Alla informanter svarade utförligt och tydligt på frågan vad framgångsfaktorerna är för att samverkan ska kunna fungera bättre på deras skola. Informanternas splittrade syn på
yrkesrollerna och varandras kompetenser går dock att analysera med en relativt enhetlig syn på lärares uppdrag, syfte och roll i skolans värld.
Intervjuerna rörde sig naturligt mot frågorna kring vad framgångsfaktorerna är för att samverkan ska fungera bättre då alla informanter berättade kombinerat om både deras tidigare upplevelser, deras nuvarande uppfattningar samt deras önskan om hur det skulle se ut. Vårt material visar att samtliga lärare i studien upplever att även om samverkan inte fungerar på deras arbetsplats så hade de velat att detta förändrades till det bättre. Materialet visar samtidigt en uppdelad syn på förändring, i form av strukturen av fritidshemmet och grundskolan, där lärare i fritidshem anser
31
att en förändring måste ske så att fritidshemmet och grundskolan ses som en lika stor del av skolan. Grundskollärarna är inte lika eniga och håller antingen med lärarna i fritidshem eller har åsikten att mer resurser behöver läggas på grundskolan.
Anna (FH) upplever att samverkan inte fungerar på grund av att arbetslagen är åtskilda och menar att en framgångsfaktor skulle vara att kombinera lärare i fritidshem och grundskollärare i samma arbetslag för att få en röd tråd och en överblick över elevernas kunskapsutveckling och trygghet. Hon menar även att denna förändring hade skapat en mer givande dialog kring användandet av de gemensamma lärmiljöerna och därmed en större utveckling för både elever och personal. Anna (FH) avslutar med att säga att förändringarna hon hade önskat som hade bidragit till en stor framgång för skolan inte är svåra att genomföra vare sig struktur- eller budgetmässigt och därmed något hon önskar kommer bli en verklighet redan till nästa termin. Maria (FH) har likande åsikter som Anna (FH) även om hennes fokus är mer baserat på den dagliga kommunikationen. Hon menar att kommunikation är den största framgångsfaktorn och att den endast kan bli en verklighet om det finns tid. Maria (FH) är också tydlig med att det inte finns en fungerande samverkan utan goda relationer vilket även det inte kan bli en verklighet om inte tid ges för kommunikation. Framgångsfaktorn beskrivs alltså av Maria (FH) som en cirkel där tydlig kommunikation är sambandet. Maria (FH) anser inte förändringar som omöjliga, men hon framhåller ledningens ansvar då det är organisations- och logistikfrågor. Enligt henne är relationerna mellan arbetslagen inte speciellt bra och ledningen gör inte något åt detta, vilket gör att förändringar kan ta tid.
Hansen (1999) menar att förutsättningen för att ordet, det vill säga det språkliga uttrycket, ska förstås behöver ordet ha samma innebörd för båda parter i en dialog. Denna förutsättning är grundad på mer än att ordet måste uttalas lika eftersom ord och fraser kan ha olika betydelser i olika sociala grupper. Så när utrymmet inte finns för formell samverkan, i form av formella gemensamma handlingsutrymmen, finns inte heller en fungerande samverkan. Det är att anta att den samverkan som faktiskt finns är den informella och kortfattade kommunikationen som ibland uppstår i korridoren, vilket leder till informanternas beskrivning är att samverkan inte fungerar. Definitionen av samverkan som en helhetssyn och ett samarbete går inte att fullfölja om det inte skapas ett formellt handlingsutrymme (Ludvigsson & Falkner, 2019; Svensson, 2010). Stina (FH) menar, precis som Maria (FH), att framgångsfaktorn ligger i kommunikation och respekt för varandra och varandras professioner. Hon menar att alla i personalen har olika
32
utbildningar, erfarenheter och viljor som man måste ta vara på samt respektera varandra i stället för att skapa fördomar mot varandra.
Björns (FH) svar skiljer sig lite från sina kollegor i fritidshemmet och även om han också pratar om vikten av kommunikation, pratar han också om en samstämmig syn på elevernas trygghet och lärande. Han menar att det är så stort fokus på att prata om vad som är fel att ingen fokuserar på vad som kan göras bättre. Björn (FH) menar att framgångsfaktorn ligger i en ledning som tydligt prioriterar samverkan i kombination med en personalstyrka som kommer till jobbet med viljan att göra det bättre både för sig själva och för eleverna.
Lärarna i fritidshem, samt de som arbetar i fritidshemmet med andra roller, väljer alla att lyfta fram relationer, kommunikation och eleverna i första rum vilket vi kan anta är kopplat till fritidshemmets kapitel i läroplanen (Skolverket, 2019) som talar för en gemensam och tydlig syn på samverkan med eleverna i fokus. Ackesjö och Persson (2010) menar att kulturbegreppet innefattar en grupps syn på sociala strukturer och uppfattningar. Vi kan alltså anta att
informanterna lärarna i fritidshem har en liknande syn på samverkan då de tillhör samma sociala grupp med liknande regler, normer och värderingar. Människors kunskaper och erfarenheter i en grupp definieras även av varandra vilket bidrar till att vi kan anta att kommunikationen inom fritidshemmet som social grupp kan beskrivas som lärande ur ett sociokulturellt perspektiv (Säljö, 2014).
Kajsa (G) menar att framgångsfaktorn för att samverkan ska fungera bättre är flexibilitet och viljan att vara öppen för förändring. Ellen (G) håller med om detta och menar att även om flexibiliteten bör komma från båda håll, det vill säga från både lärare i fritidshem och
grundskollärare, så hade hon önskat mer flexibilitet från lärarna i fritidshemmet. Ellen (G) menar att grundskollärarna har koll under skoldagen vilket inte fritidshemmet har och förklarar att om grundskolan hade fått mer hjälp av fritidshemmet så hade hela skolan gynnats av att lärare i fritidshem hade en översiktlig bild av hela elevernas dag.
Kajsa (G) anser att det behövs mer regler för hur personal och elever ska uppträda under skoltid och fritidstid då hon menar att detta hade bidragit till en röd tråd.
Kajsas (G) och Ellens (G) val av ordet flexibilitet för att beskriva framgångsfaktorn för samverkan är intressant då Ludvigsson och Falkner (2019) beskriver lärare i fritidshem som flexibla logistiker. Därav är det ett antagande att Kajsa (G) och Ellen (G) antingen har egna
33
uppfattningar om begreppet flexibilitet eller att de inte ser lärare i fritidshem som så flexibla som denna studie utgår från.
Både Kajsa (G) och Ellen (G) beskriver att förutsättningarna för förändring i nuläget inte är optimal då fritidshemmet och grundskolan planerar så olika och på olika tider. Ellen (G) menar också att även om ledningen anser sig själv tydlig med vad både fritidshemmets och grundskolans uppdrag är, så tycker hon inte att de är det då hon anser att de är dåliga på att ta beslut. Detta är baserat på både Ellen (G) och Kajsas (G) uppfattning att även om ledningen frågar efter
personalens åsikter så gör det som de vill ändå. Det är att anta, utifrån informanternas
uppfattning av ledningen som en grupp som inte alltid lyssnar på personalen, att ledningen ses som ytterligare en verksamhetskultur med ett omgivande gränsland (Ackesjö & Persson, 2010). Kajsa (G) och Ellens (G) uppfattning av ledningens hantering av kommunikation och samverkan kan antas ha en koppling till begreppet kommunikation. Hansen (1999) menar att förutsättningen för att kommunikation ska fungera, både verbal och skriftlig, är att den har samma innebörd för alla involverade parter. Skillnaderna kan ligga i innebörd eller uttal men ligger oftast i emotionella eller yrkesmässiga olikheter. Detta innebär att ledningens kommunikation till personalen
uppfattas olika av varje individ baserat på uppfattningar, erfarenheter och tolkningar vilket leder till att vissa anser ledningen som tydlig medan andra uppfattar ledningen som otydlig. Dock skriver Haglund (2017) att lösningen på denna typ av kommunikationskonflikter endast kan lösas med bättre, tydlig och konstruktiv kommunikation.
Wille (G) menar att framgångsfaktorn ligger i mötet mellan kollegor och tiden att sitta ner tillsammans för att diskutera verksamheten, varandras yrkeskompetenser och erfarenheter. Även om han tycker att alla kommer överens så finns inte kommunikationen där, vilket enligt honom är viktigt för att samverkan ska fungera bättre. Wille (G) förklarar att framgångsfaktorn för att samverkan ska fungera bättre ligger i att alla kan lyssna till varandras åsikter och mötas halvvägs när inte alla håller med varandra. Dock menar han att det inte finns en möjlighet till att förbättra samverkan om det inte finns ett möte och avslutar med att förklara att även om viljan måste finnas hos både grundskollärare och lärare i fritidshem så är det ledningen som har ansvaret att se till att utveckling kan ske.
Nina (G) håller med Wille (G) i att framgångsfaktorn ligger i mötet och kommunikationen. Hon beskriver det som att det behövs tid till att träffas för att skapa en förståelse för varandras verksamheter. Nina (G) menar att även om hon har möjligheten till att läsa veckobreven som kommer ut från fritidshemmet så ger det inte henne en förståelse för deras verksamhet, struktur
34
eller planering. En annan sak som hon menar är en viktig framgångsfaktor är att eleverna ser att fritidshemmet och grundskolan samarbetar, då hon förklarar det som att lärarna hade föregått med ett gott exempel för eleverna. Samtidigt hade det bidragit med en trygghet för eleverna att veta att alla lärare på skolan samverkar och därmed motverka känslan av att fritidshemmet och grundskolan är två skilda delar av elevens skoldag.
Willes (G) och Ninas (G) visioner om framgångsfaktorer för att samverkan ska fungera är alla kopplade till en fungerande informell och formell samverkan. Den informella samverkan i form av mer spontan kommunikation och den formella samverkan i form av inplanerad gemensam tid. Idéerna och önskningarna om gemensamma möten och bättre kommunikation är exempel på formell samverkan som ledningen öppnar upp för, i form av formella gemensamma
handlingsutrymmen (Svensson, 2010).
Även om både informanter lärare i fritidshem och informanter grundskollärare anser att framgångsfaktorn är att skapa en röd tråd genom verksamheterna så upplevs denna röda tråd vara olika saker som skapas genom olika former av förändringar. Vi kan alltså anta att begreppen helhetsperspektiv och röd tråd som används av alla informanter i studien uppfattas och tolkas på olika sätt på grund av informanternas spridda utbildningar och erfarenheter (Säljö, 2014). Trots olika uppfattningar av samverkan och kompetenser så visar både informanterna lärare i fritidshem och informanterna grundskollärare att de besitter en liknande bild av
framgångsfaktorn för att samverkan ska fungera bättre. Gemensam tid, kommunikation och en röd tråd genom hela skolans verksamhet är alla informanternas vision för en utvecklad arbetsplats i samverkan.
6.4 Sammanfattning
Lärare i fritidshemmet besitter uppgiften att hantera ett dubbelt uppdrag sett utifrån flera perspektiv. Formellt innebär lärare i fritidshems uppdrag att driva och utveckla fritidshemmet som strävar efter att utvecklas efter elevens behov och förmåga. Samtidigt uppstår ett gränsland i arbetsstrukturen då lärare i fritidshem önskas dela sitt uppdrag mer med grundskolan.
Informanterna, lärare i fritidshem, delger att en orättvis stämning uppstår då samma flexibilitet inte förväntas från grundskollärare. Denna typ av gränsland uppstår exempelvis när lärarna i fritidshemmet delar att de känner sig lyssnade på av ledningen i sitt uppdrag på fritidshemmet
35
samtidigt som grundskollärarna har olika uppfattningar där några menar att de också känner att ledningen lyssnar och några känner det motsatta (Ackesjö & Landefrö, 2014).
Studiens resultat beskriver lärare i fritidshem och grundskollärares uppfattning av samverkan på deras arbetsplats. Det framgår tydligt att lärarna i fritidshemmet besitter en samsyn kring deras uppdrag och yrkeskompetenser under hela dagen och är medvetna om att andra yrkesroller på deras arbetsplats inte besitter samma inställning. Samtidigt besitter grundskollärarna inte samma samsyn som lärarna i fritidshem vilket tydliggör bilden av grundskollärare som ensamma i sin planering jämfört med fritidshemmets koncept, gemensam planering och struktur (Ackesjö & Persson, 2010).
Även om vi inte är först med att uppfatta och erfara detta resultat fann vi att vi tillfogat kunskap till detta forskningsfält. Studiens resultat indikerar på att även om önskemålet och behovet av samverkan mellan lärare i fritidshem och grundskollärare finns, så finns inte intresset att ta första steget till att genomföra en förändring. Pressen som lärare att fatta banbrytande beslut i en skola med skilda verksamhetskulturer är överväldigande, speciellt när det finns brister och divergens i kommunikationen.
36