Framställningen av problemet

På samma sätt som problemrepresentationerna i regeringens skrivelse synliggjordes, kommer Sveriges export- och investeringsstrategis (exportstrategin) problemrepresentationer att analyseras genom WPR- ansatsens första fråga: hur representeras problemet i materialet?

Exportstrategin har fem strategiska målsättningar (Regeringskansliet 2019):

1. Sveriges export ska öka, både i absoluta tal och som andel av BNP 2. Fler små och medelstora företag ska exportera

3. Sverige ska vara pådrivande för en fri, hållbar och rättvis internationell handel

4. Sveriges innovationsledarskap ska användas för att stärka näringslivets exportförmåga och internationella konkurrenskraft

5. Sveriges attraktionskraft för utländska investeringar, kompetens, talanger och besökare ska öka

Exportstrategins syfte är att stärka den svenska exporten, och ska ge fler jobb i hela Sverige. Därför är det föga förvånande att den mest framträdande problemrepresentationen är ”tillväxtproblemet”, det vill säga att Sverige är i behov av ökad tillväxt för att kunna möta framtida inhemska utmaningar i välfärden och för att hela Sverige ska växa. Lösningen på detta ”problem” är en ökad export till omvärlden. Andra problemformuleringar som har kunnat utläsas i exportstrategin är ”hållbarhetsproblemet” och ”jämställdhetsproblemet”. Dessa tre problemrepresentationer kommer att presenteras nedan.

28

Tillväxtproblemet

Tillväxtproblemet är den dominerande problemrepresentationen i regeringens exportstrategi. Sveriges export ska öka, eftersom ”Sveriges välstånd är beroende av vår export” (Regeringskansliet 2019, 19), och exporten har bidragit till tillväxt och jobb. Tillväxten och exportmöjligheterna beskrivs som hotade på grund av de omvärldsförändringar som har skett, med ett större hot mot frihandeln:

Sveriges välstånd är beroende av en fri och öppen världshandel, men hoten mot frihandeln har blivit större. Geopolitiska intressen slår igenom i högre grad i handelspolitiken. En ökad protektionism, tilltagande handelskonflikter mellan Kina och USA och oklarheterna kring det brittiska utträdet ur EU gör att företagen upplever en ökad politisk risk kring utrikeshandel och gränsöverskridande investeringar. (Regeringskansliet 2019, 11)

Konsekvenserna av detta ”påverkar människor och jobb i hela landet” (ibid., 15). För att möta dessa utmaning presenterar regeringen en rad insatser. Under parollen ”Hela Sverige exporterar” satsar regeringen på att få fler små och medelstora företag i hela Sverige att börja exportera, för att på så sätt skapa tillväxt i hela landet. ”Att dessa företag växer och internationaliseras är [...] avgörande för den svenska välfärden” (ibid., 15). Bland annat verkar regeringen för att främjandet av utländska investeringar förbättras, att den svenska närvaron på tillväxtmarknader utökas och att man ökar arbetet med att vinna stora strategiska affärer (ibid., 5). Det är också viktigt för regeringen att påverka EU och omvärlden. Regeringen menar att Sveriges och EU:s tillväxtmöjligheter hämmas av ”onödiga hinder för fri rörlighet” på EU:s inre marknad, och den inre marknaden måste ”fortsätta att anpassas till nya förutsättningar och en föränderlig värld” (ibid., 11). Vidare är ”[d]et multilaterala handelssystemets funktion [...] satt under press” (ibid., 26), och Sverige verkar för att stärka frihandel inom systemet, eftersom Sverige är ett handelsberoende land, där ”en regelbaserad, fri och rättvis multilateral världshandel en viktig förutsättning” (ibid.). Bland annat ska man verka för att stärka och modernisera WTO.

Ett annat hinder som utmålas för Sveriges tillväxt är bristen på kompetens. Regeringen vill därför göra det lättare att anställa högkvalificerad arbetskraft från utlandet, i form av ett särskilt uppehållstillstånd. Man måste även marknadsföra Sverige bättre så att fler lockas hit, samt ”förbättra förutsättningarna för en snabb och inkluderande etablering”, bland annat genom att minska ”[r]isken för utvisning på grund av arbetsgivares obetydliga misstag”, för att ”Sverige ska kunna attrahera och behålla internationell kompetens” (ibid., 29). Det beskrivs även att arbetskraftsinvandrare bidrar till Sveriges tillväxt genom deras kulturella kapital, som gör det lättare för svenska företag att genomföra affärer.

29 Agenda 2030 och dess globala mål för hållbar utveckling samt Parisavtalet får mycket utrymme i exportstrategin. De två initiativen har ”skapat nya möjligheter för svenska företag att bidra till omställningen” (ibid., 5). Behovet av en snabb omställning till ett hållbart samhälle kan utnyttjas av Sverige för att förstärka Sveriges konkurrenskraft och därmed tillväxt. Landets mer miljövänliga produktion kan både öka Sveriges tillväxt och bidra till att skapa ett mer hållbart samhälle:

[E]xporten av varor och tjänster ger Sverige en unik möjlighet att bidra till välfärdsutveckling och att minska den globala miljöpåverkan med produkter och tjänster som genererar lägre utsläpp både vid produktion och användning. (ibid.,

19)

Svenska företag kan även bidra till den sociala utvecklingen, som är en viktig del av Agenda 2030, och där beskrivs att ”[p]otentialen är mycket stor när stora delar av världen bygger upp och ut sina välfärdssystem” (ibid., 13).

Under ”tillväxtproblemet” kan man se vissa drag av det som jag kallade ”effektivitetsproblem” i regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik, det vill säga att jämställdhet och kvinnligt deltagande i arbetskraften ger en vinst på ett samhällsekonomiskt plan. Att kvinnor deltar på arbetsmarknaden är enligt regeringen en av anledningarna till de nordiska ländernas ekonomiska tillväxt de senaste decennierna:

Att utnyttja hela resursbasen och hela den nationella arbetskraften är avgörande för Sveriges hållbara ekonomiska tillväxt och en sundare konkurrens. [...] OECD rapporterade år 2018 att den stadiga ökningen av kvinnor på arbetsmarknaden förklarar 10–20 procent av Nordens BNP-tillväxt per capita under de senaste 40– 50 åren. Nästan tre av fyra kvinnor i Norden förvärvsarbetar, vilket gör Norden till den mest jämställda regionen i världen. (Regeringskansliet 2019, 14)

Hållbarhetsproblemet

Hållbarhetsproblemet är en annan problemrepresentation i exportstrategin. Som tidigare nämnts tas Agenda 2030 och Parisavtalet upp i exportstrategin, och svensk handel beskrivs vara en lösning på ”hållbarhetsproblemet”. Strategin har ett fokus på ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, och Sverige ska vara ”ledande i genomförandet av Agenda 2030” (Regeringskansliet 2019, 13) och ”ett ledande land i det globala arbetet med att förverkliga Parisavtalets ambitiösa målsättningar” (ibid., 11). För att nå målen i Agenda 2030 och Parisavtalet blir ”[h]andelns betydelse för genomförandet av Agenda 2030 och Parisavtalet [...] allt mer framträdande” (ibid., 26). Handeln blir på så sätt ett instrument för att uppnå en hållbar utveckling. Handeln och svensk export ska bland annat bidra till minskade utsläpp,

30 minskad global miljöpåverkan, stärka hållbar konsumtion, utveckla den cirkulära ekonomin, minskad fattigdom och ökad jämställdhet (ibid., 11–14).

I exportstrategin menar regeringen att handel har varit viktigt för att lyfta människor ur fattigdom, och genom ett ömsesidigt handelsutbyte inom utvecklingssamarbetet kan svensk export och import bidra till att minska fattigdomen:

Handel, investeringar och ekonomisk tillväxt har varit avgörande för att mer än en miljard människor lyfts ur fattigdom sedan 1981. Genom att bidra till globala förutsättningar för en inkluderande och hållbar ekonomisk utveckling bidrar även Sveriges utvecklingssamarbete till bättre förutsättningar för ett ömsesidigt handelsutbyte. I Sveriges partnerländer inom utvecklingssamarbetet skapas synergier med andra politikområden för att bygga bredare relationer också baserade på bl.a. handel. (ibid., 13)

I förhandlingar om frihandelsavtal mellan EU och andra länder ska Sverige arbeta för att införliva krav på hänsyn till miljö och hållbarhet. Regeringen har också en ”tydlig förväntan på att svenska företag följer internationella riktlinjer i vilka bland annat analyser av tillbörlig aktsamhet, s.k. due diligence, ingår” samt att ”exporterande och importerande företag hanterar risker relaterade till mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö, klimat och korruption” (ibid., 14). Det beskrivs som viktigt att näringslivet tar eget ansvar.

Handeln bidrar till hållbarhet genom att den kan ”bidra till att göra miljösmart och fossilfri teknik mer tillgänglig och till att förbättra den globala hälsan genom att lyfta handelshinder för exempelvis läkemedel” (ibid., 25). Handeln kan även bidra till minskat utsläpp genom bland annat utsläppsminskande teknik. Regeringen arbetar inom WTO för att avskaffa tullar och handelshinder på bland annat klimatvänliga varor, tjänster och tekniker. Sverige beskrivs vara ett land som har mycket att bidra med inom välfärdsutveckling och omställning, eftersom vi har goda ekonomiska förutsättningar och naturresurser, och kan därigenom hjälpa andra länder med omställningen och andra hållbarhetsutmaningar (ibid., 19).

Just frihandel beskrivs vara en viktig del i vägen mot ett hållbart samhälle, eftersom ”[r]elativt öppna ekonomier växer snabbare än relativt stängda”, och att företag som deltar i världshandeln generellt sett har bättre löne- och arbetsvillkor. Frihandel som ”främjar användningen och utvecklingen av internationella standarder i linje med Parisavtalet och Agenda 2030” går, enligt regeringen, ”hand i hand med en ansvarsfull globalisering som tar hänsyn till miljö, klimat, social trygghet, anständiga arbetsvillkor, hälsa samt djurvälfärd” (ibid., 26).

31

Jämställdhetsproblemet

Till sist kommer vi till det jag har valt att kalla jämställdhetsproblemet. Exportstrategin tar inte upp mycket om jämställdhet, därför finns det inte lika många olika nyanser av detta problem som jag har beskrivit i analysen av Regeringens skrivelse om den feministiska utrikespolitiken. I exportstrategin beskrivs det att ”jämställdhet samt alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är en grundpelare i genomförandet av Agenda 2030” (Regeringskansliet 2019, 14). I strategin tas främst kvinnors representation och företagande upp. I enlighet med den feministiska handelspolitiken menar regeringen i strategin att handelspolitiken ska bidra till en lika positiv effekt för kvinnor som för män. Sedan listas den feministiska handelspolitikens sex fokusområden upp: ”handelsavtal, internationella standarder, inre marknaden, främjandearbetet, låginkomstländer och utvecklingssamarbetet samt statistik” (ibid.). Regeringen arbetar i WTO och EU för att frihandeln ska ge lika positiva effekter för båda könen. Man arbetar också för att internationella standarder ska ”gynna kvinnors företagande och ekonomiska egenmakt” (ibid., 22).

Regeringen ser på kvinnor som ett medel för att uppnå ekonomisk tillväxt, som också togs upp under ”tillväxtproblemet”, samt under problemrepresentationsbeskrivningen av regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik. ”Att utnyttja hela resursbasen och hela den nationella arbetskraften är avgörande för Sveriges hållbara ekonomiska tillväxt och en sundare konkurrens” (Regeringskansliet 2019, 14), och kvinnors förvärvsarbetande förklarar 10–20 procent av Nordens tillväxt under de senaste decennierna. ”Nästan tre av fyra kvinnor i Norden förvärvsarbetar, vilket gör Norden till den mest jämställda regionen i världen” (ibid.).

Sammanfattning problemrepresentationer

I exportstrategin har jag kunnat utläsa tre problemrepresentationer: tillväxtproblemet, hållbarhetsproblemet samt jämställdhetsproblemet. Tillväxtproblemet är den dominerande problemrepresentationen och utgår ifrån att Sverige behöver en högre tillväxt för att Sveriges välstånd är beroende av det. Med hållbarhetsproblemet menar regeringen att Sveriges handel måste bidra till hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling och till implementeringen av Agenda 2030 och Parisavtalet. Jämställdhetsproblemet presenteras som att ekonomisk egenmakt och förvärvsarbete bidrar till jämställdhet. Tillväxtproblemet går in i de andra två problemrepresentationerna i och med att handel och tillväxt beskrivs vara avgörande för hållbar utveckling, och att jämställdhet är en förutsättning för tillväxt.

32

4.2.2 Bakomliggande antaganden och förgivettaganden – kan man tänka annorlunda om

problemet?

Här kommer problemrepresentationerna från exportstrategin att analyseras utifrån Bacchis andra och fjärde fråga: Vilka antaganden ligger till grund för representationen av problemet? samt Vad lämnas oproblematiskt i denna problemrepresentation? Kan man tänka annorlunda om problemet?

Det gemensamma för de tre problemrepresentationerna är att de utgår ifrån att ekonomisk tillväxt är något positivt för länders utveckling och att teknologisk utveckling kommer att minska utsläppen och miljöpåverkan. Tillväxt och förbättrad miljö kan gå hand i hand. Bakom uttrycket att handeln ska bidra till en lika positiv effekt för kvinnor som för män, ligger det ett antagande att handeln verkligen är positiv för män. Det kan ifrågasättas om handeln är positiv för alla män, exempelvis de som tillhör olika missgynnade grupper.

”Sveriges välstånd är beroende av vår export”, konstaterar regeringen i exportstrategin (Regeringskansliet 2019, 19). Förutsättningen för ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet i hela världen är, enligt exportstrategin, att tillväxten och handeln fortsätter att öka. Utan export och tillväxt kan vi inte ha något välfärdssamhälle. Det finns forskare (Paulsson 2017) som menar att fortsatt tillväxt inte alls är en lösning på de utmaningar som mänskligheten står inför. Även om ett växande BNP korrelerar med ett högre välstånd för ett lands befolkning, tar det inte hänsyn till deras ekologiska fotavtryck: ”bara ett fåtal länder har lyckats kombinera mänskligt välstånd med ett ekologiskt fotavtryck som håller sig inom ramen för landets förbrukning av och påverkan på jordens samlade biokapacitet” (ibid.). BNP värderar inte heller tiden utanför arbetet. ”I stället för en växande ekonomi som utarmar miljön, skulle en stadig ekonomi med rättvist fördelade resurser behövas” enligt Paulsson. Marknaden är därmed inte lösningen på sociala och miljömässiga utmaningar.

I jämställdhetsproblemet framställs det som att jämställdhet uppnås om kvinnor förvärvsarbetar. Att tre av fyra kvinnor i Norden förvärvsarbetar beskrivs göra Norden till ”den mest jämställda regionen i världen” (Regeringskansliet 2019, 14). På samma sätt framställdes problemet delvis i regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik, och med den synen ignorerar man de kvinnor som inte har ”befriats” av att förvärvsarbeta (Bacchi 1999, 131). Förgivettagandet att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden innebär jämställdhet problematiserar inte andra aspekter, till exempel livet utanför arbetet samt makt, arbetsvillkor, status och arbetsmiljö (Ekström 2012, 200). Meningen ”Att utnyttja hela resursbasen och hela den nationella arbetskraften är avgörande för Sveriges hållbara ekonomiska tillväxt och en sundare konkurrens” (Regeringskansliet 2019, 14) påminner också om det som presenterades som ”effektivitetsproblem” i Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik. Ett för stort fokus på att jämställdhet främst är till för att öka tillväxten kan leda till att andra problemrepresentationer trängs undan, exempelvis de som fokuserar på orättvisor och maktförhållanden.

33

4.2.3 Problempresentationens effekter

Här kommer Bacchis femte analysfråga att tillämpas på exportstrategin. Problemrepresentationernas diskursiva, subjektifierande och levda effekter presenteras.

Diskursiva effekter

I exportstrategin legitimeras handel som ett medel för Sveriges välstånd. Det finns även ett slags determinism i regeringens framställning av världsläget:

Omvärldsförändringarna har fortsatt sedan Sveriges exportstrategi lades fram för fyra år sedan. Marknaden har fortsatt blivit alltmer global, vilket har ökat det internationella beroendet. Exportens, men även importens, betydelse för svensk ekonomi kan därför förväntas fortsätta att öka. (Regeringskansliet 2019, 11)

Globaliseringen framställs som en oundviklig kraft, som Sverige måste anpassa sig efter. Eftersom det tas för givet att globaliseringen gör Sverige beroende av omvärlden, är det vissa perspektiv som blir omöjliga att tänka. Det blir inte rimligt att föreslå en mer självständig och självförsörjande position för Sverige.

Den nyliberala diskursen som framgår i exportstrategin, med fokus på tillväxt och ekonomisk egenmakt, betonar individualism och kapitalism. Nyliberalismen tenderer dock ”to ignore other structural social and political inequalities, such as systematic legal discrimination, gender-based violence, and denial of human rights, what women and men experience world wide” (Aggestam & Bergman Rosamond 2019, 44). De här perspektiven tas knappt upp i exportstrategin. Det här synsättet genomsyrar också problemrepresentationen som berör jämställdhet, där fokus främst är på att få kvinnor att bidra till tillväxten.

Fokus på kvinnor som instrument för att uppnå ekonomisk tillväxt får, som sagts i analysen av Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik, ett fokus på reformer som gynnar samhällets utveckling/tillväxt, och inte reformer som gynnar rättvisa. Det kan utesluta andra förståelser till ojämställdhet, som strukturella anledningar.

Med argumentationen att Sveriges välstånd är beroende av handel blir det även svårt att argumentera för en mer återhållsam tillväxt, som Paulsson (2017) gör. Om tillväxt och teknik sägs lösa miljöproblemen, blir det inte rimligt att arbeta för förändrade konsumtionsmönster.

34

Subjektifierande effekter

Det starka fokuset på tillväxt och handel gör att människor underkastas marknadens logik. Det uppstår en dikotomi som ställer arbetande mot arbetslösa, mellan de som ”bidrar” till samhället och de som inte gör det. ”Att utnyttja hela resursbasen och hela den nationella arbetskraften är avgörande för Sveriges hållbara ekonomiska tillväxt” (Regeringskansliet 2019, 14). De som inte kan ”utnyttjas” för tillväxten fyller ingen funktion i samhället och det kan påverka människors självbild på ett negativt sätt. Även migranter underkastas den här logiken. Regeringen vill göra det lättare att anställda högkvalificerad arbetskraft från utlandet, i form av ett särskilt uppehållstillstånd. Arbetskraftsmigranter behövs för att ytterligare öka Sveriges tillväxt, eftersom de bidrar med kompetens och ”kulturellt kapital”. Tillhör man å andra sidan inte den högkvalificerade arbetskraftsmigrationen har regeringen gjort det svårare för migranter att ta sig hit.

Levda effekter

Effekterna av tillväxtproblemet kan leda till samma effekter som arbetsmarknadsproblemet; det vill säga att kvinnor ska delta på arbetsmarknaden på mäns villkor. I exportstrategin finns i princip inget om missgynnande strukturer, utan det framställs som att kvinnor ska in på arbetsmarknaden för att bidra till tillväxten. Med tanke på att kvinnor oftast har huvudansvaret för hushålls- och omsorgsarbete blir det väldigt missgynnande för kvinnor i och med att de behöver arbeta ”dubbelt”. Kvinnor har ofta sämre arbetsvillkor och löner än män, och det påverkar deras liv på ett väldigt påtagligt sätt.

5. Diskussion

Den feministiska utrikespolitiken, som den beskrivs i Regeringens skrivelse 2019/20:17 om feministisk utrikespolitik, kan sägas ha ett brett perspektiv på jämställdhet och feminism. Den inkorporerar olika feministiska perspektiv; ett liberalfeministiskt perspektiv i fråga om representation, rättigheter och tillgång till arbetsmarknad, och ett mer radikalfeministiskt när det handlar om intersektionalitet, normer och strukturer. Den införlivar också frågor om säkerhet. Den feministiska utrikespolitiken beskrivs vara en lösning på frågor som berör kvinnors rättigheter och representation inom olika områden i samhället, inklusive arbetsmarknaden. Det beskrivs också vara en lösning på många andra samhällsproblem, som fattigdom och säkerhet. En stark dikotomi i skrivelsen är mellan underordning och utveckling, där regeringen menar att man genom att lyfta kvinnor ur underordning kan åstadkomma utveckling, fred och demokrati.

Exportstrategin å andra sidan ägnar endast ungefär en halv sida åt att förklara vad feministisk handelspolitik innebär, och av alla de 45 konkreta insatser som presenteras är det endast en som direkt

35 berör jämställdhet, och den handlar om att stödet till standardiseringsorganisationer i högre grad ska riktas till standardiseringsprojekt som gynnar kvinnors företagande och ekonomiska egenmakt (Regeringskansliet 2019, 22). Exportstrategin är en lösning för att uppnå ökad tillväxt och handel, och problemrepresentationerna visar också att tillväxten är det övergripande målet, och kvinnor är ett medel för att bidra till tillväxt. Export och handel är helt nödvändigt för Sveriges välstånd och för en hållbar utveckling. Enligt exportstrategin är Norden den mest jämställda regionen på grund av att tre fjärdedelar av kvinnorna förvärvsarbetar (Regeringskansliet 2019, 14). I Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik är det också ett stort fokus på kvinnor som ett medel för utveckling, och att kvinnor måste uppnå ekonomisk egenmakt genom förvärvsarbete. Men den bilden kompletteras av många andra perspektiv på jämställdhet, som rättigheter, säkerhet och vikten av att bekämpa skadliga normer.

Studien kan inte ge ett definitivt svar på om det existerar någon dissonans i detta sammanhang. Men det finns tecken på en dissonans i handelspolitiken och den feministiska utrikespolitiken, så som det uttrycks i studiens material – alltså en motsättning mellan det idealistiska och pragmatiska. Det idealistiska perspektivet förespråkar att feminism ska genomsyra all utrikespolitik, medan den feministiska handelspolitiken alltid ska ”verka för att den ekonomiska utvecklingen ska komma både män och kvinnor till del” (Utrikesdepartementet 2019c). Exportstrategin beskriver inte direkt hur den ekonomiska utvecklingen ska komma alla till del, det finns inga insatser för detta i strategin. Förutom den meningen där det fastslås att ”jämställdhet samt alla kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är en grundpelare i genomförandet av Agenda 2030” (Regeringskansliet 2019, 14), är exportstrategins lösning på ojämställdheten att frihandel och internationella standarder ska gynna kvinnors företagande och ekonomiska egenmakt, och att en majoritet av kvinnorna lönearbetar. Däri ligger dissonansen. Dissonansen mellan politikområdena som studerats här är dock inte lika framträdande som de som Broadhead & Howard (2019) och Aggestam & Bergman Rosamond (2016) beskriver, som handlar om exempelvis vapenhandel, där pragmatismen leder till att man direkt bryter mot mänskliga rättigheter.

Enligt Aggestam och Bergman Rosamond (2016, 329) är ”the practice of foreign policy […] often mediated through a variety of policy options and compromises, some of which might be inconsistent with the explicit ethical ideals and feminist principles that underpin feminist foreign policy”.