En studie av elevhälsans och lärares organisation kring nyanlända elever

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

En studie av elevhälsans och lärares

organisation kring nyanlända elever

A study of student health care and teachers` organization regarding

newly arrived students

Leonida Kembro

Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2017-05-22

Examinator: Ola Fransson Handledare: Marie Jedemark

2 Förord

Jag vill rikta ett stort tack till alla aktörer, ni vet vilka ni är, som har välkomnat mig till er skola och deltagit i intervjuerna. Tack vare ert engagemang och intresse har ni bidragit till mitt arbete. Utan er hade detta examensarbete inte varit möjligt att genomföra! Jag vill även rikta ett stort tack till min handledare, Marie Jedemark. Genom din konstruktiva kritik har du hjälpt mig att se oklarheter. Tack för din värdefulla respons och vägledning genom hela arbetsprocessen! Avslutningsvis vill jag tacka min familj som har visat ett stort tålamod och förståelse för alla de gånger jag har ockuperat köksbordet med alla mina böcker och

anteckningar. Tack för allt stöd från er från allra första början och att ni har följt mig under hela min studieresa!

Hofterup, maj 2017 Leonida Kembro

3

Sammanfattning/abstrakt

Leonida Kembro (2017). Specialpedagogprogrammet, Lärande och samhälle. Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskola.

En studie av elevhälsans och lärares organisation kring nyanlända elever- A study of student health care and teachers` organization regarding newly arrived students.

Problemområde: De senaste åren har den svenska skolan tagit emot ökat antal nyanlända

elever, vilket har påverkat samhället på många vis. För att få till en skola, som bättre svarar upp mot skolans uppdrag för att höja kunskapsresultaten, behövs mer samarbete och en tydlig organisation. I skollagen (2010:800) 2 kap 25 § står det att elevhälsan är till för att stödja den pedagogiska verksamheten i skolan och omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatserna för att stödja eleverna. Elevhälsans uppgift ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande och stödja elevens utveckling mot utbildningens mål.

Syfte och preciserade frågeställningar: Syftet med studien är att bidra till förståelse ur ett

systemteoretiskt perspektiv för hur elevhälsan och lärares arbete med nyanlända organiseras i skolan och vilket stöd lärarna får med att ta sig an nyanlända elever. I arbetet jämförs två olika skolor i två skilda kommuner för att få en inblick i eventuella likheter respektive skillnader. Studien utgår från följande preciserade frågeställningar:

• Vilka utmaningar och hinder möter elevhälsan och lärarna i sitt arbete med nyanlända elever?

• På vilka sätt kan elevhälsan ge stöd åt lärarna för att de ska lyckas i arbetet med nyanlända elever?

• Vilka framgångsfaktorer finns?

Teori: De teoretiska ansatserna utgår från ett systemteoretiskt perspektiv. Datamaterialet

analyseras för att synliggöra organisationen i skolan och för att belysa de olika aktörernas inställningar till hur de uppfattar sitt uppdrag.

Metod: Empirin bygger på kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerade intervjuer

med dels lärare, dels representanter från elevhälsan på två olika skolor i två skilda kommuner. Vid tolkning av intervjumaterialet har hermeneutisk ansats använts för att beskriva och lyfta fram informanternas berättelser. Datamaterialet har sedan jämförts med hjälp av tidigare

4

forskning och litteratur samt min egen erfarenhet för att få förståelse av hur lärare och elevhälsan ser på sina respektive uppdrag.

Resultat och analys: Studien visar att det finns skillnader i skolornas sätt att organisera

elevhälsans och lärares arbete. Resultat på skola A, visar att det finns en fungerande organisation som håller ihop så att en helhet skapas i arbetet med nyanlända elever. Elevhälsan och lärare arbetar integrerat för att möta eleverna; skolan har utvecklat strategier gällande handledning i modersmålet. Elevhälsan är närvarande och stödjer lärare i deras arbete, vilket även har framkommit från skolans egna enkäter. På skola B fungerar inte organisationen fullt ut. Det råder en samsyn mellan representant från elevhälsan och lärare på skola B att samarbetet och kommunikationen inte är tillräcklig för att stödja lärare i arbetet med nyanlända elever. Elevhälsan på skola B upplevs som ”frånvarande” av lärarna och behöver bli bättre på att synas ute i verksamheten. Resultatet visar att de olika professionerna i elevhälsan på skola B behöver visa sig aktiva i det proaktiva arbetssättet och minska det åtgärdande arbetet. Vidare pekar resultat från båda skolorna på att språket är det största hindret kring arbetet med nyanlända. Den främsta framgångsfaktorn för båda skolorna är studiehandledning på modersmålet för eleverna.

Kunskapsbidrag: Studien stödjer befintliga teorier om elevhälsans arbete med att organisera

det pedagogiska arbetet kring arbetet med nyanlända elever. Resultatet visar att det finns olikheter mellan skolorna med strukturen i hur man arbetar i elevhälsan. Det behövs bättre kommunikation och samarbete mellan elevhälsan och lärare för att stödja lärare. Det behövs mer stöd till lärare med hur upplägget av undervisningen ska se ut i arbetet med nyanlända. Vidare visar studien på språkets betydelse om att arbeta medvetet med det svenska språket, genom att ta hjälp av studiehandledare på modersmålet.

Specialpedagogiska implikationer: Specialpedagogens uppgift handlar till stor del om att

stödja och bistå lärare och elever med att undanröja hinder och svårigheter i olika undervisnings- och lärmiljöer. Utifrån systemteorin kan specialpedagogen hitta former av lösningar för att möta de olika behoven hos individen och de olika grupperna. Genom olika former av samarbete mellan olika grupper skapas möjligheten till en välfungerande organisation. Eftersom vi är beroende av varandra och står i interaktion med varandra är samverkan viktig. Om inte delarna är organiserade kan inte organisationen hållas intakt.

5 Innehållsförteckning 1. INLEDNING ... 7 2. SYFTE ... 8 2.1 PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8 2.2 DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ... 8 2.2.1 Elevhälsa ... 8 2.2.2 Likvärdig utbildning ... 8 2.2.3 Nyanlända elever ... 9 3. TIDIGARE FORSKNING ... 10 3.1 NYANLÄNDA OCH MIGRATIONSSTATUS ... 10 3.2 MÅL OCH RIKTLINJER ... 11 3.3 RÄTTEN TILL LIKVÄRDIG UTBILDNING ... 12 3.4 FRAMGÅNGSFAKTORER I VERKSAMHETENS ORGANISATION ... 14 3.5 SKOLINTRODUKTION ... 16 3.6 ELEVHÄLSANS ORGANISATION OCH STYRDOKUMENT ... 17 3.7 ELEVHÄLSANS UPPDRAG OCH SAMVERKAN ... 19 4. TEORETISK FÖRANKRING ... 20 5. METOD ... 22 5.1 URVALSGRUPP ... 24 5.2 GENOMFÖRANDE ... 25 5.3 BEARBETNING OCH ANALYS ... 26 5.4 ETISKA ASPEKTER ... 27 6. RESULTAT ... 29 6.1 PRESENTATION AV PERSONAL FRÅN ELEVHÄLSAN OCH DERAS ARBETE ... 29 6.2 PRESENTATION AV LÄRARE OCH DERAS ARBETE ... 29 6.3 ORGANISATIONEN ... 30 6.3.1 Delanalys ... 32 6.4 LÄRMILJÖER OCH INKLUDERING ... 35 6.4.1 Delanalys ... 37 6.5 SAMARBETE ... 40 6.5.1 Delanalys ... 43 6.6 FRAMGÅNGSFAKTORER ... 46 6.6.1 Delanalys ... 47 7. DISKUSSION ... 48

6 7.1 RESULTATDISKUSSION ... 48 7.2 SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 51 7.3 METODDISKUSSION ... 51 7.4 FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 52 8. REFERENSER ... 53 Bilaga 1 Presentation

Bilaga 2 Intervjuguide - elevhälsan Bilaga 3 Intervjuguide - lärare

7

1. Inledning

I Sverige är det fler nyanlända elever än någonsin tidigare som ska börja skolan eller redan har börjat skolan. Enligt Skolverkets analys (Skolverket, 2016), av Migrationsverkets statistik om nyanlända, kan man utröna att totalt ca 70 000 nyanlända barn och ungdomar kommit till Sverige sedan våren 2015, vilket motsvarar två tredjedelar av en årskull (Lärarförbundet, 2016). Trots att det i Sverige finns en minst 60 år lång tradition av mottagande av barn, saknas det fortfarande kunskap om hur nyanlända elever på bästa sätt ska tas emot och inkluderas och få en likvärdig utbildning (Bunar, 2015). Elevhälsan är en del av utbildningen och insatserna ska stödja elevens utveckling mot utbildningens mål. I Skollagen 2 kap 25§ (SFS 2010–800) står det att elevhälsan främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande. I elevhälsan finner man olika professioner där varje profession har ett särskilt ansvar att bidra med sin specifika kompetens och att samverka med övriga professioner inom elevhälsan, skolan och utanför skolan. I publikationen ”Vägledning för elevhälsan” där både Socialstyrelsen och Skolverket är involverade (Socialstyrelsen, 2016) står det att elevhälsan kan bidra med sin kompetens för att utveckla undervisningen på organisations-, grupp- eller individnivå och att insatserna från elevhälsan präglas av ett dubbelriktat samband mellan hälsa och lärande. Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt för eleven. Min egen upplevelse och erfarenhet är att det råder en osäkerhet, från både lärarhåll och från elevhälsan, hur man på bästa vis ska inkludera nyanlända elever och hur man bäst ska erbjuda en likvärdig utbildning. Det sistnämnda kan bekräftas från Skolinspektionens årliga årsrapport till regeringen (Skolinspektionen, 2017; 2016:8479) om problematiken med bristande likvärdighet, att inte alla skolor erbjuder elever den undervisning och ett stöd i den skolmiljö de behöver för att må bra och utvecklas så långt som möjligt i sitt lärande. I samband med intervjuer av lärare och tillsynsbesök på olika skolor, som Skolinspektionen har deltagit i, har det framkommit att lärare ser få möjligheter att utforma undervisningen på så sätt att det gagnar eleverna på ett sätt att den möter eleverna med likvärdighet, trots olika behov. Lärarna menar att det saknas verktyg och förutsättningar för att ge eleverna ett aktivt lärarstöd till elever som inte är lika långt komna i sin kunskapsutveckling och samtidigt även till elever som är mer motiverade och nyfikna.

8

2. Syfte

Syftet med studien är att ur ett systemteoretiskt perspektiv bidra med förståelse om hur elevhälsan och lärare organiserar sitt arbete kring nyanlända elever i två olika skolor.

2.1 Preciserade frågeställningar

• Vilka utmaningar och hinder möter elevhälsan och lärare i sitt arbete med nyanlända elever?

• På vilka sätt kan elevhälsan ge stöd åt lärare och nyanlända elever för att eleverna ska nå ökad måluppfyllelse?

• Vilka framgångsfaktorer finns?

2.2 Definition av centrala begrepp

2.2.1 Elevhälsa

Elevhälsan omfattar mediciniska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser för att stödja eleverna enligt 2 kap- 25-24§§ skollagen (2010:800). Det innebär att elevhälsan med sin specialkompetens främst ska bidra till att skolans mål uppnås. Elevhälsan har till uppgift att se till att eleverna har en bra miljö för sin kunskapsutveckling och personliga utveckling (Johnsson, 2013).

2.2.2 Likvärdig utbildning

Begreppet likvärdig kan delas upp i tre delar; lika tillgång till utbildning, lika kvalitet på utbildningen och att utbildningen ska vara kompenserande (skollagen 2010:800) Det handlar om lika tillgång till utbildning: ”Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag” (1 kap. 8§ skollagen). Begreppet ”likvärdig” innebär inte

9

att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser fördelas lika utan hänsyn tas till elevernas olika förutsättningar och behov (Läroplanen, Lgr 11).

2.2.3 Nyanlända elever

Nyanlända elever avses elever som inte har svenska som modersmål och inte heller behärskar det svenska språket och som anländer nära skolstarten eller under sin skoltid (Skolinspektionen, 2009:03). Från med den 1 januari 2016 gäller ny definition av begreppet nyanländ. ”Med nyanländ elev avses den som har varit bosatt utomlands och som numera är bosatt här i landet eller ska anses bosatt här och som har påbörjat sin utbildning här efter höstterminens start det kalenderår då hon eller han fyller sju år. En elev ska inte längre anses vara nyanländ efter fyra års skolgång här i landet” (3 kap. 12 a § skollagen).

10

3. Tidigare forskning

Inför den relevanta studien har nyckelorden för sökning varit nyanländ, nyanlända elever, newly arrived- /students, refugee, immigrant- /pupils, elevhälsa, healthcare, elevhälsoteam/-arbete, nyanlända och specialpedagogik, integrering- /inkludering av nyanlända. Sökningar har gjorts på Skolporten, Pedagogisk forskning i Sverige (PFS), PloS (Public library of Science), CoAction Publishing (Taylor & Francis Online), Education InQuiry, SwePub, Urban Education, avhandlingar.se, ERIC, SPSM, Summon och Skolverkets hemsida. Av de tidskrifter, avhandlingar och examensarbeten som jag funnit relevanta har referenslista granskats och därefter varit en utgångspunkt för vidare sökningar.

3.1 Nyanlända och migrationsstatus

Oavsett invandringsskäl, om man flyr från krig eller kommer som arbetskraftsinvandring, avses ”nyanländ” den som har invandrat till Sverige (Bunar, 2015). Med begreppet nyanlända elever avses elever som inte har svenska som modersmål och inte heller behärskar det svenska språket och som anländer nära skolstarten eller under sin skoltid (Skolinspektionen, 2009:3). Sedan år 2014 fram till år 2016 har det totalt kommit över 100 000 barn i åldrarna 0–18 år som asylsökande till Sverige, varav ca 45 000 är ensamkommande (Migrationsverket, 2017). Den 1 januari 2016 infördes en officiell definition av nyanlända elever (Skollagen 3 kap.12 a §):

Med nyanländ elev avses den som har varit bosatt utomlands och som numera är bosatt här i landet eller ska anses bosatt här och som har påbörjat sin utbildning här efter höstterminens start det kalenderår då hon eller han fyller sju år. En elev ska inte längre anses vara nyanländ efter fyra års skolgång här i landet.

Ändringen av definitionen ”nyanländ” har gjorts för att värna elevers rättssäkerhet i fråga om undervisning och av likvärdighetsskäl, så att de får bästa möjliga förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt mot utbildningens mål. Tidsgränsens beslut, från 2 till 4 år maximalt, att räknas som nyanländ har ändrats för att ta hänsyn till hur länge personen har gått i skola i Sverige och inte till hur länge personen har vistats i Sverige (Prop. 2014/15:45). Det är viktigt att nyanlända elever får en bra skolstart, oavsett om de kommer som flyktingar från ett krigshärjat land eller som arbetskraftsinvandring. Rutter (2006) har i sin avhandling studerat unga flyktingars erfarenhet av gymnasieskolan i England och kommit fram till att eleverna inte får det sociala och pedagogiska stöd de är berättigade till på grund av olika migrationsstatus.

11

Rutters forskningsintressen baserar sig till största delen på migration och hon har skrivit åtskilliga böcker, artiklar och rapporter om just det ämnet. När det gäller ekonomiska aspekter finns det likheter med Sverige och andra europeiska länder vid mottagande av flyktingar. Trots att villkoren och behoven är desamma för alla nyanlända, har kommunerna i England enligt Rutter (2006) inte fått extra pengar till resurser från staten gällande barn till föräldrar som kommit som arbetskraftsinvandring. Många av de unga flyktingarna i England har det gått bra för, medan andra har lämnat skolan med dåliga förutsättningar för en fortsatt akademisk utbildning på grund av alldeles för låg läskunnighet i engelska (Rutter, 2006). Även Bunar (2015) diskuterar olika migrationsstatus och tycker att media dessvärre enbart uppmärksammar gruppen flyktingbarn, medan arbetskraftsinvandring är en grupp vars utbildningserfarenhet vi inte vet särskilt mycket om.

3.2 Mål och riktlinjer

Den 14 juni 2006 fattade riksdagen beslut om att ta fram en nationell strategi avseende utbildning för nyanlända barn och ungdomar. Skolverket fick uppdraget att utarbeta förslag på nationella mål och riktlinjer samt ta fram allmänna råd för utbildningen av nyanlända elever. Samtidigt med uppdraget förstärkte Myndigheten för skolutveckling (som numera inte finns) insatserna i grund- och gymnasieskolor i segregerade områden med sammanlagt 225 miljoner kronor och genomförde en rad insatser i kompetensutveckling i kommunerna.

År 2008 blev Skolverket klara med uppdraget och hade utarbetat förslag till mål och riktlinjer för nyanlända elever med tonvikt på nationell likvärdighet och samma rättigheter som för övriga elever. Fastän att nya riktlinjer och förslag utarbetades, fick nyanlända elever ändå inte alltid en likvärdig utbildning och heller inte alltid anpassad studiegång till elevens individuella behov och förutsättningar (Skolinspektionen, 2009:3). Samma år, det vill säga 2008, blev Skolinspektionen en självständig myndighet; därmed inleddes förberedelserna för kvalitetsgranskningen av utbildning för nyanlända elever. Granskningen visade på fortsatta problem och stora brister i utbildningen för nyanlända elever trots att omfattande satsning med riktade insatser hade gjorts (Skolinspektionen, 2009:3). Bunar (2015) anser att det svenska utbildningsväsendet fortfarande står inför en stor utmaning med att organisera det pedagogiska och sociala arbetssättet där man inkluderar nyanlända. Ännu finns frågor om vad som fungerar bäst och hur upplägget av undervisningen ska se ut.

12

I Sverige finns en lång och mångårig tradition av mottagandet av elever från olika länder, men länge har det saknats gemensamma riktlinjer för hur man bäst ska ta emot nyanlända elever och inkludera dem (Bunar, 2015). Den 1 januari 2016 har en del av bestämmelser om utbildning för nyanlända elever ändrats och nya allmänna råd har arbetats fram av Skolverket och ersätter tidigare allmänna råd (SKOLFS 2009:15) för utbildning av nyanlända elever. Med de nya allmänna råden, som innehåller nya regler kring mottagande och undervisning, är förhoppningen att kunna stödja nyanlända elever till att utvecklas så långt som möjligt mot utbildningens mål. De nya allmänna råden innehåller bland annat definition av nyanländ, kartläggning av elevens kunskap, prioriterad timplan där svenska som andraspråk eller svenska prioriteras framför andra ämnen under en begränsad tid, upplägg av undervisning med elevens rätt till studiehandledare på modersmålet och möjlighet till direkt placering i sin ordinarie klass, som inte är detsamma som anpassad studiegång. Råden är även publicerade i Statens skolverks författningssamling (SKOLFS 2016:2).

3.3 Rätten till likvärdig utbildning

Fastän skolan är skyldig att tillgodose behoven hos eleven visar inspektioner och forskning att elevens rättighet till likvärdig utbildning åsidosätts (Skolinspektionen, 2009:3). Avhandlingar berör nyanlända elever och hur man genom erfarenhetsutbyte och på vilket sätt man bäst kan arbeta praktiskt med eleverna. Skowronski (2013) har genom kvalitativa intervjuer med nyanlända elever och fältstudier undersökt den sociala skolsituationen för dem under de sista åren i grundskolan eller under gymnasietiden. Skowronskis avhandling (2013) handlar till stor del om nyanlända elevers första möte med svensk skola genom social anpassning och om själva mottagningens baksida som de får möta. Forskningens resultat visar att det finns hinder för integration. Skolan behöver utveckla strategier och hitta mer flexibelt system för att möta eleverna. Skowronski (2013) menar att en viss tid i förberedelseklass kan vara bra, men att målet är att låta eleven komma ut i vanlig undervisning så fort som möjligt och att få vara i det sammanhanget. Skowronski (2013) betonar även värdet av att erbjuda studiehandledning på modersmålet och att ge de nyanlända eleverna socialt stöd.

Nilsson Folke (2017) som intresserar sig för sociala rättvisefrågor, disputerade nyligen med sin avhandling kring nyanlända och deras utbildning. Eftersom Nilsson Folke (2017) anser att det saknas forskning kring detta, ville hon med sin avhandling utgå från nyanlända elevers röster. Hon har undersökt hur nyanlända elever upplever mötet med den svenska skolan och hur

13

villkoren för lärandet och inkluderingen som skolan erbjuder ser ut. Resultaten som framkommer är att det finns ett glapp mellan elevernas förväntningar och hur det i realiteten blir. Övergången från förberedelseklassen till ordinarie klass blir svårare än förväntat på grund av att skolan brister i både sociala och pedagogiska resurser. Den nyanlände eleven är formellt inkluderad men i praktiken exkluderad men på olika vis, beroende på om eleven befinner sig i förberedelseklass eller i den stora klassen. Skolorna behöver bli bättre på att arbeta med social inkludering genom att arbeta mer med strukturer och normer för att få nya elever att känna sig välkomna. Lärare i klasserna behöver bli bättre på att förklara det svenska språket i ämnen de undervisar i och att ta vara på elevernas första språk genom studiehandledning på modersmålet. Nilsson Folke anser att det är viktigt att göra satsningar på ”språkmedvetenhet” för att eleverna ska komma vidare i sin utbildning och inte låta dem fastna i förberedande verksamhet på grund av språkförbistring.

Det finns inte särskilt mycket skrivet gällande elevhälsa eller kring den äldre beteckningen elevvård. Den avhandling som går att finna gällande elevvård är skriven innan den nya skollagen trädde i kraft. Den handlar bland annat om det elevvårdande arbetet i skolan, resurser, organisering och praktik på skolnivå (Backlund, 2007). Studien som både är kvalitativ och kvantitativt inriktad består av empiriskt material av telefonintervjuer med skolledare och av fallstudier av elevvårdsteamens arbete vid två grundskolor. Backlunds avhandling visar att det finns stora skillnader mellan skolornas personalresurser när det gäller elevhälsan. Studien visar också att elevernas hälsa riskerar att hamna mellan stolarna på grund av olika syn kring ansvarsfrågan hos de olika professionerna. Backlund (2017) talar om ”domänkonflikter” mellan elevhälsopersonal och lärare och beskriver det som att båda parter vill slippa ta ansvar, vilket leder till att allas ansvar blir ingens ansvar. Elevhälsan som vill arbeta förebyggande förväntar sig att lärarna har gjort en hel del själva innan elevhälsan kopplas in, medan lärare helst vill fokusera på undervisningen. Detta leder till oklarheter i ansvarsområden hos både lärarna och elevhälsan. Därför krävs det en tydlig ledning för att möjliggöra det för elevhälsans personal att utföra sitt uppdrag.

En annan studie som går att finna är gjord av Guvå (2009) och handlar om elevhälsan som en ny verksamhetsform i skolans värld. Vetenskapsrådet har finansierat och uppmanat till forskningsprojekt kring brister gällande hälsofrämjande och förebyggande arbete i elevhälsan. I forskningsrapporten nämner Hylander och Guvå (2010) olika faktorer kring anledningarna till bristerna. Det saknas både teorier och metoder för ett hälsofrämjande arbete, istället fortsätter elevhälsoarbetet med gamla föreställningar och med traditionella metoder. I rapporten framkommer en annan faktor som försvårar, vilket är olikheten i de olika professionerna

14

gällande önskemål hur man vill strukturera och organisera arbetet i elevhälsan. Trots olikheterna, mellan de olika professionerna, finns det ändå en förväntan ifrån rektor att initiera till samverkan och diskussioner.

Flertal rapporter, granskningar och studier finns skrivna om mottagande av nyanlända elever, utbildning och skolgång på uppdrag av regeringen från Skolverket (2009, 2014) och från Vetenskapsrådet (2008, 2010). Även Bunar, som på uppdrag av Vetenskapsrådet, har gjort forskningsöversikten om nyanlända och skolan (Vetenskapsrådet 6:2010) konstaterar att det saknas forskning inom detta område, både i Sverige och internationellt. Redan år 2009 skrev Skolinspektionen att det saknades gemensamma riktlinjer och kompetensutveckling kring hur undervisningen för de nyanlända eleverna ska bedrivas. I rapporten kan man läsa om nyanlända elevers rättighet till utbildning, men att det finns kommuner som åsidosätter den. Skolinspektionen konstaterar att det behövs insatser och hur viktigt det samordnande organisationsarbetet är för att ge eleverna en ändamålsenlig undervisning så att även de ska kunna nå de nationella målen. Vidare i rapporten står det att den utbildning som planeras för eleverna saknar involvering av rektorns pedagogiska ledarskap och istället genomförs av ”entusiastiska eldsjälar” av lärare där utbildning planeras och genomförs, men vars verksamhet inte ingår i skolans kvalitetsarbete (Skolinspektionen, 2009:3).

3.4 Framgångsfaktorer i verksamhetens organisation

Utbildningen för nyanlända elever har av Skolinspektionen granskats i två omgångar. Konstaterandet i den första granskningen var att kommunerna hade svårigheter med att organisera mottagandet och introducerandet av nyanlända. Granskningen visade även att en översyn av integrering, användandet av relevanta undervisningsmetoder, bättre kartläggning av nyanländas tidigare skolgång och kunskaper behövdes ses över. Kommunerna behövde även se över sättet att hantera studiehandledning på elevernas modersmål (Skolinspektionen 2009). I den andra granskningen år 2014, som är Skolinspektionens senaste granskning av arbete med mottagandet av nyanlända, lyftes fem olika framgångsfaktorer fram:

1. Tidig kartläggning av elevens kunskaper och erfarenheter. 2. Anpassad undervisning efter kartläggning. 3. Studiehandledning på modersmålet. 4. Språkinlärning i alla ämnen och att alla lärare måste se sig som språklärare. 5. Arbeta fram gemensamma strategier - ansvaret ligger inte endast på den enskilda läraren (Skolinspektionen 2014:03). De nämnda faktorerna kan man även hitta i Skolverkets stödmaterial från år 2012 "Att främja nyanlända elevers

15

kunskapsutveckling" (Skolinspektionen, 2012). I rapporten "Nyanlända elevers utbildning - goda exempel från tio kommuner" utfärdad av Sveriges kommuner och landsting (SKL, 2010) kan man läsa om styrkor och svagheter med förberedelseklasser respektive direktintegrering. De 10 kommunerna har lyft fram modersmålsundervisningen som ett gott exempel och som de aktivt har arbetat med för att utvidga. Ett annat gott exempel de har lyft fram är att arbeta med IT, som en möjlighet till undervisning i modersmål och som stöd för studiehandledning.

Rubinstein-Avila (2017) som är professor vid institutionen för undervisning, lärande, och sociokulturella studier i Arizona i USA, har i sin forskning bland annat intresserat sig för språk och skrivkunnighet, invandring och utbildning samt tvåspråkig- och flerspråkig undervisning. Rubinstein-Avila (2017) poängterar vikten av betydelsen av individens första språk för att lära sig ett andra språk och därefter fler språk. Första språket är en brygga till att lära sig ett andra språk. I själva verket fungerar tvåspråkigheten som ett komplement mellan det första och andra språket. Det fungerar som ett stöd för elevens meningsskapande och vid problemlösning (Rubinstein-Avila et al. 2015).

Bunar (2015) har i sin forskning intresserat sig för utbildningsvillkoren för nyanlända i grundskolans senare år och hur de integreras i skolans sociala och pedagogiska sammanhang. Intresset har också varit att hitta rätt strategier för det pedagogiska och sociala arbetet samt att titta på hur olika pedagogiska modeller tillämpas i kommunerna som deltog i projektet. Studierna har genomförts genom intervjuer, deltagande observationer och dokumentanalys. Områden som därefter har analyserats är: studiehandledning på elevernas modersmål, modeller för elevernas inkludering i informella nätverk, organisationen kring mottagningen, kartläggning av elevernas tidigare kunskaper och språkutvecklande arbetssätt. Resultatet visade att mottagande och introduktion i förberedelseklass, under en kortare period, är det mest framgångsrika för nyanlända. Andra viktiga framgångsfaktorer är undervisning i svenska, men också undervisning och studiehandledning på modersmålet. När det gäller direktintegrering finns det både fördelar och nackdelar kring det. Direktintegrering innebär en åtgärd där eleven direkt blir integrerad i ordinarieklass istället för att först gå i en förberedelseklass. Fördelarna med direktintegrering är att det leder till snabbare språkutveckling och socialisering. Nackdelen är att lärarna dels anser sig ha bristande kompetens i språkutvecklande arbetssätt för att kunna individanpassa undervisningen, dels saknar tillräcklig tillgång till studiehandledning i de olika ämnena på modersmålet.

Skowronski (2013) har genom kvalitativa intervjuer med nyanlända elever och fältstudier undersökt den sociala skolsituationen för elever som har kommit till Sverige under de senare åren på högstadiet eller under gymnasietiden. Avhandlingen handlar om elevernas erfarenheter

16

av social interaktion elever emellan, möjligheter och hinder för en inkludering i social gemenskap i skolan och hur eleverna eventuellt hanterar hinder. Skowronski (2013) har också undersökt elevernas sociala status i skolan och vad som styr ställningen. Vidare har undersökningen också handlat om den religiösa respektive icke-religiösa tillhörighetens betydelse för det sociala samspelet mellan elever samt de sociala konsekvenserna av skolornas mottagningssystem för nyanlända elever. I undersökningen, som är skriven utifrån elevens perspektiv, menar Skowronski att det visst sker en fysisk integrering, men att det samtidigt sker en exkludering i de dagliga sociala och pedagogiska processerna. Elevernas olika skamkänslor inför att de går i en avskild undervisningsgrupp, inte behärskar det svenska språket och rädsla för andra elevers skratt leder till att eleverna väljer att vara tysta. Andra förutsättningar och framgångsfaktorer för den nyanländes skolgång är lärarens kunskap och medvetenhet om vad andraspråksinlärning innebär och att de med tiden blir socialt inkluderade också inom ordinarie undervisning och får nya vänner där.

3.5 Skolintroduktion

Hur skulle man själv vilja bli mottagen? Det är den första frågan att ställa för att få en insikt i hur det måste kännas för en nyanländ elev vid mottagandet i skolans värld. I Lgr 11 står det att skolan ska ansvara för att varje elev, efter genomgången grundskola, kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt. Vidare står det att läraren ska ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan. Bergendorff (2014) skriver just om hur angeläget det är att hela skolans organisation bidrar till och ansvarar för att nyanlända elever ska få en lyckad skolgång. En bra samverkan är nyckelbegrepp för elevernas skolintroduktion. Det är viktigt att skolor utarbetar bra strategier för att ta emot nyanlända under hela skolåret och inte enbart första dagen i klassen. Vid välkomnandet och integreringen av den nyanlände i klassen bör man också tänka på att inte förändra alltför mycket för de andra eleverna (Rubinstein-Avila 2016). Rutinen för ett bra mottagande kan snabbt skapa en trygghetskänsla och gemenskap med andra elever och lärare (Persson, 2016). Även Glogic och Holm (2016) instämmer i trygghetskänslans betydelse för nyanlända elevers första tid i skolan och att det är det som är avgörande för framtida skolgång. Det är viktigt att skolan erbjuder de nyanlända en trygg miljö, men också frihet från diskriminering och kränkningar. Glogic och Holm (2016) skriver om fördelarna med kartläggning av nyanlända. Genom kartläggningssamtal lär man

17

känna en elev. Läraren kan få syn på elevens förutsättningar och behov och därmed anpassa undersökningen efter detta. För tiotal år sedan fanns inte den här typen av kartläggning, istället användes olika slags tester som inte alltid var rättvisande för att synliggöra kunskap.

3.6 Elevhälsans organisation och styrdokument

Definitionen av hälsa enligt Världshälsoorganisationen (WHO) trädde i kraft 1948 (Gustafsson, 2009) och är den beteckning som är mest känd ännu i våra dagar. Beteckningen definierar välbefinnande och handlar om att ge begreppet en positiv innebörd ”att må bra” (Cernerud, 1989). Skolhälsovården etablerades först under 1800-talets mitt, när det var en tid då det rådde stora hälsoproblem som infektionssjukdomar och undernäring hos barn och ungdomar. Uppdraget som skolhälsovården då hade, handlade främst om att värna om hälsan, den skulle vara förebyggande. Under 1900-talets första hälft blev skolhälsovården en del av det nationella folkhälsoarbetet och skolan ansågs ha en viktig uppgift i samhällets strävan att skapa ett sunt folk med sunda vanor, samtidigt som den främsta uppgiften var att lära in ”boklig” lärdom och ett hyfsat uppförande hos barnen (Johannison, 1991). Den 1 augusti 2010 trädde den nya skollagen (SFS 2010:800) i kraft genom att ersätta den tidigare skollagen från 1985. Anledningen till att ny skollag ersattes berodde bland annat på bristande struktur, logik och nya lagar som utvecklats under samhällsutvecklingen, men som inte återspeglades sedan lagens tillkomst. I och med den nya skollagen tillkom elevhälsa som begrepp och har ett vidare uppdrag än skolhälsovården i den tidigare lagstiftningen. I skollagen (2010:800) 2 kap 25§ framgår bestämmelserna:

För eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.

Elevhälsan är till för att stödja den pedagogiska verksamheten i skolan och omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatserna för att stödja eleverna. Elevhälsans uppgift ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Den medicinska delen ska omfatta hälsobesök och enkla sjukvårdsinsatser. Vidare gäller det att stödja elevens

18

utveckling mot utbildningens mål (Johnsson, 2013). För att uttrycka det direkta syftet med elevhälsa handlar det främst om att stärka elevens rätt (Säljö & Hjörne, 2008). Medan Guvå (2010) menar att syftet med elevhälsan bygger på olika professioners samverkan utifrån en samsyn på elevers hälsa och lärande.

Elevhälsan består av olika kompetenser, men det är inte elevhälsans personal som ensamma äger ansvaret för lärandeuppdraget, vilket kan skapa förvirring vems uppdrag det är. Även om elevhälsan är en del av lärandeuppdraget och berör frågor som lärmiljöer, samspel och relationer, är ansvaret gemensamt. Elevhälsoarbetet är en integrerad del i lärandeuppdraget och börjar i klassrummet tillsammans med lärarna (Partanen, 2012). Enligt Backlunds avhandling (2007) råder en viss motstridighet om hur stödet från elevhälsopersonalen ska se ut. Risken finns att problemet knyts till eleven som individ eftersom lärarna oftast önskar ett direkt stöd i arbetet med eleverna. Backlund (2007) understryker betydelsen av rektorns ledarskap för elevvårdsarbetet och menar att det kan bli svårt för elevhälsan att bli en integrerad del av skolans verksamhet.

År 2011 tillkom den nya skollagen som ersatte 1985 års skollag (Johnsson, 2013) där det i andra kapitlet står att en samlad elevhälsa ska arbeta med hälsofrämjande och förebyggande syfte. Trots förändrad lagstiftning kvarstår ännu den problematik Backlund (2007) skrev om innan förändringen i lagen tillkom. I ett forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet, om elevhälsa redovisar psykologerna Hylander och Guvå (2011) att det i de olika yrkesgrupperna finns en gemensam föreställning om ett hälsofrämjande perspektiv, men att de fortfarande beskriver det i termer av ett individriktat patologiskt perspektiv där eleven är bäraren av problemet. Det saknas strategier för ett förebyggande och hälsofrämjande arbete. År 2015 gjorde Skolinspektionen (2015:05) en granskning, där det även då framkom att elevhälsans arbete fortfarande inte arbetar på ett sätt som stödjer eleverna fullt ut gällande att utveckla eller bibehålla psykisk hälsa eller förhindrar uppkomst av psykisk ohälsa. Granskningen visar att det fortfarande fyra år efter forskningsprojektets resultat finns brister i arbetet med elevhälsan, även den här gången framkom det avsaknad av struktur i hur man ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Det patologiska synsättet går igen och utgår återigen från individen som problembärare.

19

3.7 Elevhälsans uppdrag och samverkan

Med den nya skollagen kring elevhälsan ställs det krav på rektorn och skola som organisation om en elev riskerar att inte nå kunskapsmålen. Det ska anmälas till rektorn som ska se till att ”elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds”. Elevhälsopropositionen ”Hälsa, lärande och trygghet” är ett av begreppen som tydliggör elevhälsouppdragets inriktning. Begreppet pekar mot en integrering mot skolans uppdrag kring lärande.

Utgångpunkterna för verksamhet med elevhälsa bör vara att skolan är en plats för lärande och utveckling där all skolpersonal i samverkan med elever och föräldrar skall skapa goda lärande miljöer för varje barn, lärande och hälsa påverkas av samma generella faktorer, nämligen delaktighet, självkänsla, inflytande och möjligheter att påverka, relationer och samverkan i skolan är centrala för skolans möjlighet att uppfylla sina mål (Prop.2001/02:14 s.55).

Ett annat viktigt fokus för elevhälsoarbetet, som också det finns skrivet i elevhälsopropositionen är ordet lärmiljö som blir som ett nyckelbegrepp i elevhälsouppdraget. Förutom begrepp som ”hälsa, lärande och trygghet” och lärmiljö omnämns även begreppen samspel och relationer omnämnda i elevhälsopropositionen.

Utgångspunkten är att en god lärmiljö också främjar hälsa ((Prop.2001/02:14 s.12). ”Arbetet med elevhälsa bör ses som en del av skolans lärandeuppdrag och det samlade arbetet för en god hälsa” samt ”Elevhälsans personalgrupper ska delta i skolans arbete för att skapa miljöer som främjar lärande, god allmän utveckling och en god hälsa hos varje elev samt ha ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling” (Prop.2001/02:14 s.25). Det är i lärprocesserna, i relationen mellan lärare och elever, som det mest betydelsefulla i skolan sker. Lärarnas förmåga att etablera goda relationer till eleverna och möjlighet att skapa utvecklande och kreativa lärandemiljöer i skolan är förutsättningar för att eleverna skall trivas och utvecklas och nå målen (Prop.2001/02:14 s.13).

Även om det finns skillnader i de olika professionerna, finns också likheter mellan dem. Likheter mellan elevhälsouppdraget från läraruppdraget vars jämförelse går att finna i elevhälsopropositionen lyder så här:

Elevhälsans uppgift bör vara densamma som för skolan som helhet, dvs. att främja lärande, att överföra och gestalta de grundläggande värdena samt i samarbete med hemmen främja elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar (Prop.2001/02:14 s.26).

20

4. Teoretisk förankring

Alvehus (2013) beskriver teori som en metafor, det vill säga en ”karta över verkligheten”. Av kartan får vi en överblick av verkligheten. Genom kartan får vi information som navigerar oss rätt. Denna studie utgår från systemteori för att få en djupare förståelse utifrån informanternas tolkningar om organisationen i skolan. I systemteorin har jag valt att använda mig av ”förändring av första och andra ordningen” och ”öppna system”.

Öquist (2008) skriver att systemtänkande handlar om att förstå världen i termer av helheter, relationer, funktioner, sammanhang och mönster. Det är något Svedberg (2012) också är inne på, men med beskrivningen att systemteorin har som ambition att bland annat beskriva skeenden mellan olika grupper i en organisation eller mellan olika organisationer genom att undersöka relationer mellan delen och helheten, mellan individen och gruppen, mellan gruppen och organisationen. Vidare skriver Svedberg (2012) att ett system fungerar som en helhet och den helhet som finns vilar på det ömsesidiga beroendet av delarna. Vilket är intressant att studera då de olika yrkeskategorierna i studien är beroende av varandra för att organisationen i skolan ska fungera optimalt.

Studien tolkar de olika aktörernas uppfattningar som görs utifrån ett systemteoretiskt perspektiv för att förstå organisationen i skolan som helhet och mellan grupper (delarna) i systemet för att beskriva relationerna mellan de olika grupper, i detta fall elevhälsan och lärare samt relationen mellan lärare. Med tolkningen vill jag belysa de olika aktörernas inställningar till hur de uppfattar sitt uppdrag. Jämförelsen sker utifrån två olika kommuners sätt att organisera arbetet med elevhälsan. Inom systemteorin skiljer man mellan öppna och slutna system. Ett slutet system har ingen interaktion med omvärlden, ingenting kommer in i ett slutet system och ingenting lämnar det. I ett öppet system, som kan liknas vid ett kretslopp sker en ständig växelverkan med kontexten (här; alla idéer, situationer, skeenden, händelse och all information som rör organisationen och gör det möjligt för betraktaren att få en fullständig helhetsbild) och i sin omvärld (Svedberg, 2012; Lundahl & Öquist, 2002). Vidare skriver Svedberg (2012) att i det systemteoretiska perspektivet ses gruppen som ett öppet system där mänskliga problem eller handlanden uppstår i samspelet med andra. När det gäller organisationer kan de inte betraktas som slutna system eftersom det består av människor och människan är ett helt öppet system (Ahrenfelt, 2001). I studien har vi att göra med individer och gruppsammansättningar. Förändring kan enligt systemteori ske på två olika nivåer; första och andra ordningen. Vid förändring av första ordningen sker det inom det redan befintliga

21

systemet, det vill säga att samma metoder, samma tankemönster och handlingsmönster används utan att systemet själv förändras. När man talar om förändring av andra ordningen sker en ändring av hela systemet, här förändras tankemönster och agerande, vi ser verkligheten ur ett annat perspektiv, vilket i sin tur ger oss en annan förståelse och ett helt nytt beslutstagande (Ahrenfelt, 2001).

22

5. Metod

Själva begreppet ”metod” refererar ofta till datainsamling och kan inom flera kvalitativa forskningsansatser vara problematiskt eftersom det ofta likställs med datainsamling där själva databearbetning och analysdelen faller bort (Fejes & Thornberg, 2015). Bryman (2014) är inne på liknande spår och menar att man inte enbart kan bestämma sig för vilken strategi som är bäst lämpad, vilket exempelvis skulle kunna vara att välja kvantitativ eller kvalitativ undersökning. Författaren tycker att man måste föra ett aktivt resonemang för att ta ställning till hur man konkret ska utföra forskningen och analysera det datamaterial som samlas in.

Bryman (2004) skriver om begreppen forskningdesign och forsknings- eller undersökningsmetod och vikten av att skilja dem åt. Författaren anser att man ofta blandar ihop design och metod eftersom de vid första anblick verkar stå för samma sak. En design fungerar som en struktur och är vägledande till hur man konkret kan använda sig av en metod, hur man analyserar och bearbetar den inkomna informationen. Själva forsknings- eller undersökningsmetoden är helt enkelt en teknik för insamling av data; exempel på det kan vara enkäter, intervjuer eller observationer. Alvehus (2013) beskriver ”metoden” ur flera perspektiv och menar att den är bredare än att enbart handla om hur man genomför en studie för att få fram resultat med god kvalité. Metod handlar om att veta och ha insikt i hur frågor ställs och hur argument byggs upp; det genomsyrar resonemang eller en argumentation. Stukát (2005) tänker sig att forskningsproblemet är det som ska styra metodvalet och att man inte ska begränsa sig till endast en metod. Precis som Fejes & Thornberg (2015), Bryman (2014), Alvehus (2013) är Stukat inne på samma linje att olika metoder kan komplettera varandra för att få ett större helhetsperspektiv kring ett område och få det belyst på ett mer allsidigt sätt. Det som till syvende och sist är avgörande för om man kommer att bedriva kvantitativ eller kvalitativ inriktad forskning beror på själva formuleringen ”undersökningsproblemet” (Patel & Davidsson, 1994).

Studien har utförts i olika steg och frågan som kan ställas är hur det kan säkerställas att undersökningen har kommit fram till någon relevant kunskap? Eller hur pålitliga och sanningsenliga resultaten är? Inom samhällsvetenskapen diskuterar man två viktiga begrepp för bedömning, validitet och reliabilitet. Validiteten, giltigheten, handlar om att man verkligen har undersökt det man ville undersöka och inget annat. Reliabiliteten, tillförlitligheten, innebär att mätningarna är korrekt gjorda (Thurén, 2014). För trovärdighetens skull har datainsamling för studien skett via intervjuer. Resultatet av studien har därefter bearbetats på ett systematiskt vis och jämförts med tidigare forskning för att ge underlag till ett ställningstagande för hur allmänt

23

resultatet från studien är. Däremot bör den logiska analysen säkerställas av någon utomstående som är insatt i problemställningen för att säkerställa innehållsvaliditeten (Patel & Davidsson, 1994). En kvalitativ metod innefattar många olika varianter och intresserar sig för innebörd och samband. Det är en tolkande forskning att se ”något” som någonting; ett sätt att utveckla betraktandet av vår omvärld och bidra med en mer nyanserad förståelse av den (Alvehus, 2013). Kvalé (2007) nämner samspelets betydelse för att bygga upp kunskap genom människors erfarenheter och som återges före de vetenskapliga förklaringarna. Författaren låter oss förstå att om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv är den kvalitativa forskningsintervjun en bra metod.

Jag har valt att rikta in mig på kvalitativ undersökningsmetod med semistrukturerad intervju, dels med en person i taget där jag medvetet organiserar och täcker in ämnesområdet som ska studeras, dels utgår från gruppintervju, det vill säga fokusgrupp, i detta fall representanter från elevhälsa och lärare. Det finns en flexibilitet med en semistrukturerad intervju. Informanterna har en fördel eftersom frågorna inte behöver följa ordningen i intervjuguiden och informanterna ges stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. När det gäller intervjuaren finns det möjlighet att ställa följdfrågor som knyter an till respondentens svar (Bryman, 2014). Det är ett enkelt sätt att bygga broar med växelverkan i utbyte av synpunkter där diskussion kring ett gemensamt ämne och intresse sker (Kvalé, 2007). Kritik av kvalitativ forskning har förekommit. Kvantitativa forskares kritik mot kvalitativa forskare grundar sig i att de anser att de kvalitativa undersökningarna är alldeles för subjektiva. Med det menar de att resultat som de kvalitativa forskarna kommer fram till är bristen på systematik och föreställningen om vad som är viktigt och betydelsefullt. De syftar på sättet man ställer frågor på. En forskare som har valt kvalitativ metod börjar ofta med öppna frågor som efter hand preciseras, vilket resulterar i att det inte alltid är lätt att förstå varför ett visst tema eller område egentligen har valts. Kvalitativt inriktade forskare har i sin tur kritiserat den kvantitativa forskningen som anser att de kvantitativa undersökningarna är alldeles för objektiva. Uppfattningen bygger på att en naturvetenskaplig modell inte passar att studera den sociala verkligheten och att forskningen blir åtskild från de individer som skapar verkligheten (Bryman, 2009).

En metodansats som är intressant för denna studie, eftersom den innefattar människor, är den hermeneutiska metoden. Hermeneutiskt synsätt står för kvalitativt förståelse- och tolkningssystem som visar sig genom att en hermeneutisk forskare är öppen, subjektiv och engagerad och försöker förstå människan och dess handlingar (Patel & Davidsson, 1991). En hermeneutiker vill förstå inte bara begripa. En hermeneutiker närmar sig forskningsobjektet

24

subjektivt och utifrån sin egen förförståelse och erfarenhet, genom ett så kallat växelspel. Inom hermeneutiken kallas det även för den hermeneutiska spiralen. Närmre förklarat innebär det ett ständigt pendlande mellan helhet och delar, där det ena är beroende av det andra för att skapa förståelse (Thurén, 2014). Eftersom studien handlar om att förstå andra människor och få tillgång till deras egna upplevelser passar detta vetenskapsteoretiska perspektivet.

5.1 Urvalsgrupp

Studien bygger på tre individuella intervjuer och två gruppintervjuer, totalt åtta informanter. Valet av personerna till intervjuerna har skett utifrån ”godtyckligt urval”. Larsen (2009) skriver att just ”godtyckligt urval” ofta används i kvalitativa undersökningar och är en form av strategiskt urval, vilket jag med min studie håller med om. Urvalet av personal från elevhälsan och lärare har att göra med mina frågeställningar eftersom jag vill fånga de olika professionernas arbeten i skolan och deras uppfattningar kring skolans framgångsfaktorer. Vidare vill jag även få kunskap om vilka utmaningar och hinder de olika professionerna stöter på i arbetet med nyanlända elever och om lärare får det stöd de efterfrågar av elevhälsan och hur elevhälsan organiserar sig. Eftersom jag från början ville ha med personer med specifika erfarenheter, i mitt fall elevhälsoteam som innefattar flera yrkeskategorier, insåg jag ganska snabbt att det skulle bli problem att samla de olika professionerna vid ett och samma tillfälle. Därför ändrades urvalet av gruppsamtal för intervjuer för min studie under tid. Från början infann sig visionen om endast gruppsamtal, men snart blev jag varse om svårigheten att få till en samling personer för att genomföra en gruppintervju. Istället för att intervjua många gick frågan ut till att gälla en representant för hela teamet. Jag behövde gå från helheten till delen framförallt gällande elevhälsoteamet.

Vad en gruppintervju eller intervju av enskild person har för betydelse för förståelse för mina frågeställningar tror jag i efterhand inte längre spelar någon större roll. Däremot kan det ha en betydelse att intervjua flera samtidigt eftersom fler infallsvinklar belyses utifrån varje profession. En annan önskan om gruppsamtal som intervju, berodde på att både lärare och personal från elevhälsan arbetar i grupp och visionen med den här typen av intervju hoppades jag också på ett lättsamt sätt att öppna upp för diskussioner kring hur man arbetar tillsammans. I min studie hade jag till en början målet att undersöka tre olika skolor i tre skilda kommuner, för att få till en bredd av informanter och skolor. Att få till intervjuer skulle visa sig vara svårt och mycket kraft och energi gick åt att hitta informanter. Flertal skolor tackade nej på grund av

25

tidsbrist eller andra ursäkter och så fanns det andra som valde att inte höra av sig överhuvudtaget, trots att meddelanden hade lämnats. Från att ha utgått från ett högt räknat antal intervjuer, men ändå hanterbart inom ramen för detta arbete, behövde jag tänka om och göra tillägg i mitt tidigare utskick. Urvalet är något Alvehus (2013) skriver om är viktigt för den kvalitativa forskningen. Att få till ett gemensamt samlingsdatum för ett urval var nästintill omöjligt och jag förstod ganska snart att utan informanter inget datamaterial och heller inget examensarbete. Efter mycket jagande, stark vilja och envishet fick jag klartecken från två skolor i två skilda kommuner, varpå den ena skolan bistod med team, både från elevhälsan och från lärare. Den andra skolan har ställt upp med en representant för lärare i svenska som andra språk, en klasslärare och en för elevhälsoteamet.

5.2 Genomförande

Under en fyraveckors period med intervjuer och transkriberingar däremellan har jag totalt intervjuat 8 informanter vid fem olika tillfällen; två svenska som andraspråkslärare, två klasslärare, två specialpedagoger, en kurator och en skolsköterska. Frågorna skickades ut i förväg för att informanterna skulle ha möjlighet att förbereda sig. Intervjufrågorna var många, vilket Alvehus (2013) inte rekommenderar eftersom informanternas berättelser kan hämmas och istället riskerar att få en intervju som svarar på alla frågor. Mitt resonemang kring valet att ha många frågor grundades på möjligheten att täcka och säkerställa det preciserade problemet, men också kring en trygghet att göra intervjun levande. Med tillstånd från samtliga informanter spelades alla intervjuer in, för att därefter möjliggöra transkriptioner och för att under studiens gång ha tillgång till materialet i sin helhet. Längden på intervjuerna varierade alltifrån 50 till 90 minuter. För att säkerställa att svaren som framkom under intervjun uppfattades korrekt, återkopplades svaren regelbundet till informanterna som på så vis kunde bekräfta det sagda. För att ge tyngd åt informanternas uppfattningar, attityder och värderingar användes under intervjuerna ”probing”. Probing härstammar från engelskan och är ett sätt för intervjuaren att med sitt kroppsspråk eller med ljud som hummanden stimulera informantens/ - informanternas egna tankegångar (Eriksson Barajas, Forsberg och Wengström, 2013). Innan starten och i början på intervjuerna upplevde jag en osäkerhet som intervjuare, på grund av ovana att intervjua. Kvale (1997) beskriver intervjun som ett hantverk och att det vilar på en ”kvalificerad forskares omdöme.” Det är intervjuaren som är redskapet där resultatet av en intervju beror på intervjuarens kunnande, känslighet och empati.

26

Under intervjun, som var inspelad, hör man mycket hummanden vilket också visar sig i transkriptionen av de gjorda intervjuerna. Det fanns en klar insikt i genomförandet av intervjun och det var att inta en aktiv roll som lyssnare och ha ett medvetet kroppsspråk. Med hummanden och med mitt kroppsspråk, vilket man inte kan märka eftersom det inte var en videoinspelning, upplevde jag att intervjuerna blev mer lättsamma och processen i intervjun med ”probing” blev följsam från båda hållen. Alla intervjuer har genomsyrats av hermeneutiskt förhållningssätt och utifrån min egen förförståelse, vilket har varit värdefullt för mig, har jag kunnat närma mig informanterna subjektivt för att se helheten i problemet. Patel & Davidsson (1994) beskriver förförståelsens betydelse som en tillgång för att förstå och tolka forskningsobjektet. Följsamheten från informanterna märktes på olika sätt, dels genom deras aktivitet i att vara ambitiösa att prata utan någon direkt lotsning från mig, dels genom att de obesvärat delade med sig av sina personliga upplevelser.

Kvale (1997) beskriver hur viktigt det är att intervjuaren på kort tid måste skapa en god relation så att det blir ett samspel med balanserat utbyte av kunskap och mänsklig interaktion. Balansgången fanns eftersom det fanns en tydlig struktur, ett syfte och ett tydligt upplägg. Intervjuerna kändes avslappnade och flöt på genom pendling av klargörande frågor och svar, återkopplingar, förtydliganden på ett givande och obehindrat vis.

5.3 Bearbetning och analys

Det är i analysen den teoretiska referensramen möter det empiriska materialet. Det är här problemet nystas upp och slutsatser dras (Alvehus, 2013). Analysen innebär att söka mönster, upptäcka likheter och skillnader (Ahlberg, 2015). Alvehus (2013) menar att analysera handlar om att först plocka isär något i dess beståndsdelar för att därefter sätta samman det igen. I analysen kan läsaren följa författarens tankegångar och hur argumentet har byggts upp. Transkribering gjordes ganska omgående i direkt anslutning till intervjuerna. Varje intervju har transkriberats noggrant. För att tolka och förstå intervjun har jag börjat med att läsa hela intervjun för att förstå helheten i den, därefter har jag läst delar av texten för att få en förståelse kring varje del och sedan jämfört med de olika intervjuerna för att hitta mönster, likheter och olikheter. Med detta tillvägagångsätt har jag pendlat mellan helheten och delarna och på så vis kunna ställa de olika förståelserna i relation till varandra. Under denna process och för att förstå tolkningen har mitt verktyg hela tiden varit min egen förförståelse. Denna process kallas även som Patel & Davidsson (1991) benämner som den ”hermeneutiska spiralen” där delar av

27

tolkning, förståelse, ny textproduktion, ny tolkning, ny förståelse bildar en helhet som ständigt växer och utvecklas.

Vid analys och bearbetning i forskningsprocessen finns det två olika sätt att dra slutsatser, vilket är genom induktion och deduktion (Thurén, 2014). Induktion bygger på det empiriska materialet och bygger på slutsatser enbart utifrån detta. Forskarens arbete, som följer upptäckandets väg, handlar om att relatera teori och verklighet till varandra utan att först ha förankrat undersökningen i en tidigare etablerad teori. Deduktion bygger på tydliga teoretiska hypoteser som prövas mot ett empiriskt material. Forskare som arbetar med deduktion följer bevisandet väg och drar en logisk slutsats som betraktas som giltig om den är logiskt sammanhängande, däremot behöver den inte vara sann (Patel & Davidsson, 1994; Thurén, 2014; Alvehus, 2013). Risken med deduktiv slutledning är att om prövningen inte håller måste den omarbetas för att bevisa teorin. Alvehus (2013) skriver att både ren induktiv och ren deduktiv insats ses som ett ideal, men som i själva verket är svårt att leva upp till. Alvehus (2013) skriver att det i verklighet praktiseras en form av ”abduktion” som är en växling mellan empirisk och teoretisk reflektion. Författaren menar att man eventuellt kan hitta nya infallsvinklar genom att arbeta med teorin, återvända till empirin för att därefter fundera vad det innebär för teorin (Alvehus, 2013). Studien har genomförts utifrån en induktiv ansats med intervjuer baserade på frågor från intervjuguiden (se bilaga 2 och 3). I resultatdelen samt i analysdelen finns en sammanställning från intervjufrågorna som redovisas. Studien har analyserats utifrån systemteori för att förstå delarna i organisationen som samverkar respektive delar som är isolerade från samverkan. Rubrikerna är till största del kopplade till frågeställningarna från intervjun. Delanalyserna fungerar som verktyg i sökandet av förklaringar.

5.4 Etiska aspekter

I all forskning uppstår det alltid etiska dilemman, det kan vara vid val av ämnen och frågeställningar, vid datainsamlingen eller vid användning av forskningsresultaten (Larsen, 2009). Studien berör skolans organisation med frågeställningar där bland annat elevhälsoteamet ställs mot lärare i frågor kring stöd och samarbete. Det i sig kan vara känsligt och leder till att informanterna är försiktiga i att skildra personer för att inte uppfatta det som att de handlar oetiskt (Larsen, 2009). De forskningsetiska principerna av sekretess, tystnadsplikt, information, samtycke och konfidentialitet har följts utifrån Vetenskapsrådet (2011). Samtliga informanter

28

har via brev informerats om att deras deltagande i studien är frivilligt och anonymt. Alla informanter blev informerade om att all information som framkom under intervjuer enbart skulle används för studien och att det inspelade materialet skulle raderas efter bearbetning. Inför varje intervju påminde jag återigen informanterna om anonymiteten, vilket är synnerligen viktigt enligt Larsen (2009). Informanterna fick besked om både konfidentialitetskravet och nyttjandekravet och blev genom detta införstådda med att alla uppgifter skulle behandlas anonymt och att de privata delarna inte skulle redovisas och endast användas i forskningssyfte (Stukát, 2011). Själva datainsamlingen kan enligt Larsen (2009) också innebära etiska dilemman, där författaren diskuterar samtyckeskravet som: ”är alla som deltar i undersökningen där av fri vilja?”. Den frågeställningen följde även mig även om det inte upplevdes under intervjuerna. Däremot respekterades samtyckeskravet då en av informanterna själv bestämde längden på intervjun och hur länge deltagandet skulle pågå.

Larsen (2009) skriver vidare att om man som forskare har ett visst mål med det man publicerar och gör det enbart genom att främja sin egen åsikt eller sina intressen kan forskningen inte längre räknas som objektiv. Det är viktigt att ha i tankarna att det bakom varje forskning finns människor med subjektiva tankar; det kan handla om människor med olika livserfarenheter, värderingar och attityder (Larsen, 2009). I denna studie har anonymiteten säkrats på så vis att alla informanter har bokstavsbeteckning där L står för lärare (1→4), K för kurator, SP för specialpedagog (1+2) och SK för skolsköterska.

29

6. Resultat

Resultatdelen inleds med en presentation av de olika professionerna. Därefter redovisas och analyseras de olika aktörernas redogörelse utifrån rubriker för att beskriva hur elevhälsans och lärares arbete organiseras i arbetet med nyanlända elever på skolan.

6.1

Presentation av personal från elevhälsan och deras arbete

I studien ingår en socionom, två specialpedagoger och en skolsköterska. Socionomen har lång arbetslivserfarenhet bakom sig och som skolkurator har hon arbetat i 18 år. På skolan har hon varit anställd i 3,5 år. Specialpedagogerna kommer från två olika skolor (en f- 6 skola och en f -9 skola) i två olika kommuner med hög andel elever med annan nationalitet än svensk. Specialpedagog 1 har arbetat 15 år som lärare och 7 år som specialpedagog. På skolan är hon relativt ny, 6 månader har hon varit på plats. Specialpedagog 2 är också lärare i grunden och har vidareutbildat sig till specialpedagog. Som lärare har hon totalt arbetat i 12 år och som specialpedagog i 4, 5 år. På sin nuvarande skola har hon arbetat sedan hon gick ut utbildningen, det vill säga i 4, 5 år. Samtliga informanter är kvinnor. Informanterna kommer jag i studien att benämna som K- kurator, SP1 – specialpedagog 1, SK- skolsköterska; alla från skola A (f- 6 / gruppintervju) och SP2 – specialpedagog 2 från skola B (f- 9 – individuell intervju/representant för elevhälsan).

6.2 Presentation av lärare och deras arbete

Vidare i presentationen av informanter är lärare och samtliga av dem är kvinnor. I studien kommer jag att benämna de som L1, L2, L3 och L4. L1 och L2 arbetar på skola A (gruppintervju) L3 och L4 arbetar på skola B (individuella intervjuer). L1 är mellanstadielärare i grunden och har 40 årig erfarenhet av läraryrket. L1 är behörig i svenska som andraspråk åk 3–6. L1 har arbetat som lärare i svenska 2 i förberedelseklass fram till för ett tag sedan i 15 år, på skolan har hon totalt arbetat i 18 år. Sedan i julas har hon en annan tjänst. L2 har arbetat som modersmålslärare i arabiska på samma skola som intervjun har ägt rum. Hon är utbildad lärare i engelska i Libanon där hon arbetade som engelsklärare. L2 har arbetat på skolan i ca 11–12 år och arbetar som klasslärare i förberedelseklassen. L3 har jobbat som lärare i 6,5 år. Hennes första tre år jobbade hon på SFI (Svenska För Invandrare) och har jobbat med nyanlända hela

30

tiden. Efter det har hon arbetat på skolan i 2,5 år. L3 läste programmet ”svenska i ett mångkulturellt samhälle” på lärarutbildningen i Malmö. I dagsläget finns inte inriktningen längre. L3 är lärare i grundskolans senare år och gymnasielärare. Inriktningen är svenska och svenska som andra språk. L3 läste även sidoämnet religion, men har däremot inte undervisat i ämnet. Hon har endast undervisat i svenska som andra språk eftersom det på skolan nästan inte finns en hel klass som endast har svenska, utan det är svenska som andra språk som gäller. L4 är den sista av de fyra lärarna som blev intervjuad. L4 är utbildad lärare för åk 4 – 9 i samtliga fyra samhällsorienterade ämnen. Hon tog examen1993 och har jobbat i skolans värld sedan dess. På skolan har hon arbetat i 22 år, hon både samordnar i de samhällsorienterade ämnena och undervisar i dem i årskurs 7–9. L4 är mentor för ett antal elever i årskurs 8.

6.3 Organisationen

Skola A - Organisationen för skola A ser ut på följande vis: elevhälsoteamet träffas en gång i

veckan och leds av rektorn. I elevhälsoteamet sitter alla specialpedagoger (4 stycken), rektor, skolsköterska, kurator och två skolpsykologer som sitter i centrala teamet som kommer ut till skolan för att delta i elevhälsomötet. Nytt för i år är att det finns två skolpsykologer på plats på grund av att det har varit så belastande utredningar och att det inte har fungerat med att endast ha tillgång till en skolpsykolog. En annan nyhet för i år är att skolan har inrättat ett nytt sätt att lyfta elevhälsoärenden. Lärare har möjlighet att boka upp sig genom att få en kvart på sig att lägga fram sitt elevärende. Det nya sättet gör det möjligt för lärare att med kort varsel få snabb respons och direkt återkoppling av elevhälsoteamet. Tidigare anmälde lärarna ärende och fick en kallelse, då var det också fler lärare som deltog i mötet. Det nya sättet är under prövning och ska testas för att därefter utvärderas, sedan ska det tas ställning till vilken arbetsgång som är bäst. SP1 menar att det med detta tillvägagångsättet har blivit ”färre ärenden”, vilket kan ses som positivt. Däremot har SK upptäckt nackdelar med strukturen:

Jag tycker det känns sämre än det vi har haft tidigare, jag tycker det var mer struktur och att man fick mer ut vem som skulle bli kallad, då kunde jag lättare gå in och läsa på…jag tror att det bara står lärarens namn, så jag vet ju egentligen inte vilken elev det handlar om. Och då kan man inte vara lika förberedd inför ett möte.

SP1 resonerar som så att det handlar om en inkörsperiod och att det är nytt för samtliga; ingen vet vart utvecklingen leder. Hon menar att de enklare frågorna kring elevernas lärmiljö och som inte kräver flera professioner samtidigt tar man oavsett vid behov; antingen i arbetslaget, med