”Kallar ni detta feministisk utrikespolitik
era självgoda hycklare?”
En diskursanalys av Sveriges feministiska utrikespolitik
“Do you call this feminist foreign policy
you self-righteous hypocrites?”
A discourse analysis of Sweden's feminist foreign policy
Malin Fredin 910207
Statsvetenskap
Kandidatuppsats
15 hp
VT 2020
Abstract
Studiens syfte är undersöka om det finns tendenser till dissonans mellan den svenska feministiska utrikespolitiken och handelspolitiken. Detta genom att analysera hur problem framställs i Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik samt Sveriges export- och investeringsstrategi med hjälp av Carol Bacchis diskursanalytiska ”What’s the problem represented to be”-metod. Resultatet visar att det finns tecken på dissonans. Den feministiska utrikespolitiken har ett brett perspektiv på feminism med fokus på rättigheter, representation, säkerhet, normer och strukturer samt kvinnors tillgång till och deltagande på arbetsmarknaden. Detta perspektiv ska genomsyra all utrikespolitik. Export- och investeringsstrategins dominerande fokus är svensk tillväxt. Strategin berör också hållbar utveckling och jämställdhet, men då i första hand som ett medel för tillväxt. Jämställdhet i exportstrategin innebär främst att kvinnor deltar på arbetsmarknaden.
Nyckelord: feministisk utrikespolitik, feministisk handelspolitik, feminism, jämställdhet, export, dissonans, hyckleri, diskursanalys, WPR
1. Inledning 1
1.1 Syfte och frågeställningar 3
1.2 Material och avgränsningar 3
1.3 Bakgrund 4
2. Teoretiska utgångspunkter 6
2.1 Socialkonstruktivism 6
2.2 Diskursteori 7
3. Metod och material 8
3.1 Metodval 8
3.2 ”What’s the problem represented to be?” (WPR) 9
3.3 Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik 13
3.4 Exportstrategin 13
3.5 Analysprocess 14
3.6 Studiens tillförlitlighet 15
4. Analys 16
4.1 Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik – ”What’s the problem represented to be?” 16 4.2 Exportstrategin – ”What’s the problem represented to be?” 27
5. Diskussion 34
5.3 Slutsats 36
5.4 Förslag till vidare forskning 37
1
1. Inledning
”Kallar ni detta feministisk utrikespolitik era självgoda hycklare?”
Så inleds en artikel i DT (Bergner 2017) efter att Svenska Dagbladet (Gummesson 2017) avslöjat att Sverige inte hade röstat emot att Saudiarabien valdes in i FN:s kvinnokommission 2017. Kritiken var ifrån flera håll hård; Jan Björklund, Liberalernas partiledare, menade att det skulle ”innebära en kollaps för den feministiska utrikespolitiken” om Sverige hade gett sitt stöd till Saudiarabien, och människorättsorganisationen UN Watch hävdade att det var ”’absurt’ att saudierna ska kämpa mot kvinnoförtryck” (ibid.). Detta är inte heller den första gången regeringen har fått kritik för vad som kan uppfattas som motsättningar mellan normer och handlingar kopplat till regeringens feministiska utrikespolitik (Aggestam & Bergman Rosamond 2016).
Efter att Sverige som första land i världen 2014 antog en feministisk utrikespolitik har flera länder följt efter, bland annat Kanada och Norge (Aggestam et al. 2019). Frågan är dock om utrikespolitiken har blivit feministisk i Sverige och i de likasinnade länder som också har antagit en feministisk utrikespolitik. Scheyer och Kumskova (2019, 66) menar att ”In the majority of countries […] a feminist foreign policy becomes nothing more than a label”, eftersom “the current practices of purportedly feminist foreign policies do not reflect authentically feminist approach” (ibid.). Främst är de kritiska till att politiken fokuserar för mycket på att öka representationen av kvinnor i institutioner och styrningssystem, medan Scheyer och Kumskova menar att det är de manliga strukturerna i dessa system som behöver förändras.
Flera forskare menar att säkerhetsbegreppet behöver omtolkas, från säkerhet för stater till säkerhet för människor (Scheyer & Kumskova 2019; Broadhead & Howard 2019). Broadhead och Howard (2019) granskar Kanadas vapenhandel och beslut att inte skriva under FN:s konvention om kärnvapenförbud och kontrasterar det mot Kanadas feministiska utrikespolitik. Länder som inte stödjer radikal nedrustning kan inte sägas bedriva en feministisk utrikespolitik:
Countries such as Canada (and its allies in NATO, the sole nuclear-armed alliance on earth) continuing to prioritize their nuclear power and privilege over their obligations to support radical disarmament, cannot [be said to be moving in the direction of a feminist foreign policy] (Broadhead & Howard 2019, 429)
Kärnvapen innebär i Broadheads och Howards tolkning säkerhet för de stater som är skyddade av dem, men de innebär inte en säkerhet för människor i allmänhet, inte ens de människor som lever i stater som anses skyddade av kärnvapen. Anledningen till att det är svårt att komma längre i nedrustningen är de strukturer och normer som förknippar vapen med styrka (Broadhead & Howard 2019). Noterbart är att inte heller Sverige har skrivit under konventionen (Fock et al. 2019).
2 Enligt Aggestam och Bergman Rosamond (2019, 38) är feministisk utrikespolitik ”both an expression of ethical conduct and pragmatism, which at times may trigger policy contradictions and tensions”. Svårigheten att kombinera det etiska/idealistiska och det pragmatiska finns det flera exempel på i svensk politik, inte minst händelsen när Saudiarabien valdes in i FN:s kvinnokommission. Sveriges vapenhandel är ett annat exempel. Sverige är en av de största vapenexportörerna i världen, och har exporterat vapen till diktaturer och stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna (Aggestam & Bergman Rosamond 2016). Svenska vapen används bland annat i Jemen och kan kopplas till krigsbrott (Omvärlden 2019). Ett annat exempel är den ändrade migrationspolitiken efter migrationskrisen 2015, när regeringen införde hårda restriktioner och gränskontroller, vilket enligt kritiker påverkade kvinnor oproportionerligt hårt, eftersom de ofta saknar identifikationshandlingar. Den striktare familjeåterföreningspolitiken har dessutom medfört att många kvinnor och barn är fast i flyktingläger, medan männen som kommit till hit inte får återförenas med dem i Sverige. Samtidigt togs medel från biståndet för att finansiera kostnader för flyktinginvandringen, vilket har fått konsekvenser för de kvinnor och barn som är beroende av det stöd som kommer från Sverige (Aggestam & Bergman Rosamond 2016).
Allt detta har fått konsekvenser för bilden av Sverige:
This has caused dissonance in terms of the international and self-perceived image of Sweden: the government sees itself as a humanitarian superpower pursuing a feminist-oriented foreign policy, and yet Swedish-made exported weapons are often fueling and enabling gender-based violence and the repression of women.
(Aggestam & Bergman Rosamond 2016, 329)
Samtidigt menar Aggestam och Bergman Rosamond att det tar tid att ändra patriarkala strukturer och normer, och att den feministiska utrikespolitiken arbetar mot ett långsiktigt mål. Dessutom finns det inom utrikespolitiken många olika politiska alternativ och det krävs ibland att man kompromissar. Vissa av dessa kompromisser kan vara oförenliga med de normerna som ligger bakom den feministiska utrikespolitiken (ibid.)
Feministisk utrikespolitik kan alltså anklagas för att inte kunna hantera krockar mellan idealism och pragmatism. Tidigare studier av feministisk utrikespolitik har visat att det finns en krock mellan pragmatism och idealism i frågor som är viktiga för ett lands egenintresse. Forskningen har hittills tenderat att koncentrera sig på säkerhet och migration snarare än handel. Handel skulle på samma sätt som migration och säkerhetsfrågor kunna skapa motsättningar mellan idealism och pragmatism, eftersom handel kan räknas som ett lands egenintresse. I augusti 2019 lanserade den svenska regeringen sin feministiska handelspolitik (Utrikesdepartementet 2019b), en förlängning av den feministiska utrikespolitiken. I den här uppsatsen kommer jag att undersöka om det går att finna tendenser till hyckleri, eller dissonans, genom en diskursanalys av två dokument som kan kopplas till den feministiska
3 utrikespolitiken respektive handelspolitiken. Dissonans ska förstås i detta sammanhang som regeringens oförmåga att leva upp till sina ideal när den utsätts för yttre och inre tryck, och att det finns en skillnad mellan vad man säger och vad man gör.
1.1 Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka om det finns tendenser till dissonans mellan Sveriges feministiska utrikespolitik och handelspolitik. Detta genom att analysera hur problem framställs i Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik och Sveriges export- och investeringsstrategi med hjälp av Carol Bacchis diskursanalytiska ”What’s the problem represented to be”-metod. Studien har en explorativ ansats, eftersom dess syfte är att utforska och öka förståelsen av begreppet feministisk utrikespolitik.
Studiens frågeställningar är:
• Vad är den feministiska utrikespolitiken en lösning på?
• Vad är Sveriges export- och investeringsstrategi en lösning på?
• Går det att se element av dissonans i feministisk utrikespolitik och vad består då denna dissonans i?
1.2 Material och avgränsningar
Studien är avgränsad till att som helhet analysera Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik samt Sveriges export- och investeringsstrategi. Regeringens skrivelse har valts eftersom den på ett omfattande sätt presenterar den svenska feministiska utrikespolitiken med dess mål och insatser. Den ger alltså en bild av vad feministisk utrikespolitik är. Varje år publiceras Utrikesförvaltningens handlingsplan för feministisk utrikespolitik, men regeringens skrivelse har valts framför dem då skrivelsen sammanfattar vad som gjorts sedan den feministiska politiken antogs, och inte en handlingsplan för vad som ska göras ett enskilt år. Sveriges export- och investeringsstrategi har valts eftersom den kan sägas vara en konkret policy som rör Sveriges handelspolitik och därför passar den in i uppsatsens syfte, som är att undersöka om det finns en dissonans mellan Sveriges feministiska utrikespolitik och Sveriges handelspolitik. Exportstrategin lanserades i december 2019, och den feministiska handelspolitiken i augusti samma år. Den feministiska utrikespolitiken ska genomsyra all utrikespolitik, och den feministiska handelspolitiken ska påverka sådant som handelsavtal, handelsrelaterat utvecklingssamarbete, bättre arbetsvillkor för kvinnor och kvinnors tillträde till marknaden (Utrikesdepartementet 2019c). I exportstrategin bör alltså spår av den feministiska utrikes- och handelspolitiken synas.
4 En avgränsning har gjorts av vilka frågor i Bacchis ”What’s the problem represented to be”-modell som har valts för analysen. Av Bacchis sex frågor har två valts bort på grund av att de skulle kräva en mer omfattande studie samt att de inte motsvarar uppsatsens syfte. Detta kommer att presenteras närmare i uppsatsens metoddel.
Studiens syfte är inte att granska hur olika satsningar har genomförts eller om de har varit framgångsrika. Syftet är inte heller att säga något om huruvida det finns någon dissonans mellan den svenska utrikespolitiken och handelspolitiken i implementeringen, eftersom det enbart är policydokument som undersöks.
1.3 Bakgrund
I detta avsnitt kommer bakgrunden till och målsättningarna för den svenska feministiska utrikespolitiken och den svenska feministiska handelspolitiken att presenteras.
1.3.1 Den svenska feministiska utrikespolitiken
Sverige har en lång tradition av att ta ett globalt ansvar och att spela en aktiv roll i det internationella samfundet. Efter andra världskriget, ett krig som Sverige lyckades hålla sig utanför, gick Sveriges ekonomi bra och man hade ett försprång jämfört med andra länder som låg i ruiner. Detta medförde dock ”en känsla av förpliktelse eftersom vi blivit förskonade från krigets lidanden och ödeläggelse” (Egnell 2016, 571). Den aktiva rollen har sedan, oberoende av vilket parti som haft regeringsmakten, blivit ett huvudtema i den svenska utrikespolitiken. På samma sätt har den svenska utrikespolitiken också under lång tid verkat för kvinnors rättigheter och jämställdhet, men det var först i oktober 2014 som Sverige, som första land i världen, proklamerade en feministisk utrikespolitik (ibid., 571, 584; Aggestam et al. 2019). Politiken bygger på den svenska självbilden av vårt land som en ”moralisk supermakt”; demokratiskt, fredligt och jämställt, och ett land som vill skydda marginaliserade grupper i andra länder (Aggestam & Bergman Rosamond 2019, 41). En stark aktör bakom den nya inriktningen var Sveriges dåvarande utrikesminister Margot Wallström, som har ett förflutet som toppdiplomat inom FN, där hon bland annat var FN:s särskilda representant i frågor som rör konfliktrelaterat sexuellt våld (Aggestam et al. 2019, 24).
Den feministiska utrikespolitiken har gett arbetet med jämställdhet ett helt nytt angreppssätt samt nya policys, processer och aktiviteter, och har berört bland annat Utrikes-, Försvars- och Justitiedepartementet, samt myndigheter som Försvarsmakten, Sida, MSB och Polismyndigheten (Egnell 2016, 584). Ambitionen med den feministiska utrikespolitiken är att all utrikespolitik ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv, och politiken bygger delvis på FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 från år 2000 samt de sju efterföljande resolutionerna, som tillsammans utgör agendan för kvinnor,
5 fred och säkerhet (Women, Peace and Security – WPS) (Aggestam et al. 2019, 24; Regeringskansliet 2016, 6). I resolutionerna konstateras att ”kvinnors ökade deltagande – i att förebygga, hantera och lösa konflikter, samt i fredsbyggande och återuppbyggande efter konflikt – är en förutsättning för att uppnå hållbar internationell fred och säkerhet” (Regeringskansliet, 6) och i konflikthantering behöver man utgå från alla människors – kvinnors, mäns, flickors och pojkars – olika behov och perspektiv, samt att skydda kvinnor och flickor mot våld i konflikter. Kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna krävs för att förebygga konflikter och för att kunna bygga fredliga samhällen (ibid.). Resolutionerna berör både de oproportionerliga effekter av krig och konflikter som drabbar kvinnor och det faktum att kvinnor är underrepresenterade i fredsprocesser.
Den feministiska utrikespolitiken utgår ifrån tre R: Rättigheter (kvinnors lika rättigheter), Representation (kvinnors deltagande i politik och fredsprocesser) och Resurser (hur resurser fördelas mellan män och kvinnor), baserat på ett fjärde R: Realitet, vilket betyder att utrikespolitiken ska utgå från den realitet kvinnor och flickor lever i. Realitet handlar om ”vikten av feministiska perspektiv i analys av konflikter och situationer och en faktabaserad hållning som gynnar kvinnor” (Egnell 2016, 573; Utrikesdepartementet 2018, 9). Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att utforma samhällen och sina liv. Den svenska utrikespolitiken ska bidra till alla kvinnors och flickors: 1) fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, 2) frihet från fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, 3) medverkan i att förebygga och lösa konflikter, och i att bygga fred efter konflikt, 4) politiska deltagande och inflytande inom alla samhällsområden, 5) ekonomiska rättigheter och egenmakt, samt 6) sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (Utrikesdepartementet 2019a, 4).
1.3.2 Den svenska feministiska handelspolitiken
Den 1 augusti 2019 lanserade regeringen en feministisk handelspolitik, med målet att ekonomisk utveckling ska gynna både kvinnor och män (Utrikesdepartementet 2019b). I Utrikesdepartementets pressmeddelande går att läsa följande:
”Det ska inte vara dyrare att köpa kläder som kvinna för att tullen är orättvis. Det ska vara lika lätt att exportera inom områden där kvinnligt företagande är vanligt, som det är för män. Nya handelsavtal ska bidra till att skapa jobb med schyssta villkor också för kvinnor.” (ibid.)
Enligt regeringen är den globala handeln ojämställd. I en artikel från TT/Omni (2019) hänvisar utrikesminister Ann Linde till en amerikansk studie av USA:s importtullar, som visar att sportkläder för kvinnor har en 21 procent högre tullsats än sportkläder för män, och tullen på sidenblusar för kvinnor är sex gånger högre än tullen på sidenblusar för män. Även internationella standarder är utformade efter
6 och för män; bland annat standarden för hur man bygger bilar, som utgår från mannens kropp som norm. Detta leder till att 47 procent fler kvinnor än män skadar sig i bilolyckor.
För att komma tillrätta med ojämställdheten inom den globala handeln, består den feministiska handelspolitiken av sex olika åtgärder: 1) jämställda handelsavtal, 2) jämställda standarder, 3) jämställd inre marknad, 4) jämställd representation i främjandearbetet, 5) jämställdhet, handel och arbete i låginkomstländer, och 6) jämställd könsuppdelad statistik (Utrikesdepartementet 2019c)
En viktig del i den feministiska handelspolitiken är att prioritera sektorer, produkter och tjänster som har positiva jämställdhetseffekter. Tjänstehandeln är en sektor där kvinnor i högre utsträckning arbetar och driver företag, och därför ska tjänstehandeln förenklas inom EU:s inre marknad. Inom Sveriges främjandearbete ska särskilda främjardelegationer fokusera på de sektorer som många kvinnor verkar inom, och regeringen ska också verka för mer jämställda främjardelegationer (Utrikesdepartementet 2019c). Både EU:s inre marknad och EU:s handelsavtal ska jämställdhetsanalyseras. I handel med låginkomstländer ska Sverige verka för att kvinnors ekonomiska egenmakt stärks. För att ge kvinnor bättre arbetsvillkor och inflytande vill regeringen att krav på ratificering av ILO:s kärnkonventioner ska ingå i samtliga av EU:s frihandelsavtal (Utrikesdepartementet 2019c).
2. Teoretiska utgångspunkter
Här följer en genomgång av uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Studiens valda metod – What’s the problem represented to be”-ansatsen (WPR) – är ett diskursanalytiskt verktyg som bygger på det socialkonstruktivistiska synsättet på världen. För att bättre förstå WPR-ansatsen och studiens analysdel kommer de teoretiska utgångspunkterna att presenteras i detta kapitel. Först kommer en presentation av socialkonstruktivismen, följt av diskursteorin och dess analytiska begrepp. Jag kommer att redovisa de olika delarna var för sig. WPR-ansatsen presenteras senare i uppsatsens metoddel.
2.1 Socialkonstruktivism
Diskursanalysen- och teorin grundar sig i socialkonstruktivismen, vilken enligt Winther Jørgensen & Phillips (1999, 11–12) bygger på fyra premisser: 1) en kritisk inställning till självklar kunskap, 2) historisk och kulturell specificitet, 3) samband mellan kunskap och sociala processer och 4) samband mellan kunskap och social handling.
Detta innebär att socialkonstruktivismen utgår från att kunskap inte är en objektiv sanning. Verkligheten skapas och blir tillgänglig för oss genom vårt sätt att kategorisera världen. Våra kategoriseringar och uppfattningar om världen är inte en spegelbild av verkligheten ”därute”, utan påverkas av vår kultur och historia samt olika sociala processer; uppfattningar om vår omvärld skapas i sociala interaktioner där
7 gemensamma sanningar konstrueras. Kategoriseringar och hur vi uppfattar världen är alltså inte stabila och oföränderliga, och de är olika mellan olika grupper och individer. Den världsbild som konstrueras påverkar i sin tur människors handlingar, genom att diskursen sätter gränser för vad som är socialt acceptabelt att göra eller uttrycka – ”den sociala konstruktionen av kunskap och sanning får därmed konkreta sociala konsekvenser” (Winther Jørgensen & Phillips 1999, 12). På detta sätt kan sociala mönster, kunskap, identiteter och sociala relationer bevaras.
2.2 Diskursteori
I socialkonstruktivismens anda ligger det bakom diskursanalysen ett teoretiskt antagande om språkets konstituerande roll. Diskursteorin utgår från en strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi, vilket innebär att språket inte är ett neutralt instrument för kommunikation; det är genom språket vi skapar representationer av verkligheten. Det betyder inte att det inte finns någon verklighet utanför språket, men verkligheten får betydelse genom diskurser. En diskurs är ett ”bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller utsnitt av världen)” (Winther Jørgensen & Phillips 1999, 7). Foucault beskriver diskurser på följande sätt:
”Man kallar en mängd utsagor för [diskurs] i den mån de beror av samma diskursiva formation ... den består av ett begränsat antal utsagor för vilka man kan definiera en mängd av existensvillkor” (Foucault 1972, se Jørgensen & Phillips
1999, 19)
Språket konstituerar vår verklighet, och så även den sociala världen och våra sociala identiteter. Grundvalen för identiteter är inte främst materiell eller biologisk. Identiteter som exempelvis kön är starkt påverkade av de dominerande diskurser som finns i samhället. Identiteter formas också i samspel med andra, genom att ens självbild och utomståendes bild smälter samman hos den enskilda individen (Bergström & Ekström 2018, 256).
En annan viktig aspekt inom diskursteori är synen på makt. Diskursanalyser studerar ofta språkliga betydelsekamper på en övergripande samhällsnivå, exempelvis vem eller vilka som får uttala sig i specifika frågor, och vad det får för effekter när vissa grupper exkluderas (Bergström & Ekström 2018, 255, 260). Foucault såg på makt som inte enbart något negativt, utan också något produktivt. Han utvecklade en teori om makt och kunskap, som utgår ifrån att makt inte tillhör bestämda agenter och utövas inte mot passiva subjekt; individer har inte makt, utan är platser för makt. Makten är utspridd och ständigt föränderlig (Bergström & Boréus 2018, 18; Bergström & Ekström 2018; Jørgensen & Phillips 1999, 20). Att makten är produktiv innebär att makt möjliggör och skapar vår sociala värld, eftersom ”makten konstituerar diskurser, kunskap, kropp och subjektiviteter” (Jørgensen & Phillips 1999, 20), och makt kan ”driva fram eller producera specifika förståelser, förslag och kategorier (Bergström &
8 Ekström 2018, 256). Bacchi (2010) menar att i identitetsbildande sammanhang är makt något som uppmuntrar oss att vara vissa typer av personer samt att göra olika saker, vilket påverkar hur vi ser på oss själva. Samtidigt är makten begränsande i meningen att det utesluter andra diskurser och förståelser.
2.2.1 Analytiska begrepp
Inom diskursteorin talar man om ”kampen mellan tecknen”, då man menar att det ständigt pågår en kamp mellan olika diskurser och olika begrepps betydelse. Språket ses som ett teckensystem; ”the logic of signs”. Tecken består av två delar; dels uttryck (till exempel uttrycket ”kvinna”) och dels begrepp (begreppet ”kvinna”). Relationen mellan uttrycket och innehållet är godtyckligt och instabilt, eftersom ”det finns ingen naturlig förbindelse mellan de ord som läses eller hörs och de begrepp som de syftar på” (Bergström & Boréus 2018, 20). Begrepp kan uttryckas med andra ord, och de kan också ändras snabbt. Tecknens betydelse formas också av vad som kallas den konstituerande utsidan; dess binära motsats. Meningsskapande är relationellt, och det är genom det som ordet ”kvinna” inte är som begreppet får sin betydelse (Bergström & Ekström 2018, 262).
Subjektspositioner är ett annat centralt begrepp inom diskursteorin. Det är diskursivt bestämda positioner för människor och är det som avgör hur vi uppfattar oss själva. En person kan inta olika positioner samtidigt, och de rådande diskurserna erbjuder många olika subjektspositioner. Människors identiteter utgörs alltså av ”de subjektspositioner som ett i grunden instabilt jag söker identifiera sig med” (Bergström & Ekström 2018, 264).
3. Metod och material
Detta kapitel behandlar studiens metod och material. Inledningsvis motiveras valet av metod, följt av en presentation av ”What’s the problem represented to be”-ansatsen (WPR), dess analysfrågor samt urvalet av analysfrågor som används i studien. Därefter beskrivs studiens material i form av Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik samt exportstrategin. Efter detta kommer en beskrivning av hur analysprocessen har gått till samt en redogörelse av studiens tillförlitlighet som diskuteras utifrån begreppen reliabilitet och validitet.
3.1 Metodval
Studiens syfte är att undersöka om det finns tendenser till dissonans mellan Sveriges feministiska utrikespolitik och handelspolitik, och studien har en explorativ ansats som syftar till att öka förståelsen för begreppet feministisk utrikespolitik. Därför har Bacchis WPR-ansats valts som metod, eftersom den ”visa[r] på den inneboende logiken i policytexter” (Bergström & Ekström 2018, 271). Det är en metod
9 för kritisk policyanalys som kan användas för att få fram en policys bakomliggande antaganden till sociala och politiska problem samt målsättningar, föreställningar och effekter. Genom att använda WPR-ansatsen kan förståelsen för både den feministiska utrikespolitiken och handelspolitiken öka, och det möjliggör också jämförelser av policys. WPR-ansatsen är som tidigare beskrivits sprungen ur socialkonstruktivismen, som utgår ifrån att språket formar vår värld och skapar våra självbilder. WPR-ansatsen utgår mer konkret ifrån att vi styrs genom policyers problemrepresentationer, som skapar både subjektspositioner och reella effekter i människors liv. Med detta som utgångspunkt blir det logiskt att studera språket i olika policys för att se om det finns dissonanser i den feministiska utrikespolitiken och i handelspolitiken, och inte att enbart studera hur regeringen agerar eller hur den implementerar politiken. Med detta sagt kommer nu en närmare beskrivelse av vad WPR-ansatsen är och hur den tillämpas.
3.2 ”What’s the problem represented to be?” (WPR)
Carol Bacchis “What’s the problem represented to be”-ansats (WPR-ansatsen) är en metod för policyanalys, med syftet att “kritiskt granska förgivettagna föreställningar om sociala och politiska problem och de maktrelationer som dessa föreställningar skapar eller upprätthåller” (Bergström & Ekström 2018, 271). Metoden grundar sig i socialkonstruktivismen och är inspirerad av Foucaults idéer om problematiseringar och den funktion de fyller i politiska beslut.
Foucault menade att för att förstå hur problematiseringar skapas måste vi avslöja de grundläggande antaganden som människor tar för givet och inte ifrågasätter, och identifiera hur ”problem” formas genom hur vi pratar om dem samt de förgivettagna kunskaper som ligger bakom. Foucault introducerade begreppet governmentality för att beskriva hur människor styrs genom problematiseringar snarare än politiska beslut (Bacchi 2010, 4ff). Politiska beslut och dess problematiseringar skapar subjektspositioner som politiska subjekt kan välja att godta eller avfärda. Genom att godta en subjektsposition antar man ett visst sätt att tänka om sig själv, vilket formar ens identitet. På så vis kan problematiseringar få stora effekter. Bacchi (2010, 3) exemplifierar detta genom jämställdhetsåtgärder som “training programs” för att lösa problemet med underrepresentationen av kvinnor i chefspositioner eller yrken med högre lön. Detta implicerar att kvinnor är problemet, eftersom de inte är tillräckligt kompetenta. Om kvinnor godtar den subjektsposition som denna problematisering medför påverkar det hur de ser på sig själva. Poängen med Bacchis metod är dock att det finns många olika sätt att representera problem, och olika problematiseringar får olika effekter; olika problemrepresentationer ger olika ”vinnare” och ”förlorare”. Om problemet hade presenterats som diskriminering hade det lett till helt andra effekter. Bacchi (2010, 4) delar in effekterna i tre olika kategorier, som förklaras närmare nedan.
10 Diskursiva effekter uppkommer på grund av problemrepresentationen omöjliggör att vissa insatser genomförs. ”Training programs for women put the focus on women as the ones who need to change, limiting consideration of the nature of work environments” (Bacchi 2010, 4). Eller som Bergström och Ekström (2018, 274) uttrycker det: ”Om vi tänker oss en problemrepresentation som utgår från att kvinnor har fel kompetens för att kunna verka inom bolagsstyrelser, blir det då rimligt att föreslå reformer med fokus på att få män att ifrågasätta könskodade föreställningar om kompetens?”. Den rådande diskursen kring ett visst problem utesluter andra förståelser och insatser.
Subjektifierande effekter uppstår av de subjektspositioner som olika problemrepresentationer erbjuder. Subjektspositionerna påverkar hur vi ser på världen och oss själva och andra människor: ”who we are - how we feel about ourselves and others - is at least to an extent an effect of the subject positions made available in public policies” (Bacchi 2009, 16). Det är genom att skapa subjektspositioner som regeringar försöker styra människor, och detta sker ofta genom att ställa grupper mot varandra; exempelvis människor som arbetar mot arbetslösa. Genom detta stigmatiseras människor, vilket uppmuntrar ett visst beteende som regeringen anser önskvärt; i detta exempel att skaffa ett arbete. Det är dock viktigt att poängtera att de subjektspositioner som erbjuds kan avvisas, subjekt behöver inte identifiera sig med de subjektspositioner som erbjuds (ibid., 6).
Levda effekter är den materiella påverkan på människors liv. De levda effekterna visar hur problemrepresentationerna rent konkret påverkar människors liv (Bacchi 2010, 17–18). Att kvinnor ses som inkompetenta kan stigmatisera kvinnor och leda till diskriminering, vilket påverkar deras chanser att få de jobb de önskar.
Bacchi (2009) menar att synsättet på governmentality förändrar hur vi ser på politiska beslutsprocesser. I vanliga fall beskrivs regeringar reagera på och försöka lösa problem. Med Bacchis synsätt är det regeringar och politiker som skapar ”problem” genom deras problemrepresentationer.
[…] showing that policies by their nature imply a certain understanding of what needs to change (the 'problem') suggests that 'problems' are endogenous - created within - rather than exogenous - existing outside - the policy-making process. Policies give shape to 'problems'; they do not address them. (Bacchi 2009, x)
Bacchi (2010, 4) menar dock att det utan tvivel existerar olika verkliga sociala problem som behöver åtgärdas, och hon förnekar inte att problemen kan medföra verkliga effekter för människor. Problemrepresentationerna utgör dock en del av dessa effekter, och det blir därför viktigt att undersöka hur problem representeras samt vilka subjektspositioner och effekter som problemrepresentationerna medför.
11
3.2.1 WPR i praktiken
WPR-ansatsen som metod har sex olika frågor som ställs till materialet som ska analyseras (Bacchi 2010). De hjälper forskaren att identifiera och synliggöra olika problemrepresentationer och subjektspositioner samt dess effekter. Frågeställningarna presenteras nedan.
1. Hur representeras problemet i materialet?
Första frågan handlar om att synliggöra problemrepresentationen, hur problemet begripliggörs. “If a government proposes to do something, what is it hoping to change? And, hence, what does it produce as the 'problem'?” (Bacchi 2009, x). Med WPR-ansatsen börjar man analysen ”bakifrån”; man börjar med att analysera policys och arbetar bakåt för att belysa problemrepresentationen. Problem kan representeras som exempelvis ojämlika löner, mäns våld mot kvinnor, eller ojämlikhet i hälsa. Eller som i tidigare exempel, där lösningen på underrepresentationen av kvinnor i chefsposition anses vara olika ”training programs”. Problemrepresentationen blir att underrepresentationen är ett ”kompetens-problem”.
2. Vilka antaganden ligger till grund för representationen av problemet?
Här undersöks problemrepresentationens underliggande logik eller rationalitet. Syftet är att ta reda på vad det är som tas för givet i texten, och vad som möjliggör problemrepresentationen: ”The question becomes not why something happens but how it is possible for something to happen – what meanings need to be in place for something to happen” (Bacchi 2009, 5). Den här underliggande logiken kan vara så självklar att det inte är något som reflekteras över, varken hos beslutsfattare eller allmänhet. Enligt Bacchi är det djupt liggande kulturella normer, vilka vi är omedvetna om, som problemrepres-entationerna stödjer sig på.
3. Hur har denna representation av problemet kommit till?
Här undersöks den historiska kontexten som har möjliggjort en specifik problemrepresentation. Syftet med frågan är att undersöka dels de icke-diskursiva praktikerna, exempelvis vilka tidigare beslut som har fattats, och dels undersöka vilka konkurrerande problemrepresentationer som har funnits, och hur utvecklingen kunde ha sett ut om någon annan problemrepresentation hade varit dominerande: ”we need to follow the twists and turns rather than assume, as often happens in conventional historical accounts, that current practices and institutions, and the ways 'problems' are understood, are the inevitable product of 'natural' evolution over time” (Bacchi 2009, 10). Historien kunde alltid ha tagit en annan väg, det finns ingen ”naturlig utveckling”.
4. Vad lämnas oproblematiskt i denna problemrepresentation? Kan man tänka annorlunda om problemet?
12 Här börjar problematiseringen av de problemrepresentationer som undersöks. Meningen är att föra fram perspektiv som den aktuella problemrepresentationen inte lyfter. Problemrepresentationerna undersöks kritiskt genom att ställa sig frågorna: vad misslyckas att bli problematiserat i den aktuella problemrepresentationen? Var ligger tystnaden? På detta sätt kan man hitta spänningar och motsättningar i problemrepresentationer (Bacchi 2009, 12). Genom att föra fram perspektiv som inte kommer fram i problemrepresentationen detta kan man hitta spänningar och motsägelser i problemrepresentationer.
5. Vilka effekter ger denna representation av problemet?
Här undersöks vilka effekter som problemrepresentationen kan orsaka. Det är de effekterna som beskrivits tidigare i detta avsnitt, det vill säga de diskursiva, subjektifierande och levda effekterna. WPR-ansatsen utgår från att problemrepresentationer påverkar människor på ett eller annat sätt. För att analysera effekterna ställs frågor som: vilka är “vinnare” respektive “förlorare” med aktuell problemrepresentation? Vilka är det som framstår som “ansvariga” för ”problemet” och därför bör klandras? Vad kommer förändras, och vad kommer förbli detsamma med den undersökta problemrepresentationen? (Bacchi 2009, 70-71).
6. Hur och var har denna representation av problemet producerats, spridits och försvarats? Hur kan den ifrågasättas och ersättas?
Här ligger fokus på att undersöka vilka praktiker och processer som möjliggör en dominerande problemrepresentation, hur en problemrepresentation legitimeras: ”At this stage in the analysis it is appropriate to think about the means through which particular problem presentations reach their target audience and achieve legitimacy” (Bacchi 2009, 19). Bland annat kan media som medskapare av problemrepresentationer undersökas.
3.2.2 Val av analysfrågor till studien
Bacchis WPR-modell kan anpassas genom att man väljer ut de frågor som passar bäst till det syfte och den forskningsfråga man arbetar med (Bergström & Ekström 2018, 273). Därför kommer vissa frågor att uteslutas i uppsatsen.
Eftersom uppsatsen inte utgår ifrån ett historiskt perspektiv kommer fråga tre, som undersöker hur problemrepresentationen uppstått, inte att tas med i analysen. Inte heller fråga sex, som behandlar hur problemrepresentationen har spridits, kommer att analyseras. Detta eftersom uppsatsens syfte är att hitta tendenser till dissonans i den feministiska utrikespolitiken och handelspolitiken, och fråga tre och sex blir därför inte relevanta. Att svara på de uteslutna frågorna skulle också vara alltför omfattande i en mindre studie som denna. Det skulle krävas en studie av många fler källor, och risken är att jag skulle komma för långt ifrån studiens syfte och frågeställningar.
13
3.3 Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik
I en skrivelse meddelar regeringen riksdagen om ”hur man ser på en viss fråga eller hur man har arbetat eller planerar att arbeta med ett visst politikområde” (Regeringskansliet u.å.). Regeringens skrivelse (2019/20:17) om feministisk utrikespolitik (nedan benämnd skrivelsen) överlämnades den 19 september 2019 och är ”den första skrivelse som på ett integrerat sätt redovisar arbetet för jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter genom den feministiska utrikespolitiken” (s. 1). I skrivelsen finns en bakgrund till den feministiska utrikespolitiken. Den beskriver också de arenor och verktyg som används för att implementera politiken, exempel på vad som har åstadkommits och framtida prioriteringar och ambitioner. I skrivelsen (s. 9) tas sex fokusområden upp, som berör alla kvinnors och flickors:
1. Fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna 2. Frihet från fysiskt, psykiskt och sexuellt våld,
3. Medverkan i att förebygga och lösa konflikt, och i att bygga fred efter konflikter 4. Politiska deltagande och inflytande inom alla samhällsområden
5. Ekonomiska rättigheter och egenmakt
6. Sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter
Skrivelsen som analysmaterial har valts eftersom den ger en omfattande bild av vad feministisk utrikespolitik innebär och vilka insatser som har gjorts. Skrivelsen går igenom många olika områden inom den feministiska utrikespolitiken, och genom att analysera den går det att synliggöra de problemrepresentationer som finns inom den svenska feministiska utrikespolitiken.
3.4 Exportstrategin
Sveriges export- och investeringsstrategi från 2019 (nedan benämnd exportstrategin) är den andra i ordningen. Regeringen införde den första exportstrategin i september 2015 (Regeringskansliet 2019, 16). Den är framtagen tillsammans med regeringspartierna och dess samarbetspartier Centerpartiet och Liberalerna, som en del i januariavtalet. Den nya exportstrategin bygger vidare på den tidigare strategin, som kom till som ett resultat av att den svenska återhämtningen av exporten hade varit svag sedan finanskrisen 2008–2009, och Sverige hade förlorat marknadsandelar till framförallt tillväxtmarknaderna i Asien. Det behövdes ett nytt grepp kring handelspolitiken för att öka exporten och tillväxten i Sverige.
Den nya exportstrategin, som presenterades i december 2019, lanserades med motiveringen att omvärlden har förändrats, med nya utmaningar för den globala handeln, som exempelvis ökad protektionism. Även nya internationella avtal, som Agenda 2030 och Parisavtalet, har införlivats i exportstrategin (Regeringskansliet 2019, 11). I exportstrategin presenteras den svenska exportens
14 utmaningar samt konkreta insatser för att möta dem. Den nya exportstrategin har fem strategiska målsättningar (ibid., 18):
1. Sveriges export ska öka, både i absoluta tal och som andel av BNP 2. Fler små och medelstora företag ska exportera
3. Sverige ska vara pådrivande för en fri, hållbar och rättvis internationell handel
4. Sveriges innovationsledarskap ska användas för att stärka näringslivets exportförmåga och internationella konkurrenskraft
5. Sveriges attraktionskraft för utländska investeringar, kompetens, talanger och besökare ska öka
Genomförandet av insatserna ska bidra till att uppfyllandet av Parisavtalet och de globala målen i Agenda 2030, och under varje beskrivning av de strategiska målen finns det listat vilka globala mål som insatserna bidrar till.
Exportstrategin har valts eftersom den kan sägas vara en konkret policy som rör Sveriges handelspolitik, och därmed en implementering av handelspolitiken. Exportstrategin presenterades i december 2019, ett par månader efter att Sveriges feministiska handelspolitik hade lanserats. Därför bör den bära spår av både den feministiska utrikes- och handelspolitiken.
3.5 Analysprocess
I Bacchis WPR-ansats presenteras de frågor som ska ställas till analysmaterialet, men hon går inte närmare in på hur texter ska läsas. Därför har Svenssons (2019) arbetsgång för diskursanalys använts under analysen av Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik samt exportstrategin. Svensson delar upp arbetsgången i fem olika steg, men arbetsgången kan anpassas. Enligt Svensson är det är viktigt att beskriva hur forskaren har gått till väga då det gör forskningsprocessen mer transparent. Följande arbetsgång har följts, och det är en något modifierad variant av Svenssons modell: 1) bekanta sig med det empiriska materialet, 2) närläsning och 3) tematisering.
I ett första steg har regeringens skrivelse och exportstrategin gåtts igenom på ett förutsättningslöst och överskådligt sätt genom att jag har bläddrat runt och skumläst i det, för att få en uppfattning om vad det handlar om. På detta sätt skapar man sig enligt Svensson en skarpare blick och märker lättare nyanser och motsägelser i materialet (ibid., 133). I nästa steg har materialet närlästs, genom att hela tiden ha Bacchis analysfrågor i minnet, det vill säga: Hur representeras problemet i materialet?, Vilka antaganden ligger till grund för representationen av problemet?, Vad lämnas oproblematiskt i denna problemrepresentation? samt Vilka effekter ger denna representation av problemet? På detta sätt har koncentrationen under närläsningen legat på att tolka texten utifrån Bacchis frågor. Under läsningen har anteckningar och understrykningar gjorts. I det tredje och sista steget har de upptäckter som gjorts i läsningen sammanställts i olika teman. Teman ska kunna beskrivas på ett ”kärnfullt och pedagogiskt
15 sätt” (Svensson 2019, 143). De centrala teman som framkommit under läsningen har sammanställts i de olika problemformuleringar som presenteras i studiens analysdel.
3.6 Studiens tillförlitlighet
3.7.1 Reliabilitet
Begreppet reliabilitet beskriver en studies tillförlitlighet. En studie med god reliabilitet har en hög grad av precision, det vill säga att beräkningar, mätningar och tolkningar görs korrekt. Reliabiliteten kan sägas vara hög om andra forskare som upprepar studien skulle komma fram till samma resultat. I så fall har studien en hög intersubjektivitet. Inom samhällsvetenskaper där människors språk och kommunikation analyseras ses detta som ett omöjlig ideal (Bergström & Boréus 2018, 40–41). Bergström och Ekström (2018, 394) ser reliabiliteten som ”problematisk” inom vissa typer av diskursanalys, eftersom många metoder inom diskursanalysen är vaga och otydliga. Då är det viktigt att man som forskare inom samhällsvetenskap är transparent och motiverar sina resultat väl. I diskursanalyser bör man därför hänvisa sina tolkningar till citat från och redogörelser av texten (Bergström & Boréus 2018, 41).
I den aktuella uppsatsen har WPR-ansatsen tillämpats som metod, där förbestämda frågor har ställts till det analyserade materialet. Det kan sägas höja studiens reliabilitet då analysen blir mer transparent samt kan reproduceras av andra forskare. I studiens analys finns det gott om citat för att ytterligare öka transparensen.
3.7.2 Validitet
Validitet är också ett begrepp för att beskriva en studies tillförlitlighet. En studies validitet anses vara god om ens forskningsfråga kan besvaras med hjälp av den metod och det material som har valts. Val av material ska vara väl motiverat (Bergström & Boréus 2018, 38–40). Det handlar om att man mäter det man verkligen avser att mäta. Detta är det empiristiska perspektivet på validitet. Det konstruktivistiska perspektivet handlar istället om att forskaren inte är en utomstående observatör, utan är påverkad av sin egen förförståelse. Jørgensen & Phillips (1999, 28) förklarar: När man arbetar med diskurser som man själv är nära [...] är det särskilt svårt att se dem som diskurser, alltså som socialt konstruerade betydelsesystem som kunde ha varit annorlunda”. De menar dock att ”genom att se världen genom en bestämd teori” kan man komma ifrån sina egna förförståelser till viss del (ibid.)
Studiens frågeställningar kan besvaras med hjälp av den metod och det material som har valts. En argumentation kring valet av metod har presenterats tidigare i detta avsnitt, och materialval har argumenterats kring i början av uppsatsen. Även ur ett konstruktivistiskt perspektiv bedömer jag studiens validitet som god. Materialet har lästs och analyserats med Bacchis ”glasögon” på, efter en
16 noggrann studie av WPR-metoden och Bacchis egen argumentation kring vanliga problemrepresentationer som tas för givna i vår västerländska kultur. Det har gjort att jag lättare har kunnat uppfatta hur problemrepresentationer skulle ha kunnat se annorlunda ut.
4. Analys
Här kommer analysen av studiens material att utföras med hjälp av WPR-ansatsen. Analysen är uppdelad i två delar, där WPR-ansatsens frågor ställs till materialet. I första delen analyseras Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik, och analysen börjar med att gå igenom de problemrepresentationer som har identifieras. Efter det besvaras frågorna om vilka antaganden som ligger till grund för representationerna av problemet samt vad som lämnas oproblematiskt. Till sist redogörs för de möjliga effekter (diskursiva, subjektifierande och levda effekter) som problemrepresentationerna kan medföra. I andra delen analyseras exportstrategin på samma sätt som skrivelsen.
4.1 Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik – ”What’s the problem
represented to be?”
4.1.1 Framställningen av problemet
För att synliggöra framställningen av problemet i regeringens skrivelse kommer här WPR-ansatsens första fråga – hur representeras problemet i materialet? – att besvaras. Bacchi (2010) menar att man undersöker problemrepresentationer genom att börja analysen ”bakifrån”, det vill säga genom att studera förslag till lösningar i policydokument kan man åskådliggöra vad policyn menar att problemet är.
I Regeringens skrivelse (2019/20:17) om feministisk utrikespolitik nämns sex olika fokusområden som berör alla kvinnors och flickors:
1. Fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna 2. Frihet från fysiskt, psykiskt och sexuellt våld
3. Medverkan i att förebygga och lösa konflikt, och i att bygga fred efter konflikter 4. Politiska deltagande och inflytande inom alla samhällsområden
5. Ekonomiska rättigheter och egenmakt
6. Sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR)
Det är dessa fokusområden som dokumentet genomgripande utgår ifrån och således tas många olika ”problem” upp. Ett antal problemrepresentationer har kunnat utläsas: kvinnors bristande tillgång till och deltagande på arbetsmarknaden (arbetsmarknadsproblem), kvinnors behov av kompetensutveckling och
17 olika stöd (kompetensproblem), påverkan på fred, ekonomi och utveckling när kvinnor inte är representerade (effektivitetsproblem), kvinnors brist på rättigheter (rättighetsproblem) samt kvinnors utsatthet för fysisk, psykiskt och sexuellt våld (säkerhetsproblem). Dessa problem kommer i detta avsnitt att presenteras mer noggrant.
Arbetsmarknadsproblem
En problemrepresentation som återkommer flera gånger i skrivelsen är kvinnors tillgång till den reguljära arbetsmarknaden och deras brist på ekonomiska rättigheter och egenmakt.
I flera av världens länder tar sig diskrimineringen bland annat uttryck i ojämställd lagstiftning som till exempel hindrar kvinnor från att utöva vissa yrken [...] Diskrimineringen av kvinnor och flickor påverkar deras möjlighet att åtnjuta alla mänskliga rättigheter, exempelvis rätten till utbildning, arbete, politiskt deltagande, och kontroll över den egna kroppen. (Regeringens skrivelse (2019/20:17) om
feministisk utrikespolitik, 9–10)
I skrivelsen ges det uttryck för att det är ett problem att kvinnor inte i lika hög utsträckning som män förvärvsarbetar, och om de väl gör det är det generellt inom lågavlönade sektorer och ofta på deltid. Dessutom slutar de ofta att förvärvsarbeta för att ta hand om äldre familjemedlemmar och barn eller barnbarn. Att både män och kvinnor ansvarar för hemarbetet beskrivs som en förutsättning för att kvinnor ska få tillgång till arbetsmarknaden på samma villkor som män:
Det är även viktigt att kvinnor och män har samma möjlighet att kombinera familj och förvärvsarbete, vilket innebär att det obetalda hem och omsorgsarbetet behöver delas lika mellan kvinnor och män. (ibid., 12)
Vad Sverige vill åstadkomma är att ”kvinnors och flickors ekonomiska jämställdhet, egenmakt och inflytande stärks” och att kvinnor och flickor får tillgång till rättigheter som ”att ärva, äga, utbilda sig, arbeta under rättvisa och goda arbetsvillkor, organisera sig fackligt, ha tillgång till marknader och finansiella tjänster samt att de har möjligheter att starta och driva företag och får lika löner för samma arbete” (ibid., 12).
Även kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa (SRHR) antas påverkar kvinnors tillgång till arbetsmarknaden: ”Utan SHRH kan inte kvinnors och flickors fulla potential tas tillvara. Därmed har SRHR direkt bäring på allt från utbildningsnivåer till samhällsekonomi” (ibid., 12). Det nämns inte explicit på vilket sätt som SRHR påverkar kvinnors och flickors ”fulla potential”, men man kan anta att brist på preventivmedel och säkra och lagliga aborter gör att kvinnor i högre utsträckning måste stanna hemma för att ta hand om barn och hem. För att ytterligare öka kvinnors tillgång till arbetsmarknaden
18 och bidra till välfungerande arbetsmarknadsrelationer avser regeringen att arbeta för en jämställd arbetsfördelning av obetalt hem- och omsorgsarbete (ibid., 30).
Att det är viktigt för regeringen att kvinnor ska få tillgång till arbetsmarknaden kan ses i de olika program och initiativ som regeringen stödjer. Regeringen stödjer olika program bland annat genom det statligt ägda bolaget SwedFund. SwedFund har undertecknat ”2x-initiativet”, som syftar till att ”mobilisera kapital för ökad ekonomisk egenmakt för kvinnor”, och bolaget stödjer även talangprogrammet Women4Growth; ett talangprogram som ska ”identifiera hinder för kvinnor att kunna avancera” inom de företag som är anslutna till programmet (ibid., 28). ”Utsatta kvinnor” stödjs genom ett nätverk av lokala stödcenter för kvinnor i Östersjöområdet, där kompetensutvecklingsmöjligheter och arbetstillfällen har skapats (ibid., 30). Genom Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit är Sverige också med och finansierar exempelvis infrastruktursatsningar i länder som tillhör ”riskfyllda marknader”. På detta sätt menar regeringen att kvinnors egenmakt stärks, eftersom ”de får chans att ta sig till arbetsplatser och marknader som annars skulle vara utom räckhåll” (ibid., 28).
Kompetensproblem
I skrivelsen framgår det att regeringen anser att kvinnors underrepresentation inom många områden är bekymrande.
Världens kvinnor är underrepresenterade på många plan – som valdeltagare, som aktiva i politiska processer och medborgerligt deltagande mellan valen, som politiker, som domare, som ledare i organisationer, näringslivet och den akademiska världen m.m. (Regeringens skrivelse (2019/20:17) om feministisk
utrikespolitik, 11)
Regeringen går sedan in på möjliga orsaker till kvinnors underrepresentation:
Det är viktigt att se till grundorsaker till kvinnors underrepresentation i politiska processer och församlingar, inklusive det ansvar som kvinnor och flickor ofta bär för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. En annan försvårande faktor är att kvinnliga ledare, politiker, journalister och människorättsförsvarare ofta är dubbelt utsatta i och med att de utmanar både makthierarkier och könsstereotyper. (ibid.,
11)
Regeringen verkar också för att vissa åtgärder som kan kopplas till problemrepresentationer som ”arbetsmarknadsproblem” och ”rättighetsproblem” införs, så som bättre arbetsvillkor, lika lön för män och kvinnor, diskrimineringslagstiftning, förhindrande av sexuella trakasserier, en jämställd arbetsfördelning av obetalt hem- och omsorgsarbete med mera (ibid., 30). Några av de åtgärder som
19 genomförs för att förbättra kvinnors representation i olika delar av samhällslivet, framför allt inom näringslivet, tyder dock på en problemrepresentation som utgår ifrån kvinnors bristande kompetens.
Regeringen stöder olika former av talang- och ledarskapsprogram som ska öka kvinnors kompetens inom olika områden, bland annat inom energiområdet där regeringen anses att det behövs ett ökat fokus på jämställdhet. Sverige återlanserade tillsammans med Kanada och Italien initiativet Clean Energy Education and Empowerment (C3E), som ”fokuserar på kompetensförsörjning samt på att stärka kvinnors ledarskap och delaktighet på energiområdet” (ibid., 25). Regeringen stödjer genom Svenska Institutet ledarskapsprogrammet She Entrepreneurs, vars syfte är att stödja unga kvinnliga entreprenörer från länder i Nordafrika och Mellanöstern. Regeringen stödjer också OECD:s Mellanöstern- och Nordafrikaprogram, som ”fokuserar på jämställdhetsintegrerat företagande och bidragit till etablering av ett Women’s Economic Empowerment Forum för att förbättra kvinnors ekonomiska möjligheter i regionen”, och inom Östersjösamarbetet har det tagits fram ”nätverk av lokala stödcenter för kvinnor” som har ”skapat kompetensutvecklingsmöjligheter och arbetstillfällen för utsatta kvinnor så att de har kunnat stärka sin egenmakt” (ibid, 28–30).
Effektivitetsproblem
Ett annat genomgående tema i regeringens skrivelse är att jämställdhet krävs för en positiv samhällsutveckling med fred och ekonomisk utveckling. Brist på jämställdhet är alltså ett effektivitetsproblem, eftersom det hindrar fred, säkerhet och utveckling:
Sveriges feministiska utrikespolitik bygger på övertygelsen om att hållbar fred, säkerhet och utveckling aldrig kan uppnås om halva världens befolkning exkluderas
(Regeringens skrivelse (2019/20:17) om feministisk utrikespolitik, 4)
Denna problemrepresentation innebär att jämställdhet inte enbart är ett mål i sig själv, utan som ett sätt att nå resultat:
Kopplingen mellan jämställdhet och positiv samhällsutveckling avspeglas i såväl studier och forskningsrapporter som internationella överenskommelser [...] Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling, som antogs 2015, tydligt anger att jämställdhet både är ett mål och ett medel för att uppnå hållbara samhällen.
(ibid., 4)
Vad jämlikheten bidrar till menar regeringen är mer fred, demokrati och mänskliga rättigheter:
Samhällen där kvinnor har egenmakt och är aktiva deltagare i politik, ekonomi, kultur och samhällsliv tenderar också att vara mindre våldsbenägna, mer demokratiska och i högre grad respektera mänskliga rättigheter. (ibid., 11)
20 Framför allt betonas kvinnors roll samhällsekonomin och i fredsförhandlingar i regeringens skrivelse. Kvinnor är viktiga i fredsförhandlingar, där fredsprocesser som inkluderar kvinnor ”öppnar för fler möjliga lösningar, blir bättre förankrade och mer hållbara” (ibid., 11). Jämställdheten har en ”nyckelroll i att bygga fredliga samhällen” (ibid., 14) och är en ”grundläggande förutsättning för hållbar fred och säkerhet” (ibid., 13). För att fler kvinnor ska delta i fredsarbete har regeringen inrättat ett kvinnligt medlingsnätverk, med syftet att ”främja fredlig konfliktlösning och aktivt stödja kvinnors meningsfulla deltagande i fredsprocesser före, under och efter en konflikt” (ibid., 34). Medlemmarna i nätverket kommer från civilsamhället och utrikesförvaltningen och har gjort insatser i flera länder, med ”strategiskt stöd till kvinnor på lokal nivå liksom bidrag till fredsförhandlingar på högsta nivå” (ibid.).
Det konstateras att ”[u]tvecklingen på jämställdhetsområdet har haft direkt bäring på Sveriges starka ekonomiska utveckling” (ibid., 8), och i skrivelsen beskrivs hur Sverige styr sina statligt ägda bolag, där det i ägarpolicys fastställs att bolagen ska ”vara föredömen i jämställdhetsarbetet och arbeta aktivt med jämställdhetsfrågor i hela sin verksamhet”, vilket är viktigt för bolagens ”kompetensförsörjning och attraktionskraft som arbetsgivare” (ibid., 29). Jämställdhet inom företag förväntas alltså ge en ökad effektivitet, därför vill man vara en attraktiv arbetsgivare för att locka till sig kvinnliga medarbetare. Också den internationella handeln framställs som viktig, därför att den har en ”stor potential att bidra till ekonomisk jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt genom positiva effekter för kvinnor som arbetstagare, entreprenörer eller konsumenter, till exempel genom ökad sysselsättning eller billigare produkter ” (ibid., 26). Just sysselsättning framställs, som beskrivits tidigare i uppsatsen, som en central del av den feministiska utrikespolitiken: ”[a]tt kvinnor inte uppnår sin fulla ekonomiska potential har betydande negativa effekter för den globala ekonomin” (ibid., 12).
Det finns även en koppling mellan kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa (SRHR) och effektivitet. Ett citat som tidigare i uppsatsen även kopplats till ”arbetsmarknadsproblemet”:
För att nå jämställdhet och utveckling är SRHR vitalt och utan SRHR kan flickors och kvinnors fulla potential inte tas tillvara. Därmed har SRHR också direkt bäring på allt från utbildningsnivåer till samhällsekonomi. (ibid., 12)
Problemet med kvinnors hälsa framställs i detta citat inte i första hand som ett problem i sig, att det är problematiskt för kvinnors fysiska och psykiska välbefinnande. Istället framställs det som ett medel för att uppnå ökad utbildningsnivå och ekonomisk utveckling.
Rättighetsproblem
Ojämställdhet som ett rättighetsproblem är ett tema som återkommer på många ställen i regeringens skrivelse. Den här problemrepresentationen utgår ifrån att om kvinnor hade fler rättigheter skulle vi få en mer jämställd värld. Regeringens främsta mål med den feministiska utrikespolitiken är bland annat
21 att alla kvinnor och flickor fullt ut ska åtnjuta de mänskliga rättigheterna och att motverka all diskriminering av kvinnor och flickor. Den feministiska utrikespolitiken är ”ett svar på den diskriminering och systematiska underordning som fortsatt präglar vardagen för otaliga kvinnor och flickor världen över” (ibid., 4). I fokus för de mänskliga rättigheterna är individen:
I arbetet för allas fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är det centralt att värna individen som rättighetsbärare och de mänskliga rättigheternas universalitet.
(ibid., 16)
Enligt skrivelsen har kvinnor rätt till representation och inflytande ”i beslutsprocesser, på alla nivåer och inom alla områden” (ibid., 7), bland annat i fredsprocesser: ”kvinnors och flickors ökade deltagande i alla delar av fredsarbete är en fråga om rättigheter och jämställdhet” (ibid., 11). Sverige har bidragit till att få fredsprocesser mer inkluderande, med insatser i bland annat Colombia och Afghanistan (ibid., 15).
Diskriminerande lagstiftning är ett problem i många länder och innebär att kvinnor saknar många av de rättigheter som män har:
Sverige verkar för att kvinnors och flickors ekonomiska jämställdhet, egenmakt och inflytande stärks, att kvinnor och flickor har rätt att ärva, äga, utbilda sig, arbeta under rättvisa och goda arbetsvillkor, organisera sig fackligt, ha tillgång till marknader och finansiella tjänster samt att de har möjligheter att starta och driva företag och får lika löner för samma arbete. (ibid., 12)
Många kvinnor saknar också rätten att bestämma över sin egen kropp och rätten till politiskt deltagande, utbildning, ägande, att fritt välja arbete samt att själv få välja partner eller att skilja sig (ibid., 5–6). Kvinnor ska ha rätt att ”åtnjuta ekonomiska rättigheter och egenmakt på samma sätt som män” (ibid., 12). I många länder saknar kvinnor lagstiftningsskydd mot våldtäkter inom äktenskapet. Regeringen menar att diskriminering leder till diskriminerande lagstiftning, och påverkar allas, inte bara kvinnors och flickors, möjligheter att åtnjuta de mänskliga rättigheterna:
Över hela världen präglas samhällen [...] av stereotypa könsroller som missgynnar såväl kvinnor och flickor som män och pojkar och som upprätthåller könsdiskriminerande beteenden. (ibid., 6)
I skrivelsen läggs det ett stort fokus på kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa (SHRH). Regeringen har ökat sitt engagemang i frågan, eftersom man menar att det finns ökande strömningar ”som förespråkar könsstereotypa normer och attityder” (ibid., 5), som bland annat påverkar synen på kvinnors sexualitet och deras rätt att bestämma över sin egen kropp och reproduktion. Till stöd för kvinnors rättigheter har regeringen bland annat stött kampanjen She Decides, en kampanj ”som
22 värnar kvinnor och flickors rätt att bestämma över sin egen kropp” (ibid., 17). En grupp som regeringen vill stärka de mänskliga rättigheterna för är kvinnliga flyktingar och migranter, eftersom de är särskilt utsatta för sådant som påverkar deras sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa, bland annat i form av människohandel, bristande hälsovård och sexuellt och könsrelaterat våld. Sverige har påverkat inom detta område genom biståndet samt inom FN, där dessa frågor införlivats i FN-resolutioner och i deklarationen från FN:s flyktingtoppmöte 2016 (ibid., 17).
Säkerhetsproblem
Regeringen anser att våld mot kvinnor är ett hot mot fred, säkerhet och demokrati. I skrivelsen skriver regeringen:
Alla former av våld mot kvinnor och flickor drabbar såväl individen som samhället i stort och utgör ett hinder för jämställdhet och utveckling (Regeringens skrivelse
(2019/20:17) om feministisk utrikespolitik, 6)
Regeringen avser att arbeta mot ”alla former av könsrelaterat våld och skadliga sedvänjor, inte minst barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt hedersrelaterat våld och förtryck” (ibid., 55). Det könsrelaterade våldet beskrivs som utbrett i alla samhällen över hela världen, och gör att ”kvinnor och flickor i alla länder kalkylerar med risken att utsättas för könsrelaterat eller sexuellt våld eller trakasserier i offentliga miljöer, vilket allvarligt begränsar deras rörelsefrihet” (ibid., 10). I konfliktsituationer är kvinnor och flickor särskilt utsatta, eftersom ”sexuellt och könsrelaterat våld används ofta som vapen i konflikter och ökar också ofta i närstående relationer under en konflikt” (ibid., 11). För att förhindra sexuellt och könsrelaterat våld i konflikter arbetar regeringen för ansvarsutkrävande av gärningspersoner och, i förebyggande syfte, att förändra könsstereotypa normer och attityder. Maskulinitetsnormer anges som en orsak till könsrelaterat våld (ibid., 10).
I nedrustnings- och ickespridningsarbetet arbetar regeringen för att motverka förekomsten av små och lätta vapen, eftersom det har ett samband med sexuellt och könsrelaterat våld i hemmet (ibid., 19). I arbetet med ickespridningsavtalet (NPT) har regeringen verkat för att inkludera frågor som ”den oproportionerliga påverkan som kärnvapendetonationer och kärnvapentest har på flickor och kvinnor, såväl biologiskt som socialt, och hur den rådande diskursen kan analyseras utifrån ett jämställdhetsperspektiv” (ibid., 20).
Regeringen uppmärksammar i skrivelsen det hat och hot som kvinnliga politiker, journalister och aktivister utsätts för. ”Likaså utsätts ofta personer som debatterar feminism, jämställdhet och rasism för hot och hat, vilket ofta tystar eller påverkar dem som utsätts” (ibid., 6). Att kvinnor med hot eller våld tystas från att delta i det offentliga samtalet anses vara ett hot mot demokratin.
23
Sammanfattning av problemrepresentationer
Sammanfattningsvis kan man säga att skrivelsens problemrepresentationer omfattar en bred syn på feminism. Dels en liberalfeministisk syn, där det finns ett starkt rättighetsperspektiv samt anses viktigt att kvinnor uppnår ekonomisk egenmakt och att den kvinnliga representationen i samhällets olika delar ökar. Det finns också en mer radikal syn som handlar om att intersektionalitet, det vill säga att man inkluderar en bredare syn på jämställdhet där fler parametrar än bara kön räknas, samt att olika normer och strukturer behöver förändras för att motverka diskriminering och könsrelaterat våld.
Min tolkning är att den övergripande dikotomin i skrivelsen är en dikotomi mellan underordning och utveckling, vilket syns inte minst i ”effektivitetsproblemet”. Underordning står i motsats till utveckling och mer utveckling förutsätter en mer jämställd värld.
4.1.2 Bakomliggande antaganden och förgivettaganden – kan man tänka annorlunda om
problemet?
Här kommer problemrepresentationerna från Regeringens skrivelse om feministisk utrikespolitik att analyseras utifrån Bacchis andra och fjärde fråga: Vilka antaganden ligger till grund för representationen av problemet? samt Vad lämnas oproblematiskt i denna problemrepresentation? Kan man tänka annorlunda om problemet?
Som tidigare nämnts finns det en mängd olika problemrepresentationer i regeringens skrivelse. Jag kommer att börja analysen med de problemrepresentationer som betonar arbetsmarknad, effektivitet och kompetens, och sedan rättighets- och säkerhetsproblemen. Bacchis båda analysfrågor kommer att besvaras integrerat och löpande i texten.
Bakom arbetsmarknads-, effektivitets- och kompetensproblemen ligger ett antagande om att kvinnor blir jämställda män genom att anpassa sig till den manliga normen. Bakom arbetsmarknadsproblemet tas det förgivet att kvinnor blir jämställda män endast när de ges lika tillgång till arbetsmarknaden, och att vägen till frihet är lönearbete. Bacchi (1999, 68) menar att “[t]his characterization of 'women's inequality' as a labour market phenomenon has become so much a part of the thinking about the subject that it is difficult to think beyond it”. Att förvärvsarbeta ses som något som är nödvändigt för att höja ens sociala status och ”förverkliga” sig själv, vilket märks inte minst i citatet ovan att kvinnor inte kan förverkliga sin ”fulla potential” utan tillgång till bland annat preventivmedel och abort, då barnomsorg och hemarbete hindrar dem från att fullt ut delta på arbetsmarknaden. Ekonomisk egenmakt och ”frigörelse” är förknippat med neoliberalism: “such an ideological framing emphasizes individualism and free market capitalism, but tends to ignore other structural social and political inequalities” (Aggestam & Bergman Rosamond 2019, 44).
