Framställningen av Hillary Clinton relaterad till tidigare forskning

Att valet har varit okonventionellt går att sätta som en möjlig anledning till att den inramning som analysen har visat inte helt och hållet överensstämmer med de inramningar som den tidigare forskningen mestadels talar om. Den andra frågeställningen för uppsatsen väcker frågan om hur Hillary Clinton framställs i relation till feminina respektive maskulina element och den tredje och sista frågeställningen ställer frågan om hur framställningen av Hillary Clinton skiljer sig i jämförelse med de framställningar av kvinnliga politiken som den tidigare forskningen lyfter fram.

Analysen visar att resultatet skiljer sig åt från den tidigare forskningen på många vitala punkter, men det finns punkter där den överensstämmer. Exempelvis menar Meeks

(2012:185) att nyhetsbevakningen av kvinnliga politiker var mer könsstämplad och fokuserad på genus när det kom till val som rörde Vita Huset. Resultatet som Carlin och Winfrey (2009) fick fram visade att sexism fortfarande var aktuellt. I fallet Hillary Clinton och valrörelsen 2016 stämmer inte det med analysen som har gjorts. Clinton fick, enligt analysen, inte särskilt könsstämplad mediebevakning. Det båda författarna säger som däremot överensstämmer med analysen är att nyhetsbevakningen har möjlighet att påverka hur omvärlden ser på en

kandidats lämplighet (Meeks 2012:185f; Carlin & Winfrey 2009:339). Detta verkar däremot inte enbart bero på vad för kön kandidaten har.

45 Carlin och Winfrey (2009:339) menar i sin studie att den kompetens Clinton har inte kunde övervinna hennes politiska och personliga bagage och att svårigheten kvinnor står inför när de försöker lyckas inom politiken korrelerar med hur media behandlar dem. I fallet Hillary Clinton år 2016 stämmer det fortfarande bra, eftersom den mest framstående inramningen av henne tycks vara skandalinramningen. Där tas inte bara nya skandaler upp, som FBI-

skandalen, utan också Whitewaterskandalen från 90-talet och det omdiskuterade lagförslaget från samma tidsperiod som Farrakhan gav hård kritik för i Fox News (Fox News 2016d). I den tidigare forskningen lyfts just Whitewaterskandalen fram när Brown och Gardetto (2000:23) berättar att Clinton i samband med rättegångarna blev föremål för

opinionsundersökningar som visade att förtroendet för henne sjunkit med 12 procent, och att respondenterna i sin tur påstod sig ha blivit påverkade av artiklarna de läst om skandalen. I en av de analyserade artiklarna som uppvisade en spelinramning berättas det i att Clintons chans att vinna sjönk från 90 procent till 78 procent när James Comey öppnade utredningen på nytt (Kenney 2016). Det må vara en slump att procentenheten för hennes chans att vinna även här har sjunkit med 12 procent precis som procentenheten från förtroendemätningen i samband med Whitewater, men det tyder på ett mönster. Skandaler påverkade Clintons förtroende hos den amerikanska befolkningen då (år 1996), och det tycks vara likadant 20 år senare år 2016 om en jämförelse sker med den tidigare forskningen. Ingen generalisering kan självklart göras, men det går trots allt att se en likhet mellan utfallen från skandalerna.

Den tidigare forskningen menar också att feminina karaktärsdrag betonas oftare än frågan om den omnämnda kvinnan är en passande politisk kandidat eller inte (Hatley Major & Coleman 2008:319; Ritchie 2013:106). I det här fallet tycks det vara tvärtom, eftersom feminina

karaktärsdrag i princip inte betonades i analysmaterialet. Istället diskuterades Hillary Clintons lämplighet i koppling till hennes skandaler. I forskningen var alltså feminina karaktärsdrag viktiga för att en kvinnlig kandidat skulle anses vara lämplig. I analysen var det inte

karaktärsdrag, varken kvinnliga eller manliga, som avgjorde lämpligheten, utan händelser som kan peka på att Clinton har brist på ansvar eller moral. Vad gäller stereotypiska element för män och kvinnor – femininitet och maskulinitet – verkar Clinton däremot ha framställts med manliga element mer än kvinnliga och att det är på det viset människor uppfattar henne. Exempel på manliga typiska egenskaper är självständighet, självförtroende, styrka och

aggressivitet (Meeks 2012:180) och analysen visar att Clinton har haft ett stort självförtroende och en stor styrka och att personer runt omkring henne känner detsamma. Det tycks i det här fallet inte vara något negativt att hon har mer maskulina egenskaper. Ett av de dilemman som

46 Curnalia & Mermer (2014:27) tar upp är att femininitet pekar på inkompetens samtidigt som kompetens inte anses vara feminint. Hillary Clinton har stor erfarenhet som politiker och om den stora kompetens hon faktiskt har och visar upp kan vara en del i varför hon ofta anses vara mer maskulin är något som hade varit intressant att titta närmare på.

Som Jarlbro (2006:12) menar blir män och kvinnor inte just detta av sig själva, utan dessa roller baseras på det samhälle och den kultur som de är en del av. Man och kvinna är därför två könskategorier som är sociala konstruktioner. På grund av den maskulina norm som finns i politiken (Meeks 2012:176) blir Clinton kopplad till maskulinitet på grund av att hon ingår i just den kulturen och uppvisar egenskaper som normalt sett manliga politiker har. Egentligen måste inte dessa egenskaper vara just maskulina. Eftersom hon är en minoritet i den

amerikanska politiken, och är kvinna, anser många säkerligen därför att hon är manlig just på grund av att hon råkar inneha en del traditionellt sett maskulina karaktärsdrag. Men begreppen man och kvinna är som sagt sociala konstruktioner. Därför bör det inte vara något fel med att överskrida de fiktiva gränser som samhället har ritat ut för olika könskategorier.

Det är särskilt tydligt i artikeln från Krieg (2016) att Clinton har mer maskulina egenskaper. Det framgår i artikeln att hon är stark, och att hon går emot det som människor förväntar sig från kvinnor. Clinton är, enligt den som uttalar sig i artikeln, inte varm och mjuk – något som det resterande analysmaterialet pekar på. En av de få gånger som Clinton i analysen har framställts i led med den tidigare forskningens fynd kring att kvinnor inramas genom könsstereotyper (Carlin & Winfrey 2009:332ff) är när det i en artikel från CNN (Lee & Merica 2016) lyfts fram att hon är tvåbarnsmormor. Uppsatsen har därför visat att just sådana inramningar inte var särskilt framträdande, men det utesluter självklart inte att de trots allt faktiskt finns närvarande i media än idag.