge henne möjlighet att utföra sitt uppdrag.
Kommunikation, återkoppling och tillgänglighet var något som nämndes och något båda skolorna behöver arbeta vidare med och som är viktigt för ett idealiskt hälsofrämjande och förebyggande arbete. Detta kan kopplas till Partanen (2012) som skriver att elevhälsan, som består av olika kompetenser, inte ensamma äger ansvaret för lärandeuppdraget. Även om elevhälsan, är en del av lärandeuppdraget och berör frågor som lärmiljöer, samspel och relationer, är ansvaret gemensamt. Även Guvå (2010) menar att elevhälsan bygger på olika professioners samverkan utifrån en samsyn på elevers hälsa och lärande.
Skola A har den fördelen att skolan är liten, vilket underlättar en smidig kommunikation och att återkoppling är smidig. Situationen i skola B är en annan med många elever, där kan man se det motsatta till skola A: stor skola, många fler elever, större spridning av klassrum och personal, inte samma möjlighet gällande tillgänglighet. En annan konsekvens för skola B är den stora personalomsättningen både bland lärare och personal i elevhälsan, det i sig blir en utmaning för hela skolan. Det jag kan se är att skola B behöver skapa förutsättningar för att utveckla och effektivisera arbetet kring hälsofrämjande och förebyggande arbete.
50
Båda skolorna har sina definitioner av inkludering och lärmiljön, men det fanns en samstämmighet kring vad det innebär och i vilken form en inkludering kan vara. Däremot upplevde den ena läraren svårigheten med att nyanlända slussas ut alldeles för fort. Läraren som har många års erfarenhet av undervisning (22 år) anser att problemet som skapas är att eleverna inte kommer vidare i sin kunskapsutveckling på grund av språkförbistring. Läraren talar om ”direktintegrering” som skapar svårigheter för läraren att individanpassa undervisningen. Direktintegrering och förberedelseklass är det Bunar (2015) bland annat talar om i sin forskning. Resultatet av hans forskning visade att mottagande och introduktion i förberedelseklass under en kortare period är det mest framgångsrika för nyanlända. Fördelen med direktintegrering enligt Bunar är en snabbare språkutveckling och socialisering. Nackdelen är att lärarna anser sig ha bristande kompetens i språkutvecklande arbetssätt för att ta emot dessa elever för att individanpassa undervisningen om tillräcklig studiehandledning saknas. Det är ett bekymmer för läraren och hon upplever att hon inte får tillräckligt stöd. Läraren har stöd i form av handledare, men inte den omfattning som krävs. Problemet med språket kvarstår eftersom språket på högstadiet är mer avancerat. Ju yngre en elev är desto lättare går det att ta till sig språket. Detta kan också kopplas till Skolverket (2012) där det framkommer att det är en lång process att lära sig ett andraspråk och att en faktor kan vara vid vilken ålder en elev anländer till skolan.
Det forskningen säger och all litteraturgenomgång som jag har hunnit studera, stämmer väl överens med hur lärare upplever sin situation och svårigheten för elevhälsan att organisera sitt arbete. Forskningen till trots och resultat som framkommer, kvarstår ändå problemet med hur lärarna ska organisera undervisningen i klassrummet för att hjälpa nyanlända elever att utvecklas mot kunskapsmålen. Därför är det viktigt att alla hjälper till med elevernas språkutveckling, även elevhälsoteamet. Det är viktigt att utarbeta bra strategier för lärandet och här kan jag se att specialpedagogen har en betydelsefull roll. Bra strategi kan vara att aktivt arbeta med elever med förförståelse och begrepp, samt att visa lärare med hjälp av konkreta material hur man praktiskt kan arbeta med språket, inte enbart berätta vad som kan vara till hjälp utan visa med hjälp av material.
Båda skolorna nämnde bland annat handledare i modersmålet som en stor framgångsfaktor och att det råder ett visst samarbete. Bristen som jag kan se utifrån studiens resultat är att det saknas konsekvent studiehandledning på modersmålet på skola B, istället har modersmålet lett till tolkning av vad läraren säger. Annan brist är att det saknas gemensamma riktlinjer och strategier för hur man ska arbeta med nyanlända elever och att lärare lämnas ensam med
51
ansvaret vilket skapar frustration hos läraren. Skola A visar att de har bättre strategier både gällande handledning i modersmålet och att genom elevhälsan ges stöd till lärarna.